Finn fem...

Idag har jag hunnit med massor!!

Tre möten, ett antal samtal och ännu fler mail på jobbet. OK, jag fuskar - samtal och mail hanterar jag även utanför kontoret. I bilen, i köer i butiker, i soffan etc.

Shopping, närmare bestämt påslakan från http://beachhousecompany.com/jersey-sheets/ och knivar från http://www.global-knife.com/products/global_gf.html (nej, jag är inte sponsrad, men kan tipsa om att det var 20% på Cervera så jag unnade mig fyra knivar).

Hundrastning, i form av en skön 1,5 timmes tur med Zara i Ågesta. Hon hade med sig massor av hundar. Hur många ser ni på bilden? Lyx för Oban och mig att få hänga med en rejäl flock! Tack för trevlig runda!!

Sedan har jag gjort lite nytta också. Tvättat två maskiner och packat fyra kartonger. 

Imorgon får jag nycklarna till nya lägenheten. Ni anar inte hur schemat och logistiken ser ut från 8-tiden och framåt, men det innefattar allt från möte hos mäklare för tillträde till leverans av möbler, möte med hantverkare och ytterligare shopping. Flytten går först fredag morgon. Lägligt nog inför viss aktivitet på lördag...

Uppskjutet

Det får bli en beskrivning av gårdagens mock trial imorgon istället.

Har satt igång med att packa ned köket, men kom iväg på en tur med Annika och Zingo. Skönt med omväxling och sällskap på en tur i solen. 

Hörde något om snöblandat regn på torsdag..

Grove Challenge

Debut på mock trial idag. En lärorik upplevelse.

Jag är så förbi av trötthet att jag nöjer mig med att tacka provledning, domare och funktionärer för ett fantastiskt arrangemang. Förutom extremt bra logistik, tydliga instruktioner från stewards och autentiskt upplägg på fantastiska marker bjöds det t o m på lunch. Vilken lyx!

Grattis till vinnaren Marie Duse som gjorde en elegant insats med Puma, övriga placeringar där topp tre gick till Searover - och till Obans syster Peg som gjorde en strålande debut! 

Mer om oss själva och lärdomar från dagen imorgon. Nu är det sovdags!!

Diagnos

På mitt jobb har vi konstaterat att alla har olika typer av diagnoser. Det krävs t ex en "Rainman" för att fullt ut engagera sig i, förstå och ha förmåga att förmedla hela innebörden av regelverket för licensiering från Microsoft, Oracle, VMware, Adobe & Co. Själv är jag ständigt i gränslandet mellan teknik (produkt/licens), koncept, lösning, ROI/TCO, resultat och effekt. 

Idag fick jag denna tisha (på FB) av en kollega. Ser det nästan som en komplimang med hänsyn till konstaterade diagnoser - inklusive min egen. Eller...? ;)

UHD

Idag hade vi träning inför Unghundsderby med Braith. Egentligen skulle vi tränat tillsammans med Obans son Zefyr som också ska starta, men det får vi planera in längre fram.

Braithpojken är otroligt noggrann och metodisk för sin ringa ålder och gör ett genomgående gediget jobb!

Matten (Zara) är duktig på att hitta på övningar, så även Oban fick sin beskärda del. Dessutom fick vi sällskap av Annika och Zingo som kom förbi.

Mysig kväll i solen helt enkelt! Tack tjejer!

Braith efter upptag på banvallen.

WT-träning

Idag mötte vi upp Linnea och Scott på Södergarn för att trimma lite WT-upplägg. Hundarna fick vänta i bilarna medan vi lade ut 5 rutor. 

Bild ovan är ruta 1. Linjetag över äng upp i skogsslänt. Ser ni stenen i mitten av bilden? Svårigheter? Avståndet, men mest att vi skickade genom ett område fullt av pinnar (se den till vänster i bild) samt att vi lade dummies ovanpå en stor sten och i en trädklyka ca 1-1,5m upp från marken.

Bra jobbat av båda hundarna efter att vi rätat upp linjen! Extra roligt att de båda löste uppgiften med närsök på höjden.

Ruta 2 blev omvänt tidigare ruta. Här linjetag från backe i skogsslänt, ut över en äng och till skogsbrynet på andra sidan. Om ni tittar noggrant på bilden ser ni en ekstam som är lite bredare än de andra på andra sidan ängen. Där låg det varsin boll nedgrävd. 

Lite svajig linje ut, något drog till höger, så Obans straff blev att få vänta medan Scott jobbade istället. Slutligen rakare linje, bra styrt på plats och fint närsök av båda.

Ruta 3 var ett försök att utmana våra badankor rejält. Vad ni inte ser av bilden är att stranden fortsätter efter den lilla udde som ligger till höger i bild. Svårigheten var således att passera udden med strandgräs och ris för att fortsätta på nästa strandremsa rakt fram till ett område under granen.

Oban gjorde som han tydligen gör på Lidingö nuförtiden: tog en rak linje ut och försvann ur bild. Denna gång var han inte borta fullt lika länge som på WT:et senast. Jag blåste inkallning två gånger och helt plötsligt var han i området, fick närsökssignal och träff.

Ruta 4 bjöd på utmaning i att hoppa över (eller krypa under som Oban gjorde..) en ek, fortsätta över ängen in vid de två vita stammarna i brynet. 

Bra näsor hos båda pojkarna när de var i rätt område, jag trodde våra kast in i riset skulle bjuda på mer motstånd.

Dagens sista ruta var kanske den svåraste. Dels i att detta var den enda med störning genom en skottapport strax till vänster. Hundarna skulle sedan skickas fram till gattet mellan lövträdet i skogen till vänster och tallen i dungen till höger. Ta sikte på tallen och se fortsättning på nästa bild. 

Här är tallen på närmare avstånd, här som grenarna upp till höger. Ni ser hur smalt gattet är för till vänster syns även grenar på träden i ovan nämnda skog till vänster. I mitten av bilden tillika mitt på ängen står stolpar. Där var området. Hundarna skulle således springa ut över stora ängen, passera gattet utan att falla av på sidorna och fortsätta ut på nästa äng.

Oban fick stopp-höger-stopp-närsök, vilket jag var helnöjd med, medan Scott klarade uppgiften på stopp-närsök! Grymt!

Duktiga hundar! Belöningen blev att få hämta dagens enda skottapport!

Tack bästa Linnea och Scott för en suverän genomkörare! Nu håller vi oss enligt plan..! :) 

Vilodag

Idag blev det bara en kort tur på inflygningen pga andra åtaganden efter jobbet. Men, en vilodag då och då är inte så dumt. Imorgon tar vi nya tag!

Bild lånad från Zara: Oban hos Meadowlarks i lördags.

4-årskalas!

Idag fyller den bästa, finaste, duktigaste, härligaste, snyggaste, underbaraste (nejdå, jag är inte alls subjektiv..) hunden hela fyra år!

Födelsedagen inleddes med en skön promenad i solen längs vattnet. Sedan gjorde matten ett ryck och packade ned kontoret, vilket var ganska känslosamt, tungt och ledsamt. Bröt eländet för en tur i solen på Järvafältet och tog en selfie födelsedagen till ära:

Sedan svängde vi förbi Sanna och kidsen. Lägligt nog när de precis hade tänt grillen så matten fick lunch. Födelsedagsbarnet fick skönsång av barnen som bjöd på både Happy Birthday, Ja må han leva - och en korv.

Fortsatte hem för lite mer packning (hur mycket prylar går det att ha!?!). Sedan tog vi ytterligare en sväng i solen och köpte därefter ingredienser till en tårta. Ganska färglös, men säkert smaklig: leverpastej, kalvsylta, kex med oxkött och energifoder i botten.

 

Stort grattis till alla som startat och placerat sig på WT idag! Många att nämna så jag avgränsar mig till släkten: syster Peg på 4:e plats i EKL (Kungsör) och sonen Zefyr på 2:a  plats i NKL (Vallentuna). Duktiga ni!!

Om träningen för Roger Philips

Som utlovat en, åtminstone lite, utförligare beskrivning av helgen.

Vi rullade ned till Moheda utanför Alvesta (Växjötrakten) i fredags och checkade in på Björkåsens Bed & Breakfast. Passade på att träffa en kullsyster till Braith och fick en härlig tur för oss och hundarna efter 50 mil i bil.  På kvällen blev det massa hundprat och en hel del vin..

Redan vid samlingen tyckte jag att Roger Philips påminde om Phil Parkins, Fernshot Gundogs, som vi hade förmån att gå för på Åtorp förra året. Läs mer om den helgen HÄR. Sunt förnuft och bra pedagogik präglade dagen tillsammans med hinder, terrängbyten och handling.

Vi började med att ställa upp på linje och gå igenom grunder i stadga. Sedan var det dags för dagens första, men inte sista, stängsel. Här gjorde jag en stor lärdom: om jag från sidan kan konstatera, av att se 6 andra hundar, att även vi kommer möta motstånd - kanske jag kan ha kurage nog att avstå från övningen. Vi har aldrig tränat stängsel, utan kan nog räkna antalet hopp på ena handen (annat än hinder på agility- eller bruksplaner). Jag känner min hund och med facit i hand hade det blivit bättre om vi delat upp det momentet och börja med hopp över stängsel, istället för att sätta ihop det med en minnesmarkering som skulle in efter ett linjetag.

Linjetaget tog både Oban och Pejla perfekt och vi fick till och med beröm för våra raker linjer (tjoho :)!), men stängslet blev ett trauma både för hundar och mattar. Något som säkert satt kvar resten av dagen..

Går inte igenom varje övning, men vi fortsatte att nöta stängsel under dagen både som direkt- och markeringar samt som semiblind linjetag. Nu staket med överliggare, vilket gick bättre. En reflektion här är vilken svårighet ett stängsel faktiskt är. Dels är det stor skillnad på att ta dem rakt framifrån eller att skicka snett över på en linje. Men framförallt blev det påtaglig skillnad i markeringsförmågan hos hundarna efter att de hade passerat hindret. Säkert en vanesak, men intressant att se - och förstå.

Vidare gjorde vi årspremiär på vatten. Först i det semiblinda linjetag som var med på tidigare bild, sedan i ett annat skick. Här var det påtagligt att det är dags att damma av "rutan/klockan/fyrkanten" på vatten för att få bort bilden av vatten som ett hinder/terrängbyte. Kanske inte så konstigt efter ett halvår utan vattenträning, men också en intressant iakttagelse.. På vatten var Roger väldigt noggrann med avlämningarna, vilket var nyttigt. Hundarna skulle komma in, sitta, lämna av och sedan skaka på kommando. Han menar att även om hunden inte släpper medan de skakar, så är det alltför stor risk om de skakar med små rapphönor eller ömtåligt vilt i munnen. Sant och sunt.

Vi gjorde även ett par övningar med närsök där dummyn inte låg på marken, utan någon meter upp på en sten eller i ett buskage. Tydligen en lärdom från ett championship där Roger fått en fasan i en buske och hunden metodiskt stoppade näsan i backen på närsökssignalen och inte vittrade uppåt. Smart!

Ja, sedan var det den där katastrofapporten över stenmur, fårstängsel, vatten etc. men den lägger jag till handlingarna. Får väl se det positiva i att Roger faktiskt trodde att Oban skulle klara det och kallade upp oss som första ekipage. Även om det sved med kommentaren att en hund tränad för Open borde klara av en sådan apport.... Jaja. Nu har jag fått lite nya perspektiv på svåra apporter och vill absolut köra något liknande, men då dela upp momenten för att sedan sätta ihop dem. Från stenmur och stängsel vidare till vatten och ö. Först synligt och med dragning, sedan dolt. Så galet många terrängbyten att vi nog aldrig ens skulle sett linjen som en tänkbar linje. Så, spännande - det får vi lära oss!

Stenmuren och stängslet tog vi faktiskt i serie senare på eftermiddagen när vi tog ut Braith för ett pass, och då gick det utmärkt. Utmärk gick det även för Braith som, i vanlig ordning, fick pröva på elitmomenten - och gjorde det med bravur! Dolda linjer, närsök på höga stenar - och strålande hopp över murar och stängsel! Duktiga killen!

Sammantaget är jag väldigt nöjd med dagen. Det var lite dribbel över stängsel inledningsvis, innan självförtroendet och förståelsen var på plats. Det var en blunder med katastrofapporten. Men i övrigt gjorde Oban ett stabilt och bra jobb från linjer och markeringar till närsök. Kursupplägget var bra och vi blev bekräftade i mycket av vår träningsfilosofi, blev påminda om en del självklarheter och fick med oss en del tips från en väldigt erfaren och välmeriterad man. Suveränt med andra ord! Liksom förra året blev jag vansinnigt sugen på att åka till England/Wales!!


Tack Zara för härligt sällskap - kom ihåg att tacka Kenny för utlåning av bil och bensinbidrag :o) Bild lånad från Zara från förmiddagens stadgeträning, så här laddade var vi... :o)

Dagen efter - igen

Hemma efter en trevlig träning i det sköna vädret.

Vi träffade Malin, Zara, Maria och Åke på inflygningen och körde en variant på walk-up. Malin, Maria och jag gick i första släppet medan Zara och Åke kastade. Här varvades kast med skick mot dolda områden på var sida av det stora krondiket.

Bra situationer, även om det blev lite mer joystickande än vad jag egentligen gillar. Men - Zara och Åke hade riggat övningar till Oban där jag inte kunde skicka rakt, utan var tvungen att gå in och styra. Nyttigt för oss, men som sagt, lite mer joystick än vad jag normalt föredrar :)


Efter att vi hade drillats var det dags för Zara och Åke att få jobba lite med sina hundar, medan vi kastade och försökte få till olika störningar.


Lite loja båda två idag efter 100 mil på två dagar och en heldag i solen igår, men det var skönt att komma ut och som alltid suveränt när det går att hjälpas åt.

Tack till alla inblandade och lycka till Malin och Elsa som ska starta imorgon!

Bilder Meadowlark

Börjar med några bilder från Meadowlark och fyller på med mer text ikväll.
Träning för Roger Philips 2014-04-19

Zara skickar Pejla på ett semiblint linjetag. Hundarna hade sett när dummies
kastades ut till ön i sjön. Sedan bytte vi mark och skickade ut.
Terrängbyten, hinder och handling var fokus för dagens övningar.
Håll ordning på ön - den kommer tillbaka på senare bild.

Pejla på ingång efter årets första vattenarbete!

Kanske sjukt svåraste apporten någonsin. Roger bad Oban börja som första hund,
men vi bröt redan efter stenmuren/fårstängsel. Här skulle hundarna skickas - blint
utan skott - till ett område strax framför högra gaveln på huset i bild. Dvs nedför
backen, över stenmuren, snett över ett fårstängsel, ut på strandängar, över
vatten, upp på tidigare nämnda ö, vidare ut på vattnet och upp på andra sidan.
Blint! Mäkta imponerad över Roy och Affe på bilden som klarade uppgiften!
Vi då? Äh, jag skyller på att vi inte tränat staket och hinder... ;)
I klartext: det gick bedrövligt dåligt... :P

Vilket vi gjorde extra mycket efteråt. Träna staket alltså. Här Oban - och nu
började han tycka att det var riktigt roligt, innan var det mest pliktskyldigast.

Och här Braith, som gick bäst för dagen och hade platsat i Open-gruppen!!

Och slutligen Pejla. Som också hoppades pliktskyldigast under träningen,
men släppte prestigen efter kursen och hade kul.

Roger Philips på Meadowlark

Hemma efter ett intensivt dygn med Zara - och hundar - på Meadowlarks. Vi gick kurs för Roger Philips som ni kan läsa mer om här: 

http://www.lakedownlabradors.co.uk/

Bilder och beskrivning kommer.

Träningstrip

Mysig morgon på Munsö med god frukost, skön promenad och inspektion av takläggning, VegTech, på timmerstugan. Snyggt!

Har flängt runt denna lediga dag och kollat på skjutdörrar, duschväggar, bänkskivor, trall, textilier etc. Svårt!! Flyttar förvisso till nyproduktion, men har inte haft möjlighet att påverka materialvalen, då jag kom in så sent i processen - så det finns en del att göra.. Börjar också inse att det inte kommer vara klart första veckan direkt. Det är leveranstider på allt och jag vågar inte beställa förrän jag måttat ordentligt på plats..

Men, men - maj är redan fulltecknad så jag kommer ändå knappt vara hemma. 

Apropå inte vara hemma, så har jag precis packat för morgondagens avresa till Meadowlark med Zara! Ser fram emot träning och en tjejhelg!!

Mys på Munsö

Vi myser på Munsö, Oban och jag - hos de finaste svärföräldrarna och på den vackraste platsen. Så himla välbehövligt för själen - och skönt. Imorgon är vi lediga!

Fult typsnitt

Vet inte vad som hände med typsnittet på inlägget Mer om Lidingö WT men det var inte snyggt. Ber om ursäkt för denna fadäs. Nu är det åtgärdat tror jag. Blir tyvärr så här när jag nästan bara är inne via telefonen. Apropå det är det dags att beställa en ny mobil. Jag är en av få på jobbet som är pro Windows Phone. Nu ska jag visa de andra hur grym den är (och bli av med min ajfån). Se här KLICKA HÄR Jag kan redan nu utlova att ni kommer se en enorm skillnad på bildkvaliteten. Om det nu finns en Bloggerapp, men de borde de ha löst på tre år. Väl? Modellen är inte släppt än, så ni får vänta. Men som sagt, ni kommer se skillnad. Promise!

Agility istället?

Idag tog vi en tur i det härliga och soliga - men kalla - vädret.

Körde några situationer där jag fick gå in och styra med signaler. Fast, det är en påtaglig skillnad på att rigga övningar där jag vet NÄR jag behöver gå in och agera - eller om det uppstår oförberedda situationer där det behövs ATT jag går in och agerar on the fly. Jaja, jag kommer kanske på något, eller så kanske timingen återuppstår - vem vet?

Gjorde även en variant av katastrofrutan 4, där jag kastade en markering följt av förflyttning och fotgående innan det gick en ny markering. Förvisso inte samma avstånd då jag kastade själv, men alltid något att öva sig att sortera på.

Avslutade med att "planka" in på agilitybanan som stod riggad på klubben. Det var superkul tyckte vi båda och är därtill säkert mycket bättre träning för mattar och hussar, än vår apporteringsträning där vi står ganska still medan hundarna jobbar. Agility är ju att jämföra med intervallträning av min puls och andfåddhet att döma. Eller bara ett tecken på min dåliga kondition.. :) Fast, jag har förstått att handling är avgörande även i agility i de högre klasserna, så vi får hålla det på hobbynivå och tjoa runt på skoj.

Kul hade vi i alla fall!

Dagen efter..

Idag beställde jag massage och stretch på hunddagis, som tack för gårdagens prestation. Förvisso inget direkt fysiskt slit, men vi unnar väl (eller borde åtminstone) oss behandlingar emellanåt, så varför ska inte de som gör grovjobbet få njuta?

Sedan tog vi en lång tur tillsammans i Hansta medan solen var kvar. Ser ni? Det börjar bli grönt. I år igen! :)

Mer om Lidingö WT

Som jag skrev igår kom vi på 2:a plats på Lidingös Working Test. Väldigt roligt sett till att det var vår debut i Elitklass på C-prov och ett - i mina ögon - ganska svårt upplägg. 

Men, det finns anledning att rannsaka mig själv och då framförallt min handling vad avser timing..!! Här följer en beskrivning av upplägget för att ni ska förstå vilka blundrar som står bakom katastrofpoängen på två av rutorna: 

Station 5 - 18 poäng

Dagens första ruta började med att det gick ett skott mot dirigeringen, därefter skott och kast. Vi stod i skogsbrynet framför en äng och såväl dirigering som markering gick i skogsbrynet på ängens motsatta sida. Dirigeringen såg knepig ut med angivelsen ”fyra meter bakom snitseln” i ett område med låga barrträd, buskar och stenar. Annorlunda här var dessutom att markeringen kastades i en båge, där dirigeringen låg mellan kastaren och markeringen. Jag riktade upp Oban noggrant och döm om min förvåning när han gick ut som på ett snöre. Närsökssignal och träff. Jippie! Vände upp mot markeringen och han gick ut helt rätt, men kom någon meter fel i vind. Föll tillbaka varpå jag blåste stopp och gav ett ut-tecken, vilka han tog fint och fick träff.

Station 1 - 10 poäng

Lång väntan till dagens andra ruta. Trevligt sällskap så det gjorde inget, men det var lite kyligt. Här missade jag genomgången (blev väl ouppmärksam av all väntan..) men upplägget var några bomskott upp i en röjd skogsslänt och dirigering mot ett anvisat område. Jag hade gatan klar för mig och riktade upp noggrant, igen. Oban tog linjen superfint – men ca 15-20 meter före området viker han av från gatan och ned till vänster. Syster Peg hade gjort likadant utan att vi begrep varför. Nu såg jag orsaken, en funktionärs privata väska en bit upp i backen. Det är ingen ursäkt, absolut inte – men Oban kan ju ta in allt från dummies till snitslar när han skickats ut i arbete, så att han följer upp en vittring är inte helt konstigt. Jaktligt också i mina ögon.. Men, men. Faktum kvarstod, han hade fallit av från linjen och jag hade tappat honom ur sikte. Blåste inkallning två gånger och lade sedan höger, när han var i bra position, där han tog tecknet perfekt och fick träff. Domarna kanske tyckte att han störde mark när han var ca 20 meter från området, men han tog signalerna fint, så det var hårda poängavdrag för mina handlingsmisstag. Nästa gång ska jag blåsa stopp I N N A N jag tappar honom från min förbestämda gata.

Station 2 - 20 poäng

Gabrielles ruta, här gick det undan :) Hann knappt med en vätskekontroll innan det var vår tur. Vid genomgången kändes det V Ä L D I G T svårt. Två bomskott följt av skott mot dirigeringen som låg i linje med markeringen – fast långt långt långt ut, sedan skott och kast mot en markering som landade semidolt bakom en stock. Spik på markeringen. Noggrant skick på dirigeringen – och han gick som på ett snöre igen! Magiska hund!

Station 3 - 18 poäng

Rolig ruta ned mot vattnet. Skott och kast följt av förflyttning och fotgående under en drive i slänten, med några naturliga stopp. Vid anvisat område skulle vi vända om och ta in markeringen. Här satte jag ned handen och riktade upp, vilket berättigar till avdrag. Oban visade tydligt att han hade spikat markeringen och gick rakt ut, men ca 15 meter före området får han en vittring (i efterhand fick jag veta att NKL-kasten gått där) som han följer upp i en avkrok på några meter innan han släpper den och går rakt upp till dummyn. Berättigade avdrag och ja, jag kanske kunde låtit bli handen – men ibland är det bra att safe’a.

Station 4 – 11 poäng

Hahahaha, det här var bara pinsamt. Alltså på riktigt P I N S A M T. Jag kunde bara skratta åt eländet efteråt. Samma äng som ruta 5 där vi inledde, fast till höger. Här stod vi lite högre upp i skogen och inte i skogsbrynet som tidigare. Fick skott och kast på andra sidan, följt av förflyttning under fotgående och nytt skott och kast, även det på andra sidan ängen. Dubbelmarkering således och jag kände mig lugn. Vi anvisades den först kastade dummyn och jag skickade Oban. 20 meter ut på ängen hade jag tappat honom helt, för det hängde en gardin av skog som skymde från den platsen vi skickade. Med facit i hand skulle jag ha rört på mig för att se hunden. Med facit i hand skulle jag, om jag sett hunden, gått in och styrt när Oban passerade dummyn med någon meters marginal i fel vind. Men, jag stod tyst. Väldigt tyst. Väldigt länge. För jag såg inte poängen i att styra en hund jag inte såg. Tillbaka till att jag skulle rört på mig för att se hunden och agera tidigare. Till slut blåste jag inkallning. Här hade det väl slagit lite slint inte bara hos mig, för det var ju inte så att hunden låg fint och ringade runt kastet, utan han hade kört en löpa i skogen. Har jag nämnt att han är ganska självständig i arbete..? ;o) Hursomhelst, inkallning x 2 (han var väl vid Elfvik eller Wijk) och vänstertecken som han tog perfekt. Träff och skick på markering nummer två. Även där var jag lam och långsam i min handling, men när jag väl gick in och agerade tog han signalerna fint. Förtjänade inte många poäng här, så 11 var snällt. Det kan kompensera att de var hårda på ruta 1 kanske..:)

Efter vår andra ruta (1) med 10 poäng gav jag upp hoppet helt och slutade räkna poäng. Så efter sista rutan satte vi in hundarna i bilen och hade ingen direkt brådska till samlingen, utan minglade och hade trevligt. Därav min enorma förvåning när mitt nummer och namn lästes upp på prisutdelningen. Wow. Vilken överraskning!

Tillbaka till min handling så kan listan av ursäkter göras lång. Här kommer några av dem: Träningsuppehållet påverkade mig mer än Oban i den mening att jag förlorade min timing. Helt. Den behöver jag få tillbaka. Därtill är en bidragande orsak till bristande fokus det faktum att jag befinner mig i en skilsmässa och separation. Även om vi är vänner och gör det här i samsyn är det ledsamt och uppslitande. Det är trots allt ett misslyckande, kantat av besvikelser och kraschade förväntningar. Som en följd av separationen har jag köpt en ny lägenhet och står inför en flytt med tillträde redan 30/4, vilket tarvar både packning och samordning av flyttfirma, hantverkare etc. Ovanpå det har det varit en extremt intensiv period på jobbet, med fulltecknade dagar och arbete en bra bit in på kvällarna. Slutligen har jag varit förkyld i tre veckor med feber, hosta och snuva. Så nej, förutsättningarna och omständigheterna har inte varit ideala. Allt det här har så klart märkts av även på Oban som inte har haft någon aptit och varit allmänt låg. 

Med det sagt, vilken kämparhund jag har som går in och presterar, kompenserar för mina brister och gör en fin placering i vår debut i Elitklass. Bästa, finaste, älskade hunden – vad skulle jag göra utan dig?

Sammantaget – genomgående gedigna insatser av Oban (förutom splunk på sista dubbelmarkeringen, men det var nog en störning i att han arbetat i området strax till vänster på förmiddagen). Bra riktade dirigeringar av mig och hyfsad ordning på fotgående, avlämningar etc. Men – påtagliga brister när jag behöver gå in och styra under arbete. Jag tar på mig fulla ansvaret över bedrövliga poäng på två rutor och min handling var mer än undermålig. Att skicka rakt och få träff är ju en sak (och ger iof 20 poäng när det lyckas!), men jag skulle behöva rigga övningar där jag måste läsa situationen och agera proaktivt innan katastrofen är ett faktum. Får fundera på hur det kan gå att få till. Ska tillbringa några mil med Zara i bil på fredag så vi kanske kan komma på något bra. Kurs hos Meadowlark för Roger Philips och Simon Hansell på lördag, vilket ska bli riktigt roligt.

Nu laddar vi om inför nästa insats!

Som jag skrev igår, ett fantastiskt arrangemang med otroligt engagemang hos alla funktionärer! Igen, stort tack till er alla! Tack även till Zara, Yvonne, Malin, Tomas & Co för trevligt sällskap under dagen! Och grattis till de andra pristagarna!

Bild lånad från ostra.ssrk.se - fotograf Annika Lilja

Lidingö Working Test - debut i Elitklass på C-prov

En, väldigt överraskande, 2:a placering i Elit på Lidingös Working Test idag.

Överraskande inte bara för att det var vår debut i Elitklass på C-prov, utan också för kombinationen träningsuppehåll och privata omständigheter - men kanske mest pga mina misstag i handlingen på två rutor.. Tur att jag har en hund som kompenserar för mina brister och uppenbarligen har bättre tävlingsnerver än matten, finaste Oban!

Återkommer med en utförligare beskrivning, men vill redan nu tacka tävlingsledning och funktionärer för ett fantastiskt väl genomfört arrangemang! Tack för ert stora engagemang och hårda arbete! Liveresultaten var särskilt uppskattade!

Tack även till alla andra härliga människor på plats! Om retrieverjippon går att likställa människovärldens fester - är Lidingö att betrakta som årets stora cocktailparty med massa minglande! :o)

Stort grattis till Anna och Ärtan som kammade hem 1:a platsen i Elit - alltid lika jämna och högpresterande, bra jobbat tjejer!! Grattis, och stående ovationer, till Sara som inte bara vann Öppenklass, utan gjorde det på helt ofattbara 100 poäng. Grymt!

Givetvis grattis även till alla andra som blev placerade i de olika klasserna!

Slutligen, grattis till Lotta och Zetastar Special Totem som fick ihop fina 75 poäng i NKL-debuten, vid blotta 14 månader! Riktigt bra jobbat - pappa Oban och jag är stolta!! Nu håller vi tummarna för Unghundsderbyt!!


Inga bilder från dagen, utan det får bli en från juli 2010 på Oban vid ca 10-11 veckor.

Lycka vs val av hamburgare

Läste precis Hugo Rehnbergs ledare/krönika i Perfect Guide och blev inspirerad att googla mer. 

Väldigt tänktvärt!

Junk Food Burger: tasty but unhealthy. When people are asked to describe what a happy life means to them they quite often think of a life filled only with pleasure and devoid of any pain. This is the life of the hedonist, someone who lives only for the moment, giving little thought to future consequences. Young children are like this, until they learn to forego immediate gratification for some longer-term reward. But what would happen if your life were only ever about indulgence? In a continuous succession of pleasurable experiences, how would you distinguish one from another? Put simply, if you ate your favourite food every day, how long would it take before you got thoroughly sick of it?

Vegetarian Burger: healthy but not tasty - the kind you eat because you know it's good for you, not because you really want to. In this quadrant of the Hamburger Model, you forgo current pleasure entirely in order to derive some future benefit, living your life according to the 'No Pain, No Gain' principle. The problem with this is that you can start to believe that happiness is something you can only achieve in the future. And when you reach that future, what then? Often, you're still searching...Life has become arat race.

Worst Burger: both tasteless and unhealthy. Before you ask, "well why would you eat it then?", some people become resigned to the belief that their life is pretty pointless - they give up on the present and the future and spend their time ruminating on what went wrong or what could have been.Seligman's research on a phenomenon called 'Learned Helplessness' shows how easy it is for us to learn that we have no control over our own lives and that whatever we do is futile. Ben-Shahar describes this desperate place as 'Nihilism'. Fortunately what has been learned can be unlearned.

Ideal Burger: both tasty and healthy. The Happiness quadrant is where you enjoy a good balance of pleasure, fulfillment and purpose in your life. Sounds simple doesn't it? There are two crucial points here. Firstly - take a moment to consider your own personal definition of happiness. If you're thinking you'd like to experience pure unremitting bliss for the rest of your days, beware. Leading psychiatrist Dr Raj Persaud has suggested that we really should be aiming for no more than "mild contentment". Anything more and you're likely to set yourself up to fail. So you might have to revisit your expectations. Secondly, does your definition of happiness incorporate activity as well as feeling? If not, think about it again - only you can make you happy, so in order tobe happy, to create meaning and purpose in your life, you have to do something. 

Källa och bild: 

http://10consulting.blogspot.se/2007/09/hamburger-of-happiness.html?m=1

Träning för Tullgarn

Bästa med den här dagen? Jag blev snygg i håret - tack söta Yvonne!

Sämsta med den här dagen? Träningen med Tullgarnlaget var ett brutalt uppvaknande. De andra strålade fullkomligt, vilket är betryggande. Men vi presterade nära all time low. Pinsamt inför laget och främmande för mig. Nog för att min handling och timing varit så där efter träningsuppehållet, men det här? Suck.

Försök till positivt tänkande? Bra att det händer på träning, så att jag blev varse och kunde agera. Samt - att det är 1 1/2 månad till Tullgarn... Vi har L I T E att ta tag i hunden och jag........

Och så klart, att det var en härlig dag i trevligt sällskap. Tack alla inblandade!

Bild från salongen. Kass kvalitet, men jag gillar svansviftningen på Obi Wan Kenobi med syrran Peg:

Bra uppladdning?

Idag har det kastats och gömts bollar hej vilt. Förutom X tusen "Oban, Oban, Oban - Oban" och "Sitt, sitt, sitt, sitt, ligg, ligg, ligg, ligg, stanna, stanna, stanna". Inte för att det behövs, utan för att barn - är barn, så har det varit boll i fokus

Uppladdning? Kanske inte. Men, what ever - det var härligt att se barnen och hunden interagera. Och jag fick hänga med tjejerna..

Tankar, men ingen tid

Har massor att skriva om:

- träning med Zara hos Reedsweepers 

- tankar inför säsongsstart och debut i Elit på C-prov

- valp 

- mock trial

- organisation och styrning 

Men, även om jag har massor att skriva om så har jag ännu mer på jobbet. Efter 15 intervjuer på två dagar ska jag sätta ihop en plan för Operational Excellence till på tisdag. Det är om två arbetsdagar och fredag och måndag har jag totalt sju möten bokade redan. Men, det finns ju kvällar, nätter och helger..

Tur. För då kanske jag hinner lugna mig något på bloggfronten. En del av ovan ämnen väcker nämligen viss frustration. 

People Centric IT

Tiden räcker inte riktigt till.

Idag hade jag 10 intervjuer hos en kund som del av en förstudie. Fantastiska möten och oerhört givande diskussioner. Fast, det tog en hel dag i anspråk och nu vidtar det riktiga arbetet i att översätta resultatet i ett sammanhang och en konkret handlingsplan.

Parallellt löper livet på med separation, flytt, tillträde, hantverkare etc. vilket även det tarvar sin tid och energi.

Ja, och så är det ju dags för debut i EKL också. Bra timing. Verkligen.. Förutom att vi inte är på topp mentalt, så har träningen inte direkt varit fokuserad eller prioriterad.. Idag blev det iaf en välbehövlig tur med A&Z i Ursvik.

Tur att jag har världens bästa jobb. Det finns inget bättre än att vara ute hos kund en hel dag och prata om hur IT kan vara en hävstång för att - inte bara ge stöd i verksamheten - utan faktiskt öka affärsnyttan och skapa konkreta mervärden.

Och ja, jag har ju världens bästa hund också, det har jag ju skrivit spaltmeter om tidigare. Samt fina vänner - vilka är ett skönt och välbehövligt stöd. Tack söta ni för att ni finns där!


För er som undrar vad jag jobbar med på dagarna så ger den här bilden en bra översikt:

Bild: Microsoft

Attack

Idag blev vi attackerade på vår runda efter jobbet. 

Vi gick på en stig i skogen när Oban kom in till mig och skvallrade. Samtidigt hörde jag "Max. Max! MAX!!" Gjorde mig beredd att koppla Oban, då hunden dök upp - och gjorde utfall direkt. Här försökte jag hålla mig emellan hundarna och mota iväg den andre. Men den där Max var inte så lättskrämd..! Eller så var jag inte tillräckligt tydlig...

Tack och lov kom ägaren och kunde ta tag i sin hund, vilket han gjorde bra. Men ändå, situationen borde inte uppstått. Nog för att jag haft utmaningar med "annat", men det är skillnad mot en regelrätt attack. Själv var jag rätt skärrad. Inget blodvite, Oban var oberörd efteråt och avreagerade omgående. Men, jag har aldrig hamnat i en sådan situation tidigare. Nu insåg jag plötsligt hur snabbt det kan gå. En chihuahua går ju att lyfta upp, men hur går det att skydda sin labrador? 

Bilder hundhar.se. Tänk er en exakt blandning av Riesenschnauzer och Old English Sheepdog till storlek och utseende. Rätt fin, men rejält stor.

Som i Sörmland

Idag tränade vi i kohagarna i Hansta. Väldigt likt hagmarker i Sörmland, fast närmare!!

Fokus låg på markeringar och vi utnyttjade den kuperade hagmarken. Extra bra att det är ett gammalt militärt övningsområde, så det är gott om kullar och gropar, varav en del vattenfyllda.

Oban fick en dubbelrunda. Först med Annika och Zingo, Malin och Elsa samt Zara och Pejla där vi hade förmånen att ha Kenny som funkis. Sedan funkade Oban och jag åt Zara och Braith samt Kenny och Magda. 

Bra med en rejäl tur.

Insatsen? Jaaaa, det var väl ok. Markeringarna flöt på. Sedan gjorde jag en tankevurpa på en övning, så det blev ett missförstånd. Avslutade dock med en bra linje, så sammantaget är jag väl nöjd..

50 000

Har inte haft tid att besvara kommentarer eller kolla statistik senaste tiden, utan bara gjort inlägg via mobilen.

U r s ä k t a ! ! !

Men nu när jag loggade in via en vettig browser såg jag att vi snart är uppe i 50 000 besök.

Det är ju roligt att se att vi taktar ca 50-100 besökare om dagen, trots varierande inlägg från hund, träning och tävling till jobb, inredning och privatliv.

Tack söta ni för att ni läser - och fortsätter läsa.

För att hedra bloggens uppkomst och orsak (Oban, om det nu inte framgått av senaste tidens inlägg..) tänkte jag dela en av de första bilderna på honom. Dag 1 hemma på Munsö. Totalt värdelös rent tekniskt, men alla som försökt fotografera valpar vet säkert hur det Är. Här en terriervalp på 12 veckor (Arrac) och en labbevalp på 9 veckor (Oban).. Suddigt? ;)

Och för att få lite perspektiv på storleken på gosegrisarna en bild på mig med dem samma kväll:

Provledarträff

Provledarträff på Lilla Träskaten idag.

Härligt väder, trevliga människor och många bekanta ansikten, bra upplägg och givande diskussioner. En perfekt dag således! Hoppas alla andra avdelningar har motsvarande aktiviteter, för det känns verkligen som att det är kvalitet på Östras B-prov!!

Camilla hade förberett några upplägg utifrån vilka vi diskuterade skillnader mellan ÖKL och EKL, jaktligheten i momenten osv. Intressant och lärorikt! Det ska bli roligt att få förmånen att köra Stjärnhovsprovet med Mats Lindmark och funktionärer i höst!

Jill och Peter hade, som vanligt, lagat en fantastisk lunch (tack!!) och sedan var det teoripass med genomgång av vilt, administration, A-prov, SSRK-prov etc.

Vår insats i träningsmomenten då? Mjaaaaa. Här har jag skrytit upp Oban på bloggen och så kommer vi ut i ett nytt sammanhang, på nya marker, med nya människor - och med mina nerver. Och så blir det pannkaka.

På första övningen tog Oban en dubbelmarkering och parkamraten tog dirigeringen. Det gick väl hyfsat, men det var inte spik per definition 20 p på WT, utan lite fuffens på väg ut på apport nummer 2. Förvisso ska de följa upp vittring, men jag vet inte. På B-prov hade det varit godkänt, men jag blev lite förvånad, för han har varit så jämn i sina markeringar under vintern/våren.

Vid den andra stationen hade Roger Westerman förberett ett upplägg som skulle likna en andjakt. Vi stod med två hundar i par och det gick först tre skott och kast till vänster följt av tre skott och kast till höger. Hunden till vänster tog in två apporter och sedan skulle hunden till höger (vi) ta in två apporter. Därefter skulle vi plocka in den först kastade på respektive sida, men korsvis. Dirigeringen gjorde Oban prickfritt, men markeringarna? Det var påtagligt att hornen växte fram när en skytt med bössa drog av några skott. Jag som brukar vara stolt över hur duktig Oban är på att sortera och skilja på störningar fick peta till honom i baken för att få med honom på att markera på vår högra sida, där det var skott med startpistol med halvdolda kast. Till vänster var det en riktig hagelbrakare och synliga kast, så absolut att de drog mer men.. Med resultatet att han inte markerade, utan låste vid "de riktiga fåglarna", och missade våra markeringar så jag jag fick gå in och styra på apport nummer två på vår sida. Oroväckande att han släpper fokus och inte kunde koncentrera sig med denna typ av störning. Men, inte helt förvånande. Jag vet ju vilket monster (a'la "Tack för skjutsen, nu sköter jag det här själv och slutar lyssna") han blir på jakter och det var de tendenserna som kom fram idag. Han tog stoppet, men dragningen till vänster var påtaglig. Suck. Bra att få se det på träning.. Därtill gjorde badhunden No 1 en mysko grej vid ingången på första markeringen - han tvekade vid vattnet och valde väg istället för att komma rakt in! Här blev jag helt ställd. Oban badar året om - i allt från öppet hav till vattenpölar. När jag kollade mer noggrannt såg jag att det var is på diket. Men ändå? När blev han en fegis? Som jag skrev tidigare, bra att få se det på träning. Eller något.. (ursäkterna är slut..) :)

På tredje övningen var det en dubbelmarkering som var misstänkt enkel från läktaren. Vi var flera som ifrågasatte det korta avståndet om det skulle vara öppen klass. Till dess det var dags att köra. Då märktes det att avståndet inte var utmaningen, utan terrängen med gropig mark, dike/våtmark och mangroveträsk. Här valde jag att ta in och skicka om som en dirigering med stopp och närsök på den först kastade, vilket blev bra ur träningsperspektiv. Den sist kastade kom in OK..

Jaja, vi hade en trevlig stund i solen åtminstone..! :)  Ska inte ursäkta mig/oss, men vi är väl lite ur balans just nu. Mycket på jobbet och en separation som tyvärr inte är helt igenom harmonisk, präglar merparten av vår tillvaro. Ett tydligt tecken är att Oban inte har ätit ordentligt de senaste fyra dagarna. Han äter inte när jag serverar, vilket är ganska olikt en labrador och de har även märkt av nedstämdhet på dagis. Jag försöker vara som vanligt och lite mer peppande, uppmuntrande och glad mot honom - men de är rätt smarta våra hundar.. Han mår nog inte bra själv av stämningen som råder och han känner att jag inte mår bra - även om jag försöker hålla skenet uppe utåt.


Bild från Åsa Eckerrot, tack för lånet :)

Trevlig tur och trevlig helg!!

Idag fick vi en härlig tur i solen, min finaste hund och jag.

Körde lite linjer och ut på avstånd över en bred bäck. Förvisso bara synligt, men bra som genomkörare. 

Intressant situation över bäcken på långt avstånd (+ 100 m) där någon gick ur hand. Bollen kom förvisso in, men någon missade visst att jag egentligen hade blåst inkallning. Det var det där med grunder. Eller handling. Jag borde läst situationen och låtit bli pipan..

Hursomhelst en härlig runda på 1 1/2 timme i underbart väder.

Trevlig helg!!

Barnvakt

Idag var Oban och jag barnvakt åt guddotter med lillebror.

Vi gick till parken efter dagis. En dagishämtning där jag tyckte att jag saknade koppel när vi passerade grindarna. Lätt betingad på hämtning på hunddagis tydligen, där Oban förvisso oftast bär kopplet i munnen på väg till bilen... :)

Vi klarade oss utan koppel och kom fram till parken där det blev både kasta boll och leta boll. Bra närsök med ordentligt nedgrävd boll, men lite väl lätt när två små står bredvid och pekar "där, där".. :)

Sedan blev det matlagning, pärlplattor, X-box, bad och läggdags.

Nu är vi helt slut. Fast det var mysigt!

Tisdagsträning minsann!!

Mysig tur - och lite träning!! - med Annika och Zingo ikväll.

Vi började med markeringar i en hasseldunge, med halvdolda kast och nedslag. Bra för både hund och förare att behöva koncentrera sig och hörselmarkera.

Fortsatte promenadsvängen och kastade lite nya markeringar i blåbärsskog med tallar och kullar.

Avslutade med att köra ett upplägg som Annika hade förberett innan vi kom. Tack snälla :) Bra övning där vi fick in markering, linjetag, närsök och dirigering mot dolt område med terrängbyte. Super! :)

Känslan? Jag är rätt nöjd, men vi behöver putsa på detaljer. Förutom min handling och timing behöver vi köra igenom grunder i position etc. Får försöka ta tag i det...

Försöka var ordet. För det händer en del annat. Orkar inte fläka ut de mindre bra sakerna här på bloggen. Men i kategorin bra saker, vilket tillsammans med Oban, jobb och vänner är det jag försöker fokusera på just nu, kan nämnas att jag beställt ett nytt matbord. Se här: