torsdag 30 oktober 2014

Att ha en plan

Jaha. Så var det dags att kliva ur pyjamasen och ta tag i träningen igen. Jag har lite tankar om moment vi behöver trimma, t ex:

  • Bryta arbete med belöning vid fullständig åtlydnad
  • Signaler och styrning med förflyttningar och störning
  • Närsök och uthållighet i att ligga kvar i ett område och följa upp en vittring
  • Minnesmarkeringar för att nöta långa, raka, linjer och sätta muskelminne på ordentliga avstånd

Tanken med ovan upplägg är att få in både lydnad och följsamhet genom att bygga förtroende för att det alltid lönar sig bäst att lyssna på mig - att det är då de stora belöningarna kommer.

Därtill skulle det vara önskvärt med retningar som under jakt/A-prov vad gäller framförallt konkurrensen för att nöta stadga och position. Får se hur vi gör med det, kanske får be Zara hjälpa till med runners framför fötterna igen... :)

Från vila till handling!






onsdag 29 oktober 2014

Varken eller..

Möten halva dagen och en del annat resten av dagen, är rätt händelsestyrd just nu av olika skäl, så det fick bli kvällsjobb för min del för att kompensera från bortfall från tidigare planer och avsikter. Tog dock en PW på en timme med Oban mellan eftermiddagspasset och kvällspasset. Skönt att komma ut och få lite luft. Fast, det vore nice med lite sol och värme faktiskt. I väntan på vinter, kyla och snö minns jag mina favoritstränder:

Imorgon börjar vi träna igen. Vi behöver lite ordning i tillvaron min hund och jag..






tisdag 28 oktober 2014

Ta tag i tillvaron?

Har haft en veckas vila efter sista starten. Välbehövligt för oss båda!

Så himla skönt att bara kunna vara och inte ha X uppgifter och Y moment att trimma och träna på. Idag tog vi en längre tur i omgivningarna och var ute i 50 minuter i något slags halvdan kombination av powerwalk och joggning.

Fast, nu är det väl dags att ta tag i tillvaron och sätta en plan för de närmsta två veckorna. Gick tillbaka till ett tidigare inlägg "Signaler. Signaler. Signaler" och tänkte anamma den melodin.

Ett ryck inför vintervilan liksom. Fast inte förrän på torsdag. En veckas vila förtjänar vi..



måndag 27 oktober 2014

Bortskämd!

Jag blir alldeles bortskämd av fina vänner som skämmer bort oss med presenter! Nu får det vara nog - jag vet inte hur jag ska återgälda allt! Att ni finns och ger ert stöd är det som betyder allra mest!

Mysig promenad med Annika och Zingo ikväll. Nu när mörkret är här på riktigt var det dags att ansluta till den belysta slingan i Ursvik som vi körde förra året. Skönt att komma ut på en runda och få lufta hundar och tankar!

Tack bästa du för fina presenter till Oban och mig (om det inte framgår av bilden är det ett tuggben framför vinflaskan):


söndag 26 oktober 2014

Tack!

Finaste tjejerna, Linnea och Zara bjöd på middag igår för att fira Obans framgångar den senaste veckan.

Tack bästa ni!

Som jag skrev även på Facebook så har de stor del i dessa framgångar, från att vara ständiga träningskamrater, taktiker och terapeuter i vår tillvaro kring retrievers till att vara värdefulla vänner i alla andra sammanhang - tack för att ni finns! Nästa år åker vi på turné tillsammans! :)

Förutom bubbel, Bouef Bourguignon, vin och härligt svammel en hel kväll och natt fick vi dessutom en present, en passande sådan. Tack!


Idag tog vi en soft morgon med en runda med hundarna och lång frukost med ägg, bacon etc.

Sedan åkte jag hem och gjorde ett ryck! Råkade nämligen ställa mig på vågen hos Linnea och det var ett uppvaknande. Inte helt oväntat efter ca 100 mil i bil varenda helg och kopiösa mängder skitmat hela hösten i samband med jakter, tävlingar och prov. Nu får det bli skärpning! Tog mig ut en runda och sprang, vilket jag inte har gjort sedan jag kom från Washington i somras. Därefter fortsatte rycket här hemma, vilket också var välbehövligt efter nämnda helgers flängande.

Nu kan hösten komma!

lördag 25 oktober 2014

Om A-provet

I onsdags var det då åter dags för A-prov.

Jag har ju gjort ett statement med att den här hösten får vara en träningssäsong när det kommer till A-proven, då Oban som uppenbarligen kan ta 9 st raka 1:or på B-prov och vinna en del WT'n etc. är lite väl stark på just A-prov och gärna kör sitt eget race.

Åkte därför till Rimbo för dagens prov på fältfågel helt utan förväntningar. Zara var med som coach och sällskap, vilket alltid är skönt!

Vi drog startnummer 16 och skulle således gå ut sist. Inte en helt ideal uppladdning för Mr Hetbralla kanske.. Det blev lång väntan, då det pga vinden och kylan flög ganska dåligt.

Redan på första såten och under apport 1 och 2 började en del hundar åka ut. Det verkade som om vinden gjorde vittringsförhållandena svåra, för om jag inte minns fel var det fem (5) hundar som blev eye-wipe'ade av domarna och ytterligare hundar som åkte på First Dog Down och/eller NC. Kvar efter lunch var sex (6) hundar av sexton.

Vi fick vår första apport strax innan lunch. En hyfsat enkel markering. Här blev det sannolikt ett slätt A, då det inte gick att göra något extravagant.

Därefter förflyttade vi oss längs med kanalerna och jag var inställd på att - återigen - lyckas få en vattenapport på A-prov, trots fältfågel. Det slapp vi, men när det väl var vår tur var vi inte med och markerade. Jag skickade Oban till området och lade på sökdrillen för "jaga självständigt". Det fungerade inte, utan han föll ned i ett dike och fick styras tillbaka. Efter en stunds arbete faller det en fasan 20 meter till vänster om Oban - på platt gräs. Här säger domarna "den får du inte ta". Kul.. Jag stoppade Oban, tryckte ut och fick in honom i anvisat område igen. Här valde jag att blåsa ned honom och lägga närsök och då kom fågeln in. Puuh. Han var väl i hand hela tiden och tog varje signal, men fine det kanske blev lite omständigt på den här så det blev ett A knockdown.

Därefter var det lunch innan vi skulle få vår tredje apport i grundomgången. Nu ställdes hundarna för båda domarparen upp bredvid varandra, så det var fyra hundar på linjen - vilket kanske inte var helt idealt för den där heta vid min sida. Här blev vi skickade på två områden som var tomma. Oban skickades som andra hund på det ena och första hund på det andra, så två hundar var i området innan domarna själva gick ut. Även här tog han mina signaler perfekt och var fullkomligt styrbar både i anvisningar och inkallning. Skönt!

Efter lite förflyttning föll det äntligen fågel och Oban fick en markering som han spikade.

Därefter blev det lååång väntan, transport och fotgående i väntan på en fjärde apport. En apport som blev en anvisning ut i terräng där jag tappade hunden helt. Jag valde att inte riskera att tappa honom ur sikte, utan kallade in, styrde om och skickade ut två gånger för att hela tiden kunna se honom innan jag lade ned honom i rätt område. Återigen tog han alla signaler perfekt. Jag vet inte hur den här apporten dömdes, men min egen bedömning är att jag inte hade kunnat handla annorlunda. Hade jag släppt honom ur sikte hade jag kanske tappat bort honom helt och han hade kanske stört mark. Nu var han väl i hand hela tiden och jag kunde kontrollerat få fram honom till området.

Fortfarande väldigt ont om fågel så apport nummer fem kom först vid klockan fem (17:00). Här gick det överhuvudtaget inte att glänsa eller sikta på en A+, utan jag blev anvisat ett område i en damm. Från det att hunden gick i dammen skulle han försvinna ur sikte så det blev mer ett fritt sök. Apporten kom dock in snabbt och med de ynka fem apporterna gick vi åtminstone till pris.


Ett pris som räckte till att bli Svensk och Norsk Champion!


Mest av allt är jag extremt nöjd med att Oban var så väl i hand hela dagen! Han tog faktiskt varenda signal! Jag har inspirerats av Birgitta när jag sett henne på de senaste proven och valde att handla likadant och agera lite mer handlingskraftigt, vilket gav resultat. Skönt! Mindre nöjd med stadgan dock.. Fotgåendet är fint under transport, men under väntan vid sidan är en knallning bara en millimeter bort.. Får väl lägga in lite puppy training i vinter tydligen... :)


Stort tack till Labradorklubben för ett fint arrangemang och för fantastiskt prisbord - imponerande! Och tack till Zara för sällskap och stöd!



Lång väntan i kyliga höstvindar..

Kul med en flat, golden och labbe på samma prov - och bild

onsdag 22 oktober 2014

SEJ(J)CH NJCH

Äntligen! Och tack vare helgens 1:a priser i Norge blev det både svenskt och norskt championat!

Mer om dagens A-prov imorgon, nu ska vi fira med leverpastej till Oban och något annat lämpligt till matten.. Sömn till exempel..

måndag 20 oktober 2014

Nordic Retriever Championship - del II

Ja, så var det då dag 2. Jag som var så nöjd efter Obans fina jobb och ett 1:a pris på första dagen hade gladeligen åkt hem med den känslan. Nu skulle vi ut och prestera igen...

I ett startfält med Nordens bästa hundar. I finalen på Nordic Retriever Championship. Här är startlistan:

• Danmark

DKBRCH DKJCH Swaine Nidian
Handler: Tanja Thorsen

DKBRCH NORDJCH DKWTCH Lærkereden's Ask
Handler: Ove Simonsen

• Finland

NM-13 FI JCH SE JCH Eagle Owl's Quirinus
Handler: Tommy Jansson

C.I.T FIN JCH-FT FI JCH SE JCH SE JACH Blackthorn Bion
Handler: Tomi Sarkkinen

• Norge

NJCH Labdom Roe
Handler: Helen G. Debuse

NJCH SJCH Djurbergas Dikes Flycatcher
Handler: Trond Pettersen

Visterwood Ynni Du
Handler: Kari Anne Lier Hansen

• Sverige

Searover All In Duff
Handler: Jenny Långström


Jag var helt inställd på att en 8:e plats var helt godkänd, för bland de här ekipagen, varav många har placerat sig på topp i mästerskap, på IWT etc. och har hur många titlar och meriter som helst kände jag inte riktigt att vi skulle räcka till..


Vi upprepade ritualen från lördagen med rastning, frukost och förberedelser innan det var dags för samling. Söndagens final och individuella tävling, genomfördes som en walkup. Hundar och publik gick tillsammans på en linje, där två hundar gick under bedömning för två domare på respektive kant. Under denna walkup fick hundarna olika apporter, markeringar och dirigeringar, för de båda domarparen. Walkup’en gick på en bred stubbåker med vatten och vass längs med ena kanten och skog på den andra, vilket skapade möjligheter till apporter med olika situationer och varierande terräng.

Med inställningen att vi var som sämst 8:e placerade i ett NM kunde jag faktiskt till och med njuta på linjen. Jag njöt av att just vi fick vara med och av att se hundarnas fantastiska arbete! På den här nivån ser allt enkelt ut! Alla hundarna var mer eller mindre perfekt i hand och det var en fröjd att se dem arbeta och handlas. Här var det framförallt handlingen som skiljde, vilket jag kände på några av våra egna apporter där jag kunde läst situationen bättre och handlat annorlunda. Rutin och erfarenhet vore fint..

Sammantaget kändes det väldigt jämnt och det var svårt att särskilja något ekipage åt endera håll.

Tommy Jansson med Q tog det kloka och starka beslutet att stryka sig, då Q fått en skada på klon, men i övrigt återstod 7 hundar på linjen. I en paus för domaröverläggning visade Mats Närling ett tuggben, som han hade i fickan, för Oban och sa "Vinner du så får du det här benet" :) Slutligen, efter cirka åtta apporter, stängdes böckerna och domarna berättade att de enats om pris och ville se två ekipage i en avslutande run off för att särskilja vinnaren av mästerskapet.

Här var jag själv inställd på Tomi med Blackthorn Bion och Kari med Visterwood Ynni Du och trodde knappt mina öron när de ropade upp oss tillsammans med danska DKBRCH DKJCH Swaine Nidian med Tanja Thorsen. Här blev jag tårögd!

Nu kände jag, otroligt nog, att jag kunde slappna av helt och bara njuta. Vi hade kommit tvåa som sämst i årets Nordic Retriever Championship. Vilken bedrift!

Det började med en diffus markering ut i en vass. Tanjas hund markerade någorlunda, men fick styras tillbaka in i vassen några gånger. När det var Obans tur var kastet än mer diffust och han markerade inte utan fick också styras fram till området.

Ytterligare en apport således, då hundarna löst situationen på ungefär samma sätt och med samma belastning. Ännu en diffus markering i en annan vass som Oban missade helt. Även här fick jag således styra för att få in dummyn. Oban tog varje tecken perfekt, trots vatten och vass (har inte hänt på hela hösten känns det som) men när dummyn kom in var jag helt säker på att Tanja var klar för seger och hann nästan säga "grattis". Vi trodde båda två att hennes hund hade markerat, men situationen från första apporten upprepar sig och hunden gör ungefär likadant som Oban och behöver anvisas och styras fram till området lite omständigt.

Nu bestämde sig domarna för en avgörande dirigering till två olika, fast likartade områden. Tanjas hund skickas först och kommer fram till området efter viss styrning. Oban tar sin linje helt perfekt, sedan gjorde jag misstaget att förlita mig på vinden och trodde att det skulle räcka med sökdrill, men märker att han inte lägger sig och jagar som när han fått vittring, utan får ta kontakt, rikta in och lägga ned igen. Återigen fullkomlig följsamhet från Obans sida, men ett par signaler vilka var onödiga..


Sedan bröt de för lunch :)


Jag var, faktiskt inte, ett dugg nervös - utan helnöjd med vår prestation. Att få vara med i finalen. Att gå till en run off. Att ens vara på mästerskapet. Så jag packade ihop, bytte om, åt lunch etc. innan det var dags för prisutdelning.

Där blev vi Nordisk Mästare i det individuella mästerskapet och vann tävlingen!

Helt otroligt! Bästa, älskade hund som - återigen - levererar när det gäller! Oban gjorde verkligen inte ett enda stegfel under helgen, utan har tagit varenda signal som en marionettdocka. Helt underbart att föra hund när det går som en dans och på räls - i perfekt samarbete med varandra.

Oban var, påminde en av norskorna mig om, den enda hunden som fick 1:a pris båda dagarna. Vi har således med oss två 1:or från B-prov i Norge hem och har nu 8st raka 1:or på B-prov - eller faktiskt till och med 9 med 1:a priset på NKL i Finland.

Förutom "titeln" och 1:a priserna är jag extra särskilt stolt över den fina kritiken:

”En duktig apportör som överbevisar med sin arbetsvilja, fart och stil genom hela provet”

Det värmde särskilt mycket när Frank, en av domarna, kom fram efter prisutdelningen och sa att de verkligen gillade Obans fart och stil.


Återigen ett varmt tack till arrangören, provledning och funktionärer! Tack även till alla startande för en härlig gemenskap och god stämning. Tack till bästa laget för stöd och sammanhållning. Och tack till nära och kära som hjälper till i vardag med träning, tankar och terapi! Ni är bäst!

Tacktalet till Oban och reflektion över hundar och handling på den här nivån ska jag skriva senare i veckan. Nu ska jag försöka återgälda min sömnbrist.....


Bilder: Ann-Kristin Olsen


Oban och vackra dottern Petra som bor i Norge och kom förbi på besök
©Fotograf Ann-Kristin Olsen 
 
Domare och från vänster 3:a, 2:a och vinnare
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
 
Kramkalas på prisutdelningen
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
 

Nordic Retriever Championship - del I

Mycket att berätta och skriva om efter helgen så jag delar upp det i två inlägg, ett för vardera dag.

Plus fredagen, för vi anlände till fina Østre Kjærnes Gård redan sen eftermiddag på fredagen. Där mötte vi upp Camilla, lagets sydvästliga medlem, utöver oss andra från Mälardalen.

Det svenska laget bestod av:

SEJ(A)CH SEJ(J)CH Pumpans Autumn Gold och Mats Närling
SEJ(J)CH Streamlight's Nickis O'Hara och Monica Söderholm
SE J(J)CH Streamlight’s Choice Bess och Ulla Wrange
SEJCH Flatterhaft Fay Crocker och Camilla Jakobsen
Searover All In Duff och Jenny Långström (dvs vi, om någon som läser bloggen har missat det)

På fredagen hann vi med ett kort träningspass i regnet på stubbåkern innan vi samlades för mottagningen. Där serverades en god buffé, goodie bags med stövelväska, koppel och dummies delades ut och startordningen lottades. De 20 ekipagen, fem från varje land, delades in i fem grupper om fyra med en representant från vardera land. Vi skulle alltså inte få starta som lag, vilket gjorde oss lite besvikna och brydda - vi hade ju hoppats på att kunna hjälpa varandra under provet.. :)

Oban och jag lottades i startgrupp 1, vilket jag var väldigt nöjd med då jag hellre går ut tidigt och "får det gjort" än går och våndas och är nervös en hel dag.


Svenska laget bodde bekvämt i en lägenhet på gården och klockan ringde 06:00 för rastning, frukost och förberedelser inför samling 08:30. Förberedelser som kanske bidrog till helgens resultat. På den tiden jag höll på med hästsport visste jag ganska väl hur mycket (eller lite) värmning eller framridning en viss häst behövde för att prestera som bäst på travbanan eller hoppbanan. Med Oban har jag också gjort något kast eller liknande inför start, men inte satt något särskilt i system. Den här helgen var jag lite mer metodisk och repeterade signaler med fokus på belöningar. Något jag gjorde båda dagarna, kanske något som gav utdelning och kanske därför något att ta med mig framåt.

Förutom nya förberedelser gjorde jag en total förändring och make over inför denna provstart. Eftersom det inte var jakt och vi inte behövde bära dova färger för att inte störa viltet gick jag all in på funktion (regnskydd) och färg! Jag hade till och med rosa pipa! :) Det kanske var det som gjorde skillnaden..?


Väl vid samlingen presenterades dagens provupplägg, vilket var väl genomtänkt för att pröva hundarnas retrieveregenskaper och bestod av två delar, en drive och en walkup. Här påtalade domarna att de ville se hundarnas markeringsförmåga och vi därför skulle undvika att tänka tävlings- och WT-mässigt på dessa apporter.

Provet startade med att de fyra hundarna i gruppen ställdes upp på linje medan det gick en drive. Därefter skulle hund med startordning nummer 1 ta in två apporter från driven, hund nummer 2 fick en enkelmarkering till höger om driven, hund nummer 3 fick en dubbelmarkering till vänster om driven och hund nummer 4 en dold dirigering till ett annat område. Därefter roterades ordningen till dess alla hundar utfört samtliga moment, vilket skapade olika slags störningar och samtidigt gav möjlighet att se och bedöma hundarnas markeringsförmåga, självständiga arbete, dirigerbarhet och följsamhet.

Jag lottades som nummer 2 och skulle således inleda med enkelmarkeringen. Här blev det ett missförstånd, då jag fått berättat för mig att markeringen skulle gå efter det att hund nummer 1 tagit in sina apporter på driven (vilket var så det blev för de andra tre hundarna i gruppen, då driven bara gick en gång), men markeringen kom direkt i anslutning till driven. Jag hann således inte ställa upp Oban för att markera, utan han uppfattade nog detta kast som en del av driven. Hund nummer 1 hämtade in sina apporter och sedan var det min tur att skicka. Väl vetandes att domarna ville se markeringsförmågan behövde jag blåsa stopp, rikta upp och skicka ut till rätt område strax till höger om driven. Då mindes Oban just detta kast. Sökdrill och träff. Skönt!

Sedan var det vår tur att ta in två apporter från driven. "Plättlätt" sa Oban när jag satte ned handen och skickade på "Sök", vårt kommando för självständigt arbete. Han sopade hem två dummies på nolltid.

Vi flyttade till plats 4 där det var en dirigering, över en stubbåker, passera en väg, över en ny stubbåker och ca 30 meter upp i en skog. Oban tog linjen som på ett snöre, jag blåste sökdrill och han jagade i området. Jag ser honom komma in, men ser inte att han har en dummy (mörkgrön dummy i munnen på en svart hund i en mörk granskog var inte helt tydligt) utan blev nervös och blåste närsök, varvid Oban stannade till och kollade på mig. Då såg jag att han hade en dummy och gjorde handtecken för inkallning. Rätt av Oban, klantigt av mig... Men domarna såg nog att det var en handlingsmiss de luxe, hunden gjorde ju inget fel..

Sista roteringen och dags för dubbelmarkering. Jag måste erkänna att jag inte minns exakt hur det gick till, det var inte superspik på båda, men de kom in smärtfritt.

Därefter följde en walkup, vilken också bestod av fyra moment. Hund nummer 1 fick en dubbelmarkering på linje, hund nummer 2 en dirigering, hund nummer 3 och 4 en dubbelmarkering, där det ena kastet blev en minnesmarkering medan det andra, som landade långt ut i en djup vass, skulle tas in direkt.

Här började vi således som nummer 2 med en dirigering. Oban hamnade lite till höger om anvisat område, jag blåste stopp, lade vänster, blåste stopp och la på sökdrill. Träff!

Fortsatte med dubbelmarkeringen, som gick i linje längs med skogen. Spik på den första och lite anvisning på den andra, som föll precis bakom kastaren vilket rörde till det för oss alla tre kändes det som..

Nu väntade det som kallats "dagens svåraste apport". Den sist kastade dummyn av en dubbelmarkering som gick långt ut i en bred och tät vass med väldigt diffust nedslag. "Jippie!" sa Oban som älskar vatten och vassar. Han sluggade sig ut i springvattnet på stubbåkern, vidare ut i vassen och slammade hem dummyn.

Sista apporten var den först kastade dummyn på dubbelmarkeringen, som då blev en minnesmarkering utan referenser på den öppna stubbåkern. Även den kom in smärtfritt.

Klara!!!! Puuh!

Efter överläggning samlade domarna gruppen och gav kritik. Poängen höll de på till kvällen, utan här lyftes endast belastningar och de hade inte något negativt att säga om Obans arbete, vilket kändes bra.
Så bra att det räckte till ett 1:a pris och en plats i söndagens final - visade det sig vid kvällens prisutdelning.

Domarna hade redan inledningsvis uttalat att de under dagen särskilt ville se hundens egen markeringsförmåga, vilket visade sig vara ganska utslagsgivande, med en del utmanande apporter – antingen helt utan referenser på en stubbåker eller i tät vass med diffust nedslag. Styrning på markeringar belastades därför väldigt hårt tillsammans med det brister i det självständiga arbetet i söket på driven och på markeringen i vassen, vilket också påverkade prislistan. Som upplägg passade det Oban perfekt, då hans styrka är just självständigheten. Fast för dagen visade han ovanligt fin följsamhet och samma dirigerbarhet som på sommarens WTn, vilket gav denna fina sammanfattande kritik:


"En hund med utmärkta retrieveregenskaper som uppvisar en god balans och följsamhet genom hela prövningen".


Nu var vi klara och kunde njuta av att se resten av laget och de andra deltagarna starta. Här gjorde alla ekipage i det svenska laget fina insatser och genomgående bra prestationer, men olyckliga omständigheter på två nesliga apporter resulterade tyvärr i två nollor, vilket gjorde att vi inte räckte till i lagtävlingen. Vi slutade på en fjärdeplats, men bara två poäng från tredje pristagaren Danmark, så "om vi bara" (ni vet "om - om inte fanns") fått en nolla hade vi helt klart varit i topp! Men - viktigaste var att vi hade roligt och trevligt, vilket vi verkligen hade med härlig stämning och gemenskap trots regn och motgångar! Tack bästa laget!


På kvällen serverades en god trerätters middag i samband med prisutdelningen. Stort grattis Norge till segern i lagtävlingen! Välförtjänt och extra roligt på hemmaplan!

Precis som på Retriever Challenge, som gick av stapeln i Norge i somras, var det ett helt suveränt arrangemang med väl fungerande organisation och framförallt - helt underbara människor! Varmt tack till provledningen! Ett särskilt tack till Ann-Kristin Olsen för dessa fantastiska bilder:


Lottdragning om turordning i grupp 1
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
Handling på en dirigering på walkup'en,
rosa syntes tydligen ganska bra för han var väl i hand hela helgen
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
Oban på ingång efter vattenarbetet i vassen
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
Lite väl nära en skakning, men det kom först när jag höll i dummyn....
Kallt i vattnet juuh!
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
Bästa laget Norge! Segrarna i lagtävlingen Nordiska Mästare!
Grattis!!
©Fotograf Ann-Kristin Olsen
 
 
 
 


söndag 19 oktober 2014

Nordisk Retrievermästare

Oban blev Nordisk Retrievermästare idag på Nordic Retriever Championship!

Två 1:a pris på B-prov i Norge, som enda hund (bland Nordens bästa hundar, ja ursäkta men det är otroligt vilka skickliga ekipage jag sett i helgen - och dem fick vi tävla tillsammans med!!) med 1:a pris både lördag och söndag, fick vi också med oss hem.

Stolt så jag spricker över min älskade hund som levererar när det gäller!!

Mer om helgen och händelserna imorgon. Nu behöver vi sova..!



torsdag 16 oktober 2014

Busy busy busy doing nothing at all. Or..?

Lite lätt mycket den här veckan...

Möten hela måndagen och tisdagen. Träning med delar av NM-laget tisdag eftermiddag, sedan inköp och förberedelser inför A-provet i Rimbo på onsdagen, där jag var kommissarie och ärtsoppskokare med super-Zara (tack!!!). I väg hela onsdagen således, på en väldigt trevlig, givande och lärorik dag (kanske inte för Oban och tjejerna Magda och Pejla som fick ligga i bilen med två korta pauser för rastning), vilket innebar en del jobb för att kompensera för frånvaro samt viss administration i SSRK-prov på kvällen. Följt av möten hela dagen idag. Kort träningspass efter jobbet som gick katastrofdåligt. Nu har jag förstört både linjer, närsök, relation och förtroende tror jag... :(

Har börjat packa och hoppas på att kläderna hinner torka till imorgon. Lite i senaste laget att köra några maskiner nu ikväll kanske, men - var tar tiden vägen..?!?


Inte någon ideal uppladdning med andra ord.. Igen. :( Ursäkta gnället.



måndag 13 oktober 2014

Styrning och störning.

Oban simmade på dagis idag och jag hade en bataljard med saker att bli klar med jobbmässigt och hemma, så det blev bara en halvtimmes rastnings- och träningsrunda efter hämtning.

Körde signaler och störning till några områden. Bland annat nedan där jag kastat bollar synligt vid kraftledningsstolpen i mitten och den till höger samt droppat dolt i buskaget rakt ut mitt emellan stolparna, cirka 15 meter längre ut. Skickade på ett "UT" blåste stopp mellan stolparna, således med en störning på vardera sida, och skickade "UT" bakåt igen. Vilket fungerade prickfritt. Hade väl varit en annan sak med skammade änder misstänker jag.....!

Älskade skithund. Vad ska vi göra..? Ta katten och köra.. :)


söndag 12 oktober 2014

Lessons of failure

Varför var jag då så bitter och besviken tidigare?

Jo, för att "det som aldrig hänt" (åtminstone inte på jakter och prov) hände på dagens A-prov. Oban knallade! Vi stod på första såten, det hade kommit några flog och fallit en del vilt ganska nära framför oss på en äng och lite längre bort, varvid hundarna med lägst nummer började skickas. Under deras arbete går det ned en skammad på ängen och strax efter faller det ytterligare en som flaxar vilt bara 10 meter framför oss. Det blev för mycket för Oban som tog ett skutt framåt, kom på sig själv, såg lite snopen ut och kom tillbaka. Själv blev jag helt perplex och kommenterade det inte ens, utan tog fram kopplet och klev ur linjen.

Till saken hör att det under hela säsongen bokstavligen har fallit fågel i huvudet på oss vid flera jakter. Oban har varit stadigheten själv och jag har gått och plockat in dessa fåglar. Ni som läser bloggen har kanske också i minne att om det är något jag varit nöjd med från jakter och prov är just stadgan, att han har varit stadig och pålitlig, även om det har varit ett enormt tryck i honom och jag haft anledning att vara missnöjd med en del annat.

Därav extra besvikelse, nu kan jag inte ens lita på stadgan längre.

Därtill tråkigt att inte ens få försöka, att inte få en enda apport och få möjlighet att prestera något. Förhoppningsvis något som även Oban förstod. För efter knallningen blev det koppel på, sedan stod vi bakom linjen till dess provhundarna var klara på såten, därefter åkte vi hem. Nu ska jag inte förmänskliga hundar, men det vore ju bra om han kunde associera sin knallning med att det inte blev något fortsatt arbete..
Jaja, bittert och besviket är det i alla fall. Fast, nu har jag packat upp för andra gången den här helgen, vilat på soffan, tänt ljus, ätit soppa (och chips) och en plan börjar ta form. Här kommer de grova dragen.

  • TRÄNING
Sjukt skönt att B-proven är klara för vår del!!! Det betyder att vi inte behöver beakta moment som söket, vilket ändå tarvar ett visst mått av självständighet. Istället kan vi fokusera till 100% på styrning och då framförallt min handling och timing. Störning blir en del av styrningen för att öka precisionen, följsamheten och lydnaden. Här blir receptet att bygga förtroende i att visa Oban att jag är den bästa jägaren och att det lönar sig att lyssna på mig, vilket tidigare fungerat bra med t ex förflyttningar mellan områden etc. Därtill ska vi jobba på relationen. Det finns liksom vissa saker i livet som inte är acceptabelt, t ex hälsa på andra hundar, dra i koppel eller knalla. Här ska jag vara konsekvent och fullfölja för att försöka få bättre åtlydnad i alla sammanhang. Nolltolerans helt enkelt.
 
Utöver shaping och formning enligt ovan är det slutjagat för den här säsongen. Inför nästa år får jag fundera över hur vi ska hitta balans mellan tävlingar och jakter. Det behövs onekligen en plan för det fungerar uppenbarligen inte med både och för vår del..!

Under vintern kanske vi ska varva ovan med något helt annat. Vi har ju kört agility tidigare och något sådant kan vara bra för att stärka relationen just i kombination med att det kan komma bli en del konflikter kring nolltoleransen. Ska kolla vad det finns för kurser.
 
  • TÄVLING
Jag kommer tillbaka till det längre ned, men redan här kan jag meddela att jag struntar i hur raden på Rasdata ser ut. Vi har nu tre raka nollor på A-prov och ett icke-godkänt praktiskt prov att lägga till handlingarna den här hösten. Jag tänker därför välja att se 2014 som en träningssäsong vad gäller A-prov och praktiska prov. Oban är fyra år. Han är en stark hund. Han är min första hund och retriever. Vi lär oss tillsammans. Här tänker jag att det är bättre att kasta sig upp i sadeln direkt, för att få ytterligare tillfällen att träna i år för att gå in i vintervila med ytterligare erfarenheter istället för att avsluta säsongen med frustration och besvikelse. Jag vet ju att vi kan mycket bättre än så här och att raden hittills är ett resultat av min bristande erfarenhet som förare tillsammans med det alltför  självständiga jagandet på årets jakter.

Inför dagens prov hade jag fått många bra tips och hade en plan för hur jag skulle agera. Därav särskilt synd med detta nya fenomen (ja i jakt- och provsammanhang åtminstone, knallade gjorde han ju allt som oftast till dess han fyllde två), där jag inte ens fick chansen att gå in och styra som planerat. Inser att jag behöver hantera detta inför nästa start, för nu kommer det finnas en, större och befogad, oro för knallning vilket kommer påverka min förmåga att slappna av och koncentrera mig.

Kan vidare meddela att jag varit en bra kund till SSRK i år med 2 x B-provsstarter, 3 x A-provstarter, 1 x praktiskt prov + nu ytterligare 2-3 anmälningar.. :)

  • TANKAR
Från och med nu ska jag försöka lägga mindre energi på att bry mig om vad andra tycker. Vad gäller raden på Rasdata gör jag ett statement enligt ovan, 2014 får bli en träningssäsong. En nolla på ett A-prov kan betyda väldigt mycket. Jag, och de som dömt oss, vet vad som har hänt på de prov vi startat. Om andra som läser raden tolkar in annat får det stå för dem.

Även om jag säger att jag ska sluta bry mig vet jag att våra nederlag glädjer andra. Det är kanske provocerande att jag skriver det, men det har varit påtagligt och uppenbart att våra tidigare framgångar har stuckit i ögonen på olika håll. Det har märkts i allt från kommentarer både i medgång (där jag har haft tur) och i motgång (där det mycket riktigt visat sig att det har varit just tur vid tidigare framgångar) och i andra mer subtila sammanhang. Jag tänker inte skriva mer än så ikväll, då det bara kommer misstolkas som bitterhet från min sida efter de senaste starterna, men längre fram tänker jag utveckla resonemanget.  

Samtidigt - och viktigast - är att jag genom hundlivet har fått fantastiskt fina vänner, som är engagerade i allt från kort- och långsiktiga tränings- och hundplaner till coach och pep inför start - samt välbehövlig debriefing efteråt. Ni är guld värda! Puss på er!
  
Avslutningsvis passar det bra med ett citat från Bill Gates, jag som lever och andas Microsoft de vakna timmar jag inte ägnar mig åt hund. Jag har samma drivkraft såväl professionellt som privat. Jag stimuleras och utmanas av att jobba i uppförsbacke, att dra lärdom av misstag, brister och svagheter för att kontinuerligt förändra och förbättra. Nu får vi kavla upp ärmarna ytterligare lite och göra ett sista ryck den här säsongen inför vintervilan.
 
 
Bild från www.quotescover.com
 
 

Bitter och besviken

Kanske ska skriva ett mer nyanserat inlägg senare när jag inte är fullt lika bitter och besviken som nu. Men efter dagens tredje raka 0:a på A-prov känns det minst sagt lite uppgivet.


Några ljuspunkter att famla efter, kryddade med en smula sarkasm:


+ jag slapp regnet som kom när vi åkte, vi har hittills i höst bara varit på jakter i solsken

+ vi fick en eftermiddag hemma, vilket var länge sedan, nu kan jag tända ljus och äta chips

+ vi är båda hela och rena, om än lite trötta efter uppstigning 03:50 och 5 timmar i bil ToR för totalt fem minuter på prov

+ jag har garanterat skapat skadeglädje hos de missunnsamma och avundsjuka som haft synpunkter på våra tidigare framgångar

+ jag är fortsatt blek - och inte solbränd eller bakfull - vilket jag sannolikt hade varit efter strand och samkväm med kollegorna som är på bonusresa på en lyxresort i Grekland torsdag till måndag  (vilken jag avstod att åka med på till förmån för dagens prov)

++* samtliga nollor, vilka uppstått till följd av självständighet, beror på Obans styrka, vilket ju faktiskt är en tillgång. Det är med andra ord inget som egentligen belastar honom och som inte går att träna på, utan handlar mer om min erfarenhet och förmåga såväl som hundägare som handler. Dvs mina brister och misstag i träning- och tävlingssammanhang. Det hade varit ännu jobbigare att ha en hund som inte kan eller vill jaga. Nu ska vi "bara" lära oss att göra det tillsammans. Jag har en plan, mer om det i nästa, kanske något mer, nyanserade inlägg. Jag lovar inget dock, det kan komma ytterligare några skopor bitterhet och sarkasm även framåt.. :)


#bitter #besviken #blek


* två plus, då det egentligen är viktigast

lördag 11 oktober 2014

Tackjakt - och tack för kaffet..!

Intressanta kompisar på dagens tackjakt (bilden nedan).

Härlig dag med underbart gäng i fantastiskt väder! Suveränt helt enkelt!! Fast av dagen att döma blir det ännu en 0:a imorgon. Oban är en väldigt bra viltfinnare, men en synnerligen självständig sådan. Han behöver liksom inte mig för att hitta fåglarna... Trots bra tips från proffsen. Får väl se om dagens försök till styrningar har fastnat någorlunda i öron och minne, annars stänger vi säsongen all time low. Tack för kaffet liksom..! 

Hade varit supermysigt att hänga kvar med apportörer, drevkarlar och jägare för att avsluta säsongen på kvällens middag, men istället åkte vi 2,5 timme hem, kom just innanför dörren för att pyssla om, packa upp, packa om och ställa klockan på 04:00 imorgon.

På temat pyssla om: Sista vattnet var (märkte jag när jag ställde Oban i duschen) rätt skitigt. Nu är han avspolad (ej schamponerad, vågar inte det nu när det är kallt i vattnet), masserad enligt direktiv från fysioterapeuten och har pyjamas (Back on Track) på sig. Som någon skrev på FB nu ikväll "vem behöver fritidsintressen?" :)

Over 'n out! Imorgon nya äventyr!



fredag 10 oktober 2014

Signaler. Signaler. Signaler.

Börjar ångra att jag byggde självständighet efter mock trial-helgen i våras. 

Ni som läser bloggen minns kanske att det var en period i april/maj där Oban var lite väl styrig och förig, på bekostnad av det självständiga jagandet. Det blev ju bra WT- och B-provmässigt med den drillsignal för "du är framme i området, jaga fritt till dess du hittar något" som vi tränade in under försommaren. Men, det var liksom inte meningen att den där självständigheten skulle ta över helt.

Känner mig faktiskt rätt låg och less efter senaste tidens fiaskon. Inte helt rätt uppladdning inför nästa helg direkt.. 

Ikväll blev det därför signalträning med extrem styrning. Gjorde t ex en drive med tennisbollar i en vass, lät honom jaga och kallade in, om och om igen för att befästa och belöna bryt och inkallning. Droppade en boll synligt vid ena stolpen på ett fotbollsmål (bilden) och en dolt vid andra stolpen. Skickade mot den synliga, blåste stopp en meter innan bollen och styrde mot den dolda. Gjorde likadant med kraftledningsstolpar. Skickade snett över ett krondike, blåste stopp innan diket, lade på ett "ut" igen och blåste stopp följt av närsök väl i området.

Bara för att påminna om pipan och att jag faktiskt också är där, inte bara som chaufför, utan för att samarbeta. Tillsammans. 

Jag som inte gillar joystick eller överdrivna signaler, men om vi nöter dem i kubik i träning, kanske någon signal når fram även under jakt/A-prov..?

Vad vet jag. Vi prövar oss fram och får väl se den här hösten som en läroperiod..



 

torsdag 9 oktober 2014

Styrning, störning och shopping

Träning med Zara i Ågesta idag.

Vi gjorde ett upplägg där vi fick in både styrning och störning. Linjer och signaler satt bra, med ett märkligt undantag där Oban inte alls förstod vad jag menade. Ingen självständighet eller olydnad, utan bara total oförståelse för ett enkelt tecken, vilket jag mycket väl vet att han kan. Konstigt, har inte sett det tidigare och han borde ha både sett och hört mig. Slutligen gjorde han som jag bad om och löste uppgiften, så förhoppningsvis lärde han sig något.

Sedan åkte vi och shoppade på Hööks. Det blev en väska, som ska ersätta dagens plastbackar i bilen, för täcken, matskålar, våtservetter och allt annat som tydligen fyller min bil nuförtiden, stövelväska, i vilken det även går att trycka ned träningsvästen och där det fanns en bra mini-väska som är perfekt för första förband etc. samt ett fleecetäcke i de lite mer manliga färgerna brunt och beige. Oban blev nämligen mobbad av nämnda Zara på provet i måndags, när han hade förra årets kollektion av fleecetäcke i blått, vitt och rött. Det blir dyrt med elaka kompisar :)

Särskilt som samma kompis sålde på mig ytterligare ett täcke. Ett superduperultramegadeluxebra täcke som veterinärer och fysioterapeuter rekommenderar. Det satt bra, snyggt var det också, och vi fick det till ett väldigt bra pris.

Det är vänskap det :P





onsdag 8 oktober 2014

NM-träning

Träning med 3/5-delar av NM-laget ikväll i Ursvik.

Vi körde igenom en del linjer mot synliga och dolda områden samt några markeringar.

Jag gick medvetet in och styrde för att stämma av signalerna och skickade t ex mot ett område för att sedan vinkla om och styra till ett annat. Signalerna satt oväntat bra (det märktes ju inte i måndags på A-provet när inkallningen var som bortblåst..), däremot lite oroväckande dåliga markeringar.. Även om det var diffusa kast och nedslag i skymningsljuset, så borde det finnas lite mer rutin och erfarenhet kan tyckas.. Hmmm.

Tack för en trevlig kväll Ulla och Monica!



Bild av Zara Winkler från måndagens A-prov:

tisdag 7 oktober 2014

Vilodag!

Efter jakt i fredags, träning lördag och söndag samt A-prov igår var det dags för vila idag. Bra för matten också, så hann hon sanera inboxen efter dagens möten...

Imorgon och torsdag blir det träning, sedan vila fredag inför helgens bravader.


Inga bilder från dagens promenader i hällregn så jag fortsätter på valptemat från igår. Här en liten sittkissare, Oban sommaren 2010:


måndag 6 oktober 2014

Hat trick - igen!

Ja, vad kan jag säga efter senaste tre starterna. Det är ju ett hat trick i nollor:

  • A-prov Elit           - 0:a
  • Praktiskt Jaktprov - icke godkänt
  • A-prov Elit           - 0:a

Stilig rad - eller hur? :o)

För den som läser raden rätt upp och ned kan det ju, efter sex raka 1:or på B-prov med kallvilt se ut som om Oban inte fungerar på jakt med varmvilt. Något de som sett honom kan intyga att han gör. Lite för bra. Så bra att han inte behöver mig alls faktiskt, utan helst löser uppgifterna själv, helt på egen hand.

Suveränt hos en jakthund, dock en mindre smickrande egenskap hos en provhund. Såtillvida det inte tilldelas apporter som inte omfattar någon större styrning - åtminstone inte på vatten..

Vad hände då på dagens A-prov?

Först kanske jag ska berätta att den huvudsakliga anledningen till att vi anmälde till dagens prov var att vi hade hört att det var fältfågel. Perfekt tyckte Zara och jag som av olika skäl ville undvika långa apporter på vatten. Under veckan hörde vi att det även skulle vara kanin vilket gjorde oss lite brydda, då ingen av hundarna tagit varma kaniner tidigare. Men vi tränade på "runners" i helgen för att lära hundarna ta en löpa samt också möta motstånd i linan och kände oss hyfsat rustade.

Provet inleddes med att vi ställdes upp på rad framför andvattnet. Här kom det några höga flog och resultatet blev endast en nedlagd and, vilket ni säkert kommer kunna läsa mer om på Zaras blogg HÄR. Därefter gick vi över till fältvilt och ställde upp på linje vid sidan av andvattnet. Nu var det vår tur och vi anvisades en fasan som gått ned, dolt för oss, bakåt snett bakom linjen. Oban tog sig ut i området varifrån en fågel lyfte. Han jagade där och jag styrde tillbaka honom till området flera gånger där han tog alla signaler fint, dock utan träff. Efter ett tag fick jag kalla in honom och domarna gick ut i området för att konstatera att det inte fanns någon fågel, utan nog var den som lyfte när han gick ut första gången.

Ny chans och nu på en markering som föll dolt. Oban hade tydligen ändå markerat den och rundade målmedvetet några båtar i strandkanten för att spika apporten. Skönt och beröm från domaren för en fin markering!

Sedan var det dags för vår andra apport. En av dagens totalt fyra apporter på vatten. En lågt flygande fasan som gick ned med dolt nedslag i vattnet. Vi som ville undvika vatten! Maximalt oflyt att vara en av tolv hundar, som får en av totalt fyra vattenapporter. Låg sannolikhet egentligen.. Fasaner sjunker dessutom nästan på vatten. De flyter åtminstone inte lika bra som änder, så hundarna får ingen hjälp av synen, utan måste i princip simma på dem för att få vittring, vilket ställer krav på viss precision. Tydligen..

Dirigering på vatten således. Jag skickade ut Oban som tog en bra linje ut, men simmade förbi på vänster sida om fågeln, fel i vind. Jag blåste stopp - och han stannade! Jag lade höger - och han simmade höger! Wow! Dessvärre fortfarande fel i vind. Här uppstod total handlingsförlamning i handlingen från min sida. Jag misstänkte att en tredje signal på vatten skulle resultera i olydnad och istället för att ens försöka lät jag honom gå till strandkanten. Klantigt av mig, det hade varit bättre att försöka - att gå in och styra, att sträva efter att fullfölja istället för att låta honom flöjta i väg. Efter ett tag var han WAY OFF (det hade sprungit ett gäng spaniels i markerna framför oss och gått en del skott) och Oban jagade glatt vidare längs strandkanten, så det blev dags att kalla in. Här var det tydligen fel på pipan. Igen! Med resultatet att han gick ur hand på andra A-provet i rad.

Jaja. Shit happens. Tre gånger på raken uppenbarligen.

Det var hursomhelst ett himla roligt upplägg med fältfågel. Det hade varit kul att få prova kanin, men vi fick vara med på den inledande walk-up'en och hämta en fasan i alla fall. Jag är nöjd med stadgan, markeringsförmågan, linjer och signaler (förutom inkallning!!!!). Mindre nöjd med min handling - och för dagen - Obans självständighet och inkallning!! Det här med att jaga på jakter och starta på prov är en svår balans så här års..

Dagens totala resultat med en (1) hund till 2:a pris, tre (3) hundar till 3:e pris och resterande 0:or och NC var kanske signifikativt. Inga 1:a pris, CK eller Cert delades ut. Provet och apporterna var egentligen inte särskilt utmanande. Det var begränsat med vilt och uppstod inga situationer med störningar, utan svårigheten låg snarare just i att det var fältvilt utan stöd i markeringar och bitvis knepig terräng med tät undervegetation.

Tack till markägare tillika arrangör, provledning, domare och startande för en härlig dag - samt särskilt tack till bästa sällskapet Zara och Prinsessan Pejla!


Nu tränar vi inkallning med boll till nästa gång det är dags att hoppa upp i sadeln - kanske kan belöning kompensera för brister i respekt..? Här bilder på min självständige Prins. Han har liksom alltid gått sin egen väg och klarat sig på egen hand utan mitt stöd. Här undersöker han frimodigt grannens damm ute på Munsö som valp sommaren 2010:








söndag 5 oktober 2014

Tvärtemot tradition

I vanliga fall är jag väldigt skrockfull inför start och har (ja, jag har väl avslöjat att jag har ett gäng diagnoser) nästan ritualiserat vissa förberedelser, som val av klädsel, trim av Oban, metodiska avstämningar av vissa grundmoment etc.

Men nu, med en 0:a och ett icke godkänt i raden gör jag tvärtom.

Klor och svans har klippts idag. Mina kläder kommer vara nya i den mening att jag inte haft dem på tävling. Träningsmässigt utgår jag från att grunderna sitter och fokuserar på det vi har påtagliga utmaningar med. Osv.


Ska bli spännande att se vad som händer nu när ritualen är bruten. Knallning kanske? ;) Måste dock medge att det är lite läskigt att bryta traditionen...


lördag 4 oktober 2014

Påminnelse!

Väldigt bra träning med Zara och Pejla idag, där vi riggade situationer för att få anledning att gå in och styra.

T ex området på bilden nedan där hundarna skulle lämna en remiss där de sett vilt falla och också hämtat vilt, för att gå ytterligare 40 meter ut på dolt område med dummies.

Styrning och signaler är ju (tydligen) nödvändigt att påminna om så här under jaktsäsongen där hornen och självständigheten (tydligen) växer fram.


Tack söta Zara för idag - och för att du fixat vilt!! Imorgon tar vi nya tag! 


fredag 3 oktober 2014

Från flyg till flygande

Jakt idag i härligt väder och sällskap!

Tre såtar. Bra markeringsförmåga, initiativrikt och självständigt fritt arbete, bitvis OK dirigerbarhet (...), stadig och följsam, men framförallt - inte tillstymmelse till det som hände på praktiska provet utan fina och hela fåglar. Puuuh!!

Tveksam kring precision och stuns dock. Måste nog köpa ny pipa... För inte kan det väl vara olydnad och självständighet..? Det måste liksom vara något fel på pipan..


Stort grattis till Märta och Bosse som gjorde godkänt KKL idag! Bra jobbat!!


torsdag 2 oktober 2014

Borta bra..

Visst har jag skrivit så förut?

Hursomhelst hemma efter några fantastiska dagar hos Microsoft i Redmond, Seattle.

Värdefulla och givande föreläsningar med snudd på banbrytande teknik, gav mängder av inspiration och massor med uppslag. Anläggningen Executive Briefing Center är enormt imponerande både vad gäller faciliteter, service och teknik! Varvat med trevliga middagar och socialt umgänge har det varit alltigenom lyckade dagar.

Jag är verkligen tacksam över mitt jobb där jag får möjlighet att vara delaktig i dessa sammanhang!

Hur mår Oban då? Jo, kräksjukan höll i sig någon dag efter att jag åkt. Sedan var han frisk och kry. Nu är det istället problem i andra änden. Vet inte om dig är mig han är allergisk mot..? Får se hur natten går...


Snyggt arrangerade skärmar och budskap runtom i anläggningen

Schemat utanför det rum som var reserverat för oss dessa dagar

Fler screens med budskap och bilder
 
Liten bit av Seattle och Pike Place Market
 
Inifrån Pike Place Market, den berömda fiskmarknaden

Och fisken som tillagad delikat sushi! Bästa sedan Whistler!!