Så himla härligt med den intensiva grönskan som kommit de senaste dagarna! Lika förvånande och häftigt varje år! Glad Valborg!
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
torsdag 30 april 2015
måndag 27 april 2015
Att vara lite skeptisk..
Ikväll fick vi mysa med Nea och Zara i stallet. Vi och vi förresten. Oban var mer skeptisk. Andra gången på en knapp vecka han fick beskåda en ridbana och bara vara passiv.. Fast efteråt fick han träffa Schejjjårna (Magda, Pejla, Bean) och var nöjd med det!
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
söndag 26 april 2015
Härlig helg!
Helt slut i fredags, av skäl som jag kommer få anledning att komma tillbaka till..
Därav extra skönt att så här en söndagkväll se tillbaka på helgen med glädje.
Vi inledde lördagen med att vakna utvilade 07:20. Pysslade lite hemma, packade väskor och åkte upp till Lovisedal för att beskåda Stockholmsprovet, där många bekanta ansikten startade. Bland annat Obans dotter Meya som gjorde en lovande debut, om än något laddad, på bekostnad av fotgående och avlämningar, fast med väldigt bra markeringsförmåga och effektivt sök. Av protokollet gick att läsa att de retrieveregenskaper som eftersträvas finns på plats, så det är bara att rama in lite (säger jag som vet hur det är med en krutdurk vid sidan och inte lärt mig än... :-) )
Även Linnea och Sookie startade och där tog Linnea det väldigt kloka och modiga beslutet att bryta för att inte ge utlopp för fler konstigheter. Smart att tänka långsiktigt och se förbi stunden och provtillfället. Sookie har redan visat sin förmåga, nu ska han bara poleras och putsas på till nästa start. Nu vet vi vad vi ska träna på och rigga för situationer.
Så himla roligt att vara ute en dag, se hundar i arbete och umgås med alla härliga människor.
Grattis till Maggan som slammade hem 1:a pris i NKL och i ÖKL - där med HP!
Innan prisutdelning fick vi hänga lite i solen med Zara, Jenny och fler fina människor i den här retrieversvängen innan jag rullade vidare till Norrtälje. Där inleddes en gourmetweekend.
Gårdagens middag blev sparris med hollandais och forellrom följt av grillat i form av souvlaki med grekisk sallad, tzatsiki och ungsrostade grönsaker.
Idag tog vi en härlig morgonpromenad - och Oban fick springa lös på Borgmästarholmen! - följt av frukost med färskpressad juice, färska bär, goda pålägg och espresso. Sedan spenderade vi några timmar i trädgården, flyttade rosor, grävde upp nytt land för smultronschersmin (min favorit!!) och ny plantering vid garaget innan vi intog en trerätterslunch. Antipasti, lax på saltbädd och marängswiss.
Ja ni hör, vilken bra helg det blev.
Här Obans fina dotter Meya, i kullen från Zetastar:
Därav extra skönt att så här en söndagkväll se tillbaka på helgen med glädje.
Vi inledde lördagen med att vakna utvilade 07:20. Pysslade lite hemma, packade väskor och åkte upp till Lovisedal för att beskåda Stockholmsprovet, där många bekanta ansikten startade. Bland annat Obans dotter Meya som gjorde en lovande debut, om än något laddad, på bekostnad av fotgående och avlämningar, fast med väldigt bra markeringsförmåga och effektivt sök. Av protokollet gick att läsa att de retrieveregenskaper som eftersträvas finns på plats, så det är bara att rama in lite (säger jag som vet hur det är med en krutdurk vid sidan och inte lärt mig än... :-) )
Även Linnea och Sookie startade och där tog Linnea det väldigt kloka och modiga beslutet att bryta för att inte ge utlopp för fler konstigheter. Smart att tänka långsiktigt och se förbi stunden och provtillfället. Sookie har redan visat sin förmåga, nu ska han bara poleras och putsas på till nästa start. Nu vet vi vad vi ska träna på och rigga för situationer.
Så himla roligt att vara ute en dag, se hundar i arbete och umgås med alla härliga människor.
Grattis till Maggan som slammade hem 1:a pris i NKL och i ÖKL - där med HP!
Innan prisutdelning fick vi hänga lite i solen med Zara, Jenny och fler fina människor i den här retrieversvängen innan jag rullade vidare till Norrtälje. Där inleddes en gourmetweekend.
Gårdagens middag blev sparris med hollandais och forellrom följt av grillat i form av souvlaki med grekisk sallad, tzatsiki och ungsrostade grönsaker.
Idag tog vi en härlig morgonpromenad - och Oban fick springa lös på Borgmästarholmen! - följt av frukost med färskpressad juice, färska bär, goda pålägg och espresso. Sedan spenderade vi några timmar i trädgården, flyttade rosor, grävde upp nytt land för smultronschersmin (min favorit!!) och ny plantering vid garaget innan vi intog en trerätterslunch. Antipasti, lax på saltbädd och marängswiss.
Ja ni hör, vilken bra helg det blev.
Här Obans fina dotter Meya, i kullen från Zetastar:
torsdag 23 april 2015
Ljusare tider. Ljusare sinne
Ja, en härlig promenad med världens bästa hund en ljum och solig vårkväll är bästa medicinen mot dystra miner. Och så lite jobbsamtal på det..
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
onsdag 22 april 2015
Bad karma
Listan över saker som inte går så bra just nu kan göras lång - och den växer.. Från flow till allmänt stök och bök av blandad kompott. Ovisshet framåt samtidigt som det förflutna spökar. Skönt med viss stabilitet i tillvaron med rutiner kring Oban, som också är mitt bästa stöd när det är lite turbulens. Alltid glad, alltid tillmötesgående, alltid närvarande och säger aldrig nej till en promenad, en klapp eller lek och bus. Läste några kloka ord av Fredrik Eklund. En gammal skolkamrat som lyckats rätt bra i livet. Ska försöka ta till mig av det. Även om jag inte stått på en terrass på Manhattan med J-Lo... 😊
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
tisdag 21 april 2015
Kalas!
Idag fyller den finaste, bästa, älskade hunden fem år. OMG! Fem (5) år! Var tog de vägen? Födelsedagen firades med simning på dagis, där Oban och jag lekte i poolen på bästa hunddagis (hundpoolenab.se). Sedan tog vi en timmes promenad med husse i solen och avslutade dagen med ett rejält köttben från firman med samma namn. En bra födelsedag anpassad till en konvalescent och pågående rehabilitering. Jag tror att alla parter är nöjda.
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
söndag 19 april 2015
Har du gjort något kul i helgen?
Det har vi! Gjort något kul alltså. Även om Oban själv kanske inte håller med...
Vi skulle ju egentligen startat WT i Finland med Zara och Hanna, men det gick ju inte med konvalescens och koppeltvång, så vi lekte lite hästliv istället i dagarna två.
Det blir ingen ordning alls på varken format eller kvalitet på bilderna, men här är gårdagen:
Vi skulle ju egentligen startat WT i Finland med Zara och Hanna, men det gick ju inte med konvalescens och koppeltvång, så vi lekte lite hästliv istället i dagarna två.
Det blir ingen ordning alls på varken format eller kvalitet på bilderna, men här är gårdagen:
 |
| Fela och Filur på fina Bromma Gård. |
 |
| Toti höll kurs och clinic i det fina ridhuset under helgen |
 |
| Oban var lagom imponerad av just clinicen faktiskt.. |
 |
| Fantastisk anläggning! Här stall och gäststall. |
 |
| Här en närbild på läckra Ardur med ryttare Elsa |
 |
| Fast inte ens snygga hingstar eller duktiga ryttare var särskilt intressant tyckte Oban som låg på läktaren. Roligast på hela dagen var gårdens två Ridgeback-tikar som var försiktigt nyfikna |
Idag åkte vi också till ett stall. Nu med Zara och Nea. Vi fick en härlig tur i skog och mark med hästar och hundar. Mycket roligare, än igår, tyckte Oban - även fast han fick gå kopplad. Förutom trevligt sällskap fick jag också förmånen att tvätta bilen. Tack bästa familjen W :)
Nu har jag gjort det där rycket med att röja undan en del av de värsta vinterkläderna (Nordpolen-dunjackor och Sorelkängor) och har landat i soffan med en godisskål. Imorgon blir det nya vanor. Minsann...
lördag 18 april 2015
Helg!
Avslutade veckan med en fantastisk lunch på Bobergs Matsal, numera i regi Frantzén. Menyer i pastellfärgad sammet och klassiker från Svenskt Tenn bryter av fint mot jugendstilen. Och maten! Och sällskapet!! Jag är lyckligt lottad. Bra avslut på en bra vecka. Nu skiner solen och vi ska i väg på clinic. Trevlig helg på er!!
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
tisdag 14 april 2015
Var är våren?
Strålande sol i morse och vackert väder hela dagen. Men, när vi kom hem drog regnet in. Kallt också. Pratade i telefon 10 minuter under promenaden och blev bortdomnad av kyla i både hand och underarm. Inte så många muntra miner här ikväll som ni hör.. Nu ska jag tömma alla fönster inför morgondagens fönsterputsning. Trevlig kväll! PS. Den våriga bilden är från i påskas. Inget annat.
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
måndag 13 april 2015
Demografisk betraktelse
I'm living on the edge.
Rent demografiskt åtminstone. Och nej, jag är inte fördomsfull. Inte alls..
Går jag ut och till vänster på våra promenader består mötena av andra hundägare med Labradorer, Golden, Lagottos eller Jack Russels. Här möts jag av folk som motionerar eller föräldrar på väg till fotbollsplanen med sina barn. Här har både barn och vuxna trendiga funktionskläder av de rätta märkena och ger ett välvårdat intryck. Men framförallt - här hälsar alla och utbyter ofta lite längre fraser, åtminstone oss hundägare emellan.
Om jag istället går ut och till höger behöver jag inte gå särskilt långt för att, kanske inte kläder och utseende ska ändras, men helt plötsligt möter vi helt andra hundar som Rottweiler och diverse staffar. Fast den största skillnaden är att folk inte hälsar.
Inför nyår läste jag en krönika om tre ord som aldrig kan användas för mycket. Det var "Hej", "Tack" och "Förlåt". Det brukar jag tänka på och tillämpa - särskilt mycket när jag går till höger.
Idag gick vi till vänster.
Rent demografiskt åtminstone. Och nej, jag är inte fördomsfull. Inte alls..
Går jag ut och till vänster på våra promenader består mötena av andra hundägare med Labradorer, Golden, Lagottos eller Jack Russels. Här möts jag av folk som motionerar eller föräldrar på väg till fotbollsplanen med sina barn. Här har både barn och vuxna trendiga funktionskläder av de rätta märkena och ger ett välvårdat intryck. Men framförallt - här hälsar alla och utbyter ofta lite längre fraser, åtminstone oss hundägare emellan.
Om jag istället går ut och till höger behöver jag inte gå särskilt långt för att, kanske inte kläder och utseende ska ändras, men helt plötsligt möter vi helt andra hundar som Rottweiler och diverse staffar. Fast den största skillnaden är att folk inte hälsar.
Inför nyår läste jag en krönika om tre ord som aldrig kan användas för mycket. Det var "Hej", "Tack" och "Förlåt". Det brukar jag tänka på och tillämpa - särskilt mycket när jag går till höger.
Idag gick vi till vänster.
 |
| Vi hittade en mur, som vi kommer återvända till när det är dags att börja träna. Väldigt hög mur, men om vi kedjar momenten så ska det nog gå att köra bra dirrar över den. |
 |
| Vi körde också lite fotgående och fjärren med stå/ligg/sitt med fickorna laddade med bollar och godis. Det var inte bara fickorna som var laddade, utan en Oban som var väldigt angelägen att få arbeta och stimuleras. Bästa! Kanske ska starta Lydnad..? |
söndag 12 april 2015
April april
Riktigt aprilväder idag med regn ena stunden och sol i nästa. Allt i en ihållande hård vind. Brrr.
Efter gårdagens sjuksköterskeinsatser, som inte framgick av bloggen, blev det en lugn natt och vi vaknade utvilade ganska tidigt i morse. Tog en soft morgon med promenad, lång frukost med SvD på bordet samt lite fix och piff hemma som inte hanns med igår (det är ju så mycket som ska hinnas med på hemmafronten på helgerna, är det så för er också?)
Sedan var det dags att åka ut till Lidingö och besöka årets WT. Fastnade i kansliet i fyra timmar, innan jag var tvungen att avvika för en middag. Då var inte resultaten klara, jag som hade hoppats på att få se prisutdelningen.
Mysigt att hänga med tjejerna i kansliet - grattis Linnea till ett bra arrangemang, du och ni är duktiga - men borde ha tagit mig ut på någon ruta och kollat. Det hade varit roligt att se några ekipage. Gissar att dagens hårda vindar kan varit en utmaning för de startande. Hur som helst var det trevligt att träffa vänner och bekanta. Sprang till exempel in i en Obanvalp, så nu ska vi styra upp lite träning framöver, vilket jag ser fram emot.
Skyndade vidare till middagen och har nu landat i soffan med en påse naturgodis, nytvättat hår och nagellack. Ny arbetsvecka imorgon.
På bilden min älskade, finaste Oban som 9 veckors valp.
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
lördag 11 april 2015
Ledigt och sol - del II
Ännu en helg med ledigt och sol.
Och vad gör vi med en konvalescent? Ja, inte tar vi långa promenader i det härliga vädret i alla fall.
Istället åkte vi till Bromma Zoo för att köpa en ny säck Acana Wild Prairie. Som lite underhållning och för lite stimulans fick Oban följa med in i butiken. Och faktiskt också välja sitt eget lördagsgodis som han lämnade i kassan för betalning.
#brommalabbe #bortskämd
Och vad gör vi med en konvalescent? Ja, inte tar vi långa promenader i det härliga vädret i alla fall.
Istället åkte vi till Bromma Zoo för att köpa en ny säck Acana Wild Prairie. Som lite underhållning och för lite stimulans fick Oban följa med in i butiken. Och faktiskt också välja sitt eget lördagsgodis som han lämnade i kassan för betalning.
#brommalabbe #bortskämd
Uppskjuten säsongsdebut
Den här helgen skulle vi egentligen gjort säsongsdebut på C-prov och startat på Lidingö WT. Men den där anaplasman kom i vägen så nu blandar vi nyponpulver. B-vitamin och laxolja med fodret, lindar in dyra tabletter från ReDog i kokt skinka och ligger på soffan och äter chokladpraliner.
Nej då. Fullt så illa är det inte. Oban är igång och simmar. Promenaderna, om än i koppel och på plan mark, är uppe på 45-60 minuter. Istället för att starta får vi se fram emot att vara publik imorgon och se hur duktiga Linnea axlat ansvaret och tagit över arrangemanget. Jag är säker på att det blir en succé!
Idag var tanken att njuta av solen, fast dimmolnen har inte lättat än så vi får väl se hur det blir med det...
Trevlig helg på er!
Nej då. Fullt så illa är det inte. Oban är igång och simmar. Promenaderna, om än i koppel och på plan mark, är uppe på 45-60 minuter. Istället för att starta får vi se fram emot att vara publik imorgon och se hur duktiga Linnea axlat ansvaret och tagit över arrangemanget. Jag är säker på att det blir en succé!
Idag var tanken att njuta av solen, fast dimmolnen har inte lättat än så vi får väl se hur det blir med det...
Trevlig helg på er!
torsdag 9 april 2015
Bravecto
Medan Oban stod på antibiotika och smärtstillande ville jag inte ge honom Bravecto, vilket är det fästingmedel jag kommer använda i år.
Fast, så fick han en fästing förra veckan, och då jag slutat med smärtstillande och bara hade några dagar kvar på antibiotikakuren, valde jag att ge honom tuggtabletten.
Nu ska vi se hur det här fungerar. Eldprovet blir att åka till Åland där det bokstavligen kryllar av fästingar. Förra sommaren plockade jag tre till fem stycken per hund varje kväll..
Jag har alltid varit av uppfattningen att fästingar är ett fullständigt odjur och småkryp som mig veterligen inte fyller någon funktion i näringskedjan. Efter eländet med anaplasma är jag än mer avigt inställd till dem.
Hoppas därmed att Bravecton skyddar bättre än halsbandet. Fast måste medge att jag undrar över hur det blir med mitt skydd. Sedan Oban fyllde ett och har haft halsband har jag själv inte haft en enda fästing på mig. Med tanke på hur mycket jag vistas i skog och mark, just med anledning av Oban, kan jag inte förklara det med något annat än att halsbandet givit effekt även på mig.
Fast, så fick han en fästing förra veckan, och då jag slutat med smärtstillande och bara hade några dagar kvar på antibiotikakuren, valde jag att ge honom tuggtabletten.
Nu ska vi se hur det här fungerar. Eldprovet blir att åka till Åland där det bokstavligen kryllar av fästingar. Förra sommaren plockade jag tre till fem stycken per hund varje kväll..
Jag har alltid varit av uppfattningen att fästingar är ett fullständigt odjur och småkryp som mig veterligen inte fyller någon funktion i näringskedjan. Efter eländet med anaplasma är jag än mer avigt inställd till dem.
Hoppas därmed att Bravecton skyddar bättre än halsbandet. Fast måste medge att jag undrar över hur det blir med mitt skydd. Sedan Oban fyllde ett och har haft halsband har jag själv inte haft en enda fästing på mig. Med tanke på hur mycket jag vistas i skog och mark, just med anledning av Oban, kan jag inte förklara det med något annat än att halsbandet givit effekt även på mig.
 |
| Bild från evidensia.se - reklammaterial ©Bravecto |
onsdag 8 april 2015
Äntligen!
Äntligen fick Oban och jag ta en promenad med finaste Annika och Zingo.
Vi lyckades lura dem till våra trakter och gick en härlig sväng runt Kyrksjön i det underbara vårvädret. Oban går ju ändå kopplad och då kan vi lika gärna gå i naturreservatet här hemma, som i skogarna där vi brukar gå, så tack för att ni kom hit!
Skönt att få gå en rejäl runda och att få uppdatera oss på allt som hänt, då vi inte setts sedan innan operation och konvalescens.
Nu ska vi skynda långsamt för att komma på banan igen och få smyga igång med träningen. Ljuset är här och snart värmen och våren - så nu går det att träna på vardagkvällarna. Ser fram emot det!
Dagens andra höjdpunkt var att vi bokat resa till Island! Mer om det vid ett annat tillfälle. Vilket påminner mig om att jag också ska återkomma till träningen för Peter Vivijs och utveckla funderingar kring avel. Fick lite nya uppslag efter ett intressant samtal om travhästar idag..
Vi lyckades lura dem till våra trakter och gick en härlig sväng runt Kyrksjön i det underbara vårvädret. Oban går ju ändå kopplad och då kan vi lika gärna gå i naturreservatet här hemma, som i skogarna där vi brukar gå, så tack för att ni kom hit!
Skönt att få gå en rejäl runda och att få uppdatera oss på allt som hänt, då vi inte setts sedan innan operation och konvalescens.
Nu ska vi skynda långsamt för att komma på banan igen och få smyga igång med träningen. Ljuset är här och snart värmen och våren - så nu går det att träna på vardagkvällarna. Ser fram emot det!
Dagens andra höjdpunkt var att vi bokat resa till Island! Mer om det vid ett annat tillfälle. Vilket påminner mig om att jag också ska återkomma till träningen för Peter Vivijs och utveckla funderingar kring avel. Fick lite nya uppslag efter ett intressant samtal om travhästar idag..
 |
| Att kunna bli så barnsligt glad av så enkla saker som tulpaner på soffbordet. Vardagslyx. Livskvalitet. |
tisdag 7 april 2015
Labbefnatt!
Oban simmad och behandlad på dagis idag, men vi gick en försiktig koppelpromenad på 40 minuter vid hemkomst. Rekord sedan förra veckan, när den klantiga matten släppte lös hunden alldeles för tidigt med resultatet att den skadade tån gjorde sig påmind.
Jag vet inte varför det ska vara så svårt att sköta konvalescensen som på hästar. Herregud, när jag jobbade hos Stig H hade vi hästar som kom från kliniken som hade strikt boxvila en vecka, följt av att bli skrittade - på stallgången - en vecka för att sedan skrittas i vagn i två veckor. Och vad gör jag? Går med koppel ett par veckor och släpper sedan lös hunden. Och vad händer då med en hund som är överladdad av uppdämd energi? Ja, samma sak som om du släpper lös en travhäst efter boxvila. Den blir galen av glädje och får tokfnatt.
Labbefnatt heter det i vår sväng, vilket ni kan se ett exempel av på bilden nedan (Oban vårvinter 2013 - ser inte klok ut...)
Nu blir det koppel till dess fysion ger klartecken. Har inte hunnit stämma av inför denna vecka, men som jag förstått det är planen att sätta igång honom med simning för att sedan öka på promenader och tempo.
Jag vet inte varför det ska vara så svårt att sköta konvalescensen som på hästar. Herregud, när jag jobbade hos Stig H hade vi hästar som kom från kliniken som hade strikt boxvila en vecka, följt av att bli skrittade - på stallgången - en vecka för att sedan skrittas i vagn i två veckor. Och vad gör jag? Går med koppel ett par veckor och släpper sedan lös hunden. Och vad händer då med en hund som är överladdad av uppdämd energi? Ja, samma sak som om du släpper lös en travhäst efter boxvila. Den blir galen av glädje och får tokfnatt.
Labbefnatt heter det i vår sväng, vilket ni kan se ett exempel av på bilden nedan (Oban vårvinter 2013 - ser inte klok ut...)
Nu blir det koppel till dess fysion ger klartecken. Har inte hunnit stämma av inför denna vecka, men som jag förstått det är planen att sätta igång honom med simning för att sedan öka på promenader och tempo.
måndag 6 april 2015
Ledigt och sol!
Ledig och sol är inte så himla kul med en konvalescent. Jag vill verkligen att tån ska läka nu, så långa härliga promenader är uteslutet. Visst skulle jag kunna gå själv och jag borde väl egentligen det.
Fast istället möblerade jag om i sovrummet och rensade lite halvhjärtat bland sommar- och vinterkläder. Det är väl inte riktigt dags att göra skiftet i garderoberna än, för varma kläder behövs fortfarande. Men snart så...
För er som tyckte det var lite makabert med ett vapenskåp i sovrummet kan ni se resultatet av hantverkarens jobb till höger. Visst blev det bra att bygga in skåpet i samma stil som städskåp och hallgarderober?
söndag 5 april 2015
Påskledigt
Inlägget om avel eller förökning fick avsedd effekt.
951 besökare första kvällen, 250 dagen därpå och 130 igår. Idag är vi nere på normala 95. Bloggen brukar ligga på mellan 70 och 100 besökare, sidvyer, per dag. Fast nu när inläggsfrekvensen har varit lägre och innehållet sämre (har inte så mycket hundträning att skriva om som konvalescent) så har besöksantalet naturligt minskat.
Jag lovar att bli bättre på att blogga, bara vi kommer på banan och kan börja träna igen.. Och tro mig, vi är två som är extremt sugna och laddade!
Påskafton inleddes på Munsö med en ridtur med Jannike. Ridning tre dagar i rad hör inte till vanligheterna. Mysigt! Nu är planen att göra det till ett regelbundet inslag, åtminstone på veckobasis, bara Oban är frisk och kan hänga med. Perfekt att få till fyspass på långa tölt- och travturer tänker jag.
Firade därefter en okonventionell påskafton med Zara där vi frossade i thaimat, godis, chips och dip framför en film som lämnade oss något fundersamma och förvirrade. Måste helt enkelt plocka fram fysikböckerna och läsa på om gravitationsläran och annat. Och se om filmen... Vad vi såg? Interstellar.
Idag var det så dags för träning. Inte för oss, men väl för Sookie (måste kolla stavningen) som var huvudföremålet för dagen. Bean fick också ett sök och några markeringar, men målet var att stämma av lillkillen på ett NKL-upplägg.
Så himla roligt att se unghundar! Längtar efter att få träna en själv. Även om det är lite läskigt. Förra gången med första hunden gjorde jag bara. Nu har jag lite mer erfarenhet, men vet uppriktigt sagt inte om jag kan omsätta det. Jag lär ju inte få en ny Oban och det är ju han som lärt mig...
Hursomhelst, tillbaka till dagen. Vi gjorde ett komplett provupplägg från mottagande av domare, vatten- och landmarkeringar, sök och passivitet. Sookie klarade provet med den äran och det var härligt att se hur han sökte vind och använde näsan. Ska bli spännande att följa ekipaget framöver.. ! :)
Inga bilder tyvärr, utan litar på att Zara (som är lite dålig på att blogga these days..!) lägger ut fina bilder från dagen HÄR
Utan egna bilder får ni en från min eftermiddag, som ägnades åt lite pyssel hemma. Bytte från beige till vitt (gardiner och överkast) i gästrummet. Och slaktade den där hortensian jag skröt om för några veckor sedan, så nu får några kvistar pryda handfatet medan de är fräscha.
951 besökare första kvällen, 250 dagen därpå och 130 igår. Idag är vi nere på normala 95. Bloggen brukar ligga på mellan 70 och 100 besökare, sidvyer, per dag. Fast nu när inläggsfrekvensen har varit lägre och innehållet sämre (har inte så mycket hundträning att skriva om som konvalescent) så har besöksantalet naturligt minskat.
Jag lovar att bli bättre på att blogga, bara vi kommer på banan och kan börja träna igen.. Och tro mig, vi är två som är extremt sugna och laddade!
Påskafton inleddes på Munsö med en ridtur med Jannike. Ridning tre dagar i rad hör inte till vanligheterna. Mysigt! Nu är planen att göra det till ett regelbundet inslag, åtminstone på veckobasis, bara Oban är frisk och kan hänga med. Perfekt att få till fyspass på långa tölt- och travturer tänker jag.
Firade därefter en okonventionell påskafton med Zara där vi frossade i thaimat, godis, chips och dip framför en film som lämnade oss något fundersamma och förvirrade. Måste helt enkelt plocka fram fysikböckerna och läsa på om gravitationsläran och annat. Och se om filmen... Vad vi såg? Interstellar.
Idag var det så dags för träning. Inte för oss, men väl för Sookie (måste kolla stavningen) som var huvudföremålet för dagen. Bean fick också ett sök och några markeringar, men målet var att stämma av lillkillen på ett NKL-upplägg.
Så himla roligt att se unghundar! Längtar efter att få träna en själv. Även om det är lite läskigt. Förra gången med första hunden gjorde jag bara. Nu har jag lite mer erfarenhet, men vet uppriktigt sagt inte om jag kan omsätta det. Jag lär ju inte få en ny Oban och det är ju han som lärt mig...
Hursomhelst, tillbaka till dagen. Vi gjorde ett komplett provupplägg från mottagande av domare, vatten- och landmarkeringar, sök och passivitet. Sookie klarade provet med den äran och det var härligt att se hur han sökte vind och använde näsan. Ska bli spännande att följa ekipaget framöver.. ! :)
Inga bilder tyvärr, utan litar på att Zara (som är lite dålig på att blogga these days..!) lägger ut fina bilder från dagen HÄR
Utan egna bilder får ni en från min eftermiddag, som ägnades åt lite pyssel hemma. Bytte från beige till vitt (gardiner och överkast) i gästrummet. Och slaktade den där hortensian jag skröt om för några veckor sedan, så nu får några kvistar pryda handfatet medan de är fräscha.
 |
| Note to self: behöver byta latexfog vid handfatet - den har blivit gul :( |
fredag 3 april 2015
Pre-påsk
Oban och jag inleder påskhelgen med mysigaste sällskapet på bästa Munsö.
Igår fick jag åka lite häst i det fina vädret. Inte tillåtet att rida än tydligen, men skritt och tölt var godkänt. Idag utökade jag till lite trav och det gick utmärkt i lätt sits.
Därefter var det dags att testa hagelbocken, som inte är just en bock utan en side-by-side. Hursomhelst godkänd och rätt trevlig bekantskap.
Två dagar i sol med härliga människor, hundar och hästar gör gott för själen. Glad påsk på er!
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
Igår fick jag åka lite häst i det fina vädret. Inte tillåtet att rida än tydligen, men skritt och tölt var godkänt. Idag utökade jag till lite trav och det gick utmärkt i lätt sits.
Därefter var det dags att testa hagelbocken, som inte är just en bock utan en side-by-side. Hursomhelst godkänd och rätt trevlig bekantskap.
Två dagar i sol med härliga människor, hundar och hästar gör gott för själen. Glad påsk på er!
Published with Photo Blogger for Windows Phone.
onsdag 1 april 2015
Avel - eller förökning?
Nu när jag inte representerar SSRK Östra längre - och det därmed inte finns risk för att någon blandar ihop min personliga uppfattning med något jag företrädde genom min roll i styrelsen - kan jag ta bladet från munnen och skriva det jag tänkt på och funderat över länge.
Nämligen – vart är vår avel på väg?
Jag skriver detta väl vetandes att jag kommer göra mig impopulär. Att jag genom att vädra känsliga och infekterade frågor kommer framstå som besvärlig. Fast precis som i tragedin kring Charlie Hebdo är ordet fritt. Och här kommer mina tankar och funderingar. För fastän jag inte kan någonting om avel eller genetik finns det anledning att undra över vart vår avel är på väg. Om än med risk för feltolkningar, faktafel och att jag använder begrepp felaktigt, just för att jag inte besitter någon kunskap i ämnet. Så - kommentera gärna och enlight me! Jag ser fram emot en utvecklande och givande debatt.
Ett förtydligande innan jag sätter igång: Med avel här syftar jag uteslutande på genetisk nedärvning, inte påverkan genom miljö och yttre faktorer som tikens uppfostran eller valpköparens förmåga.
Av de svenska uppfödare jag kommit i kontakt med under mina fem (5) år i retrievervärlden respekterar jag och känner förtroende för en handfull. Denna handfull gör i mina ögon medvetna val och omfattande efterforskningar för att nå önskade resultat i sin avel. Därtill finns det ett antal som jag inte alls känner till och inte kan uttala mig om. Dessvärre finns det dock ett antal så kallade uppfödare, som gör mig både förskräckt, beklämd och bekymrad.
Vilket får mig att fundera: Vad gör någon till en uppfödare egentligen? Och vad sysslar dessa uppfödare med? Är det avel eller ren förökning? Bedriver de målmedveten avel med syfte att förbättra rasen eller är det ekonomiska drivkrafter som ligger bakom?
Kan jag då mindre än någon som bestämmer sig föda upp hundar och därmed blir uppfödare? Med viss självinsikt och ödmjukhet är mitt direkta svar givetvis mindre. Fast när jag ser mig omkring börjar jag undra.
Detta då det finns både stora och små uppfödare av jaktlabradorer i Sverige som avlar på uppenbara defekter i form av oönskade egenskaper. Jag skulle kunna lista ett antal exempel på hundar som gått i avel med egenskaper som är olämpliga att föra vidare, men jag nöjer mig med själva defekterna t ex:
Ändå avlar vi på linjer där vi tappat viktiga jaktegenskaper som till exempel dådkraft, självständighet och underull. Hur hänger det ihop? Om nu det jaktliga är det viktigaste av allt?
Det är sannolikt fler än jag som noterat att erkänt duktiga A-provshundar inte klarar av ett självständigt sök på ett B-prov. Hur klarar en sådan hund av ett långt och tungt eftersök i vassarna på en andjakt? Eller att många hundar fryser när de jobbar i kalla vatten kyliga dagar i slutet av jaktsäsongen för att de saknar underull.
Hur blev det så här? Är inte det ett resultat av vår avel? Och vad gör vi för att ändra på det? Sker det någon medveten målinriktad aktivitet för att komma bort från detta?
Nu stod även pip och gnäll på min lista över de oönskade egenskaper det emellanåt avlas på. Hur många valpköpare har inte fått höra att det - ljud - inte är genetiskt nedärvt utan något de själva framkallat? Just pip och gnäll är säkert en egenskap som i större utsträckning av andra påverkas av både arv och miljö, men varför avlar vi på djur som har pip och gnäll i sig när det får sådana katastrofala konsekvenser?
Dagens avel tycks dessutom i många fall fokusera på enskilda egenskaper i den utsträckningen att vi tappar helheten. Här tänker jag t ex på tillgänglighet och temperament hos hundarna. I vår iver att hitta exotiska linjer bär vägarna ofta till England, retrieverns stora arena och hemland. Inget ont om de engelska linjerna. Men hur många uppfödare säljer valpar till köpare som har sina hundar i en hundgård och tar ut dem en halvtimme om dagen för träning? Är inte den dominerande köparen istället en ganska vanlig svensk familj som bor i villa eller lägenhet och där hunden, förutom att prestera på prov och jakter, också ska fungera i en vardag med allt vad det innebär - vilket tarvar en större bredd än hos de utpräglade jakthundarna som hålls i England?
Borde inte vår svenska avel anpassas till vår marknads faktiska behov? För vad händer med en ”hundgårdshund” som utsätts för stress och situationer i ett vanligt familjeliv? Eller vad händer med en hund med alltför mycket energi och stresspåslag som hamnar i oerfarna händer? Har inte uppfödarna ett ansvar här? Att avla på sådant som målgruppen, dvs vi köpare, klarar av att hantera?
Som en parantes vore det intressant att se om antalet omplaceringar har ökat och också vilken orsak som ligger bakom. Det är säkert enkelt att förkasta en omplacering som att det är fel på valpköparen, men en seriös uppfödare borde fundera över 1. Vilka valpköpare de vill sälja till, för att 2. Fastställa vilka egenskaper de vill föra vidare med just sin avel och sedan 3. Identifiera de avelsdjur som är lämpliga att använda.
Gör alla uppfödare det? Eller är det viktigare att prångla ut X antal kullar per år för att bidra till hushållskassan? Och återigen, är det då en målmedveten avel – eller snarare ren förökning till följd av ekonomiska incitament?
Att det avlas på tidigare nämnda defekter och oönskade egenskaper talar tyvärr för det senare.
Vidare, är linjer viktigare än faktiska egenskaper hos avelsdjuret? Jag tar detta som ett exempel då jag ett antal gånger fått höra att Oban har ointressanta linjer, som inte är attraktiva i aveln.
Låt oss då jämföra med en bransch där det finns pengar i aveln. Nämligen hästar och svensk travsport. En bransch där aveln gjort fantastiska framsteg, där de också frågar sig själva om gamla sanningar gäller i en ny tid.
På http://www.kgb.se/uploads/files/HI_1-13-offspring.pdf går det att läsa följande om avel inom travsporten (fritt klippt från artikeln):
I VERKLIGHETENS AVEL KAN VI SE
att gamla, på sin tidstarka mödernestammar
mer eller mindre planat ut i betydelse.
FÖRMODLIGEN SPELADE BEGREPPET STOLINJE
en annan roll förr i tiden. För 50 år sedan
– eller tidigare – var den genetiska variationen
i avelsmaterialet oändligt mycket större än
idag. Och visst är det enklare att lita till ett samlande
begrepp som mödernelinje än att behöva djupdyka i
och värdera varje individs för- och nackdelar?
VAD BETYDER DÅ INDIVIDEN SJÄLV?
I genomgången av alla våra Elithingstars mödernen
(24 st.), finner vi att dessa enastående förärvare
kommer ur mödernen av mycket
skiftande kvalitet. Ett toppmöderne är inte en
garanti för en förärvning på Elitnivå. I flera fall
har våra Elithingstar trotsat föreställningen att
ett toppmöderne är en nödvändig förutsättning
för en blivande toppförärvare. Däremot
kan man tydligt se att i princip alla Elithingstarna
har mycket stark individuell karaktär/utstrålning
– inga dussinhästar här, inte! – och
att alla i princip har prestationsförmåga av yppersta
klass.
INDIVIDENS EGENSKAPER ÄR I DERAS FALL MYCKET MER UTSLAGSGIVANDE ÄN SJÄLVA MÖDERNET.
Var finns då arvbarheten hos hundar? I det enskilda avelsdjurets egenskaper eller i linjerna? Här blottar jag min okunskap igen. Jag har inte svaret. Men att döma av det jag fått höra vad gäller avel i retrievervärlden är linjerna av större betydelse än avelsdjurets egenskaper.
På https://www.menhammar.com/Avel/Avelshingstar/ finns Menhammar Stuteris (en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika uppfödare av travhästar) avelshingstar. Hingstar som själva har startat och presterat i tävlingssammanhang, där resultaten också påverkar avgiften för språng och levande föl.
Av detta, tillsammans med den andra artikel jag refererar till, gör jag tolkningen att det, i hästvärlden och travsporten, är viktigt med individens enskilda egenskaper hos avelsdjuret. En tolkning som stärks av att resultaten i de flesta fall också går hand i hand med priset för att använda hingsten.
Medan det i retrievervärlden – tydligen – har större betydelse att exotiska linjer korsas.
Hur hänger det ihop? Skiljer sig genetik och nedärvbarhet så mycket mellan hästar och hundar, för beakta att jag inte alls berör miljö som t ex tikens uppfostran av valpen här? Eller har hästaveln, kanske till följd av att det är mycket större ekonomiska värden i omlopp, kommit längre än hundaveln i att forska på vilken avel som ger resultat?
Här stöter jag på ytterligare patrull i mitt resonemang och mitt försök att förstå. För fastän att det i retrievervärlden inte finns några pengar att prata om varken i avel eller i prispengar på prov och tävlingar, verkar ju onekligen stora delar av uppfödningen handla om just pengar. Hur förklarar vi annars att det faktiskt förekommer en ganska omfattande avel på enskilda avelsdjur med oönskade egenskaper? Att uppfödare underlåter att informera om dessa egenskaper eller att berätta om sjukdomar?
Det korta svaret är kanske grundregeln i marknadsekonomi. Finns det en efterfrågan, vilket det uppenbarligen gör för vi valpköpare köper ju hundar, kommer det fortsätta avlas på och hycklas kring oönskade egenskaper och sjukdomar.
I nästa inlägg tänker jag utveckla mina funderingar om vad vi avlar på med avseende på hur vi viktar och värderar enskilda och sammanlagda egenskaper jämfört med hälsa, och just sjukdomar, hos våra avelsdjur.
För vad händer om vi i vår iver att enbart avla på hälsa och linjer faktiskt tappar bort de egenskaper vi önskar hos våra jakt- och familjehundar? Vad har vi då för jakthundar i framtiden och hur kommer våra svenska förmågor stå sig internationellt i konkurrens med utländska ekipage?
Nämligen – vart är vår avel på väg?
Jag skriver detta väl vetandes att jag kommer göra mig impopulär. Att jag genom att vädra känsliga och infekterade frågor kommer framstå som besvärlig. Fast precis som i tragedin kring Charlie Hebdo är ordet fritt. Och här kommer mina tankar och funderingar. För fastän jag inte kan någonting om avel eller genetik finns det anledning att undra över vart vår avel är på väg. Om än med risk för feltolkningar, faktafel och att jag använder begrepp felaktigt, just för att jag inte besitter någon kunskap i ämnet. Så - kommentera gärna och enlight me! Jag ser fram emot en utvecklande och givande debatt.
Ett förtydligande innan jag sätter igång: Med avel här syftar jag uteslutande på genetisk nedärvning, inte påverkan genom miljö och yttre faktorer som tikens uppfostran eller valpköparens förmåga.
Av de svenska uppfödare jag kommit i kontakt med under mina fem (5) år i retrievervärlden respekterar jag och känner förtroende för en handfull. Denna handfull gör i mina ögon medvetna val och omfattande efterforskningar för att nå önskade resultat i sin avel. Därtill finns det ett antal som jag inte alls känner till och inte kan uttala mig om. Dessvärre finns det dock ett antal så kallade uppfödare, som gör mig både förskräckt, beklämd och bekymrad.
Vilket får mig att fundera: Vad gör någon till en uppfödare egentligen? Och vad sysslar dessa uppfödare med? Är det avel eller ren förökning? Bedriver de målmedveten avel med syfte att förbättra rasen eller är det ekonomiska drivkrafter som ligger bakom?
Kan jag då mindre än någon som bestämmer sig föda upp hundar och därmed blir uppfödare? Med viss självinsikt och ödmjukhet är mitt direkta svar givetvis mindre. Fast när jag ser mig omkring börjar jag undra.
Detta då det finns både stora och små uppfödare av jaktlabradorer i Sverige som avlar på uppenbara defekter i form av oönskade egenskaper. Jag skulle kunna lista ett antal exempel på hundar som gått i avel med egenskaper som är olämpliga att föra vidare, men jag nöjer mig med själva defekterna t ex:
- Pip och gnäll
- Viltvägran
- Viltbehandling, hård i munnen
- Ovilja att gå i vatten
- Temperament och tillgänglighet t ex skärpor eller rädslor
- Bristande jaktlust, framförallt uthållighet, dådkraft, självständighet
Ändå avlar vi på linjer där vi tappat viktiga jaktegenskaper som till exempel dådkraft, självständighet och underull. Hur hänger det ihop? Om nu det jaktliga är det viktigaste av allt?
Det är sannolikt fler än jag som noterat att erkänt duktiga A-provshundar inte klarar av ett självständigt sök på ett B-prov. Hur klarar en sådan hund av ett långt och tungt eftersök i vassarna på en andjakt? Eller att många hundar fryser när de jobbar i kalla vatten kyliga dagar i slutet av jaktsäsongen för att de saknar underull.
Hur blev det så här? Är inte det ett resultat av vår avel? Och vad gör vi för att ändra på det? Sker det någon medveten målinriktad aktivitet för att komma bort från detta?
Nu stod även pip och gnäll på min lista över de oönskade egenskaper det emellanåt avlas på. Hur många valpköpare har inte fått höra att det - ljud - inte är genetiskt nedärvt utan något de själva framkallat? Just pip och gnäll är säkert en egenskap som i större utsträckning av andra påverkas av både arv och miljö, men varför avlar vi på djur som har pip och gnäll i sig när det får sådana katastrofala konsekvenser?
Dagens avel tycks dessutom i många fall fokusera på enskilda egenskaper i den utsträckningen att vi tappar helheten. Här tänker jag t ex på tillgänglighet och temperament hos hundarna. I vår iver att hitta exotiska linjer bär vägarna ofta till England, retrieverns stora arena och hemland. Inget ont om de engelska linjerna. Men hur många uppfödare säljer valpar till köpare som har sina hundar i en hundgård och tar ut dem en halvtimme om dagen för träning? Är inte den dominerande köparen istället en ganska vanlig svensk familj som bor i villa eller lägenhet och där hunden, förutom att prestera på prov och jakter, också ska fungera i en vardag med allt vad det innebär - vilket tarvar en större bredd än hos de utpräglade jakthundarna som hålls i England?
Borde inte vår svenska avel anpassas till vår marknads faktiska behov? För vad händer med en ”hundgårdshund” som utsätts för stress och situationer i ett vanligt familjeliv? Eller vad händer med en hund med alltför mycket energi och stresspåslag som hamnar i oerfarna händer? Har inte uppfödarna ett ansvar här? Att avla på sådant som målgruppen, dvs vi köpare, klarar av att hantera?
Som en parantes vore det intressant att se om antalet omplaceringar har ökat och också vilken orsak som ligger bakom. Det är säkert enkelt att förkasta en omplacering som att det är fel på valpköparen, men en seriös uppfödare borde fundera över 1. Vilka valpköpare de vill sälja till, för att 2. Fastställa vilka egenskaper de vill föra vidare med just sin avel och sedan 3. Identifiera de avelsdjur som är lämpliga att använda.
Gör alla uppfödare det? Eller är det viktigare att prångla ut X antal kullar per år för att bidra till hushållskassan? Och återigen, är det då en målmedveten avel – eller snarare ren förökning till följd av ekonomiska incitament?
Att det avlas på tidigare nämnda defekter och oönskade egenskaper talar tyvärr för det senare.
Vidare, är linjer viktigare än faktiska egenskaper hos avelsdjuret? Jag tar detta som ett exempel då jag ett antal gånger fått höra att Oban har ointressanta linjer, som inte är attraktiva i aveln.
Låt oss då jämföra med en bransch där det finns pengar i aveln. Nämligen hästar och svensk travsport. En bransch där aveln gjort fantastiska framsteg, där de också frågar sig själva om gamla sanningar gäller i en ny tid.
På http://www.kgb.se/uploads/files/HI_1-13-offspring.pdf går det att läsa följande om avel inom travsporten (fritt klippt från artikeln):
I VERKLIGHETENS AVEL KAN VI SE
att gamla, på sin tidstarka mödernestammar
mer eller mindre planat ut i betydelse.
FÖRMODLIGEN SPELADE BEGREPPET STOLINJE
en annan roll förr i tiden. För 50 år sedan
– eller tidigare – var den genetiska variationen
i avelsmaterialet oändligt mycket större än
idag. Och visst är det enklare att lita till ett samlande
begrepp som mödernelinje än att behöva djupdyka i
och värdera varje individs för- och nackdelar?
VAD BETYDER DÅ INDIVIDEN SJÄLV?
I genomgången av alla våra Elithingstars mödernen
(24 st.), finner vi att dessa enastående förärvare
kommer ur mödernen av mycket
skiftande kvalitet. Ett toppmöderne är inte en
garanti för en förärvning på Elitnivå. I flera fall
har våra Elithingstar trotsat föreställningen att
ett toppmöderne är en nödvändig förutsättning
för en blivande toppförärvare. Däremot
kan man tydligt se att i princip alla Elithingstarna
har mycket stark individuell karaktär/utstrålning
– inga dussinhästar här, inte! – och
att alla i princip har prestationsförmåga av yppersta
klass.
INDIVIDENS EGENSKAPER ÄR I DERAS FALL MYCKET MER UTSLAGSGIVANDE ÄN SJÄLVA MÖDERNET.
Var finns då arvbarheten hos hundar? I det enskilda avelsdjurets egenskaper eller i linjerna? Här blottar jag min okunskap igen. Jag har inte svaret. Men att döma av det jag fått höra vad gäller avel i retrievervärlden är linjerna av större betydelse än avelsdjurets egenskaper.
På https://www.menhammar.com/Avel/Avelshingstar/ finns Menhammar Stuteris (en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika uppfödare av travhästar) avelshingstar. Hingstar som själva har startat och presterat i tävlingssammanhang, där resultaten också påverkar avgiften för språng och levande föl.
Av detta, tillsammans med den andra artikel jag refererar till, gör jag tolkningen att det, i hästvärlden och travsporten, är viktigt med individens enskilda egenskaper hos avelsdjuret. En tolkning som stärks av att resultaten i de flesta fall också går hand i hand med priset för att använda hingsten.
Medan det i retrievervärlden – tydligen – har större betydelse att exotiska linjer korsas.
Hur hänger det ihop? Skiljer sig genetik och nedärvbarhet så mycket mellan hästar och hundar, för beakta att jag inte alls berör miljö som t ex tikens uppfostran av valpen här? Eller har hästaveln, kanske till följd av att det är mycket större ekonomiska värden i omlopp, kommit längre än hundaveln i att forska på vilken avel som ger resultat?
Här stöter jag på ytterligare patrull i mitt resonemang och mitt försök att förstå. För fastän att det i retrievervärlden inte finns några pengar att prata om varken i avel eller i prispengar på prov och tävlingar, verkar ju onekligen stora delar av uppfödningen handla om just pengar. Hur förklarar vi annars att det faktiskt förekommer en ganska omfattande avel på enskilda avelsdjur med oönskade egenskaper? Att uppfödare underlåter att informera om dessa egenskaper eller att berätta om sjukdomar?
Det korta svaret är kanske grundregeln i marknadsekonomi. Finns det en efterfrågan, vilket det uppenbarligen gör för vi valpköpare köper ju hundar, kommer det fortsätta avlas på och hycklas kring oönskade egenskaper och sjukdomar.
I nästa inlägg tänker jag utveckla mina funderingar om vad vi avlar på med avseende på hur vi viktar och värderar enskilda och sammanlagda egenskaper jämfört med hälsa, och just sjukdomar, hos våra avelsdjur.
För vad händer om vi i vår iver att enbart avla på hälsa och linjer faktiskt tappar bort de egenskaper vi önskar hos våra jakt- och familjehundar? Vad har vi då för jakthundar i framtiden och hur kommer våra svenska förmågor stå sig internationellt i konkurrens med utländska ekipage?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)