Kratte Masugn

Kokar inte längre. Det blev väl en ganska bra deal, fast agerandet stör mig något kopiöst. Återkommer till det när jag lugnat mig lite.

Nu packat och klart för några dagar på Kratte Masugn med Searover-flickor! Äntligen lite träning igen. Får se hur det går, har knappt kastat en boll sedan provet på Gyllerboda..

Kokar..!

Alldeles för upprörd för att göra ett inlägg. Återkommer efter 17:00 imorgon. Antingen missnöjd och bitter eller helt j***a vansinnig. Det här kan sluta hur som helst.

Vill inte färga en dag som egentligen har varit bra. Delar en bild från gårdagens dessert istället. Frossa!

Busy

Fullt upp idag!

Efter frukost gjorde jag ett ryck med klädseltvätt på bilen. När jag ändå var igång tvättade jag den utvändigt också och dammsög golven.

Mitt i schamponeringen ringde Sanna och berättade att Pricken (en kanin) hade rymt. Då han, förutom grava risker med att som tamkanin vara bortsprungen, hade sele på sig med risk för att fastna åkte Oban och jag över till Adelsö, ön bredvid Munsö.

Började iklädd spårlina med upptag vid buren. Oban fick några spår att följa, men gissningsvis har kanin sprungit runt både innan (i sele och koppel) och nu (på rymmen) så det var inget rent släpspår direkt. Släppte Oban och lät honom leta fritt. Vilket han gjorde en god stund till dess jag bröt och skickade ned honom på ett dopp. Vansinnigt varmt idag och ett fritt sök gjorde att tungan hängde vid tassarna.

Blev bjuden på lunch och gjorde ett nytt försök, tyvärr utan någon apporterad Prick :(.

Åkte hem, tog in hästarna och lät L & L rida en sväng på Skuggi, den gamle trotjänaren! Stora L, fem år, red alldeles själv! Efter en halvtimme på ridbanan var vi nära värmeslag (underbart, jag gillar dessa kontinentala temperaturer!) och tog ett dopp i Mälaren. Härligt att kunna ligga i utan att bli kall! I like! 

Nu har jag fodrat, blött hö till sena kvällsmålet, plockat hallon, ätit middag och tänkte vara lite ledig till nästa fordring.

Här lilla L på en ridtur med mig i andra änden av kopplet. Visst har jag fräsiga träskor?

#livetpålandet

Hästsim

Jo vi simmade med hästarna igår - på riktigt. Eller vi och vi. Mest Isabel. Oban fick gå upp och jag stod på land. Här en av Isabels bilder.

Äntligen!

Ja, jag kan erkänna att jag har varit en fånig badkruka den här sommaren. Efter Maldiverna blir vattnet extremt kallt på våra breddgrader. Men idag blev det ett premiärdopp! 27 grader i luften när jag kom ut på Munsö vid 18:30 och åtminstone mer än 20 i vattnet. Härligt!

Oban har hunnit med flera dopp. Själv, med mig och med hästarna. Imorgon kanske det blir lite vattenträning!!

Vanlig vardag

Promenad på inflygningen idag igen. Efter avklarad rastning körde jag "1:an" (dubbelmarkering åt olika håll där jag alltid skickar på först kastade för att öka följsamhet runt benen) i hög vegetation och sly. Varenda markering spikades! Nu blev de iof inte så långa iom att det var jag själv som kastade, men ändå.. Avslutade med ett lååååångt linjetag a'la Iben på Batmoor med alla hjälper. Fullt motljus på bilden, men det var ca 200 meter över en kulle så någonstans i mitten på bilden bakom Oban.

I helgen blir det nog lite vattenträning. Kanske ska ta ett premiärdopp (utan bastu) själv. Har nog aldrig varit så sen i vattnet som den här sommaren..

Hönsmamma!

Jag har skrivit det förut. Visst har jag? Att jag är en hönsmamma alltså.

Oban har haft en period av rinniga ögon. Men efter semester på Åland och tränings- och tävlingsturné på landsbygden försvann det helt. Nu, eller faktiskt redan igår, andra dagen i stan är det tillbaka. Rinniga på kvällen och kletiga (inte missfärgat dock) på morgnarna.

Är det fotogendumpningen på inflygningen? Avgaserna? Smogen i Stockholm?

Har spolat regelbundet med ögonskölj och använt ClearEyes. Och nej, det är säkert inget fel. Men, nu funderar jag (som tar min roll som hönsmamma på allvar) på att boka in en tid hos bästa Eva på Västerorts Djursjukhus. Hon är ögonspecialist och har pysslat om Oban från när han blev klöst i ögat av en katt som 10 veckors valp till återkommande ögonlysningar, PRA-test etc.

Lägger sällan upp bilder på mig själv - därav att ni inte känner igen mig när vi träffas :o) - så här är en. På mina ögon åtminstone.

Vad hände?

Igår när Madde och jag skulle äta middag* på stan var det höst i luften, blåsigt och riktigt kallt. Idag när jag kom ut från kontoret vid 17-tiden var det 27 grader. Härligt! Äntligen! Mera!!

Promenad på inflygningen ikväll. Fälten - de där jag skulle plocka ängsblommor för några veckor sedan innan de slog - är helt brända och jag är glad att jag inte har djur som går på bete eller en 2:a skörd att ha förhoppningar på.. Tur att det finns vatten att svalka sig i tyckte Oban!!

* Middagen igår? Supermysigt och jättetrevligt, men Strandvägen 1 är kanske något överskattat bortsett från läget.

Hälsning

En hälsning till Obans mamma som är på Strömsholm!

B-prov ÖKL Örbyhus

Så var det då dags för vår debut i ÖKL. Ett år senare än tänkt, efter en hektisk sommar 2012 med planering inför och själva bröllopet samt efterföljande bröllopsresa. En väntan det nog var en mening med och som vi båda har haft behållning av i mognad och mer precision.

Jag var helt inställd på att komma med på provet i Norberg, men anmälde även till Örbyhus på vinst och förlust sista anmälningsdagen. Där kom vi med, men inte på Bergslagsprovet. Med facit i hand var det väl någon mening med det också. Fast, fredagens prov var nog bland det värsta jag varit med om.  Jag har helt enkelt för klena nerver och skulle egentligen behöva vara ute oftare för att få rutin och erfarenhet, men..

Fina marker med riktiga andvatten på Gyllerboda. Dock riktigt utmanande terräng och hård vind, så domare Åza Wikström inledde morgonen med att berätta att hon kortat ned avstånden och ändrat upplägget på en del av momenten.

Oban och jag gick ut som startnummer 3, så jag hann se dubbelmarkering på land samt vattenarbetet på det första paret innan jag gick till bilen för att hämta Oban. Eller egentligen inte hämta, för efter det jag sett av de svårigheter de första hundarna stötte på var jag beredd på att stryka mig och åka hem. Vi hade värmt upp redan vid ankomst 07:00 då jag körde igenom ett linjetag, en dubbelmarkering samt någon inkallnings- och stoppsignal, så när jag hämtade honom inför start blev det fokus på strikt fotgående.

Åza hälsade välkomna och berättade att hon ville att vi skulle se jaktligt på provet och att vi skulle gå in och styra om vi behövde för att få in viltet. Något som var mer eller mindre nödvändigt på första momentet, dubbelmarkering på land, där ingen i första paret fått in den sist kastade fågeln.

Oban inledde som nummer tre och fick en dubbelmarkering i tät vegetation med tistlar i midje/brösthöjd. Se nedan bild med förare och domare i förgrunden och skytt samt kastare längre ut. Förutom att hundarna hade svårt att se kasten, fanns det inga referenser och de hade inte heller hjälp av någon vittring utan var tvungna att springa rakt på viltet med näsan i backen.

Oban gjorde som de första hundarna och gick rakt ut på den först kastade, en trut som kom in direkt. När jag skickade honom igen tog han samma linje ut, varvid jag valde att lägga stopp och höger i höjd med den sist kastade. Han kom då på den sist kastade och tog dessa tecken perfekt, fick sedan jobba en liten stund i området för att få in kråkan. Här berättade kastaren efteråt att han legat jättefint och tight i området.

Vi fortsatte till nästa moment där hund nr 4 fick en vattendirigering. När denna var på väg in skulle det gå en dubbelmarkering till Oban, men föraren ombads kalla in hunden då den gick ur hand. Oban fick sin dubbelmarkering och löste den fint, med viss omväg på väg in förbi båten som drev ordentligt i den hårda vinden.

Därefter fick hund nr 4 sin dubbelmarkering på land, innan vi åter bytte mark. Nu var det vår tur att få en vattendirigering. Bilden nedan är från fel vinkel, men Oban skulle ut förbi ön i mitten/höger i bild till en annan ö som låg bakom den till vänster i bild.

Han tog en fin linje ut, men i höjd med den första ön (mitten/höger) drog denna, varvid jag tryckte på med ett "UT". Här tappade jag honom bakom ön och fick kalla in. Enligt publiken som såg honom (för mig var han dold) hörde han inte den första inkallningen då han sprang i grunt vatten, men när han väl hörde den andra inkallningen kom han fint. Ställde upp sig och inväntade vidare signal, fick ett nytt "UT" och gick snyggt till nästa ö. Rätt ö.

Därefter fick hund nr 4 en dubbelmarkering på vatten innan vi fortsatte till nästa moment, söket. Intressant terräng högst upp på en stenig och kraftigt kuperad kulle med stenar, branter och blandskog. Oban fick inleda och här kände jag mig lugn för första gången under provet. Jag gjorde ett misstag i att jag skickade ned honom på fältet en andra gång, då jag trodde det låg fler fåglar där. Det gjorde det inte, men Oban jobbade igenom marken ordentligt och sökte sig sedan vidare in i dungen och tog säkert in vilt efter vilt.

Sedan var det dags för nästa pärs. Landdirigeringen. Åter på mark med tistlar i brösthöjd i kombination med hård vind snett framifrån. Här en bild från publikplats.

Vi skulle skicka korsvis och jag skulle skicka mot området till vänster. Med lite vett i skallen hade jag förstått att jag borde kompenserat den hårda vinden genom att lägga linjen längre till höger. Med lite mer erfarenhet och lite mindre nervositet borde jag kunnat räkna ut att Oban skulle falla av i den hårda vinden. Men icke. Istället ställer jag upp och skickar honom dessutom till vänster om området. Han tar en fin linje ut. Och försvinner i tistlarna. Hela poängen med dirigering är ju att kunna styra en hund till ett anvisat område och för att kunna styra dem rätt är det en förutsättning att kunna se hunden. Hade således inget annat val än att kalla in. När jag väl fick syn på honom (fortfarande rejält till vänster om området) skickade jag höger och ut följt av ett närsök när han närmade sig området. Här var Åza tydlig i sin kritik gentemot mig som förare, men vänlig nog att inte låta mina brister belasta hunden. Han var hela tiden i hand, men det är uppenbart att jag måste börja 1. Läsa vinden 2. Skicka ordentligt. Suck. Skärpning!!

Sedan var det dags för hund nr 4 att göra sitt sök. Därefter inleddes en lång väntan och fortsatt stor ångest fram till dagens prisutdelning.

Resultatlistan finner ni HÄR Men, jag vill även dela med mig av protokollet då jag är så himla stolt över Oban. Min enorma nervositet i kombination med min totala oerfarenhet hade kunnat resultera i en komplett katastrof. Men tack vare en hund med egenskaper som följsamhet, lyhördhet och framförallt - uthållighet, blev det ändå väldigt väldigt bra!

JAKTPROVSPROTOKOLL

• Samarbetsvilja: Uppvisar god samarbetsvilja under både transport och arbete. (5)
• Sökarbete: Täcker området med både bredd och djup. Söker effektivt och med stor intensitet. (5)
• Fart: Hög. (5)
• Uthållighet: Håller prövningen igenom. (5)
• Näsa: Används väl. (5)
• Dirigerbarhet: Vatten, tar linjen ut till ön, tappar honom dock bakom annan ö. Löser uppgiften. Land, föraren inleder med dåligt skick, tar tillbaka hunden, vinklar om. Löser uppgiften i samarbete med sin förare. (4)
• Markeringsförmåga: Land, markerar vilten och löser uppgiften snabbt. Vatten,  markerar båda vilten, löser uppgiften exemplariskt. (5)
• Stadga: Lugn, fast samt tyst. (5)
• Apporteringslust: Spontana snabba upptag med raka inlevereringar. (5)
• Apportgrepp: Mjukt lämpligt grepp med skolade avlämningar. (5)
• Simteknik: Effektiv. (5)
• Vattenarbete: Arbetar glatt och villigt i vatten. (5)
• Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. (5)
• Sammanfattande kritik: En hund som för dagen uppvisar många goda retrieveregenskaper. Hunden ska inte belastas av förarens bristande erfarenhet under landdirigeringsarbetet. Hunden är väl i hand. Önskar ekipaget en god fortsättning. 

Tack min finaste Oban! Tack även till arrangörerna Gunilla och Bengt, till domare och funktionärer samt medtävlare för en trevlig dag - trots just enorm nervositet och total oerfarenhet. Vill också passa på att tacka Searovergänget för bra övningar vid senaste träffen. Träning i hög eländig vegetation och bitvis hård vind som den helgen, var något vi helt klart hade fördel av i fredags!

Hemma!

Åkte till Norberg igår morse i förhoppning om att få starta (var reserv). Men icke. Det var nog någon mening med det.

Äntligen hemma efter två veckor på turné. Nu väntar en minst sagt spännande jobbvecka..

Imorgon kväll, vid en dator, ska jag beskriva fredagens prov.

Debut ÖKL

Helt utmattad efter uppstigning 04:20 och hemkomst 14 timmar senare - men främst efter dagens adrenalinpåslag och urladdning.

Resultatet? Ett 1:a pris! Tack vare en helt underbar hund! Bilder och utförligare beskrivning kommer. Klockan är ställd på 05:20. Nästan sovmorgon..

Här Åza, dagens domare, vid genomgång.

Fortsatt nötande

Teckenträning på morgonpromenaden och lite närsök nu på eftermiddagen. Ikväll blir det kanske några dubbelmarkeringar på vatten. Fokuserar på att befästa befintliga kunskaper och att hela tiden lyckas.

Bra miljöträning med höns ingår dessutom :)

Repetitioner

Synliga linjer i varierad skogsterräng på morgonpromenaden. Närsök på förmiddagen och markeringar med chuck-it efter lunch. Korta pass med fokus på att lyckas.

Släktträff

Träning med Yvonne och Tomas i Ärlatrakten idag. Obans mamma och pappa alltså, även om både Yvonne och Tomas körde fler hundar än Alli och Scotty.

Ett upplägg på vatten med dubbelmarkering följt av dirigering. Sedan likadant på land.

Det finns att putsa på! Kanske mest hos mig.. Men, men - övning ger färdighet sägs det.!

Värdelöst ljus så miljöbilderna blev det inget alls av. Här en på Snipe och Teal istället.

Tack för tips och råd idag! Det är otroligt uppskattat och givande! 

Hemfärd

Inte bara trauman idag (fast det tog hårt..) Hann med någon timme på bryggan och en båttur över till Rackargrund (bilden) för att gratulera Bert. Där blev det inte bara födelsedagskalas, utan labradorfest. Oban hade inte mindre än fem tikar mellan 5 månader och 13,5 år att uppvakta. Bra en vilodag som denna när det inte hände något mer spännande än nämnda båttur, några frisbeekast och hemresa.

Dagens trauma

Jag har inga problem med att avsluta lidandet på skammade fåglar som kommer in på jakter. Jag uppskattar själva jakten, dess etik och respekt för viltet. Jag har dessutom en frys full av fåglar, för träning, hemma. Och nej, jag är långt i från vegetarian, jag njuter gärna av en god köttbit (eller fågel, fläsk och fisk), fast helst bara svenskt. Jag har kastrerat smågrisar utan bedövning och avlivat djur som lider. Jag anser mig ha en rätt sund inställning till djur och förmänskligar dem inte - alltför ofta.

Men dagens händelse blev ändå ett litet trauma för mig.

Smådoppingarna har lämnat viken, så jag vadade ut till deras bo för att kasta det enda ägget, som jag såg igår eftermiddag. I boet låg, förutom ägget, den här lille krabaten. 

Det hjärtskärande i det hela är att han tappade bort sin mamma i gårdagens tumult mellan honorna (när en hona gick till attack mot den andra för att stjäla hennes ungar). Det som berör mig så illa är att han i sin ensamhet och rädsla sökt sig till ett bo, för att få skydd och trygghet - men där dött av hunger och kyla. Vad som stör mig mest är att jag faktiskt var på väg ut till den högra udden för att kolla om han var där, och om möjligt lotsa över honom till den vänstra udden där mamman och de tre syskonen återsamlades efter attacken. Men inte gjorde det! Faan! Sötaste dunigaste!

Jag vet. Naturen har sin gång. Naturen är grym. Men jag är inte tillräckligt i balans för att orka möta det just nu.

Vi släppte honom på fjärden där han blir en del av kretsloppet. Lilla vän. Vila i frid.

Labradår

Inspirerad av Zara W's och Peggy W's bloggar, men kanske mest påhejad av mormor som ständigt ojar sig över att Oban aldrig får mat och då annat än torrfoder, har han fått lite annat i skålen.

Igår ägg, potatis, tomat, korv och rapsolja - med torrfoder. Idag viltfärsbiffar, sallad, fiskrens, köttbullar, rapsolja toppat med torrfoder. 

Bra med en med glupande aptit så här i rötmånadstider, när släkten fyllt kylen till bredden.

Mitt i naturen

Nästan tio timmar på bryggan idag med paus för leverans av vitvaror, träning och middag.

Träningen, som bara var en halvtimmestur varvat med rastning, bestod av några dubbelmarkeringar och närsök samt lite mer strikt fotgående.

Mitt i naturen? Ja, förutom tidigare nämnda bisam och skrake, den senare med nio ungar, fick vi idag besök av en kniphona med fyra bedårande ungar. Den ena var extra modig och kom ända fram till bryggan. Något bisamen gör ideligen, då hon flitigt hämtar mat och rede till boet under just bryggan. Båda på bild.

Att naturen är hård bekräftades återigen. Idag genom att en annan kniphona försökte stjäla tidigare nämnda ungar. Ett tilltag hon inte lyckades med, fast jag var nästan på väg ut i båten för att skilja dem åt. Dagens stora tragedi är dock att det fina paret smådopping har slutat ruva och lämnat sitt enda ägg. Sannolikt svämmades boet över vid blåsten i tisdags. Säkert rätt beslut, men ledsamt att se paret upprätthålla sig i viken och inte helt vilja lämna boet.

Förutom fåglar har jag siktat en snok och en räv. Bryggan är en bra plats i solen!

Själv är bäste dräng..

Dubbelmarkeringar på land blir snarare minnesmarkeringar om det ska bli lite avstånd. Åtminstone utan medhjälpare som ikväll.

Varierade terräng från blåbärsskog till kalhygge, med godkänt resultat. 

Avslutade med Keith Mathews närsöksövning.

Sjukt trött på att bilderna jag laddar upp via appen blir i fel format. Får lösa det hemma vid en dator..

Slappardag

Väldigt lugn dag i solen på bryggan med endast två pauser. En för lite frisbeekast åt Oban och en där jag skrapade fönstret på bastun inför målning.

Sitter åter på bryggan. Fångade bisamråttan (till vänster) och skrakhonan med ungar (till höger) på en kass bild. Sekunden efter attackerade skraken den lugnt simmandes bisamråttan. Två gånger!! Nog för att hon har ungar, men bisamstackaren var helt oskyldig. Elaka fågel :( 

Mer vatten!

Sista rycket med trutarna nu ikväll.

Lade ut dolt (Oban väntade inomhus medan morfar och jag var ute med båten) på två skär; ett långt bort (80-100 m) och ett nära (30 m) samt varvade med linje på land in i vassen. 

På den långa vattenlinjen drog land till vänster mycket, men återigen var han följsam och lyssnade fint på ut- och högertecken.

Duktiga hund!

Nu får det bli fokus på markjobb med fotgående, närsök, dubbelmarkeringar och långa linjer. Tur att vi har semester!!

Västeränga

Träning på fina Västeränga med Daffi och hennes två döttrar Tyra och Titti. Två elithundar och två i öppen klass.

Oban fick åka med i båten när vi lade ut tre områden på olika öar. 

Det första området (bild 2) var på andra sidan ett litet skär som de skulle över och sedan ut på vattnet igen och vidare upp på land.

Det andra området (bild 4) var bergsknallen längst bort i bakgrunden med dummies både framför, på och bakom så att de fick ta för sig ordentligt.

Åtta dummies på varje område, så varje hund fick två vardera. En utan och en med störning.

Inga spikraka linjer på första skicken kanske, men fortsatt följsam så han tog sig ut till områdena och gjorde ett bra jobb både i vatten och på land. 

Tack alla inblandade för en mysig kväll!

Träning med vilt!

Tre trutar bärgade vilket var perfekt för ett eftermiddagspass med Fia och Daffi.

Vi började med att skicka hundarna till ett skär där vi lagt ut fåglarna dolt. Här gick en störningsmarkering, som blev en minnesmarkering för den ena hunden. På översta bilden är Oban på väg ut till skäret.

Sedan ställde vi oss på varsin udde och lät hundarna få markeringar. Oban fick avsluta mot ett skick mot bortre vassen (nedersta bilden), där han hämtat en markering. I höjd med udden blåste jag stopp och lade höger upp på land där det låg en fågel. 

Väldigt nöjd med följsamheten idag! Han var lyhörd och samarbetsvillig! En del att putsa på med fotgående etc. men det är jag som är så slarvig... 

Imorgon blir det träning på Västeränga med Ålandsgänget! :)

Morgonstund

Lyckans Oban fick börja dagen med att plocka in två trutar som morfar lagt ned. Inte helt blinda skick då de var synliga för ögat, men det blev två bra linjer.

Trevlig helg!

Några ut-tecken på morgonpromenaden och några vattenmarkeringar får räcka för idag. 

Trevlig helg!

Vilken kväll!

Här ett kvällsdopp på rundan efter middagen. Hoppas värmen och vädret håller i sig!!

Sådärja!

Nu satt det!

Satte ihop momenten i rutan med tre terrängbyten och fyra staket att passera idag på lunchpasset. Det gick strålande!

Började med chuck-it i högt gräs, fortsatte med två linjer på vatten och avslutade med nämnda ruta. Utomordentligt nöjd!! Duktiga hund!

Mer tecken

Inlägget om Searoverträffen får vänta till dess jag är vid en dator..

Fortsatte med teckenträning i hästhagen idag. Bröt upp i enskilda moment och var sparsam med störningar bakåt/framåt, då det var svårt nog ändå med olika underlag på gräs, grus och väg samt fyra stängsel att passera - och hästar. På bilden ser ni ena linjen fotad rakt framifrån, fast här tränade vi vänstertecken. Området är vid de låga äppelträden längst bak i bild.

Stor skillnad mot igår så nästa gång kan vi nog sätta ihop det.

Avslutade med linjetag på vatten. Lämnade Oban vid huset när jag gick ned och kastade. Så det blev dolt, även om dummies på blankvatten syns. Fast det var lite vågor idag, så de var inte helt uppenbara. Hursomhelst tog han in dem utan problem. Duktiga hund!!

Behagligt trött..

Dagen började på bryggan. Ja, efter morgonrastning och frukost. Följt av promenad på lunchen. Lite mer sol och läsning. Därefter ett träningspass på fyrkanten/rutan. Rätt avancerat med som mest fyra stängselpassager och tre terrängbyten på en linje. Där fortsätter vi imorgon!! Sedan en ridtur. Nyss långa kvällsrundan efter en god och trevlig middag. Nu är vi trötta! Godnatt.