onsdag 27 maj 2015

Överexponerad stjärna!

Fortfarande ingen träning, men nu har vi promenerat över 7 km två dagar i rad. Igår i full fart i Ursvik tillsammans med Annika och Zingo. Och vet ni - det känns bra! Oban är fräsch, pigg, glad - och något överladdad..!

Borde som tidigare nämnt kanske stämma av linjer och signaler före Gesta på söndag. Men samtidigt bra för min prestationsångest att inte bekymra mig om vad andra tycker. För egen del vet jag ju att vi tränat mindre än en handfull gånger sedan november.. Om inte annat kan det ju glädja andra att visa upp en Nordisk Mästare och dubbelchampion som går ur hand. Jag får bjuda på det... ;)

Sitter hos frisören så det får bli en gammal överexponerad bild på min stjärna:




måndag 25 maj 2015

How cute?!

I sinom tid, när styrkan och passionen är tillbaka, kanske det här blir en blogg där jag skriver om träning och tävling igen.

Oban har nu gått lös i två veckor *peppar-peppar*, så nu är det nog dags att lägga på lite motstånd i högre tempo och intervaller för konditionen samt få in lite moment och börja träna. Vi har ju tydligen anmält till två tävlingar i juni och borde väl stämma av en del dessförinnan med tanke på ett träningsuppehåll sedan november, med ett fåtal undantag..

Fast idag tog vi en koppelrunda. Avvek från det vanliga naturreservatet runt Kyrksjön och tog en längre runda in bland koloniträdgårdarna vid Bromma Kyrka.

Där hittade vi bland annat denna pittoreska stuga. How cute?!



lördag 23 maj 2015

Summering av en vecka..

Här har det varit glest mellan inläggen. Ursäkta..

Vi åkte till Åland över Kristi Himmelsfärd och hade en härlig helg med familjen. Varannan dags väder var perfekt, då vi hann med både storstädning och fönsterputs samt hann njuta av det fina vädret.

Veckan som följde har varit hysterisk och hektisk. Förutom business as usual med späckat schema har jag sagt upp mig. Vad jag ska göra för spännande saker när jag blir stor får jag anledning att återkomma till.

Oban då? Han känns pigg och fräsch i kroppen. Har gått lös sedan förra veckan, utan några tecken på stelhet eller krämpor *peppar-peppar*. Fick hämta en trut på Åland och jag har lagt in lite moment under promenaderna. Han är extremt lyhörd på signalerna och hoppar in i fotposition vid sidan när det är dags för arbete.

Får väl se hur det blir på Gesta nästa helg. Känns så där att plocka in en hund på linjen som inte tränats sedan november.. Fast det är väl som att cykla..? ;)

Helgen tillbringar jag på SSRKs fullmäktige. Linnea var snäll och passade Oban idag. Imorgon hoppas jag att vi är klara till lunch så att vi hinner ut i solen.

Älskade Fanny Hill - vy från bryggan

tisdag 12 maj 2015

Vår. Vår. Vår


Den där ankan får jag berätta mer om någon annan gång. Idag har det varit ett fullspäckat schema, som inleddes med frukostmöte på Stallmästargården och avslutades med Östras delegatmöte inför SSRKs fullmäktige. Däremellan hann Oban och jag med en tur bland blommar, grönska, väldoft och fågelkvitter. #terapi

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Calm above the water


Passande bild för dagen. Återkommer med text. Både bild och text lånad från Fredrik Eklund på Insta.

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

söndag 10 maj 2015

Ser ni sälen?

Dåligt väder idag, jämfört med igår. Så bilden är från gårdagen på Gålö. Idag har vi shoppat på Bromma Zoo och hängt med fina vänner. Tog en promenad runt vår sjö och en lång fika med mackor och muffins. Mysigt!

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

lördag 9 maj 2015

Gålö

Idag åkte vi till Gålö för att umgås med 2/3 av familjen Winkler och löptikar. Det blev en härlig promenad längs strandkanterna i, nästan, ytterskärgården. Skönt! Sedan blåste Zara och jag av bilarna i garaget. Perfekt! Tack snälla! Nu är utemöblerna framställda på balkongen och nästa projekt blir lite grönt sällskap åt penséerna som sattes i april. Träning? Det börjar vi med på torsdag tänkte jag. Trevlig helg!

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

torsdag 7 maj 2015

Kliv upp ur sandlådan

Idag har jag varit med om en, för mig, helt ny situation.

Jag har läst om att andra drabbats av "näthat" där bloggare får elaka och orättvisa kommentarer. Oftast som en följd av avundsjuka.

Jag har också misstänkt att det stuckit i en del ögon att jag som helt ny i retrievervärlden, går hela vägen från NKL till championatet med raka 1:a pris, vinner Nordiska Mästerskapet, placerar oss högt på WT-starter etc. Att det är fog för att skapa avundsjuka i landet jante. 

Men jag är ändå förvånad och förbluffad, för att inte säga förskräckt, över de personliga påhopp jag blivit utsatt för idag. Det kanske inte är "näthat" per definition, men tillräckligt för att jag behöver få skriva av mig.

Bakgrunden är att jag, som en reaktion på att en version av en situation - uteslutande baserad på hörsägen och i många avseenden därför felaktigt vinklad - framställdes i ett forum på Facebook och där vann sympatier. Då jag själv var på plats i den situation som avsågs och därför är av en annan uppfattning ville jag bidra med mer nyanserad och faktabaserad information, vilket jag skickade i ett PM till en av de som sympatiserat med inlägget.

Jag inledde med att konsekvenserna, att SSRK tappar medlemmar pga detta, var tråkiga. Att jag givetvis accepterar andra åsikter, men ändå ville förmedla en annan bild än den som målats upp, då jag själv var på plats vid den situation som avsågs. 

De kommentarer jag fick tillbaka är förlämpande och rentav kränkande. Som några exempel kan nämnas, här citerat:

"Jag har nog sett liiite mer än dig om hur vissa saker går till [snip] genom alla år jag varit med så din åsikt är faktiskt inte alls intressant för mig."

eller

"Själv tycker jag inte att jag har någon som helst anledning att försvara mitt ställningstagande till dig av alla människor och du får naturligtvis tycka att jag är nedlåtande men det bryr jag mig inte så mycket om"

Jag är fullt medveten om att jag är ny och oerfaren inom retrievervärlden. Något jag med insikt och därför stor ödmjukhet ofta återkommer till. Just därför är en förolämpning som "Jag har nog sett liiite mer än dig" obefogad. Fast det som svider mest är "till dig av alla människor” när det kommer från en person som jag endast träffat i verkliga livet ett fåtal gånger (2) och aldrig bytt mer än ett par ord med. Det bekräftar för mig att det finns folk därute som tydligen bildar sig en uppfattning baserat på vad de hör av andra eller ser på sociala medier. Nu är jag förvisso redan cynisk, men det här förstärker min bild av människan.. Vem är jag av alla människor? Och hur kan någon jag aldrig mer än hälsat på veta det?

Slutligen och det som är mest beklagligt är dessa återkommande strider inom och mellan SSRK. Som någon uttryckte vid en tidigare tråd som spårade ur: om vi inte ens kan komma överens inom en ideell verksamhet som syftar till att främja träning och tävling med våra hundar, är det inte så konstigt att det finns krig i världen.

Vi må ha yttrandefrihet i Sverige, men de flesta av oss är vuxna människor och borde därmed kunna använda sunt förnuft och tänka i termer av konsekvenser. Facebook och andra sociala medier må vara fantastiska, men de lämpar sig inte för ensidigt vinklade inlägg som syftar till att förstöra och sabotera. Hur tror ni att nya medlemmar eller nya aktiva inom retrieversvängen uppfattar det de ser och läser i dessa forum? Vilken bild förmedlar vi till dem? Det här gäller inte bara SSRK vs JRK, utan även jaktlabbe vs showlabbe osv.

Gör gärna egna val och ta ställning. Framför gärna dina åsikter och förändra det du själv kan påverka. Men snälla, sluta smutskasta andra; personer, raser och organisationer, i publika forum.

Kort sagt - kliv upp ur sandlådan.


Bild lånad från www.matzkeijser.se

tisdag 5 maj 2015

Grattis och äntligen!

Idag gratulerar vi Obans dotter Zetastar Special Squaw, Meya, med förare och ägare Maria till ett 1:a pris i NKL på Södertäljeprovet! Härligt! Bra jobbat av er båda!

Dessutom fick vi äntligen accept från fysion på att lägga in lite övningar under promenaden. Tanken var att det skulle vara ett fint och försiktigt närsök, fast det blev fullt blås ut, fint jagande och full fart in. Jaja.. Någon är lite taggad tydligen. :)

Bild på Meya - Maria Alm

måndag 4 maj 2015

Island på 3 dagar med 45 bilder

Jag har varit på Island en gång tidigare.

Då som en kick-off med jobbet. Förvisso en fantastisk sådan och jag är tacksam för förmånen att få göra sådana resor i tjänsten. Fast efter den här helgen inser jag att det jag såg och upplevde då inte var i närheten av det verkliga Island.. Under den resan blev vi installerade på Hilton, transporterade i bussar för att köra 4-hjuling, rida islandshäst och besöka restauranger.

Med resultatet att jag aldrig faktiskt fick se just det verkliga Island, vilket jag fick möjligheten att göra nu. Om än bara någon timme ut från Reykjavik i olika väderstreck.

Här kommer en reseberättelse, i oredigerade bilder, från min helg på Island tillsammans med Jannike.

Vilken helg. Vilket land. Vilka möten. Med hästar och människor. Jag kommer att återvända.


Inledningsvis en bild på de resande (om än i felaktig kronologisk ordning).

Här vårt fina hus och vår fina bil. När vi skulle hämta ut bilen på flygplatsen saknades vår bokning, trots kvitto på att den var förbetald. Efter en del strul fick vi ut en bil och blev uppgraderade. Vi hade hoppats på en Jeep eller en Lamborghini :), men fick istället en helt sprillans ny bil som rullat 49 km. Det kändes ju så där, väl vetandes vilka ställen vi skulle köra på...

Vi bodde på ett superfräscht lägenhetshotell i "ambassadsområdet".
Här det ena sovrummet.

Och här det andra. En ren, nyrenoverad och väldigt fräsch lägenhet med perfekt läge för våra utflykter.

Innan fredagens utflykter startade hade Jannike lite räkneövningar i vardagsrummet. 

Väl installerade (och efter räkneövningarna) tog vi en lunch på stan.
Nästan lite San Fransisco över backarna och havet i bakgrunden.
Fast kallare..

Efter lunchen rullade vi ut på västra Island, där hav möter berg.

Den här utsikten hade familjen, tillika gårdsägaren, från sitt vardagsrum och kök.
Jag skulle kunna leva med det. 7 dagar i veckan faktiskt. Och tänk er om några veckor när det blir grönt..

Syftet med besöket var att besöka den här mannen:
Dofri frá Skipaskaga

En härlig kille som gick i en flock av hingstar på 1 till 3 år.

Jannike bekantade sig med sitt nyförvärv, som var oväntat kelig och gillade uppmärksamheten.



Otroligt häftigt att träffa dessa islandshästar i deras riktiga miljö:
i en flock och i ett landskap, som är helt olikt våra svenska förutsättningar.
Enormt givande att se samspelet mellan individerna i flocken.
Se den här gruppen på fyra och deras minspel och öron på denna bild och nästa.  

Trots olika åldrar och det faktum att de är i princip ohanterade var de väldigt nyfikna,
följsamma och försiktiga. De kom fram till oss och ville vara med, men kommunicerade
hela tiden mellan varandra med öron och kroppspråk. Det är sällan vi får möjligheten att se detta samspel
i en flock hemma i Sverige och jag var tagen av situationen. Samt - vilka fina killar!

Dofri var en riktig gosegris och den bruna till vänster blev jag förtjust i.
Som sagt - vilka killar!

Se bara på den här bilden, där de liksom ställde upp sig och poserade.

Eller den här, när de visar på sin nyfikenhet och tillit till oss människor.
Underbara varelser och djur!

När vi bröt upp tog småchipparna i flocken tillfället i akt
att bjuda upp till lite race över de vackra markerna.

På lördagsmorgonen undrade vi om det hängde en överkörd katt eller något i grillen på bilen,
då vi märkte att vi fick stor uppmärksamhet vid rödljus och andra stopp.
När vi stannade kunde vi se vad de andra hade sett: tjusigt monterade navkapslar - med buntband...

Lördagen inledde vi med att kolla på tävlingar strax utanför Reykjavik.

Mitt på dagen tog vi paus från tävlingarna och jag åkte på SPA.
Välbehövlig massage, en stund i de varma poolerna, avslappnade miljö
och en juice på morot, apelsin och ingefära var väldigt välgörande.

Därefter var det dags för tävlingar igen.
Domarna är parkerade i separata bilar i slänten ovanför banan och ger poäng så här.
Som Let's Dance ungefär..

Vi tittade på finalerna och här Siggi som vann sin töltklass till den här vackra kulissen.
(Siggi på skimmeln).

Vi fick även en chans att hänga med kändisar. Här Ardna.
Lägg det namnet på minnet, hon kommer nog bli stor och berömd #starstrucked

Efter tävlingarna åkte vi söderut till gården Kirkjuferjuhjáleigu.
Uttala det om ni kan... Och titta särskilt på vidderna och himlen bakom hunden.

Här träffade vi fler småchippar..

...såg en fantastisk solnedgång över bergen
(helgens enda regnskur kom i bilen på väg dit)

...och blev bjudna på middag efter vår ridtur. God mat i sällskap av härliga människor!
Här en tavla i hallen i det tjusiga (faktiskt ännu ett där jag skulle kunna tänka mig att bo) huset med fantastisk utsikt.

Söndagen inleddes med lite sightseeing utanför Reykjavik.

I detta område var det förbjudet med hundar nu under maj och juni.
Jag gissar på att några ömtåliga fågelarter häckar här.

Efter lite strosande i solen mötte vi upp locals för lunch
på ett ställe med en annorlunda installation i fönstret.

Här var temat fisk och skaldjur och vi åt en fantastiskt god lunch,
en perfekt laddning inför eftermiddagens övningar.

För på schemat stod inte mindre än fyra stall, att besöka
för att se på och provrida olika hästar. Här dagens första sto. 

Här toaletten på dagens första stall.
Behöver jag förklara att själva stallet höll utomordentlig klass..?

Sadelkammaren i stall nummer två.
En genial lösning med ett vattenrör som sadelhängare,
där det skapas perfekt förvaringsutrymme för vantar, mössor och annat.

I detta stall träffade vi också lilla hjärtat.
Kan ni gissa vad han hette?

Därefter åkte vi vidare till Fákur. Världens största hästsportanläggning,
med inte mindre än ca 4 000 hästar. Suveränt system där alla har egna stallar med paddock utanför
och omklädnings- och fikarum ovanpå. Ridbanor, ridhus, ovalbanor och UPPLYSTA ridvägar ingår i avgiften.
Liksom utsikten med bergen i bakgrunden.

Så här skönt är det att rulla sig i paddocken.
Väldigt smart med grus. Hästarna håller sig relativt rena - och bekymmer som mugg reduceras.

Efter fantastiska Fàkur rullade vi söderut igen över bergen och ned på slätterna.

Jag stod som grindvakt vid insläppet och missade tyvärr att fota den stora flocken.
Det var lite maffigt när 10 hästar öste förbi i full galopp och drog upp stora dammoln för att komma in i stallet.
Här på bilden en annan hage och bara två hästar. Fuxen var fasligt störd över de entusiastiska vallhundarna, som hade sin stora uppgift under dagen, och blev lite introvert i ett hörn. Men när hundarna kallades in kom han också.

Här mötte jag också min prins:
Hrani frá Kirkjuferjuhjáleigu

En fantastiskt snygg och väldigt personlig hingst.
Han följde efter mig som en hundvalp när jag gick i hagen.
Väldigt social och tillgänglig. Och tydligen väldigt fina gångarter.....
Hmm.

En liten ridtur i skymningen (fast solen står högt) hann vi med också.
Här Johannes till höger och jag till vänster på stoet Ösp.

Sen ankomst till Reykjavik även på söndagen,
så det blev take-away och en riktigt bra sushi
med fantasifulla rolls. Gott!
Ljust som mitt på dagen,
fastän klockan passerat 21.

Kvällssol i city får avsluta reseskildringen.
Staden som kändes som en skidort.
Som Åre eller Verbier, fast i ridkläder istället för skidkläder.
Kallt i luften. Varmt i solen. Klar hög luft.
Och klädd efter dagens aktiviteter.
I like!

Därtill sluts cirkeln. Dels i att det denna helg var ett år sedan jag "flyttade hemifrån" samt i ett annat avseende som jag kommer få anledning att återkomma till. Jag tror på att stänga dörrar till det förflutna, på samma sätt som att stänga använda queries i kod för att inte ta för mycket prestanda från huvuduppgiften - det som sker i nuet och ska ske framåt.

Tack snälla Jannike för en fantastisk helg i härligt sällskap! Tack vare dina kontakter och ditt nätverk fick vi träffa både människor och hästar i mängd. Underbart!

Den bästa älskade Oban har även han haft en härlig helg och blivit bortskämd hos familjen i Norrtälje. Nu ligger han vid mina fötter och är, liksom jag, nöjd med att vara hemma.