måndag 30 juni 2014

Prioritering?

Idag skulle vi köra igenom ett WT-upplägg för att utröna vad vi behöver prioritera och fokusera på framgent.

Zara åkte med ut till den afrikanska savann jag hittade häromveckan och vi valde terräng för lite olika upplägg med störningar och styrning.

Efter första övningen kunde vi konstatera att det var katastrof..! Tre rutor senare insåg vi att vi måste träna på ALLT. ;) Tydligen även grunder och lydnad..! 

Alla tre hundarna glänste dock till i olika moment skall sägas. Braith och Pejla spikade några markeringar snyggt och Oban tog faktiskt en riktigt fin dirigering, en dold på långt avstånd med terrängbyte över strandängar.

Tur att det finns små guldkorn :) Här ett annat sådant, Obans dotter Petra i kullen undan SEJ(J)CH Djurbergas Farndale Moore. Bild Sarita Winsevik:


söndag 29 juni 2014

Analys..?

Vi är några som umgås och tränar som har diskuterat skillnader mellan hundar som bor i hundgård och hundar som lever ett familjeliv en del senaste tiden.

Det är ju onekligen skillnad på att vistas i hundgård, rasta sig själv och tas ut ibland för motion och/eller träning - mot att leva ett fullständigt familjeliv med allt vad det innebär 24/7/365. Tror jag åtminstone, som bara har provat på 24/7-varianten med hund.

I mitt och Obans fall består det senare i att gå en runda på 30-60 minuter på morgonen i en miljö där vi möter allt från vilt och andra hundar till cyklister, andra gående och varierande situationer. Oban går sedan på hunddagis i en grupp om fyra till fem hundar där han rastas och simmas under dagarna. Utöver sin egen simträning agerar han ofta sällskap åt andra hundar som inte är lika förtjusta i att simma. Något som jag tycker är perfekt, då han får extra motionsträning. När jag hämtar på eftermiddagen/kvällen ägnar vi åt oss någon form av aktivitet: promenad, träning (här har vi varierat allt från apportering och lydnad till räddning, viltspår, rallylydnad och agility) eller socialt jippo som middagar och fester, mer eller mindre fram till det är dags att gå och lägga sig. Oban är således mestadels utsatt för stimulation och aktivitet från 05:30 till läggdags.

Så är det nog för de flesta hundar som bor och lever med en familj och har en vanlig vardag med förvärvsarbetande hussar och mattar i tätort. Jag vill fortfarande ha den bredden hos min/mina hundar. Att de ska klara av, att inte bara hantera och vistas i sådana situationer, utan också ska vara bekväma i dessa sammanhang - samtidigt, och minst lika viktigt, som de parallellt ska prestera på träning och tävling.

Men, det är intressant att reflektera över skillnaderna. För, det är väl inte helt konstigt om en hund som har rätt tråkigt 23 timmar av dygnet till följd av att sitta i hundgård, är aningens lite mer laddad när den väl tas ut ur hundgården och ställs inför en uppgift och äntligen får arbeta?

Oban, som ägnade sina första två och ett halvt år till att knalla, är av naturen ganska laddad. Som fyraåring är det relativt under kontroll, även om hornen växer fram under jakter med skarpa skott och varmvilt som faller. Men hur skulle han vara om han hade en mer enformig vardag?

Okontrollerbar eller mer motiverad? Jag funderar på att ställa om en vecka på prov. Att helt enkelt låta honom ha ganska tråkigt i alla sammanhang, för att låta träningen - uteslutande - ge lite krydda till tillvaron och se om det ger utväxling.

Det kan vara värt ett försök. För det må vara mysigt med en soffpotatis, men det är ju en arbetande jakthund jag vill ha. Får se om jag själv har karaktär nog att ställa om till att vara strikt..

Träningshelg!

Åter hemma efter en härlig helg i hundens tecken.

Efter förra veckans dipp var jag redo att kasta in handduken helt. Men, helgen var redan bokad och jag ville inte avstå från möjligheten att umgås med trevliga och erfarna människor eller träning på fina marker.

Jag är glad att jag åkte, för det har varit en helt suverän helg!

Nej, det har inte varit en helg där vi visat upp oss och briljerat. Långt ifrån och absolut inte på något sätt. Men det har varit bra träning, med betoning på träning. För det är ju på och genom träning vi ska lära oss och utvecklas. Fulländat kan det ju vara på prov, det är ju där vi ska prestera.... :P

Så - vad har vi då gjort?

Vi inledde lördagen med att köra vatten i hällregn. Jörgen hade varit gullig och röjt runt ett bra vatten och vi började med att skicka mot ett målområde där hundarna skulle ut på vattnet, över en ö och vidare ut på nytt vatten.

Här blev det påtagligt att "ut" på avstånd inte alltid betyder ut rakt bakåt, klockan 12. I Obans fall gick han till ön, väl där blev det stopptecken och utsignal, som tolkades (av Oban alltså) både som höger och vänster med en hel del joystickande innan det faktiskt till slut blev ett riktigt ut rakt bakåt, klockan tolv, och träff. Genomgående under helgen jobbade vi med att reda upp situationer och i vårt fall valde jag att skicka ut till ön igen. Nu med en båt och kastare bakom. När jag blåst stopp fick Oban ett kvack och kast till området, följt av ett "ut". Något jag tyckte var ett bra sätt att kedja momentet och skapa förståelse för att "ut" betyder rakt ut även om det är ett nytt vatten bakom.

Påtagligt att "ut" inte är befäst i all terräng eller över alla hinder. Vi såg detta i påskas vid träning för Roger Philips, över just hinder, och nu kom en ny situation upp. Det finns mycket att träna på :)

Fortsatte med vatten. Nu i position klockan 6, om tidigare område var klockan 9. Här skulle hundarna skickas ut mot ett dolt område och passera tidigare målområde strax till höger. Hundarna innan mig föll in mot tidigare målområde till höger, varför jag valde att rikta upp till vänster i skicket. Trots detta avvek Oban från linjen och föll in till tidigare mål. Härifrån blev det således några stopp, ut och vänster innan han fick träff på det nya området. Som ni vet är jag av uppfattningen att det inte är ATT apporten kommer in utan HUR som räknas, så även här blev det bra att vi fick tillfälle att köra igen. Nu gick Oban ut på en rak linje, fick ett beröm när han passerade tidigare område, men i övrigt en linje utan att jag gick in och petade. Så himla skönt att få avsluta och göra rätt!

Nu var vi ganska blöta med svampiga fingrar som efter ett bad - och hungriga. Yvonne och jag hade handlat gulaschsoppa, crème fraiche och baguette, vilket var guld en novemberdag som denna!

Fortsatte till nya marker efter lunch och där fick vi tillfälle att träna på "annat" med bra stöd och uppbackning i väntan på Tomas, Madeleine och Åza som hade valpvisning av Rally/Paddy-kullen.

Här var vi på ett enormt skifte med vall (med tillåtelse att träna efter första skörden). Vi lade ut två målområden och fortsatte till bortre ändan ca 200 - 300 meter bort. Där gick en remiss med getärtor som en vägg upp mot nästa skifte. Vi ställde på linje till vänster längs med ärtorna med en kastare på den högra sidan. Hunden längts till vänster på linjen skickades framför linjen på en markering där de skulle passera väggen av ärtor på ca 1,2 m höjd. Här gjorde Oban faktiskt riktigt bra markeringar och spikade trots utmaningen i terrängbyte. Vi varvade markeringar mot skick mot angivna målområden. Även här är jag väldigt nöjd med Oban! Mestadels.. Han tog linjerna spikrakt trots det långa avståndet - och trots att vi förflyttat oss och inte hade stöd av de komponenter som ingår i kompassen, utan här hade vi gått runt efter drop, just för att inte skapa gator och färdiga linjer.

Det dök dock upp en utmaning så klart..! Medan de äldre hundarna förflyttade sig för walkup'en hade de yngre hundarna jobbat mot målområdena på kortare avstånd. Där passade de på att droppa ett nytt område. Och rasta. Ett område som således var dolt för oss. Jag skickade dit och fick en linje där han låg ca 10-15 meter fel till höger väl framme i höjd med området, vilket är godkänt som avdrift på ett avstånd på över 120 meter. Blåste stopp, lade vänster och drillsignalen för jaga. Han tog signalerna fint utan tvekan, gick in i området och höll sig där. Men gjorde något annat fuffens. Som att lukta på tjejkiss. Inte godkänt med andra ord, så han fick komma in. Varvet efteråt, tio hundar senare, tog vi tag i situationen igen. Nu beredd på vad som skulle kunna hända. Även här dök det upp en del fuffens, men.. Jag återkommer till det.


Det var dag 1. Nya och nyttiga erfarenheter för oss båda. Egentligen hade jag tänkt åka hem. Efter en intensiv period på jobbet är jag i ett större behov av viss återhämtning än normalt och framförallt sömn. Men, det var så trevligt och jag var så sugen på söndagens träning att jag valde att stanna. Ett bra beslut med en trevlig kväll där Åza och Jörgen bjöd på grillmiddag. En för mig exotisk sådan med både dovhjort och vildsvin bland nöt och fläsk. Förutom sällskapet och samkvämet som sådant fick vi mysa med valparna, vilket alltid är - just mysigt!

Vad som hände på natten kan stanna mellan oss som var där, men låt mig sammanfatta med att jag sov mindre än vad jag avsett - och behövt. Och det var inte för att jag själv valde att nattsudda, utan pga kravaller i hundstallet där den skyldige numera kommer få sova i bilen när vi är där..


Vi vaknade till en söndag med sol och 20 grader. Minsann. Härligt!

Åza presenterade ett bra upplägg vid ett av de viltvatten som är en av de ordinarie såtarna under jakterna. Här placerade vi fyra ekipage på linje och en kastare på vardera sida av vattnet. Hundarna fick en markering bakom linjen på den motsatta sidan. Övningen inleddes med att hundarna på motsatta sidan hämtade på vår sida. När det var dags att byta sida var det påtagligt att vi inte hade någon vidare sikt från vår position. Efter skott och kast skickade jag Oban på markeringskommandot, men han förstod inte alls. Anna och jag bytte plats och ställde oss vid Yvonne och Åza och då såg helt plötsligt även våra hundar att det hände något på andra sidan vattnet! :) De skulle passera strandängar, simma över vatten, gå över strandängar på andra sidan, genom linjen och mot området. Superbra upplägg och nyttig träning a' la Phil Parkins som vi körde förra våren. Nu med skillnaden att vegetationen är något mer vildvuxen än golfbanegreenhögt i maj.. :) Oban gick ut på markeringen, fastnade i strandängarna där han började jaga och varifrån jag fick börja styra. Här försökte de i linjen och kastaren att stötta genom att kvacka och kasta fler dummies. Där tiltade det i Obans huvud. Det kan låta som en ursäkt, men om det är något som är hans styrka så är det att avstå störningar då vi har tränat extremt tight och med svåra förhållanden. Här var han sänd ut till ett område på en (1) markering och helt plötsligt började det regna andra dummies. Jag förstår faktiskt att han blev skeptisk och valde att frysa. Vad han än gjorde skulle det bli fel. Jag har dock aldrig sett honom frysa förut, men vi fick hjälp att reda ut situationen och han kom in med en dummie. Sedan körde vi på nytt och då löste vi upp situationen. Det här ska vi köra mer av!

Vi fortsatte med en walkup där linjen hade en kastare vid vattnet och en kastare i skogsbrynet. Oban tog in både markering och minnesmarkering/dirigering som pickup mot vattnet, utan anmärkning. På första skicket mot skogsbrynet blev det dock lite blaj ute i området med straffet att få en inkallning. Går han ut utan att jaga ordentligt blir straffet att få komma hem tom. Innan vi avslutade övningen bad jag att få ett nytt kast i skogsbrynet och även där var det, trots svårighet i dolt nedslag och mestadels ljudmarkering, lite väl yvigt men det kom in en dummie som kastaren var snäll att droppa..

Nu var det dags för lunch och egentligen hade jag tänkt avvika och åka hem. Igen. Men jag blev övertalad att stanna. Igen. Något jag är glad för. Igen.. :)

Vi delade upp grupperna och Åza, Yvonne, Camilla och jag körde igenom delar av ett B-provsupplägg. Yvonne och jag gick ut i par där Oban fick en dubbelmarkering. Han missade den sist kastade, så den fick jag styra på. Sedan var det dags för Peg att ta in dirigeringen. En dold på ca 90 - 100 meter, över en klippt vall in i hög vegetation framför trädet (solitären i mitten av bilden) till höger framför skyttetornet på bilden nedan. Jag vände bort Oban för att han inte skulle kunna göra en Copycat. Peggan tog in sin dirigering fint och när det var dags för Obans tur var jag noggrann med att rikta upp honom. Han tog linjen helt perfekt. Ute i området fick han sökdrillen - och träff. Duktiga hund! Detta är jag mest nöjd med från hela helgen. Dags för Peggans dubbelmarkeringar, vilka hon gjorde galant och sedan avslutade vi med att ge dem varsin enkel så att Oban fick reda ut den sist kastade han missade att markera i första omgången. Bra jobbat och bra avslut!




Jag avslutar som jag började: jag är glad att jag åkte! Helgen har varit värdefull och förhoppningsvis lärorik genom nya situationer och nya erfarenheter. Sammantaget är jag väldigt nöjd med linjerna. Kompassen har nog givit utdelning! Fortfarande missnöjd med det fuffens som uppstått kring dofter. Jag har levt med en hund som bitvis varit olydig till följd av sin självständighet och vilja att själv lösa uppgiften för att få in apporten. Att då ha en hund som är lydig och följer dirigeringarna, men väljer att prioritera ned arbetet till förmån för dofter är främmande. Att han är olydig kan jag leva med och träna på, men att han väljer bort arbete är oacceptabelt.

Här blev det särskilt bra med den sista övning som Åza riggade för oss. Hon hade rastat sina tikar i ett område där jag skulle släppa Oban på ett tight sök. Jag skickade Oban och ganska snart fastnade näsan i en kissfläck. Här gick jag ut och tydliggjorde att det inte var OK. Fortsatte söket och fick in en dummie där arbetet berömdes och lovordades. Fick in ytterligare två dummies och det var lika mycket beröm och stoj båda gångerna. Det hela med syftet att tydliggöra vad som inte är OK och hur himla jättekul och superbra det är när arbete prioriteras. Mer sådan träning således. Puppie training helt enkelt! Eller ordning och reda..! Efter fyra år.. ;)


Tack alla inblandade med Åza i spets - särskilt tack även till funktionärer för insatser och fina kast och till Jörgen för preparering av marker och bra grillning!





torsdag 26 juni 2014

Hästar istället?

Träning med Zara i Ågesta igår. 

Vi bestämde oss för att köra Korset, efter måndagens, för vår del, misslyckade markeringar. Korset i sig gick väl bra för med linjer, stopp och tecken. Däremot dök det upp lite annat fuffens som jag inte ens orkar skriva om. Men - det är tydligen dags att damma av en del valpträning..!!

Knott och elände på markerna, så vi rörde oss vidare och körde ett par markeringar. Inte direkt spik på de som landade in i skogsbrynet på skick över ängen, utan jag anade visst vägval av någon..

Sammantaget var (är) jag rätt brydd och uppgiven. Började fundera över om det är "Ordning & Reda" efter Tullgarn som straffar sig genom en trotsig protest hos Oban. Men så kom Zara med en tes som lät mycket bättre, så jag väljer att anamma den. Så måste det vara!

Ny medicin således! Nu har vi en och en halv vecka på oss att hinna med massor!!

Pejla gick som tåget och vi hade, trots knott och tjafs, en trevlig kväll på bra marker med klippta vallar och strängar som störning. Avslutade dessutom med pulled pork-burgare och pommes frites. Beach 2014?

Ikväll tog vi en tur i skogen med godisträd, gymnastik på stockar och stenar och annat pyssel på schemat. Det blev katastrof av det med. Inte till följd av stockar och stenar. Absolut inte. Utan av annat. B o k s t a v l i g e n.

Jag kanske ska börja rida igen istället. Det här med hund kanske inte är något för mig. Jag saknar nog handlaget och förmågan att föra hund. Hästar är lättare.

Se här vilket samspel med häst och ryttare i symbios. Tinne Vilhelmsson, bild från aftonbladet.se:


tisdag 24 juni 2014

Godisträd

Lite varmare idag. Till och med uppehåll. Och därmed något bättre humör än igår kväll..

Simning på dagis och totalt omotiverad till att träna (ska återkomma till det), så vi tog en "ordning och reda-sväng" istället. Helt OK koppelgående faktiskt. 

Avslutade med godisträd för att bygga lite relation mitt i all ordning. Bonus tyckte Oban, det har vi inte gjort sedan han var liten.




måndag 23 juni 2014

Vi hade inte ens tur med vädret!!

Tur att det var väldigt trevligt sällskap på kvällens träning, för annars vete tusan.

Zara, Annika och jag trotsade vädret (ja, det är 10 grader, storm och störtskurar idag igen) för att träna lite.

Vi hade en vision om kompassen, korset och markeringar en ljummen sommarkväll. Doft av mandelblom. Shorts. Aloe Vera-dricka. Och duktiga hundar på trimmad WT-träning.

Istället blev det nämnda 10 grader, storm och störtskurar.

Vi lade ned tanken på kompassen och korset för att hålla hundarna i rörelse och undvika stillastående. Ja, och så var det för att de bitvis var rätt dåliga på att markera, så vi behövde tydligen träna på det.. Eller egentligen inte markera, men att ligga kvar i området och nöta utan att få omedelbar utdelning av vittring.

Sägas ska att samtliga hundar gjorde sina spikar, men däremellan uppstod en del situationer. Jag själv blev rätt besviken på Oban som lade sig till med riktiga unghundsfasoner. Han gick ut på en rak linje som för spik, men när han inte fick någon vittring valde han inte det metodiska noggranna alternativet i att ligga kvar i området och nöta, utan blev yvig och storsprungen. Funderar på om det är dags för en omgång med "kasta stort - leta smått" och ta hem och kasta om när jag inte är nöjd med radien. 

Förvisso försvårande omständigheter med hård vind och hällregn. Men ändå..!

Hundarna hade kul åtminstone - fart och fläng i blött gräs! Och mattarna hade trevligt! Fast det var rätt skönt att komma hem och ta på sig torra kläder. Råkade bli lite godis i soffan ikväll igen...

Bild från hösten 2010. Men så här mysig och trött är en regnmjuk Oban just nu:



Tillägg 21:49: att jag låter lite besviken och bitter kan ha ett samband med att mina fötter fortfarande inte har tinat. Ska dessutom vara rättvis och säga att Braith gjorde ett bra jobb. Samma svåra terräng som de stora hundarna, men ett idogt jagande som gav fin utdelning. Och ja, de andra gjorde också ett hyfsat jobb. Ibland åtminstone. Eller vad säger ni tjejer..? :P

söndag 22 juni 2014

Slapparsöndag..

Träning med Malin, Åke och Annika på förmiddagen. Blandat resultat med några bra dolda dirrar och några halvdana markeringar. Gott och blandat helt enkelt.. 

Ska försöka sortera och göra en plan för vilka delar vi behöver nöta lite extra på. För nu är det dags att ta tag i tillvaron!

Växlande väder (närmare bestämt bitvis störtskurar och 10 grader) så resten av dagen har ägnats åt att möblera om bland förvaringen hemma, skruva och stuva för att göra plats och få ordning.

Nu blir det soffa och godis. Igen.







lördag 21 juni 2014

Dagen efter

Midsommarfirande med familjen W med vänner igår. Idag är Oban och jag så här trötta.. En eftermiddag på soffan var välbehövlig för oss båda. Chips och choklad var kanske onödigt däremot..

Tack för en trevlig midsommar! Vi skulle börjat ännu tidigare så kanske vi hade orkat äta mer mat.. ;)


torsdag 19 juni 2014

Vi firar fyra år!

För fyra år sedan, igår, kom Oban hem.

Han fick en dag och två nätter i sitt nya liv, innan det var dags för traditionsenligt midsommarfirande. Intensiv dag - med 40 gäster bland barn, hundar och hästar - som kröntes av dop i champagne och högtidligt kungörande av gudföräldrar på dansgolvet framåt småtimmarna. 

Tuff start för en liten valp kan tyckas, så här i efterhand. Fast dådkraft och nerver har aldrig saknats. Finaste hunden!! 

Trevlig midsommar!!


onsdag 18 juni 2014

Nära ögat

Hade egentligen en tur till det stora varuhuset planerad ikväll. Men, helt plötsligt var det värmebölja och jag ville inte lämna Oban i bilen så vi tog en sväng runt Säby Gård istället.

Plockade med chuck-it'en och började med att kasta in ett gäng bollar här:


Blev riktigt bra träningsmässigt, för efter idogt letande (det var meterhögt av nässlor, älggräs och annat), kallade jag in och styrde till en ny boll jag droppat dolt med fullträff. Sedan fortsatt sök.

Nu var någon riktigt varm, så vi begav oss ned mot vattnet. Gick ut på en spång. Oban är ca 5 meter framför mig när jag såg att han bokstavligen kliver över en huggorm (rätt säker på det för den hade zickzack och var mycket grövre än en snok). Jag skriker till och Oban som då är på andra sidan ormen stannar upp, sätter nästan ned huvudet för att kolla in ormen och lyckas sedan passera den med 20 cm marginal utan att bli huggen. Tack för det ormen! Det här med att ormar flyttar på sig vid vibrationer tror jag numera inte alls på. Vi gick på en spång som torde sviktat rejält. Här ormen efter att jag placerat Oban på säkert avstånd.


Fortsatte med ytterligare bollkast ut på denna mark. Visst ser det nästan ut som en afrikansk savann? 


Fin kväll! Varuhuset får vi ta någon annan gång...

tisdag 17 juni 2014

Beckomberga

Simning på dagis idag och mycket på jobbet, så det fick räcka med en vanlig promenad - fast med fokus på ordning och reda.

Valde bort skog, ängar och sjö utan tog istället en tur upp till gamla sjukhuset för att spana in den restaurang som öppnat där.  På baksidan av fastigheten (gamla sjukhuset) syns inga spår av pågående renovering och nyproducerade lägenheter som på http://www.riksbyggen.se/Ny-Bostad/Aktuella-projekt/Stockholm/Beckomberga/Bilder/#/ImageVaultFiles/id_20189/cf_601/01img_5850_web.jpg utan det var nästan lite spöklikt. Fast häftigt att så mycket är bevarat, om än i dåligt skick, från svunna tider. 

Ni kan väl historien om Beckis? Här går det att läsa mer: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Beckomberga_sjukhus




måndag 16 juni 2014

Kompassen och korset

Promenad och lite träning med Annika och Zingo i Ursvik idag. 

Vi började med markeringar i det höööga gräset (första bilden). Fortsatte med "kompassen" med två linjer genom högt gräs och över diken samt ett närsök. Förflyttning till nytt område där vi körde "korset" över en bäck (andra bilden) efter en badpaus för hundarna. Avslutning med markeringar över högt gräs med nedslag på klippt gräs.

Effektiv träning med andra ord. Resultatet? Ja, bitvis bra och en del fuffens och fasoner.. Men - vi hade trevligt och det var soligt! 

Ska nog göra en plan för att bli lite mer systematisk. Det är en del vi behöver slipa på och nöta igenom. Vatten till exempel. Har nog bara kört en eller ett par vattendirrar hittills i år..



söndag 15 juni 2014

Time to say goodbye..

Jaha. Så var det då dags att bestämma sig och fatta det svåra beslutet.

För att också besvara era frågor (ursäkta att det blir först nu) så har Oban och jag haft en hund hemma på prov sedan i måndags. Vi (mest jag kanske..) ville utöka flocken med en till förmåga för träning, tävling och jakt. I fortsatt förhoppning om en framtida valp efter Oban, kändes det bra med en lite äldre hund varför valet föll på en omplacering på ca 1,5 år.

En riktigt trevlig kille som direkt acklimatiserade sig till vår vardag med dagis och relativt stora krav på att vara oberörd av miljöer eller sociala sammanhang. En genomgod om än relativt orörd ungdom med bra tryck, arbets- och samarbetsvilja. En riktigt fin hund helt enkelt, som jag snabbt fäste mig vid och gärna hade utvecklats med.

Men, jag har vacklat och velat, då det trots allt bra funnits vissa funderingar. Så i morse tog jag beslutet att lämna tillbaka honom. Tråkigt, och kanske ett misstag av mig, men jag hoppas att han hamnar i ett bra hem och i rätta händer. 

Tack Zara för sällskap på roadtripen! Efterföljande träning har jag förträngt.... 


lördag 14 juni 2014

Grabbarna

Många inkallningar har det blivit senaste dagarna för att befästa och bekräfta. Den där hunden på bilden som inte kommit in är Oban. Han är väl måttligt road av att komma in i tid och otid för en godis... Den lille kommer gärna!


Trött efter veckan..

Så här fina blommor hittade vi på morgonpromenaden minsann.

Tung dag igår med begravning av en liten flicka som slitits loss från livet alldeles för tidigt. 

Tog en tur med grabbarna i duggregnet på kvällen och gav dem ett par markeringar var på ängar med hööögt gräs. Gjorde sedan ett försök med fotbolls-VM, men somnade på soffan.. Tidig kväll med andra ord...


fredag 13 juni 2014

Idag hann vi med lite träning i skogen innan det var dags för styrelsemöte.

Kompassen och närsök för den stora, som faktiskt var riktigt ihärdig på närsöket. Stadga och skick mot synligt drop för den lilla, med fokus på just stadighet i skick samt inleverans.

Och så lite allmänt fläng och bus tillsammans med inkallningar.

Bild från i tisdags på Munsö:


onsdag 11 juni 2014

Picknick och passivitet

Picknick med barnfamiljerna idag, så det blev passivitet för hundarna. Ska vara bra för våra apportörer har jag hört.. :)

Bra miljöträning för den lille som inte är så van: barn, hästar, getter, får, höns och kaniner. Ja, vi tog nämligen skydd på 4H-gården Björklunds Hage, då det fina vädret sviktade. 

Mysig kväll - och när vi kom hem hade hantverkaren gjort ännu en insats så nu börjar det arta sig. 


måndag 9 juni 2014

Vi har besök!

Mer om vem, vad, hur och varför kommer.


Tack söta Zara för hjälpen!! Och bilden :)

söndag 8 juni 2014

Skottapporter i solen!

Träning vid Drömsjön idag med Cattis, Linnea och Zara - samt Kenny som var snäll och agerade skytt.

Vi varvade skottapporter i högt gräs med linjer mot områden a' la kompassen och pausade med bad för hundarna.

Inte helt lätt att markera i den meterhöga vallen - men nyttigt och trevligt!






lördag 7 juni 2014

Jakten på sjön

Återigen slutade Zaras och mitt letande efter en sjö med en lååång promenad :)

Förvisso hela avsikten med dagens playdate och vi hittade sjön, så både vi och hundar var nöjda.

Tre timmar i skogen följdes av ordentlig biltvätt in- och utvändigt. Välbehövligt!! Väldigt bra resultat med proffsutrustning i garaget. Mycket bättre än guldtvätt på macken!

Grillmiddag blev vi serverade också, både hundarna (ja, den gule på bilderna är Duke som bor hos oss till imorgon) och jag. Lördagslyx!

Tack söta familjen W för allt!! Ni är underbara!




fredag 6 juni 2014

Ledig!!

Idag har Oban fått komma i andra hand. Förvisso en lång morgonpromenad och två helt godkända rundor under dagen följt av traditionella kvällsturen, men kanske mindre stimulans än vanligt i den mening att vi inte gjort annat än just promenera.

Istället har jag spenderat den första lediga dagen sedan flytten med att pyssla hemma. Nu återstår nästa besök av hantverkaren, sedan är det nästan klart..

Nya skor har kommit också. Det blev ju tydligen sommar i år igen, så garderoben tarvade en uppdatering.


torsdag 5 juni 2014

Sol och bad

Kanske inte så mycket till träning idag. Vi var lite för snurriga för det och själv var jag sen.. Men hundarna fick en skön sväng med bad och lek medan mattarna fick en trevlig tur i solen. Typ.. ;)






onsdag 4 juni 2014

Hemma!

Tillbaka efter 90 mil T o R och en begravning. Rätt slut med andra ord. Ligger dessutom rejält efter i inboxen efter 1,5 dygn på resande fot, även om jag försökt beta av en hel del mail och samtal från telefonen.

Imorgon blir det några intensiva timmar, men sedan hoppas jag på att få till en träning med tjejerna.
Vi planerar ängsmarker, gärdesgård och vatten av sms:en att döma. Ser fram emot det och min ABC! Har inte träffat Oban sedan i måndags så nu är jag än mer laddad - och om jag känner honom rätt borde han också vara rätt sugen på att hämta några dummies.


Här en fin bild som Linneas pappa tog i lördags. Oban till höger. Hunden till vänster fångades inte i sitt mest smickrande jag, så vi låter honom vara anonym ;)




måndag 2 juni 2014

Spöad igen!

En skön tur och lite träning med Annika och Zingo ikväll. Perfekta ängar för långa kast utan referenser! Och ja: vi fick stryk på markeringar för andra veckan i rad ;)!! Avslutade med ett bad i en damm (som luktade dy..) och kompassen i skog.

Nu packat och klart för avfärd till Göteborg imorgon. Inte nog med att vi precis kommit hem och packat upp efter tre dagar borta, så är orsaken till resan i sig tråkig.

Vid hemkomst ska jag lägga upp ett schema för Oban som innehåller: 
A. Ordning & Reda B. Relation C. Apportering. Vet inte hur tiden ska räcka till bara, vi har haft fullt upp med C. Får nog bli så att A gäller för jämnan och B flikas in under och mellan A och C. Eller har ni några idéer?

Apropå ordning och reda i tillvaron har jag fått höra att fler märkte av löptikar under Tullgarn. Tråkigt, men ändå skönt att inte vara ensam om problemet, utan få bekräftat att det faktiskt fanns en orsak. Men - det finns all anledning att ta tag i tillvaron ändå ;)


söndag 1 juni 2014

Stolt

Oban må vara en testosteronstinn ouppfostrad slyngel som skämmer ut oss och laget på tävling. Men, han är ändå en helt underbar hund. Förutom att han är min bästa vän och vapendragare, som normalt presterar väldigt bra så har flera av hans fina egenskaper gått i arv.

I lördags fick jag veta att en av hundarna i kullen undan Huntrets Nefertiti från Sörmlands Hundskola jobbar som sprängmedelshund på utgående gods på Arlanda. En annan jobbar för polisen i Västerås. Båda arbetsgivarna är väldigt nöjda med dem! Och en tredje tog ett 1:a pris på sin första NKL-start i B-prov för ett par veckor sedan. Vilka duktiga hundar!

Härligt med bredd hos hundarna och att de kan komma till verklig användning i samhällsviktigt arbete! Det gör mig stolt, liksom röntgenstatistiken hittills. Förvisso har inte alla röntgats än, men av 57% röntgade (23 valpar totalt) är andelen HD-fria 100% och armbågar ua 92%.

Jag vet inte vad som är genomsnittet för kullar i Sverige, men hittade ett protokoll från LRK där det står om höftleds- och armbågsledsdysplasier på ca 10-19% på höfter och 9-12% armbågar på jaktlinjerna och om det stämmer ligger Oban bättre än genomsnittet så här långt.

Med all respekt för att endast 57 % är röntgade än givetvis!! Håller tummarna för fortsatt fina resultat.

Avkommestatistik från Rasdata per 2014-06-01, uppdaterat t o m 2014-04-25:

Antal födda kullar 3
Andel HD-röntgade 57 %
Andel HD-fria (ua) 100 %
Andel armbågsröntgade 57 %
Andel artrosfria armbågar (ua) 92 %
Andel bedömd jaktprov 0 %
Andel utställda 0 %


Tillbaka från Tullgarn

Åter hemma, förvisso redan igår lördag, efter några härliga dagar i Trosa och på Tullgarn utan tid eller WiFi för att blogga.

Linnea hade lånat snälla svärföräldrarnas sommarställe till oss, vilket blev vår bas. Oban och jag fick äran att bo tillsammans med lag Royal Retrievers: Linnea, Zara och Cattis och vi inledde vistelsen med mat, vin och massa godis på onsdag kväll.

På torsdagen var det dags för lagtävlingen. Otroligt välarrangerat med bra upplägg och bra fungerande logistik för så många startande. Stort beröm och tack till tävlingsledningen!

Kan redan nu inleda mina ursäkter till mitt lag däremot. För att börja baklänges kan jag berätta att vi slutade på totalt 206 poäng, vilket var ungefär mitt i fältet och 14 poäng från finalplats. Trots mina tre (ja, 3!) nollor. Bra jobbat av lagkamraterna således att skrapa ihop så pass många poäng trots tre nollor. Mindre bra av mig. Eller faktiskt Oban. För det var inte brister i handling, dirigering eller markering. Utan rena dumheter. Förvisso en fråga om uppfostran. Så absolut, det faller tillbaka på mig.


Vad hände då? Jo, det var det där berömda "det har aldrig hänt förut!"

Vi kom ut på ruta 3 där vi startade dagen. Väl på plats vid våra positioner utmärkta med pinnar för hund A, B respektive C blev vi anvisade att ta av kopplena. Då dök Oban ned med nosen i backen och blev fast där. Av beteendet att döma hade det suttit en löptik där nyligen. Som hund A skulle vi ta en dirigering. Jag fick upp nosen från backen och Oban gick ut med en helt annan fart än vanligt, vacklade osäkert framåt - och fastnade i en fläck. Här var det som att köra en bil i 90 km/h utan ratt eller broms. Hur styrs en hund som är i en helt annan värld? Antagligen såg även domaren detta, för jag blev inte ens ombedd att kalla in Oban som hade låst vid en fläck i området, utan Peg fick som hund B hämta in sin minnesmarkering (vilket också blev konstigt då det var en annan hund i närheten).

Jaja. Deppigt värre att inleda med en nolla!

Vi fortsatte till ruta 4 och här fick vi fördela uppgifterna inom laget. Här tänkte vi att det var en bra taktik att få igång Oban i arbete och enades om att han skulle få direktmarkeringen. Bra tanke, som dock sprack av att nosen åkte i backen direkt när kopplet togs av. Vi hamnade nog vid samma pinne som löptiken igen. Oban såg således inte markeringen och när jag väl skickade gjorde han något annat ute i gräset. Oklart vad. Ännu en nolla således.

Nu var det ganska uppgivet. Inte bara från mig, utan från hela laget.

Nästa ruta, 5, var också upplagd så att vi fick fördela uppgifterna inom laget. Nu fanns det ingen anledning att satsa på lagresultat längre, utan viktigare att få en bra rad på Peg och Teal så jag erbjöd mig att ta dirigeringen över staketet. Samma visa igen när kopplet åkte av, men den här gången lyckades jag få ut honom till området. Över staketet! På en dold! En liten seger i sig, därav extra tråkigt att han inte jagade (dummies) väl ute i området. Han såg ut som han jobbade. Han var i rätt område. Men han kom inte in med någon dummy. Nolla igen!

Med mer en halva tävlingen bakom oss och tre nollor kändes det inte bara uppgivet. Det var nattsvart. Tankar på agilty eller guldfiskar var väldigt nära.

Vi kom upp till ruta 1. Samma visa väl framme vid vår position, men nu var jag hårdare och brydde mig inte så mycket om att stå tyst och förlamad som vanligt under bedömning av domare, utan var tydlig med att det inte var accepterat att nosa och tjafsa. Oban anvisades en minnesmarkering nedför en brant slänt. Här hade jag fått höra att en tik stannat och kissat i slänten på vägen ned så jag var helt inställd på att mönstret skulle upprepa sig. Skickade Oban, blåste stopp och vår nya signal för "jaga i området" två gånger. Och vet ni vad - han kom hem med en dummy! Vilken känsla! Dagens första dummy! 17 poäng bidrog vi med här.

Dagens sista ruta, nummer 2, fick vi en direktmarkering på. Här körde jag samma linje som på ruta 1 och tillät inget tjafs fastän domaren stod bredvid. Gjorde Oban beredd på markeringen redan innan de andra sattes i arbete. Vi fick skott och kast och jag skickade. Här gjorde han en lite onödig lov upp i vind, vilket inte var en klockren spik, men han kom in utan några signaler eller något strul. 18 poäng - men framförallt - han kom in med dummien! Tänk att det går att vara glad för en sådan självklar sak!!

Puuh! Vi har aldrig nollat tidigare och nu gjorde vi ett hat trick i nollor - vilket var en upplevelse.

Igen, ursäkta lag Underdog. Det här hade jag inte förutsett. Tråkigt att våra brister drabbade andra! Särskilt tråkigt när de andra ekipagen i laget gick så bra med 84 respektive 89 poäng totalt. Här går det verkligen att tala om "om om inte fanns". För OM jag bara skrapat ihop fem poäng (vilket hade varit bedrövligt) på respektive ruta där jag istället nollade, hade vi gått till final.

En liten tröst i sammanhanget var att flera andra hanhundsägare med fina meriter märkte av samma sak, sannolikt löptik, så vi var inte ensamma. Även skönt att höra att det blir en påtaglig skillnad för de hanar som parat, då det befäster drifterna ytterligare.

Synd bara att jag inte varit med om situationen tidigare och därmed haft möjlighet att träna på att förekomma. Vi har tränat med löptikar förut, men jag har aldrig sett några tendenser till att prioritera bort arbete så för mig var det en helt ny och främmande situation.

På ett sätt är jag glad över att det inte var brister i markerings- eller dirigeringsförmågan som inträffade. Att slarva runt på 5-10 poäng på rutorna pga dåligt arbete eller att nolla för att vi inte klarade av övningen som sådan hade jag varit ännu mer besviken över. Nu blev det istället katastrof med tre nollor, vilket visar på en påtaglig orsak. Åtminstone för mig. Skönt att se att han låg på fullt godkända 17-18 poäng när han väl förstod varför vi var där (ja, det var för att tävla - inte för att jaga brudar..!).

Lösningen då?

Nu blir det nya tag i tillvaron. Hanhundstjafs och dominant beteende som att skvätta, nosa och räfsa i koppel och i tid och otid är ett minne blott (ja, jag har varit lite slarvig här kan jag medge..) Ordning och reda även utanför arbete är vårt nya motto. Tillsammans med att förstärka relationen parallellt för att inte skada den och fortsätta nöta kompassen för att befästa självförtroende i linjer och självständighet i jagandet. Det är planen som inleddes redan i torsdags!

På fredagen hade vi en riktig slappardag som mestadels tillbringades i jympakläder. Vi tog en långpromenad i regnet med hundarna och kammade håret för en middag på sjökrogen i Trosa. Vi missade således finalen - men stort grattis till de lag som startade och placerade sig! För vår del var det otroligt skönt med en ledig dag innan det var dags för den individuella tävlingen på lördagen, där Zara och jag var med som publik och sällskap åt Linnea och Scott.

Ännu en härlig dag på Tullgarn som kröntes av start i Tullgarnsapporten. Vilket spektakel! Har nog förstört vårt sök på framtida B-prov genom att skicka ut Oban på räv, grävling, mård och mink med katastrof som följd.. Men vi hade kul! :)


Tack Linnea och Zara för en mysig helg!

Lag Royal Retrievers: