torsdag 30 januari 2014

Godnatt

Förbi av trötthet. Och ganska hungrig. Får bli de där utlovade inläggen en annan gång.. Här några visdomsord istället. Godnatt.

onsdag 29 januari 2014

Relation

Intressant föreläsning i SSRK Östras regi av Kenth Svartberg på Hundudden ikväll. Tänkvärda perspektiv och trevligt sällskap.

Mer om det imorgon!

tisdag 28 januari 2014

tiZdag med Zingo

Mysig promenad med Annika och Zingo i Ursvik ikväll. Annars väldigt lugnt på den där hundfronten. Har två saker jag vill skriva av mig kring, men det får bli när det finns tid - och dessförinnan kan det vara bra med lite reflektion.


måndag 27 januari 2014

Vitaminpiller

Så här en vanlig måndag är det väl perfekt att använda en av förra årets bästa bilder?

Jag vet att jag tjatade om kyla och snö för några veckor sedan. Nu vill jag ha mer kyla och mer snö. När det sedan är riktigt kallt och riktigt mycket snö får det gärna komma sol. Skulle vara roligt att låta Oban dra pulka igen. Han fick ju en sele i julklapp förra året, men den har bara använts en gång.

Simning på dagis idag, så det blev bara en tur runt Annedal nu på kvällen. Imorgon kanske det blir ett nytt försök på lite längre sträckor.. Och när det finns tid och ork ska jag ta upp mina inlägg om avel igen. Jag bara bidar min tid.. ;)


söndag 26 januari 2014

Pyssel

Fortsatt pyssel här hemma idag.

Lyckades ge bort en del av de saker jag röjde ut ur skåpen igår och körde resten till Stadsmissionen. 

Ny kommod på plats, så nu återstår spegel, belysning och handdukshängare i övre badrummet samt montering av hyllan på nedre våningen. 

Sen kan jag börja träna hund igen... 

Hann med en härlig sväng med Oban i Hansta idag igen, så det har faktiskt blivit 5 km både lördag och söndag. 

Ja. Det är dregel över hela ansiktet och ett fult staket i fel höjd bakom, men jag ville passa på när solen kom fram.

lördag 25 januari 2014

Andra tankar

Har pysslat med lite annat här hemma istället. Ska återkomma till det där som gör ont med Alli och valpen.

Nu har jag röjt i köksskåpen för att få in det som stod i vitrinskåpet. Vitrinskåpet som ska få flytta härifrån till förmån för annat längs den vägg där det står idag. Har även införskattat det som behövs för att göra ett lyft i badrummet på övervåningen: kommod, handfat, blandare och ny handdukshängare.


torsdag 23 januari 2014

Sorg och smärta

Ibland händer det saker i livet som gör att meningslösa mål att promenera fem kilometer varannan dag kommer helt i skymundan. Liksom att blogga.

Sedan beskedet igår förmiddag finns mina tankar hos Yvonne med familj i deras fruktansvärda förlust och enorma tragedi. Läs inlägget här: Tråkigt besked

Krama om era hundar och njut av varje stund med dem. Vi har dem bara till låns. 


tisdag 21 januari 2014

Rasstandard Labrador Retriever

För att läsa på lite inför kommande inlägg gick jag igenom rasstandarden för Labrador Retriever. Källa: Labradorklubben. Nedan återges några väsentliga delar ur standarden.


Helhetsintryck
Labrador retriever är en starkt byggd, kompakt och mycket rörlig (vilket utesluter övervikt eller överdriven massa) hund med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och bakställ.

Uppförande/karaktär
Till temperamentet är rasen intelligent och följsam med en stark vilja att vara till lags. Den är godmodig, entusiastisk och vänlig, utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labrador retriever är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Den är mycket rörlig, har
 utmärkt luktsinne, är en god apportör med passion för vatten.

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

Diskvalificerande fel
Aggressiv eller extremt skygg.


Jag valde att inte ta med rasstandardens fulla beskrivning av extremiteter, päls, storlek osv. då jag tror att det finns störst samsyn, vad avser skillnader mellan rasens utställnings- och jaktlinjer, på detta område.

I nästa avsnitt tänkte jag gå igenom sjukdomar, med avsikten att slutligen sätta ihop alla delar i ett sammanhang. För visst är det påtagligt redan nu, åtminstone för mig som nybörjare i hund- och retrieversvängen, att det avlas på avvikelser både inom utställnings- och jaktlinjerna?

Uppfödarna må vara ytterst ansvariga enligt regler från SKK och rasklubben, fast jag vill hävda att vi som valpköpare har ett minst lika stort - om inte större - ansvar. För som alltid när det råder marknadsekonomi kommer utbudet styras av efterfrågan. Och det är vi som valpköpare som styr just efterfrågan, eller hur?   

Till er som eventuellt uppfattar att jag genom detta kritiserar era underbara och fantastiska hundar vill jag förtydliga att det absolut inte är så. Alla våra hundar fyller en funktion och är älskade för de individer de är och det arbete de utför för oss, även om de avviker från standarden. Jag önskar bara att vi lyfter blicken och ser till ett större perspektiv än de egna motiven - oavsett vilken linje vi företräder eller hur vi använder våra hundar. Som alltid är det lättare att ifrågasätta i opposition. Eller tala om hur matchen borde spelas från läktaren.. ;) Och eftersom det här är min blogg tar jag mig friheten.


Bild: aquador.vovve.net
Bild: learningfromdogs.com




Markering

En tur i Ursvik ikväll igen. Högre tempo - men bara en 40 minuters promenad. Noterade nämligen en svag markering fram på Oban igår och bad bästa Camilla på Hundpoolen att kolla på dagis idag. Hon hittade mycket riktigt något över armbågen som hon behandlade med laser och vi fick order att ta det lugnt den här veckan.

Oban är ju lös på promenaderna och jag frågade om det var ok, vilket det var om han inte rivstartade och helst inte galopperade. Jag borde väl känna min hund bättre, för när Oban är lös är det full fart med snabba stopp - för att följa upp vittring eller uträtta behov - följt av rivstarter upp i full galopp.. Får kanske gå kopplad resten av veckan. Förvisso bara en marginell markering på mindre än en halv grad och bara ibland, men bättre att låta det läka ut.

Under hösten som var intensiv med träningar, jakter och prov var Oban stel emellanåt när han varit stilla, vilket han värmde ur rätt snabbt. Då yttrade det sig på ett annat sätt genom att han rullade på bogarna, vilket vi åtgärdade genom laser, massage och stretch under en period. Nu är det mer som att han inte tar ut steget fullt i traven. Jag kanske är arbetsskadad vad gäller hältor från mina år med travhästar hos Stig H Johansson medan jag pluggade. Men bättre att reagera på minsta tecken och när vi ändå har möjlighet till behandling med laser, massage etc. på dagis är det bra att få professionell hjälp.


I brist på bilder från dagen fortsätter jag med andra som åtminstone är från årstiden. Vinter i Åre 2011. Längtar efter bättre ljus - och en ny kamera - så att jag kan ta lite nya bilder..!



måndag 20 januari 2014

Vad är det för fel på B-prov?!?

Läste ett inlägg och efterföljande kommentarer i gruppen Jaktavlade spaniels och retrievers i Sverige på Facebook igår. Det handlade, som många gånger tidigare, om kraven på A-prov och många synpunkter framställdes, vilket är bra.

Jag är som bekant helt ny i retrieversvängen och när det kommer till A-prov har jag ingen egen erfarenhet, annat än från KKL. Det kanske är min brist på erfarenhet som gör att jag inte förstår och därav vore det värdefullt med en förklaring och andra perspektiv, varför jag själv gjorde följande kommentar:

"Det är många som startar i NKL och ÖKL B-prov som inte har i klassen att göra, så någon form av kvalificering torde vara lämplig. Särskilt viktigt med begränsade provplatser och startmöjligheter. Jag är fullt införstådd med att det inte går att jämföra A- och B-prov och att det därmed kan finnas fog för att skilja dem helt. Men två frågor från mig som novis:

1. Varför finns ett motstånd mot kravet på 1:a i NKL B-prov för att få starta KKL idag? Vi är många som har synpunkter på LRKs förslag på ett enklare "Grundprov" än dagens NKL B-prov. Varför då, när det samtidigt kan tolkas som om NKL B-prov är för svårt? Eller hur ska jag tolka att ni vill ha bort kravet på att få starta i KKL?

2. Om förslagen/önskemålen om att särskilja våra ABC-prov från varandra går igenom - kommer vi då att kunna värdera de hundar som bara startar på A-prov fullt ut? Motsvarar ett A-prov en riktig jakt där våra hundar - framförallt - behövs på eftersök? Är inte det självständiga, outtröttliga arbetet i eländig terräng deras viktigaste egenskap på jakt? B-proven må vara statiska och etiken kring kallvilt kan diskuteras, men det är den enda jaktformen där vi prövar dem på ett liknande sök. Väl?"


Vad säger ni som läser bloggen? Har ni några åsikter, synpunkter och förklaringar? 

För jag ser inte problemet med krav på 1:a pris i NKL B-prov för att få starta i KKL. Även om det är två helt olika provformer torde det vara rimligt med en första gallring inför KKL och då är det väl bra med B-prov där det finns ett stort utbud av prov över hela landet och där många hundar kan komma till start? För handen på hjärtat - inte är det väl ett orimligt krav att alla labradorer ska klara av att ta ett 1:a pris i NKL? Eller har Labradorklubben en poäng i sitt förslag om ett enklare grundprov? Tycker mig ana att det finns motstånd till båda delar här och förstår inte varför. 

Vidare förstår jag inte varför många föraktar våra B-prov. För ja, det är tyvärr förakt jag läser in i många sammanhang både på Facebook, på bloggar och i samtal. Absolut, jag har ambitioner att starta och bli placerad på A-prov. Det är vårt mål för 2014. Men, vi bor inte i England och många saknar förutsättningar att träna under jakt. Därtill är det svårt att komma med på de få A-prov som arrangeras. Jag kan hålla med om att B-proven emellanåt är statiska. Fast här finns det många bra exempel på provledare som erbjuder jaktliga upplägg, t ex i Alfta och nu senast i Växjö. Jag kan också medge att kallvilt är tveksamt ur ett jaktetiskt perspektiv och onaturligt för våra hundar. Men, med fler genomtänkta upplägg och med dummies torde B-prov vara ett ypperligt komplement till A-prov - just utifrån det tråkiga faktum att vi inte jagar småvilt och fågel i Sverige på samma sätt som i högländerna. För återigen - är inte B-prov den enda provformen där vi idag prövar hundarna på deras viktigaste uppgift: att söka självständigt med stor uthållighet, ta för sig mark på både djup och bredd i oländig terräng och under lång tid utan att motivation och arbetslust ska svikta? Och varför är det så viktigt att ta efter England, Skottland och Irland när vi inte har samma förutsättningar som dem? Borde det inte vara viktigast att hitta provformer som passar våra förutsättningar både vad gäller jakt och hundhållning?

Vilket skulle kunna leda mig in på ett lika långt inlägg om vad vi har våra hundar till. I nämnda länder har många en kennel där hundarna bor i hundgårdar. Medan våra jakthundar oftast också ska vara fullvärdiga familjemedlemmar, vilket ställer andra krav på tillgänglighet och social förmåga. För att nämna några av de egenskaper jag värderar hos en labrador, varav flera nämns i rasstandarden.

Hmm, det blir nog ett längre inlägg någon dag. Ett sådant där osvenskt. Från A-prov till avel. Jag vill gärna ha era åsikter och synpunkter. Snälla - berätta vad ni tycker :)

Just ja ;) De ska vara snygga också våra labradorer. Här Oban i mars 2012.



Bevis

Minsann. Det blev 5 km på promenaden nu ikväll. Förvisso ingen vidare totaltid eller genomsnittstid, vilket framgår av bilden. Men, det beror på att vi stannade till och tränade linjetag över hinder en stund. Jag har en plan nämligen..

Funderar på att utöka målet med minst 5 km promenad till fem dagar av sju per vecka. Oban ska ju ändå ut och jag har bara ursäkter om jag inte är ute en timme..

söndag 19 januari 2014

Rätta receptet!

Nu har jag nog hittat rätta receptet för foder.

Ni som följer bloggen vet att Oban kan vara lite knusslig ibland. Jag har redan från det att vi växlade över till vuxenfoder strävat efter hög andel smältbar energi och bra råvaror. Vi har hunnit avverka ett antal fodertillverkare med varierat resultat. Förutom att allt inte faller den där knussliga gourmanden i smaken, har magen påverkats med en direkt koppling till energihalten. Inte värre än gaser i magen, men ändå.

Jag har pratat med färskfoderförespråkare och kan erkänna att det väl verkar vara det bästa sett till kontroll på råvarorna utan massa tillsatser, men där sätter kapacitet i frysen vissa begränsningar. Jag har också haft funderingar kring frakt, tillverkning och framförallt innehåll. Försöker själv äta vilt, fisk och kött från djur som haft det bra och då känns det dumt att köpa säckvis av foder som baseras på slaktavfall av djur som farit illa. Därför väldigt intressant artikel i Dagens Industri i onsdags. Scandinavian Organics har specialiserat sig på att tillvarata ekologiska värphöns för att framställa kycklingbuljong. I artikeln nämndes att de har för avsikt att bli den första ekologiska producenten av svenskt hundfoder.

Fast just nu känns det här som ett vinnande recept. Inspirerad av Peggy som sett stor skillnad i tidigare ledproblem på en hund efter övergång till helt spannmålsfritt tycker jag att det verkar vettigt. Det finns elitidrottare (mänskliga) som gjort samma val då spannmål anses öka infektionsrisken. Jag vill ju att Oban ska leva, vara frisk och funktionsduglig i många år. Så vi får se när Scandinavian Organics lanserar ett foder, om det blir spannmålsfritt (sannolikt inte, då de flesta innehåller spannmål) samt vilka energihalter som kommer erbjudas.

Annars behåller jag nog detta recept: En mix av Four Friends Power och Meradog Pure Sill & Krill. Just Sill & Krill valde jag för att det möter mina ideologiska ambitioner, då de (sillen och krillen) rimligtvis haft ett bra liv i havet (vilket inte känns helt självklart med kycklingarna), men som ni ser är det lägre protein- och fetthalt och mindre andel animaliska produkter, varför det är bra att blanda med Four Friends. Detta toppas med laxolja. Nu äter Oban med god aptit. Är fin i hull, päls och trampdynor. Har samma energi och arbetslust som alltid. Och bajset är perfekt. :)

OK alla proffs, välkomna att såga mina val. Jag gör inga anspråk på att vara expert på området :)


Four Friends Power
33% protein 22% fett

Animaliska produkter 42% (torkad kyckling), ris, kycklingfett (konserverat med blandade tokoferoler), torkade äpplen, potatis, hydrolyserat kycklingprotein, bryggerijäst, hydrolyserad kycklinglever, laxolja, Aloe vera (1,5 g/kg), hydrolyserade kräftdjur (källa till glukosamin 220 mg/kg), kondroitinsulfat (120 mg/kg), mannan-oligosackarider (150 mg/kg), frukto-oligosackarider (100 mg/kg), yucca schidigera extrakt (80 mg/kg).

Mera Dog Pure
25% protein 15% fett

Potatis (47 %, torkad), sillmjöl* (17 %), animaliskt fett, potatisprotein, marint zooplankton* (krillmjöl 4 %), betmassa (sockerfri), animaliskt protein (hydrolyserat), linfrön (2 %), bryggerijäst (2 %), monokalciumfosfat, lignocellulosa, råmjölk (0,5 %, utan kasein, rik på immunglobuliner), tångmjöl (0,5%), solrosolja (0,4), kalciumkarbonat, jästextrakt ( 0,2 % betaglukan-/mannan-oligosackarider), cikoria-inulin (0,1 %), glukosamin (0,02 %), kondroitinsulfat (0,01 %)

Bild: MeraDog och FourFriends



Träning på Troxhammar

ITräning med Malin och Zara på Troxhammar idag.

  • Bank
    Vi började med att lägga ut dummies vid tee högst upp på en bank (väldigt brant backe). Jag som lade ut gick en annan väg upp än vad vi sedan skulle skicka. Däremellan hann vi med massa prat och förflyttade oss så att vi fick ett ganska bra avstånd innan vi skickade. Inga konstigheter här.
  • Ruff
    Fortsatte till ny mark där vi lade ut dummies synligt på fairway. Ställde oss sedan på andra sidan ruffen (högt gräs) och gjorde olika skick till hundarna. Oban fick en störningsmarkering i samma riktning och skulle ta in från området. Sedan satte jag honom i ruffen. Förflyttade mig själv för att få rätt vinkel. Därefter gick det en störningsmarkering snett bakåt, men jag skickade vänster till området med syftet att få ett långt sidotecken på 50-70 meter. Inga konstigheter här heller.
  • Holmar
    Vi fortsatte på temat förflyttningar och preppade en dunge med vad hundarna trodde var många dummies. Samtidigt lade Malin ut bollar dolt i ett område till höger om dungen, med ett avstånd på ca 40-50 meter (ingen aning, jag chansar..) över fairway och en green. Vi skickade ut hundarna till dungen och lät dem hämta hem varsin dummie. Skickade sedan ut igen, där jag lät Oban jaga en stund innan jag blåste stopp och skickade höger till bollarna. Inga konstigheter den här gången heller.

    Då vi hade lagt ut två bollar var i det dolda området, bytte vi sida av dungen, fyllde på med varsin dummy där och kastade ut bollar i ett område i det som från andra sidan nu blev höger om dungen. Skickade först ut till dungen och tog in varsin dummy. Skickade ut till dungen igen och blåste stopp. Här verkade Oban inställd på att gå till vänster av kroppspråket att döma så jag valde att lägga höger för att inte låta honom gissa själv och han tog ett perfekt högerskick på bra avstånd. Skickade till dungen igen, blåste stopp och lade vänster. Här tog Oban vänster fint, men då jag stod i fel vinkel (lärdom: handling och position..) kom han fel ut till området, så jag blåste stopp, tryckte ut och fick direkt träff. Kan inte klandra Oban för han gjorde uppgiften rätt även när det blev ytterligare stopp och tecken, men det var det där med att tänka rätt från början för egen del.
  • Markeringar
    Kastade varsin markering, förutom till Pejla som stod över :), på väg till parkeringen. Där gjorde vi ett sista moment i att skicka över en grind för att träna hopp. Hoppas på att Zara fick till en bild för då ska jag be att få låna den :)

Tack för idag tjejer!

Jag är nöjd med dagen och med Obans prestationer. Han känns väldigt stabil och gör ett gediget arbete. Att fundera på framåt är hur vi ska få till utmaningar. Det märks tydligt att hundar lär sig övningar och därmed inte låter sig luras så lätt. Oban är duktig på att sortera, så tighta störningar blir sällan ett hinder - eller ens en utmaning. Han har förvisso motivation och arbetslust, men jag tror att vi skulle utvecklas mer och få till en än mer rolig träning om det gick att spetsa till ytterligare.

Störningar under arbete är en sak. Att använda övningen i dungen och att kanske lägga till en skottapport som störning direkt efter stopptecknet och sedan fullfölja till höger eller vänster. Men även en sådan störning skulle snabbt bli konsumerad och därmed förbrukad. Jag får fundera till och kanske gå igenom gamla övningar från olika instruktörer för att hitta inspiration. Andra utmaningar kan vara att tänja ytterligare på avstånden - för då kan ju lydnaden försvinna till förmån för det självständiga... Som sagt, jag får fundera..


Ingen bild från dagen, utan en från ett soligt Åre en tidigare vinter istället.




lördag 18 januari 2014

Hemma!!

Hemma efter intensiva dagar i Oslo.

Givande möten med spetskompetens inom området på onsdagen. NIC, Nordic Infrastructure Conference, med inspirerande seminarier torsdag och fredag. Kick-off fredag till lördag för att fira ett fantastiskt resultat 2013 med härliga kollegor.

Från whiteboard och tung teknik till fyrverkerier och fest på fyra dagar. Jag har världens bästa jobb!

Imorgon hundträning!

tisdag 14 januari 2014

Packat och klart

Tur i Ursvik ikväll med lite kurragömma. Hoppas att Zingo är fit for fight snart så att vi kan få lite sällskap. Från nästa vecka ska jag gå minst fem kilometer varannan dag. Vill gärna att ni påpekar om det verkar som om jag fuskar.. Jag kan behöva lite hets och press..! Eller förresten jag kan behöva behöver lite mycket hets och press!

Liksom de senaste veckorna mycket jobb och mindre hund på vardagarna. Imorgon bär det av till Oslo i fyra dagar för internmöten, konferens #NICconf och kick-off. Ser fram emot givande dagar med branschens elit!

På söndag ska jag ta sovmorgon och sedan träna med den här gosegrisen.

Oban juli 2010






måndag 13 januari 2014

Bruks?

Tjoho. Igen. Vad jag gillar vinter! Snö och kallt. Torrt och fint. Har vi tur kan vi upprepa förra årets pulkapremiär på isen.

Idag blev det en tur på inflygningen efter jobbet. Följde upp med kloklippning och några skall på hemmaplan. Nu sitter det!! :) Kanske ska sadla om till bruks. Vad är det för grenar som gäller?

söndag 12 januari 2014

Från närsök till belysning

Träff med Malin och Elsa på Ekerö idag. Vi körde igenom lite enkla markeringar och linjer till två synliga områden. Markeringarna och linjerna gick bra, men jag är inte helt nöjd med närsöket från igår och idag. Tycker mig känna igen beteendet från förra året när snön kom och ser att han inte är lika grundlig och metodisk som vanligt. Gissar att det är en vanesak så här andra dagen med snö den här vintern. Kanske dags för det där vinteruppehållet snart..?

Nu mer pyssel hemma. Idag står följande på schemat:

- Belysning badrum nedre våning
- Belysning och spegel badrum övre våning
- Torka ur kylskåpen
- Ev. möblera om i skåpen för att få undan ett vitrinskåp...


Återanvänder bilder då det inte var någon idé att fota med mobilen idag. Trots snö var ljusförhållandena ganska dåliga. Här en bild från Åre vintern 2012 istället:




lördag 11 januari 2014

Yes!

Äntligen snö och kyla!! Nu får det gärna vara så här till april! Ser precis att det ska bli kyligare. Tjohooo!

Åkte till Zara idag för lite hundhäng. Nyttigt med markeringar i snön, fast det blev kanske mer promenad och prat än regelrätt träning.. Trevligt var det och det var det viktiga! :) 

Hemma städades julen ut. Gjorde dessutom ett ryck i köket där jag frostade av ena frysen och torkade ur alla lådor. Sugen på att göra om en del. Nu är jag på jakt efter nya stolar. Eller helst gamla med patina. Hinner aldrig leta bara...

Dagens bild? Inte roligare än kvällsrundan innan middagen. Med snön är det ju ljust ute :)

torsdag 9 januari 2014

Fulltecknat schema..

Blir nog bara jobb och sömn den här veckan. Inte mycket på hundfronten - det får vi ta igen i helgen!!

Tre möten på stan idag. Bl a på Skeppsbron - så jag kunde beskåda Stenbecks gran på nära håll. Eller nära och nära, men jag såg den åtminstone..

tisdag 7 januari 2014

MH?

Lagom rivstart på jobbet med fem möten idag. Resten av veckan ser likadan ut och nästa också. Därefter kanske jag hinner jobba i kapp lite. Oban fick en tur i fritt fläng runt inflygningen. Sedan blev det hämtmat och mer jobb.

Lite sugen på att göra MH efter att jag sett Johnnies (avkomma i Obans första kull undan Huntrets Nefertiti) på SKK Avelsdata. Där har de mer och tydligare information än på många andra ställen.

Se vilka fina siffror jämfört med medel. Skulle vara kul att testa Oban, fast jag har hört att Brukshundsklubbar prioriterar dem som ska starta inom bruks. Vet inte om det stämmer. Vet ni?

måndag 6 januari 2014

Succé!!

Riktigt, riktigt bra träning idag ute på ön med Linnea och Scott!

Vi började med att gå en tur med Mrs och lät henne få några uppgifter samtidigt som vi lade ut fem områden. Två av dem återanvände vi från andra riktningar, så totalt hade vi sju områden att skicka till.

Område 1
Detta område hade vi medvetet lagt ut för att passera på väg ut och under rastning. Hundarna skulle således skickas över en äng, vidare uppför en slänt, över en väg (det var där vi gick) vidare in på ny mark ned mot vattnet. Vid detta område lade vi till en störningsmarkering. Hund nr 1 fick en minnesmarkering medan hund nr 2 skickades mot området. Oban gick inte rakt ut första gången, utan hamnade fel och frågade (!) så istället för att joysticka tog jag hem och skickade om. Lade till ett "ut" (i samtalston hoppas jag..) vid vägen och fick träff direkt.

Område 2
Dagens Eukanuba Cup-övning! Vi hade lagt ut bollar i ett stenröse ca 15 meter bakom en stor (ca 1,5 meter hög och lika bred) nedfallen ekstam, som hundarna skulle passera - över eller under. Även här började vi med markeringar som en enklare störning. Oban tog linjen mot eken perfekt, passerade under stammen och gick direkt på området! Här blev jag mäkta imponerad av båda hundarna som löste uppgiften prickfritt! Nog för att vi människor varit i området, men det var helt dolt för hundarna med ett hinder och avstånd som båda hade hög svårighetsgrad.


På bild 1 nedan ser ni Oban på ingång från området som ligger ca 15 meter bakom ekstammen. På bild 2 tagen från sidan ser ni Scott lite mer än halvägs på väg ut till området längst till vänster i bild. Eftersom Linnea inte ens syns till höger förstår ni att det var ett ordentligt avstånd :)

Bild 1
Bild 2
Detta område använde vi sedan och skickade tillbaka till från en annan vinkel, närmare bestämt Område 4 nedan.

Område 3 och Område 4
När vi förflyttade oss för att skicka mot område 3 och 4 insåg vi att det var perfekt för att skicka till dem båda från samma plats, då de blev ganska tighta med det avstånd vi valde.

På bilden nedan ser ni Oban på ingång från område 4. Område 3 är i brynet längst till vänster i bild där vi hade grävt ned minidummies i löven precis i dikeskanten. Område fyra är i talldungen i mitten av bilden där det låg bollar.

Scott började till vänster och därefter hämtade Oban till höger. Därefter kastade vi markeringar bakåt för att minska minnesbilden. Här blev det ytterligare ett avbrott i att det kom lite löptikar nedanför talldungen, så när vi ändå var där (ja, det där "annat" hände när jag var ouppmärksam efter markeringarna så vi fick gå ned dit..) passade vi på att skicka tillbaka till område 2 (vid ekstammen), vilket båda hundarna gjorde med 20 poäng.

Således rejält avbrott när vi kom upp till dungen och skickade om till område 3 och 4. Nu Scott till höger och Oban till vänster. Även här bra terrängbyten med en slänt att ta sig nedför, stor äng att passera och sedan in i området. Snygga och snabba linjer och bra närsök på plats. Duktiga hundar!

I område 4 låg det kvar bollar som vi skickade till igen, fast från ett annat håll.

Område 3 till vänster i brynet och Område 4 i mitten vid tallarna.

Område 5 - sök
Vi avslutade med att skicka ut hundarna över en äng och upp i en skogsdunge där vi gav dem sökkommando. Bra övning för att träna på transport till anvisat område följt av självständigt arbete i ett fritt sök. Från detta område tog vi sedan in de bollar som låg kvar i område 4.


Reflektion:
Jag är väldigt väldig nöjd med linjerna och terrängbytena!! Trots att vi körde helt dolt gick Oban ut som på räls. Jag blir faktiskt både imponerad och förvånad över hur duktig han är!

Oban gjorde således sitt jobb, men jag kanske slarvade lite med position och ton. Behöver bli mer skärpt fastän det bara är träning - och det där med tyst samtalston är helt klart något att vänja om till för oss båda. Och så var det "annat". Till vårt försvar var det ett antal hundar ute i området och Oban var jätteduktig och undvek alternativ skvallrade, till dess jag var ouppmärksam i kombination med löptikar. Dömt att misslyckas. 

Bortsett från "annat" är jag mer än nöjd med dagens träning och finaste hunden! Tack bästa Linnea och Scott (och Mrs) - det gjorde vi bra ;)! Nästa gång gör vi lika svåra upplägg fast lägger till tighta störningar och skott + att vi sätter WT-poäng på varandra! :o)






söndag 5 januari 2014

Farväl

Mörbultad mentalt och fysiskt efter en krävande helg.

I fredags var vi på minnesceremoni för en stor människa. Min tidigare chef och tillika nära vän till familjen.

Maths kommer alltid finnas i mitt minne som en otroligt varm, generös och kärleksfull person. Han hade en förmåga att se människor och att lyfta fram det bästa hos var och en. Därtill var han en framgångsrik företagsledare. Jag hade förmånen att få arbeta med Maths då han handplockade mig till ett uppdrag och gav mig fria händer att etablera ett affärsområde. Ett helt nytt koncept som växte till en omsättning på 25 MSEK på två år - och som idag omsätter mer än det dubbla. Maths erbjöd mig en professionell plantskola där jag kunde utvecklas - och utveckla affärer - med tilltro och trygghet. En ovärderlig erfarenhet, vilket jag är enormt tacksam för - tillsammans med allt annat han givit mig från kunskap om företagsledning till personlig utveckling. Maths har gjort mig till en bättre människa och ett tack känns futtigt i sammanhanget. Men ändå, tack Maths.

Vi är många som har förlorat en ledare, en mentor, en kollega och en vän, men tyngst är förlusten för den närmaste familjen, vilka jag lider med.

Den stora förlusten till trots blev det en väldigt fin dag i Maths anda. Först en varm och vacker minnesceremoni i Eric Ericssonhallen (f d Skeppsholmskyrkan) på Skeppsholmen med utvalda musikframföranden live för 350 deltagare. Därefter begav vi oss vidare mot lunchen och tog, även det i sann Maths-anda, ett glas champagne på Grand Hôtels Cadierbar. Följt av lunch på Operaterassen, även här i Maths anda från val av meny till fantastiska tal.

En omtumlande och tung - om än vacker dag. Jag är hedrad att jag fick vara med och ta avsked av denna fantastiska person. Tack till familjen.


Det fysiska? Vi har hjälpt till att röja på en tomt på Munsö, släpat och eldat ris och fyllt en container. Välbehövlig rörelse efter åtta-nio månader utan träning. Men det känns. Och Oban är uttråkad. Imorgon blir det träning.

lördag 4 januari 2014

Offline

Inte någon tid att blogga senaste dygnet. Inte så mycket hundtid heller för den delen. Ska göra ett längre inlägg om gårdagen imorgon.

I brist på andra får ni en bild från Grand Hôtels nyrenoverade damrum från igår. Snyggt med marmor som tonar i brunt. Att lägga på minnet. 

#inredning #ibristpåhundevent


torsdag 2 januari 2014

Oglamorös vardag

Som kontrast till framgångarna (eller för all del det osvenska skrytet för er som är av den uppfattningen..) i årskrönikan tänkte jag göra ett inlägg om vår oglamorösa vardag.

När jag hämtade på dagis idag berättade de att Oban haft diarre och bajsat fem gånger. På kvällens promenad noterade jag bara en bajsning, men det var för mörkt för att avgöra konsistens. Väl hemma blev det ingen middag, med avsikt att låta magen vila. Ett korrekt beslut visade det sig, för efter att han drack vatten kom allt upp igen. Bara vatten förvisso så nu är nog magen tom. Fortfarande ingen påverkan på allmäntillståndet, utan pigg och glad, så vi får hoppas att han kan behålla vattnet när han dricker nästa gång. 

För att fortsätta på temat oglamorös vardag kan jag utveckla ämnet "annat". "Annat" som består i att Oban gladeligen springer fram till andra hundar och hälsar när han är lös. Döv för inkallning eller korrigering. Ibland. Det är det här som ställer till det - att han är inkonsekvent. I åtta fall av tio, oberoende av avstånd eller sammanhang, skvallrar han och vänder upp mot mig för att få belöning med boll. Men de där andra två gångerna (OK, jag har tappat räkningen - ibland är det oftare ibland är det mer sällan) hjälper varken belöning eller bestraffning. Det är verkligen situationsbundet och kopplat specifikt till möten med andra hundar, för om han trycker upp vilt som hare eller rådjur kan jag alltid (ja, jag menar ärligt a l l t i d) bryta och kalla in. I de flesta andra situationer som uppkommer i en hunds vardag med olika frestelser räcker det med ett försiktigt ah-ah-ah för att avleda, sällan eller aldrig har jag behövt höja rösten. Och i jakten är den allra största belöningen att få arbeta med, för och tillsammans med mig så där uppstår inte heller något liknande *peppar-peppar*. Förutom frustrationen i att inte kunna varken kalla in eller bryta när locket för öronen har slagit till så är det fruktansvärt pinsamt. Och faktiskt hänsynslöst då det finns både hundar och hundägare som med all rätt blir rädda när det kommer en stor svart hund. Förvisso snäll och skulle den andra hunden reagera med aggressivitet skulle Oban inte möta upp, utan vända. Men ändå!

Nu har jag provat lite olika varianter den senaste månaden och jag tycker mig se att skvallrandet kommer oftare, men situationen är fortfarande inte stabil. Lyckas jag förekomma honom går det som regel bra, men är jag ouppmärksam kan han fortfarande sticka och då är det 20% chans att han väljer att inte lyssna.

Jag har tänkt att jag ska nöta vidare nu under vintern, men det får inte bli på bekostnad av vår relation då jag inte vill riskera att det påverkar träning- och tävlingsformen. Därav skönt att prata med Tomas Söderström ikväll. Förutom att komma med tips som jag ska ta med mig till nästa träning och försöka få kontinuitet kring, så sa han något klokt om att välja sina strider. Han menar att jag har en hund som presterar väldigt bra under jakt och på tävling och att jag kanske inte ska begära för mycket och förvänta mig det perfekta - i alla sammanhang och situationer, utan välja vad som är viktigt för oss. Och det har han helt rätt i. Oban är en fantastisk hund och jag vill inte förstöra något av det vi byggt upp. Fast absolut - jag ska av hänsyn till andra hundägare försöka förekomma och om nödvändigt ha Oban kopplad för att undvika ofrivilliga hälsningar - men jag kanske kan se mellan fingrarna med att även solen har sina fläckar ibland. 


Så där. Det var hela sanningen om vår oglamorösa vardag och mig som misslyckad hundtränare - för ja, jag är fullt medveten om att det beror på brister hos mig - så här en vardagskväll. Men vad gör det när jag har världens mest underbara hund i alla andra sammanhang!?!

Oban sommaren 2010

Uppdatering

Lugnt på inläggsfronten med undantag av årskrönikan som jag laddade upp via mobilen, med resultat därefter.. Tack för era fina kommentarer!

Lugnt även på hundfronten senaste dagarna. I måndags körde vi igenom några ut-tecken på avstånd i vanlig samtalston. Något vi får träna på fler gånger, för de första gångerna ryckte det till i Oban - men han väntade på ett kommando med mer tryck och satt snällt kvar. Så klart när han blivit van med en gaphals till matte.. :) Det är ändå en ganska rolig övning som går att variera med avstånd, terrängbyten och störningar med t ex boll framför, markering vid sidan etc. så det kan vi nöta på i vinter. Överlag vore det snyggt att träna med mer eller mindre viskningar, för att kunna föra hunden riktigt tyst även under jakt. Kanske får kvalificera in under precision och handling som mål för 2014 :)

Nyår spenderades i Ockelbo och med en vargflock på 13-15 djur där sällskaps- och jakthundar attackerats i närheten blev det försiktiga promenader på nyårsafton och nyårsdagen. Idag var det jobb igen och blev en vanlig vardagstur. Varken mer eller mindre i mörkret och leran. Men snart är det helg :)

Apropå nyår lider jag med hundar som är skotträdda och far illa av raketer och smällare. På bilden ser ni Oban när vi stod i fönstret för att se på när killarna provsköt en "bomb" på eftermiddagen. Smällen kom, Oban tittade upp emot himlen och scannade av efter fåglar - helt oberörd av såväl skott som själva fyrverkeriet. Fina hunden! Och ja, han har en fårskinnstoffla i munnen. Det stod en hel korg med sådana i hallen, så det fanns alltid en toffel eller tre att bära runt på.

Årskrönika 2013

Nu lägger vi 2013 bakom oss.

Ett - för mig - i många avseenden stökigt år, förvisso kantat med flera prestationer i hundsammanhang, men i övrigt ganska jobbigt. Ett år där jag börjat ifrågasätta mina egna val och prioriteringar, på bekostnad av annat - och andra.

Trots ett bitvis tufft år tar jag med mig många härliga minnen. Från nya och fördjupade vänskapsband med möjlighet att få vara med på träningar och jakter, till fina resultat i tävlingssammanhang och nya utmaningar på jobbfronten - under ett år med en kall och vit vinter följt av en varm och solig sommar. 

Här följer en sammanfattning av 2013. Vill ni läsa om händelserna i helhet finns de beskrivna i egna inlägg här på bloggen under respektive månad:


Januari
Året inleddes i Åre. Oban var hemma och skar upp tassen, antagligen på skaren, med efterföljande konvalescens och ofrivilligt träningsuppehåll.

Oban. Vintern - den riktiga med is och snö - 2013.

Februari
Enligt bloggen var det här en mellanmånad träningsmässigt. Höjdpunkterna var att Oban blev pappa till två kullar:

2013-02-08, 7st varav 4st tikar och 3st hanar undan Zetastar Mighty Cherokee
2013-02-09, 8st varav 4st tikar och 4st hanar undan SE J(J)CH Djurbergas Farndale Moor


Valpar ur Zetastarkullen på vinterpromenad

Mars
En fantastisk resa till Galapagos med familjen Långström - tack underbara Ni! Otrolig natur och fascinerade djurliv på armlängds avstånd. Att simma med vilda, lekande sjölejon var inte bara årets höjdpunkt - utan ett minne för livet!

Av bloggen att döma även detta en mellanmånad träningsmässigt, fast något måste vi ha tränat för bevisligen startade vi i april med bra resultat.. :)

Underbara, vackra, orädda, lekfulla sjölejon!

Havsleguan, Lightfooted Sally (krabba) och sjölejon på en och samma bild!

Vår tids dinosaurier - Galapagossköldpadda. Helt oskygg!

Landleguan och jag med kameran i högsta hugg.

April
Forfarande vinter och snö denna månad. Premiär i ÖKL på FRK Bergslagens Working Test med en vinst på 94 poäng. Förvånad - över att vi presterade så pass bra när vi debuterade i klassen - fast stolt! Finaste hundingen!

Åkte till Las Vegas på Microsoft Management Summit. Inspirerande sessioner i surrealistisk stad.

Olika hotell i staden som aldrig sover..

Maj
Traditionell resa till Riksgränsen och som tidigare år en otrolig tur med vädret och fantastisk skidåkning som toppades med några helikopterlyft. 

Otroligt väder och underbart före! Varmt smör är näst bäst efter puder :)

2013 fotades med Iphone, därav kvaliteten. Jag framför fjällvidderna.

Min födelsedag firade jag med träning för Fernshot Gundogs på Åtorp. Suveräna dagar med värdefulla lärdomar i härligt sällskap arrangerade av Scottmoor Gundogs.
 
Åtorp 17-18/5: Premiär i ÖKL/Elitgrupp för Oban och mig.

Phil Parkins - pedagogisk instruktör jag gärna går för igen!

Juni
En varm månad med träning och träffar på schemat. Bland annat valpträff med Zetastarkullen.

Zetastarvalp efter Oban undan Cherokee

Ytterligare en Zetastarvalp efter Oban undan Cherokee

Juli
B-provs premiär i ÖKL på Örbyhus. Vi fick dagens enda 1:a pris, på sommarens kanske kallaste och blåsigaste dag. Min vana trogen illamående av nervositet och det blev inte bättre av utmanande omständigheter i terräng och hård vind.. Men det gick ju bra..! :)


Markerna på Örbyhus var en utmaning - här dubbelmarkering på land.

Vi blev medbjudna på några dagars träning tillsammans med delar av Searoverklanen i Kratte Masugn. Trevlig kombination av härligt umgänge och grundlig genomkörare på riktigt bra marker!

Utrustning på tork efter sommarens värsta skyfall i Kratte Masugn

Den här sommaren bestämde jag mig för att gå vidare jobbmässigt. Efter tre år som enhetschef på Riksgälden, där jag åstadkommit en hel del förändringar i form av effektiviseringar och besparingar, längtade jag tillbaka till näringslivet. Nu i en position som affärsutvecklare, vilket ger utrymme att jobba nära just affären - något jag trivs allra bäst med. Ett bra val inte bara för min personliga och professionella utveckling, utan även för möjligheten att vara ledig en sommar som präglades av sol och värme.

Het och stilla dag på bryggan på Munsö

Shorts och träskor var min standardoutfit hela sommaren. Här med Lex på Skuggi.

En annan standard sommaren 2013 - frukostskål överfull av bär!

Augusti
Efter en slapp sommar var det dags att börja prestera. Första helgen var jag dock bara åskådare när Obans äldsta kull undan Huntrets Nefertiti gjorde sitt Fart 2-test med strålande resultat! Dådkraft och starka nerver har nedärvts till hela kullen, vilket var härligt att se!

Snusa hälsar oberört på Släden i Fart 2-testet på Sörmlands Hundskola.

Jag lämnade kennelträffen på Huntrets för att träna med Linnea och Scott i Skokloster inför Labradormästerskapet. En träning som slutade med operation och konvalescens till följd av djupt sticksår i tassen.


Mindre bra uppladdning inför  Labradormästerskapet, men som Tomas Söderström så klokt sade: "Det Oban redan kan glömmer han inte bort på en vecka eller två, det är bara för din egen skull du tränar inför tävlingar". Sant sett till resultatet - en 2:a placering på lördagens Working Test med 93 poäng i ÖKL och en 2:a placering i Labradormästerskapet. Och snygg som han är (Oban alltså) vann han jaktklassen på söndagens utställning. 

Något som kom i skymundan när jag skrev spaltmeter om mästerskapet var den trevliga helg vi ändå hade med Linnea och Scott på Herrfallet. God mat och dryck i skönt och mysigt sällskap! WT:et som enskilt arrangemang var väldigt bra upplagt med kluriga rutor och genomtänkt logistik. Vi hann t o m med en vinlunch på lördagen efter avslutad tävling :) Och utställningen på söndagen var en ny erfarenhet där vi även fick sällskap av Cattis och Coffey vid ringside.

Debut i utställningsringen. 1:a i jaktklass. 4:a i Bästa hanhundsklass.

Under augusti hann vi även med en härlig helg i Åre och därefter en helg på Fredlarna i yttersta skärgården. Vädret? Strålande båda helgerna som synes :)

Oban på tur i fjällvärlden. Totalt blev det några mils vandring denna soliga helg!

Morgonpromenad på Fredlarna

Svensk skärgård kommer inte till sin fulla rätt på bild. Bättre än Saltkråkan

September
Efter mitt tydliga ställningstagande i farsen kring Labradormästerskapet, där jag uttryckte mitt missnöje med godtyckliga tolkningar av regelverk - kändes det än mer nervöst än vanligt att starta.

Att som ny i retrievervärlden inte bara prestera i tävlingssammanhang, utan även öppet kritisera etablerade mästerskap är säkert sådant som sticker i ögonen. Jag spekulerar, men det var säkert flera som hoppades att turen skulle vända för mig och Oban, vilket gjorde att jag kände en ännu större press på att lyckas inför start nummer två i ÖKL B-prov.

Därav otroligt skönt med ett andra 1:a pris och dessutom med HP (hederspris) på starten i Garpenberg!!

Dagens stolta 1:a pristagare från Searover

Därefter följde en lugn månad med flera jakter. Lugn på tävlingsfronten vill säga, men ett antal mil och timmar i bil likväl som tidiga morgnar och sena kvällar. Vilket är värt varenda sekund! Så himla roligt att vi har fått möjlighet att följa med på flera jakter och jag vill verkligen uttrycka min tacksamhet till er som gjort det möjligt! Det är här våra hundar arbetar i sitt rätta element och det är ovärderlig erfarenhet inför de A-prov vi hoppas kunna starta på framöver!

Oban på ingång.

Oktober 
Det var meningen att vi skulle startat KKL i början av oktober, men det blev en ny operation och efterföljande konvalescens. Gissningsvis var det ett föremål kvar i tassen efter sticksåret i augusti och i samband med jakt gick det hål rakt igenom. Strykning från KKL och tass i bandage igen således.

Jag åkte till Seattle och Microsofts huvudkontor med jobbet, vilket passade bra med en hund i vila, bandage, tratt och tasskydd.

Två veckor i bandage med tvätt morgon och kväll..

Seattle. Inte sömnlös utan bra sessioner och en del shopping..

I brist på KKL-start tänkte jag att det var lika bra att få debuten i Elitklass B-prov avklarad när konvalescens och karens var över. Ett bra beslut med facit i hand, även om jag - ja, min vana trogen - var extremt nervös. Roligt upplägg av paret Staflund-Wiberg i Växjö med ett B-prov som en jakt under walkup. Vi åkte hem med ett av dagens tre 1:a pris, varav ett av de andra gick till vårt resesällskap Linnea och Scott! Tjoho!

Inte en Oban, men väl en whiskey, i glaset som var pris på provet i Växjö

November
Så var det äntligen dags för start i KKL. Eller äntligen och äntligen. Nu var jag sjukt nervös. Efter fyra raka 1:a pris i B-prov och bra resultat på WT'n under året, med en första- och en andraplacering på två starter, hade det varit sjukt tungt att inte bli godkända på KKL. Det blev vi! Således klara för Elitklass i A-, B- och C-prov inför 2014. Puuh!

Dagens medstartande och dagens domare på KKL 2013-11-08

December
Efter KKL:et gick luften ur mig helt. Mer än 1 000 mil körda sedan slutet av maj, enbart för hundaktiviteter - och ett antal timmar för träning (och i bil) tog ut sin rätt till slut. Samtidigt är det så roligt att träna nu när vi byggt upp ett nätverk med trevliga likasinnade att jag har svårt att göra ett totalt uppehåll. Och det är en till som tycker likadant...!! Oban vill nog inte ha någon paus eller vintervila om han får välja.

Finaste hunden! Vårvinter 2013 på isen utanför Munsö


2014 då? 

Hundmässigt blir det fokus på precision och handling inför kommande starter på ABC-prov - och förhoppningsvis en valp..! 

2014 är på personliga fronten året där jag ska försöka släppa min känsla av otillräcklighet, skuld och krav kopplat till andras förväntningar. Något som förhoppningsvis även minskar min prestationsångest i tävlingssammanhang. För även om det är en bra drivkraft, får det inte ta överhand och avskräcka. Det ska ju vara roligt att tävla, eller hur!?!

Vidare vill jag under 2014 vara mer i nuet, följa min inre kompass och våga göra egna val. Något jag inte alltid lyckats med tidigare..

2014 du kan komma nu. Jag är beredd. 

Gott Nytt År!!