Inredning istället för politik

Hade tänkt tillbringa denna söndagkväll i soffan, men nu 30 min in i partiledarutfrågningen på SVT måste jag nog stänga av och gå ut med Oban.

Det här är ju en hundblogg med inslag av annat. 'Annat' skulle nu kunna bli ett rejält långt inlägg med hänvisningar till flera läsvärda artiklar om valet, vilka jag hoppas att alla tar del av, läser och förstår. För förutom att rösta har vi alla ett ansvar i att just förstå, skillnad på fakta - och påståenden på lösa grunder. 

Fast just därför, vilket gör mig bekymrad och inte går att täcka i ett blogginlägg, får 'annat' här på bloggen bli mer om inredning istället. Här en ny installation hemma: en gammal kikare i skinnfodral med härlig patina jag fick med hem från Göteborg förra helgen.

Kondition och kontroll

Vi tog oss ut till slut Oban och jag. Riktigt varmt och skönt väder, helt plötsligt var det 19 grader och sol, så att tillbringa förmiddagen inomhus var kanske inte så dumt.

Bestämde mig för att kombinera intervaller med lite avstämning och fick på så sätt in både kondition och lite kontroll.

Gick runt en stor äng och droppade synligt på fyra områden:

På bilden ovan finns tre av områdena, alla i höjd med den gula kanten i skogsbrynet. Det till höger är det som Oban är på väg hem från i linje med brofästet bakom, det i mitten vid den vita pricken och det längst till vänster i det mörka där det gula gräset slutar. Ganska tight på detta avstånd således, men det var inga bekymmer.

Varvade raka skick med att lägga in störning, t ex stopp följt av ut samt inkallning och anvisning hemåt där jag kastat ut dolt, för att stämma av signalerna.

 

Här Oban på väg hem från det fjärde området, som inte fick plats på bilden ovan, men som låg längst till höger längs med bäcken.

 

 

Avslutningsvis en riktigt lång linje på ny mark. Området låg längst bort i skogsbrynet, över två diken och med terrängbyte från klippt till ruff och upp på banvall (nedlagd järnväg). Här droppade jag två bollar synligt och droppade därtill en dolt i det bortre diket. Fick därmed till ytterligare avstämning av signaler, vilka satt fint! Duktiga hund!

 

Konditionsträning blev det också med den intervallträning som uppstår vid skick på linje mot färdiga områden.

 

Nu söndagkväll - i soffan faktiskt med chips och dip! Minsann! :P

Sökes: personlig assistent

Ja, faktiskt.

Jag vill ändå drista mig till att påstå att jag är en relativt effektiv, strukturerad och organiserad person som får mycket gjort.

Men, nu räcker tiden inte riktigt till. Vi var egentligen medbjudna på duvjakt idag, men jag kände att jag inte får ihop veckan och tackade tyvärr nej. Hinner inte sitta 3 timmar enkel väg i bil och köra totalt 50 mil, även om det vore både trevligt och värdefullt att få följa med på jakt. Tack ändå, för inbjudan, hoppas det blir fler tillfällen!

Istället har jag fått en del gjort här hemma (utöver det dagliga med rastning(ar), frukost, disk etc.):

• Förberedelser och planering Stjärnhovsprovet (ni som är i ÖKL har väl anmält er?!?)
• Anmälan till egna provstarter, varav ett med finskt formulär vilket var en utmaning.. (osäker på om jag verkligen anmält Oban, eller kanske Scotty/Alli, vem vet.. :) )
• Ansökan om vapenlicens, ännu ett formulär som frestade på tålamodet.. Återstår att lämna in tillsammans med kopior av jägarbevis, bouppteckning etc. Mycket administration kvar således.
• Kontakt med gårdsägare i Wales inför Englandsresa med hundar i höst 
• Sortera upp i hundgarderoben, bl a hänga in gårdagens inköp från Walter Borg
• Vika in tvätt, en evigt återkommande uppgift.
• Plantera om krukväxter, som envisas med att växa rejält varje sommar när de får bo utomhus (borde egentligen vattna de andra, även det en återkommande uppgift, men de får vänta till tisdag)
• Dammsuga, ja ännu en återkommande uppgift - särskilt med labrador. Robotdammsugare?

Ni ser - perfekta uppgifter för en personlig assistent? Eller hur? Rum ingår i tjänsten. Vardagsrummet kan disponeras fritt, där är jag sällan. Mat är det väl sisådär med, åtminstone lagad. Men det är väl en bra deal ändå? Gratis boende mot lite administrativa och praktiska sysslor? Tror ni det fungerar med en au pair fastän det inte finns barn i hushållet..? :o)


Nu är klockan över två och det är dags att hoppa in i duschen och bege sig ut med Oban. Kombination av intervaller och långa linjer står på dagens schema. Får se om vi får med oss Annika och Zingo.


Trofén är iaf uppe, tack vare bästa hantverkaren som var här i fredags. 

Äntligen andjakt!

Så var det då i fredags, äntligen, dags för andjaktspremiär för vår del den här säsongen.

Markägaren hade bjudit in väninnorna till tjejjakt och dagen till ära var Gods & Gårdar där för att göra ett reportage. Det ska bli roligt att se om det blir någon artikel och om de lyfter fram hundarna och apporteringen.

För vår del blev det en perfekt start på säsongen! Tre såtar, lagom med vilt, lugnt och trevligt.

Oban visste precis vad det handlade om, men skötte sig exemplariskt. Lugn och fin vid sidan. Nu blev det inga extrema situationer med konkurrens av andra hundar på linje eller någon omfattande drive, vilket också var bra - att få inleda lugnt och stilla.

På första såten räckte det att jobba efter avslutat skytte och Oban tog in två vilt. På den andra såten blev vi placerade på en ö. Här skickade jag Oban på en skammad, som dök, vilket gav en bra erfarenhet och skapade tillfälle till samarbete för att anvisas där den kom upp och ta in den. Efter skyttet skickade jag på vad jag trodde var en fågel, men det var ett näckrosblad (fågeln själv hade drivit), så det blev lite styrning, vilket också fungerade bra. Därefter blev det ett riktat närsök i kanten av sjön och där kom ytterligare vilt in, varav en skammad.

På sista såten stod vi flera apportörer samlade på en höjd ovanför ett vassbälte framför sjön där skyttarna stod utplacerade på flottar. Här blev det en lång vattendirigering fram till en fågel och Oban tog ut-signalerna fint på vattnet.

Inga enorma volymer vilt således, utan verkligen en perfekt start!


Sammantaget en väldigt trevlig dag med bra sammanhållning och samarbete mellan apportörerna, fantastisk service och gästvänlighet av markägarna och bra genomförd jakt av jägarna.


Tack till alla inblandade för en härlig dag!

Den närmaste jakten har tyvärr blivit flyttad, men jag hoppas på och ser fram emot nästa tillfälle om en vecka.

NYC?

Från andjakt till stadsliv. Mer om det förstnämnda senare idag. Nu ett gäng ärenden på stan, sedan svampplockning och skrota i skogen med Oban.

Här färgglada matställen på Söder. Stockholm goes NYC? 

Bovar och banditer för Braith

Finaste Braithpojken, som var på sommarkollo med Oban och mig på Åland, har blivit antagen av polisen och är nu där på prov.

Med blandade känslor ska sägas:

Stolthet över Zara och Braith som gjort ett sådant bra jobb och lagt en sådan grund att han väljs ut bland ett antal andra hundar. Glädje för Braith som kommer få omfattande träning, stimulerande arbetsuppgifter och god omvårdnad som polishund. 

Stolt och glad, i logik och förnuft, men samtidigt en del vemod. Han hör ju liksom till flocken med Zara & tjejerna och han är ju en underbar hundpojke! 

Bästa Braith! Med B som i bovar, banditer och brott. Klart du ska bli polishund!

Intervaller!!

Lite sent kanske, så här två dagar inpå premiär för säsongen, men idag körde vi intervaller.

Inspirerad av Zara tog jag tid. Det hade jag inte tänkt på själv..! 6 x 40-60 sekunder med lite vila/transport däremellan ska väl göra lite för flåset. Iom att vi har grundapporterat sedan uppehållet i vintras tror jag att grundkonditionen är relativt god. Därtill simmar Oban två dagar i veckan och går nog en hel del i vardagen.

Men, nu blir det intervaller 3-4 dagar i veckan! Idag var det även massage på dagis. Bra med praktikanter på plats! :)

Ett schema med massage, laser och stretch är också upplagt fördelat över perioden september - november. Bättre att förebygga med friskvård är min förhoppning.


Kvällens intervaller kördes som minnesmarkeringar, eller drop, följt av transport och sedan skick. Det blev några hundra meter tur och retur på respektive skick.

Avslutade med "puppy training": placerade Oban med en boll framför, bakom, till höger och till vänster. Skulle sedan köra med bara ord respektive bara tecken. Det senare fungerade fint, men bara ord, utan tecken, var han skeptisk till. Han tittade till vänster när jag sa vänster, men trodde väl att han skulle få bassning för knallning om han tog för sig.. Dumsnuten.. ;)

Här från de fina lusernfält i full blomning som vi passerade under promenaden:

Provupplägg

Bästa tjejerna, Linnea och Zara hade preppat ett provupplägg på Ön ikväll. Syftet var primärt att gå igenom Cattis och Coffey samt Malin och Elsa inför förestående provstarter, men när jag anslöt fick jag höra att vi också skulle köra.

Tydligen.

Något jag var skeptisk till efter gårdagens katastrof. Jag var rätt angelägen om att fokusera på att reparera skadan och träna. Men tjejerna hade tänkt till minsann! :)

Vi fick ett riktigt bra provupplägg serverat, med alla ingående moment, där terrängen nyttjats till max. Roligt att få hämta vilt (och slippa Jugge) tyckte Oban och tog varenda signal perfekt! Bästa hunden! Vattendirigeringen blev väl i ärlighetens namn inte spikrak, men han tog signalerna och tog sig fint fram till området.

Alla hundarna gick riktigt bra! Först Coffey och Oban i par följt av Scott och Elsa. Bra roddat av alla med Linnea och Zara i spets och skönt att få en avstämning. Vi avslutade en kväll i regn och blåst med sushi.

En trevlig kväll med andra ord!

Katastrofträning

Inte så schysst av mig. Och inte vidare schysst av Oban heller för den delen..

Träffade upp Malin och Elsa för att träna en snabbis och tog med Jugge för att få en avstämning inför jakterna, då jag kan få möjlighet att låna honom ibland vilket vore suveränt. Som ni minns tiltade det lite för Oban de veckorna jag hade Braith och helt plötsligt skickade en annan hund på träning. Det är en sak med konkurrens från andra hundar på linje och i arbete, men att jag - Obans matte - skickar en annan hund - på Obans apporter - mitt framför näsan på Oban själv. Det är tydligen tufft...! 

Braith kände han sedan tidigare, vi bodde dessutom ihop och tillbringade dag som natt tillsammans. Nu kom Jugge ur bilen, jag kopplade och gick iväg med dem båda, rastade lite och körde igång.

Kanske chockartat. Därav oschysst av mig (kanske, men lite får han väl tåla...! :o) ) Mer oschysst av Oban att få sådan T I L T när det var hans tur att näsan tydligen slutade fungera. Och öronen också. Mest bara spring faktiskt.

Katastrof med andra ord. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.. Fick vi två 1:or i helgen? Hmm..!

Men syftet med träningen, att Elsa skulle få en genomkörare, iscensattes. Och Jugge - han tog varenda apport. Duktiga killen!

Oban blev helt slut av konkurrensen. Har snarkat oavbrutet sedan middagen och sprang hem till dörren på sista kvällsrundan.

Ledig söndag!

Första riktigt lediga dagen på länge så vi lyxade till det med en rejäl sovmorgon. Till och med Oban sov sött, så det var nog välbehövligt för oss båda efter en hel del flängande och nätter borta i samband med resor och tävlingar.

Fortsatte dagen ute i skogen med Sanna och kidsen. Målet för oss var svampplockning, medan hundarna fick flänga fritt i urskogen i två timmar. Sanna skrapade ihop lite kantareller och själv kom jag hem med flera fina Karl Johan-svampar!

Den där Pluto var en trevlig bekantskap. En 8-månaders Jack Doodle, med väldigt trevlig exteriör och uppförande!

Ägnade därefter eftermiddagen till att städa och skura golv för att kunna lägga ut två nya mattor som införskaffats till kök och vardagsrum. Dagens egentliga uppgift: fylla i vapenansökan samt plocka ihop jaktprylar inför hösten är fortfarande ogjord..

Lagade nämligen även middag, vilket är premiär i nya lägenheten. Ja, förutom att koka ägg, slänga ihop en sallad eller tonfiskröra.. Kvällen till ära blev det hemgjorda canneloni med Karl Johan-svamp, zuccini, spenat och schalottenlök. Väldigt gott!

Maten smakade godare än den ser ut. Men uppläggningen och vinkeln var väl så där.. Kass kvalitet också, för jag hade "fel" mobil. Dags att ta steget och byta snart.. Fast det var det där med app för Blogger...

Sug på den..

@katjajanford

Roadtrip

Oban och jag gjorde Göteborg ToR på 24 h.

Kom hem med bilen full, b la med den här fina trofén som min morfar fällt.

Syftet med resan var inte trofén, som var en bonus, utan primärt att transportera hem det som var anledningen till att min morfar ombesörjde att jag tog jägarexamen för 15 år sedan. Nu kanske det blir dags att damma av mina gamla kunskaper..

Höst?

Skinnjackan på till jobbet idag, så jag kompenserar med en bild från en av de varmaste dagarna på bryggan på Åland.

Tog en tur längs med Mälaren med Oban ikväll. Rätt sugen på att bada själv, det är varmt i vattnet! Men avgränsade det till Oban som fick några skick som dem häromdagen. Lyhörd och samarbetsvillig - den finaste hunden! Får se hur det blir på änder vid premiären om en vecka.. Då lär hornen växa ut.. ;)

Jubileumspokalen

Jubileumspokalen på Solvalla ikväll tillsammans med några kollegor. Som alltid mycket känslor och härlig stämning!

Stort moment när Mack Lobell, 30 år!!, kom in på banan med sin kusk John Campbell som körde i loppet Ahsells Legends! Mäktigt! Blödig som jag är blev jag tårögd..

Riktigt bra hästar i loppet Jubileumspokalen! Fast jag borde nog låtit bli att spela... Kan ju inte ha tur i allt :P

Oban fick ha en lugn kväll hemma, vilket nog var bra efter en intensiv helg.

Bild 1 Mack Lobell och Campbell nere på banan tagen från Kongressen där vi satt. Bild 2 på samma ekipage lånad från Solvallas Facebookgrupp.

Dubbelprov EKL i Alfta!

Dags att summera helgen!

Provledningen i Alfta hade gjort ett fantastiskt provupplägg! Otroligt verklighetstroget och jaktligt, vilket tillsammans med engagerade funktionärer bidrog till att både förare och hundar nästan upplevde att vi var på en riktig jakt. Den enda skillnaden var att det saknades fåglar som flög och att provet gick på dummies.

Upplägget är långt från ett traditionellt B-prov i den mening att två domare dömer varsin grupp om tre hundar samtidigt och att tre "såtar" jagas av under ca 3,5 timme, jämfört med ca 1 timme på ett standardprov. Antalet apporter per hund blir således fler än under ett vanligt prov, vilket öppnar upp för möjlighet att ha något misstag, då det är helheten under hela provet som bedöms. Bra såtillvida att det på ett traditionellt prov kan vara hårt att åka ned i prislistan på ett (1) enda misstag. Fast samtidigt en utmaning, då hunden ska hålla ihop under hela prövningen, vilket ställer stora krav på såväl samarbete och självständighet som mental styrka och fysisk uthållighet - och kanske mest av allt stadga och förmåga att sortera - för att få högsta pris.

Oavsett vårt resultat (det här skriver jag verkligen inte för att det gick bra för oss!) är jag mäkta imponerad över provledningens och funktionärernas förmåga att få ihop uppläggen, från idé och val av mark till förberedelser och praktiskt genomförande. Vilka eldsjälar! Allt flöt perfekt och stämningen var på topp! Därav tråkigt att höra att de nu lägger ned provet från i år, till följd av för få anmälningar två år i rad. Jag har hört så mycket gott om Alfta sedan vi kom in i den här svängen för fyra år sedan och i år var det äntligen dags för oss att få starta! Nu när jag har startat är jag än mer imponerad och det är synd att det inte är fler som anmäler sig.

Stort tack till provledning och funktionärer för en inte bara fantastisk, utan helt enastående insats! Ni är grymma!!


Nu till själva provet. Både lördag och söndag kördes två grupper om tre hundar på för- respektive eftermiddag. Bilderna är således från det släpp där vi inte deltog.


LÖRDAG
På lördagen gick vi ut på förmiddagen. Tro det eller ej så var jag inte särskilt nervös, utan såg fram emot dagen. Vi startade för domare Leif Asp tillsammans med Linnea och ett ytterligare ekipage.

På den första såten, bild ovan, varierades markeringar med dirigeringar. Vårt första skick anvisades till ett område där jag höll Oban en stund, innan funktionärerna ropade att det var en luring och att området var tomt. Överlag många likheter, inte bara med jakt i den mening att det snabbt ställdes om till skick mot skammade fåglar, utan även med mock trial genom det att funktionärerna (skyttar och jaktledare) lurade domarna emellanåt.

På den andra såten jagade vi ripa över spaniel! Minsann. Jeanette gick framför skyttarna med sin spaniel, vilket gav en extra krydda till upplägget. Här varvades också markeringar med skick mot dolda områden.

 

Provet avslutades med vatten. Det syns dåligt på bilderna, ovan och under, men vi stod i granhäcken och skickade över strandängar, ut över vatten, vidare in i vassar och ut på sjön utanför vassen. Här gick det som en drive och vi fick anvisningar på vad som skulle in följt av ett fritt sök. Oban slet på fint i vassar och vatten, det här är ju hans favoritelement! :) En liten reservation för en situation, men jag vet vad vi ska träna på..

Avslutningsvis en rätt svår vattendirigering genom ett gatt mellan vassarna där söker legat. Lite jox och fix, men dummyn kom in och domaren sa att  han hade sett vår dirigeringsförmåga även tidigare.. Puuh.

Insatsen räckte till ett 1:a pris för Linnea och mig! Även Maria Björklund och Deco fick ett 1:a pris på lördagen!


SÖNDAG
På söndagen gick vi ut på eftermiddagen, nu för domare Carina Asp. Att se upplägget under förmiddagen var värdefullt, men gjorde mig dessutom duktigt nervös, då jag såg svårigheterna. Att därtill veta att vi dittills hade fem raka 1:a pris på våra B-provsstarter gjorde att det helt plötsligt blev allvar. Och när bästa Bosse och Märta, som i mina ögon var värda ett 1:a pris, dömdes hårt pga lite orolighet vid sidan var jag säker på att det skulle gå åt skogen.

Jag känner Oban vid det här laget och jag vet att jag egentligen behöver "ta hem honom" efter varje start eller jakt. En tävling där det inte går att påminna om att fot är fot osv. gör att hornen växer ut och jag grämde mig över den dumma idéen att anmäla till dubbelprov, utan möjlighet att reparera skadan efter lördagen....

På väg ned till första såten var jag därför extra noggrann med fotgåendet. Vi gjorde många halvhalter, halter och vändningar för att skärpa upp följsamheten. Och det hjälpte! Positionen och följsamheten var till och med bättre än på lördagen! På den första såten stod vi i skogsbrynet ut mot vattnet, med strandängar där gömslen var utplacerade för skyttarna. Återigen väldigt jaktligt! Här fick vi markeringar och dirigeringar och Oban gjorde en faktiskt helt felfri insats. Puuuh!

Den andra såten har jag ingen bild på, men här jagade vi vidare längs med strandängen. Liksom på lördagen gick denna andra såt över spaniel. Oban fick en lång markering i strandbrynet och här uppstod en mindre rolig situation. När han var i höjd med området blåser ett näckrosblad upp ute på vattnet och jag riktigt ser hur Oban är helt klar över att det är en skammad and som ligger och flaxar.. "Den ska bara in. I'm a hero. Kan själv". Suck. Här blev det inte direkt en spik på markeringen således, utan jag fick övertyga honom om att jag hade bättre koll på var dummyn låg och joysticka honom dit innan den kom in.. Skithund :P

Efterföljande apport kom in utan större svårigheter, men ändå var känslan inför tredje såten i botten..

Den tredje såten hade vi nämligen konstaterat var bland det svåraste vi någonsin skådat när vi var publik på förmiddagen.. På bilden ovan ser ni markerna. Hundarna ställdes upp på linje i skogsbrynet till höger, vartefter det gick en drive med flera skyttar/kastare i hagmarken på andra sidan vattnet. Sedan skulle hundarna skickas på anvisade apporter. Bland alla markeringar! Här hade vi på förmiddagen enats om att totala mardrömmen vore att skicka sin hund på en dirigering samtidigt som någon av de andra förarna började styra sin hund och blåsa signaler.

Mardrömmen inträffade.

Det har gått ett antal kast på andra sidan och domaren anvisar mig en särskild apport. Jag skickar Oban och när han är en bit ut i vattnet på en rak och fin linje på väg mot målet kommer en serie av stopp- och inkallningssignaler från en förare i den andra gruppen. Oban tog varenda signal perfekt, vilket var hemskt. Det var ju inte mina signaler - och det förstörde vår linje. På vatten, där det finns en enorm tröghet i fart, vändningar och riktningar jämfört med på land. Efter Tullgarn (när min hund gick ur hand som det så fint heter) sa jag att det var som att köra bil i 90 km/h utan ratt. Nu var det som att stå maktlös och se sin hund bli radiostyrd av någon annan, helt utan att kunna påverka. Han tog den andra förarens stoppsignal - och jag tryckte på med ett UT. Han tog den andra förarens inkallningssignal och vände hem - och jag tryckte på med ett UT. Ett antal gånger...! Till slut kom han över på andra sidan, men tyvärr hade han helt tappat kurs, så jag fick styra honom fram till området och dummyn kom in. Domaren såg min totala desperation (ja, jag hade tårar i ögonen och tänkte slänga västen på marken och gå till bilen) och lugnade mig med att hon såg vad som hände. Sedan fick jag en chans på ytterligare anvisningar, när det var tyst och lugnt, vilket gick bättre. Fast stunsen och lyhördheten hade fått sig en påtaglig törn. Inte så konstigt när han hade fått minst 10 signaler som jag bett honom strunta i, därav reparation av signaler och tecken på vatten idag, tisdag.

Såten avslutades med ett FYRVERKERI och DRIVE DE LUXE! Det gick ett antal skott och kast och "grevens hund" kom knallandes över hagen framför linjen med starthundar! :) Därefter skulle vi skicka över hundarna på ett självständigt sök. Här gjorde Oban en strålande insats! Han tog för sig i "korvgrytan" med dummies, både i vatten och på land.

Sista momentet var ett riktat sök i strandkanten på den sida där vi stod. Oban var bra sugen på att simma över till andra sidan och hjälpa hundarna som avslutade söket där, men med långsamma handtecken och närsökssignal tog han hem den sista apporten som lagts ovanpå en stor sten som han fick hoppa upp på för att komma åt. Tack Roger Philips för att vi tränade på det hos Meadowlark i påskas! Fåglar landar ju inte alltid på marken, utan det gäller att näsan är med även på höjden :)

Dagen och provet avslutades med en prydlig viltparad inför domarkritiken. Här fick vi vårt sjätte (6:e) raka 1:a pris! Bästa, finaste, älskade hund! Vilken insats, med mig som rookie dessutom!


Här följer domarkritiken från lördag respektive söndag:

Sammanfattande kritik Leif:
"En arbetsvillig hane med stor kapacitet, löser i bra kontakt med föraren provets alla delar"


Sammanfattande kritik Carina:
"En arbetsvillig hane med goda retrieveregenskaper, som i god kontakt med sin förare löser provets alla delar på ett tilltalande sätt"


Om jag själv ska sammanfatta vad jag är mest nöjd med från helgen blir det:

• Stadgan
  Trots att provet var väldigt jaktligt med många retningar både i skott och kast samt konkurrens från andra hundar på linjen var Oban stadig och fast. Fast, det här är en färskvara och nu vill jag absolut skapa situationer där jag får anledning att befästa position och uppförande.
• Samarbetsförmågan
  Under hela helgen (med undantag för den skammade anden, dvs näckrosbladet på andra såten dag 2) var lyhördheten och följsamheten i det närmaste omedelbar. Oban tog signalerna och anvisningarna omgående och sorterade fint bort störningar. Note to self är att fortsättningsvis använda stoppsignal, oavsett om jag ska kalla in eller lägga ned för att jaga, för att ta kontakt innan jag ger ett direktiv.
• Självständigheten
  Framförallt i söket visade Oban på sin stora självständighet i att täcka mark och jaga effektivt med hög motivation. Även i de riktade skicken fungerade nya drillsignalen för "jaga-där-du-är-framme" fint - i kombination med stoppsignal ska sägas. Det ska jag komma ihåg till A-proven, för när dragningen är så stark behövs ett stopp för att ta ned farten, ta kontakt och skapa fokus. 
• Uthålligheten
  Trots omfattande prov på 3,5 timme i bitvis tuff terräng över två dagar såg jag inga tecken på avmattning, varken fysiskt eller mentalt. Oban höll för prövningen och visade sin styrka! Särskilt beundransvärt efter diarré, fasta och skonkost så sent som på torsdagen..!

Återigen tack provledning, funktionärer och domare för en fantastisk helg!

Tack även till resesällskapet Linnea och Scott samt Yvonne och Peg. Stort grattis till Linnea och Scott (kolla bloggen så ser ni fler bilder från helgen) som nu också har tre 1:or i EKL och är klara för det praktiska!! Duktiga ni! Grattis även till de andra förstapristagarna på söndagen, däribland Maria Björklund och Ingela Funck! Bra jobbat! Många framgångar för Östra på Alfta! :)

Reparation

Ikväll reparerade vi vatten efter söndagens trauma, vilket jag återkommer till i inlägget om helgen.

Vi stämde av stoppsignal, höger, vänster och ut. Lite trögstyrt till att börja med, vilket har sina förklaringar, men med bollbelöning fick vi tillbaka stunsen i reaktionerna.

Kul hade vi också! :) Duktiga hund!

Dagen efter..

Jag ska återkomma med bilder och beskrivning från helgen som utlovat, men väntar på just bilder, så jag får återkomma.

Idag beställde jag massage på bästa hunddagiset Hundpoolen för att gå igenom Oban efter två dagars arbete. Förvisso fortfarande varmt i vattnet och ganska snälla marker, men ändå mycket start/stopp och tuffa vassar samt en hel del simmande som säkert sliter. Fast framförallt för att han var värd det efter sina insatser!

Idag tog vi en lång runda med Annika och Zingo i Ursvik. Skönt att bara skrota runt och mysigt att få en catch up efter sommaren!




Någon var småseg i morse och lade beslag på soffan..

Tacksam!

Jag kan inte uttrycka annat än enorm tacksamhet, stolthet - och framförallt - kärlek till min underbara Oban!

Bloggens namn är som bekant "följ Oban från NKL och framåt" och skapades i samband med vår B-provsdebut i Kuså, sommaren 2011. Då var Oban 16 månader och tog sitt första 1:a pris på B-prov i NKL. Nu som fyraåring har sviten kompletterats med 2 x ÖKL och 3 x EKL.  

Totalt sex (6) stycken 1:a priser på sammanlagt sex (6) stycken B-provstarter inkl 1 x HP! 

Att Oban är min första hund tillika första retriever innebär att varje start har varit lika mycket debut för oss båda. Något som påvisar att han är kapabel att kompensera för mina förarbrister. För tro mig, de är många till följd av min brist på rutin och erfarenhet.

Förutom en fantastisk hund krävs givetvis, förutom lite träning, en god portion tur och det kan jag ödmjukt medge att vi haft. Åtminstone de här två tuffa och utmanande dagarna i Alfta.

Jag återkommer med bilder och beskrivning över helgen och två vansinnigt väl upplagda och verkligt jaktliga provtillfällen samt ovationer till provledning och funktionärer! Nu ska vi försöka smälta detta - och njuta! Oban har fått leverpastej på middagsmaten och ligger och tar igen sig här bredvid mig på soffan.  Älskade hund - tack för allt du gör för och ger mig!

Oban sommaren 2010

Uppladdning episod II

Jaha, det där med finlir gick väl så där (inlägg i måndags efter markeringsträning). Det blir inte riktigt så med rastning varannan timme och "gör vad du behöver för det är tydligen total panik".

Vila, vätska, elektrolyter och skonkost har istället varit receptet på senaste dygnets uppladdning. Jag, som faktiskt inte kokat annat än ägg på spisen sedan inflyttning, kände mig väldigt husmoderlig som på inrådan av Zara kokade torsk, morötter och ris i förmiddags.

Nu känns magen stabil *peppar-peppar*. Fast. Det hade onekligen känts bättre med normala fodergivan, numera spetsat med lite blodpulver, och just lite finlir. För att ladda energidepåer och trimma kontakten.

Men, det är väl som för alla elitidrottmän- och kvinnor. Det går inte att hålla dem i en helt steril miljö för att undvika yttre påverkan. Hoppas att ett dygn av diarré inte har påverkat prestationsförmågan alltför mycket. Om inte annat har vi en bra ursäkt, vi får sikta på stilpoäng istället - snygg är han i alla fall. Nu lite deffad ;)

Förutom utseendet vill jag verkligen berömma Oban för hans ansats att hålla sig, diarré till trots. Jag märkte tendenser igår kväll när jag pratade i telefon, då han var lite orolig och hässjade. Så snart jag lagt på luren sprang han till dörren och sedan var det full fart ut. Inte i linje med vanliga rutinerna, utan ett påtagligt panikfall, fast ändå selektivt val av område förbi planteringar och ut på närmsta äng. Jag befarade en vaknatt, men han var lugn till dess klockan ringde i morse. Då blev det bråttom till dörren, inte heller det enligt rutinerna, men jag slängde på kläderna och gick ut och då var det samma panik igen.  Så har det varit under dagen. Jag har, tack vare bästa jobbet, kunnat vara hemma och vara uppmärksam på signaler. Därav turer varannan timme. Utan olycka. Finaste hunden!

Uppladdning?

Inte helt optimal uppladdning inför helgen..! Oban har diarré sedan igår kväll och fastar.

Nu har jag kokat ris, morötter och torsk samt kompletterat hemapoteket med probiotika och elektrolyter. I eftermiddag ska han få en första portion.

Håll tummarna!

Ingen bild. Inget inlägg.

Mellan två mobiler så det blir varken hackat eller malet. 

Skön promenad och hämtmat har präglat kvällen. Nu ligger jag med ett par tassar i ansiktet och en hund utsträckt på rygg bredvid mig.

Godnatt :) 

Klinker

Planeringsdag på Grand Central idag och plötsligt övergav jag tanken på skiffergolv i hallen och blev förälskad i en mönstrad variant. Inte just denna (bild Golvabia), utan i grått och svart. Fast så kom jag på att jag har en svart labrador och att syftet med just skiffer var att inte avslöja all lera och päls direkt. Vit bas med mönster i grått och svart är inte aktuellt. Kanske i ett framtida badrum.. #inredningsblogg

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Markeringar

Idag stod markeringar på schemat. Linnea och Scott mötte upp i Ursvik för att nyttja de ytor med varierande terräng och den breda bäck som finns där.

 

Vi började med långa kast. Tydligen så långt att Linnea inte ens syns på bilden... :) Hon stod till vänster om den solitära tallen där den ljusgröna ängen slutar. Härifrån fick Oban ett kast ut på platten och ett mot bäckkanten. Syftet var framförallt att tänja på avstånden och det grejade båda hundarna bra! Lite läskigt när det kom en "kamphund" farandes efter Scott, men det ordnade sig.

 

Här nyttjade vi kurvor och krokar på bäcken. Bilden är bedrövlig och vad ni inte alls ser är att hunden, för att gå mot kastet (som gick från björkdungen i mitten till höger in mot mitten av bilden) skulle gå rakt ut, nedför bäckravinen, över vatten, upp på en platå med tistlar, ned i bäckravinen igen över nytt vatten och nu genom en vägg av kaveldun, upp på en ny platå med tistlar. Jädrigt bra markerat och snyggt av hundarna att passera dessa utmanande terrängbyten med både tuff vegetation och flera vatten, även om de fick ligga i en del i tistlarna för att få träff.

 

Ytterligare en bild som inte säger någonting :) Men kast gick i partiet mellan de brofästen som syns. Här var syftet att få ut hundarna i tuff terräng - ja, tistlar igen - passera bäckravinen och vattnet och upp på andra sidan. Dummien landade således på platten så väl framme i området var det lätt att hitta, det var vägen dit som var övningen. Inga tveksamheter för någon av hundarna, båda gick rakt ut och över på andra sidan. Härligt!

Vi avslutade med skick mot målområde där vi droppat kanindummies på vägen ut för att få till en låååång linje mot känt område.


En fantastisk ljummen kväll med duktiga hundar i trevligt sällskap således! Jag måste medge att jag är väldigt nöjd med Oban som inte har fått en enda markering sedan Norge. Bra markeringsförmåga och intensivt jagande väl ute i områdena gav utdelning trots bitvis brösthögt med tistlar. Bästa hunden!

Nu blir receptet lite finlir som inkallning och stopp med bollbelöning. Och lite fotgående kanske.. I övrigt enbart rastning för att vi båda ska tagga till lite..!

Test och I-landsproblem

Published with Photo Blogger for Windows Phone.


Jag har ett stort I-landsproblem..!

Nu har den nya telefonen kommit. Jag har fortfarande inte tagit steget och bytt SIM-kort, men telefonen fungerar med WiFi och jag har installerat det mesta. Häri problemet. Bloggen ni läser ligger på Blogspot, en skapelse av Google. Telefonen är en Windows Phone från Microsoft. Google och Microsoft är ärkefiender och givetvis finns det ingen vettig app för Blogger att tillgå på en Windowstelefon..

Moment 22 således. Nu har jag en telefon som kan ta hyfsade bilder. Men jag kommer inte kunna ladda upp dem till bloggen via telefonen.. Testade Photo Blogger när jag laddade upp ovan bild. Fungerar väl iof hyfsat, men där kan jag inte gå in och redigera inlägg etc.

Hmm. Det här tål att tänka på.

Märks det att jag har haft lite för mycket tid idag? Tog en långpromenad med hundarna på förmiddagen. Åkte hem och sov middag! Sedan har jag pysslat med lite styrelsearbete och annan administration. Och hunnit fundera på telefoner och appar.

Tur att det är måndag imorgon så att jag får annat att fundera på! :)

Bryggan. Solen. Boken

Ännu en härlig dag på bryggan med en bok för min del. Den stackars Oban har fått stanna i svalkan inomhus pga algläget. Vågar inte riskera giftalger och han älskar ju att bada. Det har fått bli två vettiga promenader istället. Älskar tröskningstider och har njutit av att vandra på vägarna längs spannmålsskiftena!

Stackars Oban

Vi är hundvakt på Munsö och själv kan jag njuta av solen på bryggan. Stackars Oban som är van att gå runt och skrota och ta ett dopp när han vill får inte gå ned till vattnet. Det är fullt av alger och jag vågar inte riskera att det är giftalger.

Hönsmamma!

Just hemkommen från veterinären och är lite arg på mig själv..

Oban har varit kletig i ena ögat ett par dagar. Jag har undersökt ögat och spolat med koksaltlösning. Han har inte kliat sig eller själv visat tecken på irritation, men då det kommit gul gegga har jag varit lite bekymrad, då jag är rädd om ögonen. Det är inte helt konstigt att våra hundar får in skit i ögonen med tanke på vilken terräng de jobbar i. Det har väl hänt någon gång förut och det har gått över av sig självt tidigare med hjälp av tvätt, droppar och i något enstaka fall salva.

Men, nu skulle jag ändå till veterinären för att fylla på rabiesvaccin och passade på att be dem kolla ögat när jag ändå var där.

Veterinären började med att titta i ögat och kunde, precis som jag, konstatera att slemhinnorna var röda och irriterade. Här ställde hon således frågan om jag ville att vi skulle göra en undersökning för att utesluta skador på hornhinnan. Givetvis tänkte jag, då det vore hemskt att förbise en skada som skulle kunna förvärras och ge bestående men.

Vi gjorde därför en komplett ögonundersökning med färgning och där hon vände ut och in på tredje ögonlocket utan att hitta något. Frid och fröjd. Tills jag kom till kassan och skulle betala... För ögonundersökningen + poliklinikavgiften + ögonsalva gick på närmare 1 700:-. Utöver vaccinationen för 600:-.

Tji fick jag för att be om en snabbkoll "när jag ändå var där". Nästa gång kanske jag ska fråga vad det kostar innan jag drar igång en stor apparat.. :P

Fast det är han värd - finaste hunden! Här som ca 10-12 veckors valp:

Back in Town

Tillbaka i Sverige - och med WiFi - efter en vecka på Åland. Välbehövlig och underbar (ja, vilket väder!!) semester för mig - och träningsläger för hundarna. Ja, i plural. Vi hade med oss Zara's Braith som fick åka på sommarkollo med sin BFF Oban :)

Här några bilder (som vanligt kass kvalitet) och beskrivning över vad vi har haft för oss.

 

Bortsett från några åskskurar och en del hundträning spenderades merparten av veckan på bryggan. Alltid med sällskap och ibland i konkurrens om solstolen...! Hundarna växlade lek i vattnet med labbefnatt på gräsmattan runt flaggstången. Själv läste jag fem böcker och jobbade på solbrännan :)

Temat för veckan var primärt vatten. Även det välbehövligt då vattenträningarna hittills i år kan räknas på två fingrar. Bra dessutom med så varmt vatten, vi hade 24-25 grader i viken hela veckan! Här skick mot ö till vänster respektive udden till höger. Vi har en vik med två uddar som går ut på vardera sida. Väldigt smidigt att själv kunna lägga ut dummies med båten och lämna hundarna på bryggarna för att sedan skicka dem dolt. Ovan område gick dessutom att utveckla. Först skick mot udden till höger, följt av skick rakt mot ön (som på bilden). Därefter skick till udden igen, stoppsignal följt av ett ut mot ön. Nyttigt att gå över vatten, upp på land, lämna ett tidigare område och sedan gå ut på vatten igen mot ett "nytt" område - även om han varit där förut!

 

 

Här ett annat område från udden på den vänstra sidan av vår vik.

Perfekt för en linje till skäret längst ut i bild! Dvs att gå över land i en strandkant på linje ca 40-50 meter, undvika att falla in i vassen, för att gå ut över vatten ytterligare ca 30 meter vidare mot en ö.

 

Här är nämnda ö (bilden ovan) på lite närmare avstånd varifrån Braith fick gå.

Han gjorde ett riktigt bra vattenarbete och semidolda linjer i den mening att området var dolt för honom, men att han fick hjälp antingen av en markering mot området eller av att Oban fick gå först.

 

Veckan bestod, trots en del träning, faktiskt mestadels av lek och bus. Oban vet precis var morfar förvarar 5-kampsutrustningen i form av bollar och frisbees och hämtar dem gärna själv när det är dags att röja! Och när kusinerna anlände var det bara hopp och lek för hela slanten... :) Den fula fisken på baksidan av bastun? Mja, om ni frågar mig finns det en hel del som platsar i en container på Åland...

Vi avnjöt årets första (men inte sista hoppas jag) kräftor. Hemkokta är oslagbara!

 

På väg hem på färjan var herrarna - och numera BFF - så här trötta. Förutom vatten har vi kört en hel del sök under veckan och utnyttjat våra uddar. Perfekta för ändamålet då det går att lägga både i vatten, på berg, i vass, strandängar, skog och fält. Där har de fått slita de fina labradårarna! Bästa killarna! Oban och jag har, bortsett från två sök med kallvilt och sök på B-prov eller jakter aldrig tränat sök och definitivt inte på dummies så efter ett uppvaknande förra måndagen insåg jag att det var dags att skapa förståelse för att sök även kan omfatta just dummies...

 

 

Tack för lånet Zara - det har varit ett nöje att tillbringa en vecka med Braith!