Glädjeämnen - i plural - trots fortsatta koppelpromenader..

Vi tragglar på med våra koppelpromenader. Idag i ljus! Vilken känsla! Och med fågelkvitter! Helt underbart faktiskt! Vilka små glädjeämnen i vardagen.

Ett annat glädjeämne, just i vardagen, var när jag lämnade på dagis igår. Jag skulle precis släppa in Oban i den avdelning som han delar med sin grupp när Camilla ropade "Du behöver inte släppa in honom, han ska simma". Ordet "simma" var tydligen magiskt för Oban knallade, ja - precis som de kan göra på apporter, in till avdelningen bredvid där poolen finns. Där sprang han upp på rampen - och väntade förvisso på ett OK, fast knappt. Finaste hunden - det är verkligen bland det bästa som finns att få simma, näst efter att hämta fåglar..!

Nu är planen att han simmas tre gånger i veckan parallellt med behandlingar, medan vi fortsätter med koppelpromenaderna på hemmaplan. Inte lätt att fota hundar som simmar i kapp, så ursäkta bildkvaliteten.

Imorgon blir det möten på kontoret i Oslo. Känns extra bra efter två raka guld i VM :) Som sagt, det finns en hel del glädjeämnen i vardagen. Det gäller bara att ha ögonen öppna..

Skit och pannkaka

Skit skit skit...!!

Eller ska jag vara glad och tacksam? Vi gick igenom en hel säsong fulltecknad med jakter, A-prov, B-prov och Working Test utan *peppar-peppar* skador. Förvisso med ett program med kontinuerlig friskvård, just för att förebygga, men ändå. Det vi utsätter hundarna för under en hel dags jakt är ganska tungt. Och Oban som är min enda hund får slita för fullt hela dagarna, utan mer vila än transporten mellan såtarna.

Han höll för det min kämpe. Men sedan begick jag det stora misstaget att träna i tung blötsnö, utan uppvärmning.

Jag skulle - och har - aldrig tagit ut en häst från stallet direkt till en bana för att lägga an i galopp och börja hoppa. Hästar har jag alltid ridit fram i skritt och med mjukgörande rörelser i alla gångarter, innan det verkliga jobbet börjar.

Hur dum kan jag vara som tar ut Oban ur bilen och direkt börjar köra långa markeringar och linjer i knähög blötsnö?

Nu är sträckningen ett faktum. Och tydligen var husse bättre på rehab än vad jag är, för efter strikta koppelpromenader medan jag var i Oslo blev Oban fräsch. Sedan kom jag hem och förstörde allt igen, i min iver att sätta igång.

Vet inte vem som är mest less på att gå i koppel, Oban eller jag. Vi är lika dåliga på det båda två i alla fall. Men nu blir det koppel till på lördag. Och därmed basta.

Bra träning!!

Välbehövligt med en helg på hemmaplan efter en veckas frånvaro.

Inledde helgen med middag och fredagsmys hos Sanna och kidsen i fredags. På lördagens schema, stod förutom nödvändiga tvätta, städa, återvinning etc., träning med tjejerna.

Då en oaktsam promenad med bollkastning (ja, jag vet - hur dum är jag egentligen?) slitit upp sträckningen igen var Oban ordinerad koppelpromenad av fysioterapeuten på dagis.

Därför gulligt av tjejerna att fundera fram ett upplägg som passade en konvalescent perfekt.

Ett område på ca 40 x 40 meter var ordentligt invittrat och i det höga fjolårsgräset låg nedgrävda, ja, de var verkligen nedgrävda i leran, mini-dummies. Först skulle vi gå i området och lite spaniellikt jobba vid sidan av, för att sedan sätta honom i området och själv backa innan jag lade på söksignal (för att undvika spring och explosivitet på transporter ut och in).

Jag måste säga att jag var väldigt imponerad över näsa, tempo och noggrannhet! Oban borde vara extremt överladdad vid det här laget, men jagade lugnt och metodiskt, vilket gav utdelning. Ena gången var han ute i mer än fem minuter. Ett litet kvartssamtal blev det, men i övrigt var jag väldigt nöjd - och kroppen höll!

Tjejerna med tikarna körde samma övning och sedan fick de några markeringar.

Kvällen spenderades med familjen W på Ballbreaker, där vi hade trevligt - även om bowling inte riktigt är min paradgren så att säga..

Idag står stillsamma promenader och ett försök till närsök på schemat.

Zingo med Oban i bakgrunden

Varför väljer vi spannmålsfritt?

För att inte någon ska få för sig att jag ger Oban spannmålsfritt foder för att han på något sätt är allergisk har jag sedan mitt förra inlägg tänkt att jag borde skriva en förklaring.

Därav timing att jag så sent som igår sprang på en artikel med rubriken "Alla gör klokt i att utesluta gluten". Här skriver professor Stig Bengmark saker som:

Gluten är ur näringssynpunkt helt värdelöst, kroppen kan inte bryta ner det och tillgodogör sig inte alls det som energi – dess enda värde ligger i att det får degen att resa sig snabbt. Gluten är ett klister och dess enda funktion är att täta brödblåsorna på insidan – i gamla tider användes gluten till att just klistra tapeter med.

Vetenskapliga studier rapporterar i tilltagande omfattning sambandet mellan intag av gluten och sjukdomar som ADHD, artrit, allergi, autoimmuna sjukdomar som ALS, multipelskleros och sklerodermi, autism, reumatisk sjukdom, demens, depression, diabetes, fetma, giftstruma, IBS (irriterad tarmsjukdom), IBD (inflammatorisk tarmsjukdom, ulcerös kolit och Crohn´s sjukdom), psoriasis, skeletturkalkning, schizofreni och olika hudfläckar som vitiligo. Intag av gluten förknippas alltmer med håglöshet, trötthet och låg energi, och glutenfri livsstil tilltagande energi och ökad entusiasm.

Många idrottsmän utesluter gluten

Detta har många toppidrottsmän tagit fasta på och de rapporterar märkbara skillnader i prestationer. Från olympiaden i London rapporteras att övervägande antalet deltagare var glutenfria. Till glutenfria toppidrottsmän hör bland annat de båda topprankade tennisspelarna Novak Djokovic och Andy Murray, som båda avstår från ett helt paket av ohälsosam mat inklusive processade kolhydrater, laktos och gluten, och rapporterar en stor positiv effekt av dessa insatser. När Paula Radcliffe, som fortfarande som 40-åring tillhör världseliten av maratonlöpare, tillfrågades om sin hemlighet svarade hon: ”Jag äter inte mejerivaror och vete, och tar för övrigt inte heller antiinflammatoriska läkemedel.

Allt fler sällar sig till kretsen av glutenfria idrottsmän och numera finner man dem i alla idrotter. Fördelar som ofta framhålls av elitidrottarna är att glutenfritt:

* Medför att blodsockret hålls på en stabilare nivå
* Leder till minskad inflammationen i kroppen
* Sänker nivån på led- och muskelsmärtan
* Ökar energin och uthålligheten
* Förbättrar matsmältning och energiutvinning ur kosten
* Minskar ”buller och körningar” i magen liksom gasbildning
* Stärker immunsystemet
* Minskar infektioner i antal, speciellt förkylningar, dagarna efter tävlingen
* Minskar träningsvärk och påskyndar kroppens, speciellt musklernas, återhämtning


Jag tror att det ligger en hel del i det här. Och i ärlighetens namn, tror ni att vargar äter stora mängder vete, korn eller råg ute på åkrarna? Och våra jakthundar är ju minst lika högpresterande som vilka elitidrottsmän som helst. De förtjänar ju det bästa..!


Läs hela artikeln här: http://foodpharmacy.se/2014/12/allagorkloktiattuteslutagluten/

Bild från Munsö en frostig höstmorgon 2012

Läsförståelse?

Jag har ju kört på MeraDog Pure sedan mer än en år tillbaka och varit nöjd med det. Nu när jag skulle beställa nästa omgång från Animail var MeraDog Pure slut i lager (förutom Sill & Krill, vilket Oban inte äter). Dessutom var det kampanj på ett nytt spannmålsfritt märke, som jag uppfattade som svensktillverkat, vilket jag därför föll pladask för och beställde då jag inte riktigt gillat att MeraDog är producerat i Tyskland.

Visst låter det här bra:

Kingsmoor Pure är ett spannmålsfritt, glutenfritt och allergivänligt helfoder till vuxna hundar med normal aktivitetsnivå.
 
I PURE KYCKLING finns endast färska råvaror, som skonsamt torkas för att bevara friskheten, den goda smaken och hållbarheten.
 
Alla råvaror är av livsmedelskvalitet och fabriken där maten tillverkas är ISO 22000 certifierad. Det innebär högsta kvalitetstandard för livsmedel och att varje enskild råvara går att spåra.
 
Maten innehåller inga onaturliga smakförstärkare, konserveringsmedel eller färgämnen. Självklart innehåller maten inte GMO.
 
Huvudingrediensen i Kingsmoor Pure Kyckling är, som namnet säger, kyckling. När vi skriver innehållsförteckningen till våra foder är den alltid räknad på torkad råvara för att det ska vara lättare för dig som kund att läsa och förstå.

Receptet består av:
Kyckling, ärtor, potatis, linfrö, betfiber, animaliskt fett (kyckling), fisk & fiskolja, rapsolja, mineralämnen, cikoriarot, ägg, foderjäst, morötter, örtblandning
 
Till 12 kg Pure Kyckling har man (omräknat till färska varor) använt:
10,8 kg kyckling och 1,9 kg blandad fisk
 
I Kingsmoor PURE KYCKLING finns det en örtblandning som består av: alger, nypon, äpple, snärjmåra, blåbär, rabarber, björkbark, lucern, nässla, maskrosblomma och -rot, kamomill, hagtorn, enbär, valnöt och anis. Dessa har först efter värmehandlingen tryckts in i fodret för att bevara deras god egenskaper.

Ni hör ju - det låter ju hur bra som helst. 10,8 kg kyckling, 1,9 kg fisk och snärjmåra. Bara en sådan sak. Vad jag helt hade missat var att fodret är producerat i Danmark. Jag som föraktar deras djurhållning totalt. Stackars kycklingar med andra ord.

Oban låter hälsa att det var hur gott som helst, djurplågeri av kycklingar eller ej.


Hmmm. Jaja. Vi har fått accept på promenader från fysioterapeuten, så vi tog en lagom runda på 40 minuter vid Kanaanbadet nu ikväll. Nu blir det spenatsoppa och sanering av inbox.

Äntligen!

Äntligen hemma!

Det har förvisso verkligen inte gått någon nöd på mig. Fast jag har saknat min finaste, älskade hund. Är ju inte van att vara borta från honom fullt så här länge. Dessutom skadade han sig förra helgen och har varit ordinerad korta koppelpromenader och fått behandlingar på dagis, så mitt blödiga hönsmamma-hjärta har klappat lite extra.

Åkte till Oslo i tisdags kväll. Jobb på kontoret i ett spännande projekt följt av middag med en kund på en fantastisk fiskrestaurang på onsdagskvällen. Suverän service och otroligt god mat i klassisk inredning och väldigt trevligt sällskap. Konferens på torsdagen och middag med kunder på kvällen. Fortsatt havstema fast nu med italienska influenser på en trendig restaurang med bra läge. Intressanta och givande samtal, samt även här väldigt god mat - även om det smällde något högre kvällen innan.
Fortsatt konferens och ett antal riktigt bra möten på fredagen, innan det var dags för årets stora kick-off med alla kollegor, från allt fler delar av världen som en del av vår pågående globalisering. En eftermiddag med presentationer över årets high ligths, med paus i Skybaren på Oslo Plaza, följdes av middag och fest. Ett riktigt lyckat arrangemang!

Ja, en riktigt bra vecka helt enkelt. Fast nu är jag äntligen hemma och har hämtat min älskade, högt saknade hund. Nu ska vi ladda inför kommande vecka i soffan med massa gott att äta och tända ljus.

Finaste, älskade Oban - vintern 2013

Hektisk helg..

Jag har ett ganska hektiskt och intensivt jobb som fyller vardagar (kvällar och helger), men ibland undrar jag om det inte är än mer jäkt och fläng de här lediga dagarna, som idag.

Inledde dagen med en timmes promenad i solen och snön (jippie!). Åt sedan frukost bestående av ostomelett, smoothie och kaffe för att därefter sätta igång med dagens bestyr: vattna, städa, handla, packa.

Gjorde ett avbrott för att möta upp Annika och Zingo för lite träning. Vi körde "korset" på två olika platser och fick därmed in både linjer, stopp, höger och vänster samt lite störningar. På bilderna utnyttjade vi kullarna för att få lite utmaningar i terräng. Avslutade med markeringar. En skön stund, med lite stimulans för hundarna, i det underbara vintervädret (även om det i ärlighetens namn blåste lite mycket..)

Sedan var det dags att bege sig till frisören. Tre timmar senare (med blå ton i håret, hmmm..) var jag klar. Hem för en rastningsrunda, middag, stryka, hänga upp gardiner osv.

Jaja. Inte så mycket slappande på soffan, men en härlig dag där jag fått mycket gjort..! Hoppas ni har haft en trevlig helg!

Sleep over

Mysig sleep over hos Linnea med Zara och hundarna från igår till idag. Vi åt indiskt och snackade strunt hela kvällen. Efter en rejäl frukost och en del chill på förmiddagen begav vi oss ut på ett träningspass.

Oban tog signaler väldigt fint och gjorde en del bra markeringar. Motivationen verkar vara på topp efter träningsuppehållet. Ett litet missförstånd oss emellan på slutet, med oroväckande resultat som helt ska tillskrivas mig.. Vilket även handlingen ska göra, för anledningen till att jag ens behövde ge signaler var att jag t ex skickade på en dold linje med kommando för markering. Kan bli lite förvirrande för en stackars hund. Fast han gjorde sitt bästa :)


Mest av allt en väldig mysig kväll och dag med tjejerna och hundarna! Precis vad vi behövde för att ladda batterierna efter en intensiv vecka.

Efterlängtade vinter!

Idag tog vi en mysig promenad med Annika och Zingo längs med Mälaren efter jobbet.

Så himla härligt med snön! Förutom att det är kallt, torrt och rent så lyser den upp så pass att det går att promenera även där det inte finns belysning. Vardagslyx!

Har även hunnit med massor på jobbet idag och ett snabbt besök på Marlbodal på lunchen. Ni lämnade ju inga tips, så jag fick ta egna initiativ och hittade faktiskt en trevlig kombination i deras katalog. Nu ska jag höra vad hantverkaren har att säga på torsdag..

Kameran ligger fortfarande i lådan så jag kör lite repetition av gamla bilder. Här från Åre för ett par vintrar sedan. Oban med Åresjön i bakgrunden.

I-landsproblem och inredning

Jag förstår att ni är enormt nyfikna på hur det gick med bildboken från Galapagos och hur det blev med löpturen.

Är därför rädd att jag måste göra er besvikna. Vi var inte hemma från träningen (ja, vi tränade faktiskt!) förrän vid 18-tiden och då gjorde jag något så ovanligt som att laga mat (ja, det är ganska ovanligt, därav ett ! även här).

Träningen då? Oban gick först som picking up medan jag kastade markeringar åt småchipparna. Eller små och små, Bean är ju fyra, men skulle bara ha markeringar och gick därför tillsammans med Blake.

Sedan körde vi igenom Coffey, Pejla och Oban på kompassen. Blev väl så där lagom utmanande, trots att Zara tog egna initiativ och lade ut bollar dolt.. :) Men, det blev lite träning och nu har vi åtminstone lite tankar kring upplägg och utmaningar framåt. Det är ju faktiskt dags att ta tag i tillvaron. I mars måste vi vara klara för säsongen. Det är om en månad.

Men, det är om en månad, så i brist på träning delar jag med mig av lite tankar kring inredning.

Den här veckan kommer hantverkaren, äntligen, och färdigställer inbyggnad av vapenskåpet. Nästa projekt blir att byta ut stänkskydd och diskbänk. Nyproduktion betyder ju inte riktigt att materialvalet är det jag själv föredrar och nu är det dags att tänka till.

Har renoverat (nej, det har jag ju inte det förstår ni säkert, men valt material till) köken i de två senaste lägenheterna. Senast var diskbänken i svart granit och stänkskyddet i glas:

 

Dessförinnan var diskbänken i vit komposit och väggen bara målad. Fruktansvärt opraktiskt faktiskt. Fast ganska snyggt med helvitt.

I nästa kök jag bygger från scratch eller renoverar vill jag ha lantlig stil med gråa luckor, marmorbänk och mässingsdetaljer. Nu är utmaningen att köket är vitt och nytt (Marlbodal) fast inte alls i konstruktion och utseende som jag skulle vilja ha det. Men, det är ett helt nytt kök och det får faktiskt räcka med att byta bänkskiva och diskbänk. Ur ett praktiskt perspektiv vill jag ha en bänkskiva av sten. Men, då vet jag inte alls vilket stänkskydd som passar, för jag tror inte glas passar här. Väljer jag en bänkskiva av trä går det ju att sätta plattor av sten - men, trä är mer ömtåligt för vatten och värme, vilket blir opraktiskt.

Ja, ni hör ju själva. Vilka I-landsproblem. Det är dags att boka upp tillvaron med träningar och tävlingar så att jag inte hinner bekymra mig så mycket.

Fast om ni har några tips får ni gärna dela med er. Gärna länkar till bilder också :)

På den sjunde dagen..

Idag har vi massor att göra. Det är ju söndag och ledigt.

Har tagit en timmes tur nu på förmiddagen, ätit ostomelett och smoothie. Återstår träning (!), städning, lite pyssel och ev. faktiskt även löpträning. När vi kommer dit lär lusten ha försvunnit, men på promenaden kändes det som att det skulle vara skönt att springa. Konstigt nog.

Till pysslet hör att göra en bildbok från Galapagos, så här två år senare. Vad tror ni om det?

Här en bild från Paradiset och de mest bedårande, underbara sjölejonvalparna: