Apportera för livet mot Cancer

Wow..!

Hemma, och efter två dagar snart utvilad, efter en intensiv och omtumlande helg med 1,5 dygn ToR till Göteborg med världens bästa Zara!

Vi rullade ned på fredag eftermiddag och efter rastning av hundar tog vi en middag och några glas vin på hotellet.

Turerna inför tävlingen har varit många. Redan inför WT:et i Finland i april hade Zara, Hanna och jag satt ihop ett mixed lag för start. Då var det Oban som var skadad och vi fick ställa in. Nu var Bean konstaterat dräktig och Zara fick låna Messi, av Maria. Någon vecka inför start började Brodie löpa och Hanna bad oss hitta en ersättare. Då merparten av de vi känner redan var anmälda, eller gravida (!) eller uppbokade på annat håll chansade vi och bad Ewa, som var reserv i laget "Träskatorna" att gå in som ordinarie i vårt lag. Vilken lyckträff!

Förberedelserna? Ja, de var väl så där. Ni som följer bloggen känner till Obans och min status, med mer eller mindre sex månaders träningsuppehåll. En start på Four Friends efter en handfull träningstillfällen och en hel del funderingar. Laget, med Maria som träningsledare, hade ambitioner att ses, men vi själva missade första träningstillfället dagen före midsommarafton (kaos i Stockholmstrafiken...) och fick bara ett tillfälle tillsammans en regnig eftermiddag.

Förutsättningarna var väl kanske inte ideala med andra ord. En konvalescent. En inlånad hund med ny handler. En hund som nyligen lämnat NKL, på start i Elitklass med internationella domare och ett garanterat utmanande provupplägg skapat av några av landets mest meriterade...

Vår inställning var att ha en rolig helg, att ha kul och att dra lärdom! En inställning, som med ödmjukhet och prestigelöshet samt gemensamma resonemang bar frukt!

Tidigare lagmedlemmen Hanna har en border terrier vid namnet Paddington, därav lagnamnet "The Paddingtons". Hanna och Andreas bistod (tack!) med att trycka upp tröjor (även Paddington själv hade en), Ewa sponsrade med hoodies och vi bar likadana kepsar för en fullvärdig mundering. Inte så jaktlig, utan mer sportig :) Maskoten Paddington, som var med under dagen bar också en tröja med samma tryck :)



Oban, lite lätt blasé a'la Brommastyle, i väntan på prisutdelning..

Hur gick det då?

Vi var mer än nöjda med våra prestationer under dagen (se beskrivning av rutorna nedan). Att få möjligheten att föra ett gemensamt resonemang kring varje ruta och att välja apport utifrån vilket ekipage som var bäst lämpade för uppgiften passade oss perfekt då vi kunde anpassa oss utifrån vardera ekipages styrkor och svagheter. Efter dagens sista ruta var vi supernöjda med vad vi åstadkommit och gick från tävlingen med en bra känsla. Dock utan några tankar på placering, då vi visste vilka vi konkurrerade emot.

Liten mammagris i väntan mellan rutorna.

Placeringen då?

Vi kom på en 3:e plats! Helt otroligt givet nämnda förutsättningar och den faktiskt hårda konkurrensen! Wow! Vilken känsla, delad glädje är verkligen dubbel glädje! Jag har stått på pallen förut, men då har jag nästan tyckt att det har varit pinsamt. Nu när vi upplevde det tillsammans blev det en helt annan känsla - och glädje! När vi kollade poängen på vägen hem såg vi dessutom att vi var endast en (1) poäng från 2:a placeringen. Igen, wow!

Tjoho! En 3:e placering för The Paddingtons! Bild: Benke Odenmark

Om uppläggen på vardera ruta, i vår startordning:

RUTA 4 - Obans poäng: 20
Tre enkelmarkeringar under drive, där vi fick välja vilket ekipage som skulle ha respektive apport. Vi resonerade att det var minst störning för Moss att få ta in sin först, så han fick starta. Därefter Oban och sist Messi. Alla tre hundarna mer eller mindre spikade sina markeringar och vi var mer än nöjda med vår start på dagen.

RUTA 5 - Obans poäng: 19
Tre dirigeringar i ganska snårig terräng av karaktären mangroveträsk. Områdena var placerade ungefär kl 10, 12 och 14. Då det gick skott mot samtliga områden som inledning resonerade vi även här att det var lämpligt för Moss att få inleda. Oban gick som på ett snöre mot sitt område, jag lade stopp, närsök och fick in apporten. Vet inte om domaren drog på signalerna eller om det var fotgåendet eller annat som drog ned en poäng här. Moss och Messi tog även de sina
linjer och fick in apporterna med lite styrning.

RUTA 1 - Obans poäng: 15
Tre dirigeringar ganska tight, ca 25 meter emellan längs med en vall, i änden av en appellplan. Här resonerade vi utifrån att vi inte fick riskera en nolla på att fel apport kom in och att det var säkrast att de två första apporterna var inne innan Moss skickades. Ett resonemang där vi vägde risk mot svårighet, då unghunden Moss då samtidigt skulle få den längsta linjen. Fast med facit i hand var det rätt beslut, vilket också bekräftades när vi såg att andra fick problem just med detta. Messi skickades således på den första apporten och plockade in den snyggt. Oban skulle sedan ta den i mitten, men ville gärna kolla läget där Messi varit (anade lite konkurrens mellan hanarna här..), så det blev
en del styrning och joystickande. Kommentaren från domaren efteråt var att jag skulle lita på min hund och låta honom jaga istället för att spela minigolf... Moss - han glänste och tog den långa linjen utan bekymmer!

RUTA 2 - Obans poäng: 17
Här var det vasslik terräng över strandängar. En markering och två dirigeringar med skott mot områdena. Här hade vi sett att den ena dirigeringen gick längs med ett dike, vilket blev en naturlig inramning, medan den andra var rakt ut i bråten av högt gräs och vass. Resonemanget här var att låta Messi ta markeringen som en direktmarkering, skicka Oban på den mer dolda dirigeringen och låta Moss ta dirigeringen längs med diket för att kunna se honom och styra vid behov. Domare Simon berömde oss för val av ordning och gav oss klart för start. Messi stack som en kanon på markeringen - och försvann fullkomligt i vassen. Extremt svårstyrt när hunden inte syns, men apporten kom in efter något stopp och höger. Därefter var det Obans tur. Han gick på en rak linje ut - och försvann i terrängen. Jag trodde att han låg i rätt område och lade på drillen för "jaga", men såg att han kom lite kort. Lade ett stopp, tryckte ut och sedan närsök. Då fick vi träff. Moss tog en snygg linje längs med diket, började jaga i rätt område och fick styras tillbaka med enkla medel. Yes - fortsatt poäng på alla rutor!!

RUTA 3 - Obans poäng: 20
Rutan inleddes med en minnesmarkering, följt av en störningsmarkering som plockades upp för att dirigera över legan mot ett område längre ut och en dirigering. Här resonerade vi att det var bra för Moss att få minnesmarkeringen och fokusera på den. Att låta Messi ta störningen och sikta på att Oban skulle hålla sina raka linjer för att sätta maximal poäng. Ett bra resonemang, återigen, visade det sig. Minnesmarkeringen gick, därefter gick det störningskast för Messi som skickades mot anvisat område. Zara fick trycka ut över legan och sedan styra lite. Därefter var det Obans tur att skickas på dirigeringen på en smal gata genom granskogen. Snöre ut, stopp, närsök och träff (hade inte behövt stopp och närsök). Slutligen skickades Moss och här hade Ewa is i magen och lät honom hållas = fullträff!! Tjoho - vi lämnade sista rutan och var enormt glada över dagens prestationer och att få sluta på topp. 

Lagkamrater i väntan inför sista rutan hos Roger Philips

Oban landade på totalt 91 poäng. Jag har inte kollat alla resultat, men då dagens Top Dog hade 95 poäng är jag väldigt nöjd med hans prestationer. Vi hade klar fördel av upplägget och att kunna utgå från hundarnas styrkor och svagheter, vilket i vårt fall innebar att vi slapp markera. Det gjorde han förvisso på första rutan och fick 20 poäng, men det är onekligen linjerna som är hans stora styrka för dagen. Bästa, älskade hund som kliver in på tävling och presterar!

Förutom en fantastisk dag med utmanande upplägg, internationella domare och överraskande bra resultat och placering för laget var eventet bland det bästa jag har varit på. Enorm uppslutning, många utställare, fina faciliteter med försäljning, fantastiska marker, professionellt mottagande, massor av mingel osv. gjorde tävlingen till ett riktigt topparrangemang!

Delar av parkeringen på Mölndals Brukshundsklubb. Crowded!

Tack till bästa lagkamraterna för en härlig dag! Tack till Hanna och Andreas för lån av maskoten Paddington och tryck av tröjor etc.! Varmt tack till arrangörer, funktionärer, sponsorer och andra eldsjälar för era insatser! Det är svårt att finna ord för de fina handlingar som präglat hela arrangemanget där domare ställt upp utan arvode och mängder av människor slitit med förberedelser och genomförande för ett gott ändamål. Slutligen tack till alla som bidragit till Apportera för livet mot Cancer där insamlingen nu nått över 680 000!!

FUCK CANCER!!

Lite suddig bild på vår maskot Paddington på resultatlistan :)

Glada 3:e pristagare! Bild: Benke Odenmark


 

Roadtrip

Halvt invalidiserad trots två besök hos naprapaten. Lite sliten efter trevlig tjejmiddag igår. Fortfarande otränade och oförberedda på start. Men nu åker vi! Tjoho! Med bästa resesällskapet dessutom @zarawinkler.

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

The Paddingtons

Första lagträningen för mig och Oban. Gick ungefär som Four Friends, så imorgon blir det närsök på schemat. För ont för att utveckla (j**la rygg), men tack laget och Maria för en trevlig kväll!! Bild lånad av @zarawinkler
Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Post Midsommar

Söndag kväll och hemma efter en härlig midsommar på Gimo Herrgård.

Bästa Linnea (och Micke) var snälla och tog Oban, medan matten förlustade sig i badtunnor och på middagar. Kan hända att det blev en del rosé också..

Imorgon är det ny vecka och dags att ta tag i tillvaron. Har ni hört det förut? Jag kände liksom igen mig när jag skrev det..

Några markeringar och lite fotgående borde vi få till åtminstone. Och kanske några linjer..

Hoppas ni har haft en fin midsommar. Här en bild från charmiga Öregrund där vi åt lunch i lördags.

Glad midsommar!

Idag åkte vi tidigt från jobbet för att hinna träffa Zara och Ewa. Fast när jag efter 45 min kom till Södra Länken tog det tvärstopp. Då jag sett att det redan då (vid 12) stod helt still i norrgående valde jag att vända. Synd att missa en bra träning, men vi åkte hem och körde markeringar i högt och blött gräs istället.

Och Oban spikade. Varenda apport. Hmmm. Tål att tänka på efter söndagens prestation. Markera kan han ju tydligen.. Fast inte under tävling. Får fundera på om det ligger hos mig eller om det kanske brann i huvudet på någon som inte fått hämta många apporter det senaste halvåret..

Glad midsommar på er!

Att experimentera..

Jaha. Så var det då dags att utvärdera experimentet med att tävla utan att ha tränat på ett halvår. Med risk för att jag missar något tillfälle hit eller dit så tror jag att antalet träningstillfällen sedan A-provsstarten på Sundsta kan räknas på ena handen:

• A-provsträning med tjejerna 1/12 2014, superbra upplägg med många störningar i form av att passera vittringar etc. innan min planerade vintervila.
• WT-träning någon gång februari/mars, test av upplägg inför Lidingö WT (med ouppvärmd hund, tre decimeter blötsnö och en skadad hund som resultat..)
• Närsöksträning också det någon gång februari/mars, med nedgrävda bollar i ett stort område (här hade jag anat att det var bekymmer med fysiken efter träningsuppehållet, varför vi valde just ett begränsat närsök - och det var således här någonstans jag verkligen anade oråd, tog ett blodprov och konstaterade anaplasma. Med ännu längre konvalescens och rehabilitering som slutsats..)
• Kompassen, eller en variant med synliga mål, efter accept från fysioterapeuten på att gå lös efter Kristi Himmelsfärd i maj (dessförinnan helt kopplad mellan mars - maj)
• Markeringar med Annika och Zingo förra måndagen. Det gick så dåligt att vi avbröt..

Och så var det Gesta härom helgen, men det var under provlika förhållanden då det var domarna som tränades och inte någon träning att tala om i avseende att öva och befästa moment (eller ta tag i situationer..). En erfarenhet däremot, absolut.

I vanliga fall brukar mina dagar inför start bestå av strukturerade förberedelser baserat på de senaste träningarna. Genom att ta tag i våra brister och repetera dem: fotgående, stagda, närsök, linjer osv. Nu hade vi ingen träning att utgå från utan åkte på tävling faktiskt helt utan kännedom om dagsform och vad vi borde tagit tag i. Jag föredrar ju, även professionellt i mitt jobb, att vara preventiv och förekomma, men nu försökte jag verkligen se det som ett test av formen och istället dra lärdom.

Så, vad hände då på starten igår och vad har vi lärt oss?

Först och främst stort tack till arrangörer och sponsorer för ett väldigt trevligt arrangemang! Från inbjudan och välkomnande, information, registrering, service på plats med försäljning av mat och tillbehör till upplägg, funktionärer och domare. Bra jobbat SSRK Bergslagen, en stor eloge till er!
Här följer en beskrivning av upplägget och vår "prestation":

RUTA 1 - domare Sune Nilsson - 16 poäng

Två enkelmarkeringar där hund nummer 1 skulle ta den ena och hund nummer 2 den andra för att sedan skifta. Här blev det lite tokigt (bra ursäkt, eller hur?). Då vi tydligt blev anvisade att det andra kastet var vårt (kast 1 gick kl 12 och kast 2 kl 14) vände jag upp mot kast två. Varken Oban eller jag markerade således kast nummer 1. Men då min parkamrat, ofrivilligt, tog in kast nummer två istället blev vi skickade på kast nummer 1. Vilket blev mer eller mindre ett fritt sök, då varken jag eller Oban hade markerat. När vi växlade och fick nya kast spikade Oban sitt, men här blev det istället fel för den andra hunden, då ordningen blev ändrad. Jaja, shit happens och det är inte lätt att vara domare och snabbt agera på och ändra på upplägg när allt är igång. Förvånad över poängen då jag trodde att Sune skulle döma hårdare på den första apporten, även om apport nummer två gav 10 poäng. Jag hade gissat på 12 poäng totalt, men fick 16. Tack. 

 

RUTA 2 - domare Mats Närling - 9 poäng

En walk up där hund nummer 1 fick en markering under transport, vartefter hund nummer två skulle ta en dirigering uppför en slänt i sandtaget. Oban tog linjen på ett snöre (??!!), jag lade ett stopp och ett närsök (vilket kanske vad det som drog ned poängen på detta moment). Sedan var det dags att skifta och vi skulle få en markering. Hahaha! Markeringen gick på en kulle med ungskog/sly och det var omöjligt att styra hunden. Oban övermarkerade rejält och efter ett tag försökte jag kalla in honom för att försöka hålla honom tightare, men det gick inte att få fram honom rätt då jag inte såg var han var. Apporten kom således inte in.. Bra upplägg av provledningen, då hundarnas markeringsförmåga (och inte förarnas handlingsförmåga) blev avgörande här. Mindre bra av oss som inte markerade, återkommer till det i slutsatserna...

 

RUTA 3 - domare Ulf Göranzon - 20 poäng

Nu nere på sandtaget. Skott och störningskast gick till vänster kl 11 och ganska tight kl 13-14 gick ett skott för en dirigering. Oban gick, återigen (!) som på ett snöre ut. Det är denna film jag lade ut igår. Närsök, träff och hem. 20 poäng. Kul att han kan ta linjer....!

 

RUTA 4 - domare Mats Lundin - 8 poäng

Hahaha..! Igen. Mardrömsupplägg utifrån tidigare erfarenhet på träningen med Annika förra måndagen och Ruta 2. Dubbelmarkering. I terräng där det inte gick att styra hunden: kast ett i sly och kast två bakom en vall. Ja, det blev väl fritt sök ungefär.. Faktiskt förvånad över poängen här, 8 poäng. Jag hade gissat på 2 + 2. Älskade skithund :)

 

RUTA 5 - domare BG Landin - 19 poäng

Väldigt jaktlikt upplägg där vi skulle "smyga oss fram till en damm" där skytten skulle nedlägga änder. Dubbelmarkering på linje, på vatten. Första kastet på vattnet bakom en ö och andra kastet framför ön. Oban spikade båda, men var väl lite knusslig på vägvalet in, vilket sannolikt drog ned från 20 till 19. Kul att han tydligen kan markera - ibland - åtminstone... :) Sa jag skithund..? ;)

 

Jaha. Vad drar jag då för slutsatser av att starta utan att träna?

 

Linjer och signaler satt förvånansvärt bra. Oban gick som på ett snöre ut på de dolda linjetagen och jag använde bara stopp- och närsökssignal. Av detta tänker jag att en hund som är fem år kanske faktiskt kan det här, som att cykla. Att kunskapen finns. Att det kanske är posivivt att inte slösa på pipan, utan bara fortsätta befästa förtroendet.

Note to self här: Min handling har jag varit inne på tidigare. Reaktionsförmågan, att läsa av situationen och förekomma är en fråga om timing som behöver underhållas. Nu var det ett WT med riggade situationer, men på jakt och A-prov går det inte att förutse situationen på samma sätt, utan det gäller att vara blixtsnabb och agera. Så - även om Oban kan ta linjer och signaler måste jag hålla igång mig själv... (och behöver en till hund - precis som med hästar tror jag på värdet av att underhålla sig själv som ryttare i att rida flera hästar - och föra flera hundar..)

Markeringar. OMG. Det är tydligen en färskvara. Att hänga med. Att vara säker på var något landat. Att följa upp. Att spika. För att sätta 20 poäng på en markering på ett WT måste det vara spik. Det var det ju inte riktigt igår... Det var dessa rutor vi missade rejält på. Tycker mig se en tydlig trend att Oban söker med ögonen. Det fungerade ju t ex på ruta 5 där apporterna landade på blankvatten, medan de andra var katastrof..! Här var han väldigt unghundslik: han sprang till rätt område, men när han inte fick direkt utdelning blev han stor, yvig och med mer spring i benen än näsa. Alltså, markeringar är en färskvara och nu får vi nöta en period med olika avstånd, variera terräng, kasta stort - leta smått etc. Kul, då har vi något att göra..!

Stadgan är ju ett annat kapitel. Zara som gick med som publik (och jag själv) var övertygad om att han skulle knalla från ruta 1. Och det laddades upp mer och mer för varje ruta..! Så klart. Det är ju kul att tas fram ur garderoben och få skytt, gevär, skott och allt... :)

Ja. Och så var det en del fasoner att ta tag i. Någon har tydligen fått flöjta runt i flexikoppel för länge. Något (flexikoppel) jag var starkt emot när jag skaffade hund. Men som blev ett nödvändigt ont efter min egen operation och som jag sedan hemfallit till av ren bekvämlighet... Ajabaja. Det blir inte bra när en tävlingshund, och hane, får skvätta och räfsa hur som helst - när som helst.

De sista delarna kvalificerar in under den kategorin jag var väl medveten om att vi behövde ta tag i efter förra säsongens A-prov. Något vi skulle ägna vintern åt. Något som fick ställas på vänt, till förmån för konvalescens och rehabilitering. Men, nu blev jag påmind igen..
Receptet? Ta tag i tillvaron. Sluta slarva runt i flexikoppel och skvätta här och där (nageln i ögat helt enkelt..) Mängdträning på markeringar. Och fortsätta enligt tidigare tankar med kompassen för att befästa förtroendet för att gå på långa linjer med terrängbyten.

Nu kan träningssäsongen komma! Yeah..! Tack bästa Zara för stöd och sällskap (utan din support hade jag inte ens gått upp och åkt i väg på start efter en tjejkväll med ganska mycket vin...)

Bild från Gesta, @zarawinkler

 

 

 

 

Helg!

Fortfarande ingen träning att tala om, men granntjejerna kastade boll till Oban - som var väldigt glad över uppmärksamheten. Vi är visst inte så noga med det där längre.. Får väl ta tag i tillvaron när det vankas valp..
Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Ljuvliga doft!

Motivet är snett och skärpan är dålig. Fast ändå, min favorit. Ljuvliga doft! Har njutit av syrenerna på våra promenader. Ja, ni läste rätt. Promenader. Träningen väntar vi med. Det var ju flera som trodde på det där med att vila sig i form... 😊

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Strategi för start?

Har ju inte tränat på ett halvår. Och inser att det är lite sent att börja nu. Tänkte därför experimentera med att starta utan att träna. Då har vi ju en ursäkt. Smart, eller hur??!! 😃 Idag en härlig promenad i solen längs Mälaren istället. Vardagslyx!

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Mysig måndag!

Idag har vi hunnit med mycket. Premiär på löpning (!!) efter min ledbandsskada, Obans rehabilitering och min konvalescens efter operationen. Premiär även på markeringar efter vinteruppehåll och nämnda rehabilitering. Det gick väl så där ska erkännas. Zingo strålade däremot! Sedan avslutade Annika och jag kvällens promenad med shopping på Blomsterlandet. Premiär för sommarblommor dagen till ära. Mysig måndag helt enkelt!

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Terapi

Hade hoppats på en helg i solen vid poolen hos mina nära och kära. Men solen hann vi bara njuta av igår kväll och nu ikväll. Förvisso fantastiskt, fastän dagen idag var mulen och har ägnats åt långa promenader, chill i soffan och - meditation! Skönt! Oban och jag är hundvakt till Magda medan familjen W är på bröllop. Mysigt för oss alla med lite utökning av flocken. Trevlig nationaldag!!

Published with Photo Blogger for Windows Phone.

Från glamour till gummistövlar

Avbön igen för dålig frekvens på inläggen, men det har varit dåligt både med tid och motivation..

Spenderade lördagen i Hästsportens Hus på Solvalla där årets Elitloppshelg gick av stapeln. Tyvärr hällregn, så känslan av folkfest förtogs, fast vi hade trevligt med god mat och rosé.

Tidigt i säng för att åka till Gesta Gård med Zara, Cattis m fl där vi deltog som hundekipage på SSRKs A-provdomarutbildning. Nyttigt och värdefullt med ett serverat mock trial-upplägg under bedömning!

Ni som följer bloggen vet att Oban endast har gått lös i två veckor och att träningen senaste halvåret har varit i princip obefintlig. Med bakgrund av detta är jag mer än nöjd med hans insats, då jag var tämligen säker på att han skulle knalla.. :)

På första släppet, vilket gick som en drive, blev vi efter en stund anvisade en av de apporter som fallit i början av driven. Oban hade inte markerat, utan fick styras dit och tog signalerna fint. Sedan gjorde jag en total tankevurpa och stod och fotade de som stod på linjen etc. varför skick nummer två kom som en överraskning för mig. Varken jag eller Oban hade markerat och efter lite väl mycket spring i området (!!) fick jag kalla in. Även här positivt överraskad - han kom på inkallning :)

Efter lunchen var det dags för walk up. Oban och jag hade nr 1 och gick till höger på linjen. Dock föll det "fågel" för skytttarna på den vänstra sidan, varför de par som gick där fick jobba först. Rätt lång väntan och mycket passivitet okopplad på linjen medan sex hundar tog sina två apporter. Någon var väldigt laddad vid sidan.. Slutligen blev det vår tur. Inte heller här hade Oban markerat, utan skickades mot ett område över en åker, förbi en dikeskant och upp över en ganska hög trave av gamla rundbalar. Oban tog alla tecken perfekt och jag kunde föra honom tyst med endast handtecken, förutom "UT" där jag använde rösten. Extra bra då vi efteråt fick veta att dikeskanten var invittrad med kanin, en störning som han passerade utan bekymmer. Apporten kom in snyggt och prydligt.

Två apporter hade fallit i samma område, men då hund nummer 2 missade blev det vår tur igen. Nu tyckte nog Oban att området var tomt för jag fick styra tillbaka honom till området flera gånger, utan resultat, vartefter jag fick kalla in honom. Och han kom på inkallning igen! :) Ni som har läst bloggen vet att det var några A-prov som han tog lite egna initiativ och blev Out of Control, därav glädjen över inkallningen, även om detta bara var dummies. Istället blev vi eye-wipe'ade av duktiga Maggan, men det kändes helt OK. Det är alltid härligt att se duktiga hundar!

En annan duktig hund var Bean, som för första gången var ute hetluften på ett mock trial som detta. Hon lyckades med bedriften att eye-wipe'a inte mindre än tre (3) hundar! Härligt jobbat Zara och Bean!

Väl hemma var jag helt slut. En hel dag med glamour följt av en hel dag med gummistövlar tog ut sin rätt..

Tack alla för en trevlig söndag! Nu är jag lite mer motiverad att ta tag i träningen. Snart är det dags att starta..!!

Note to self: sluta fota när du står på linjen,
utan fokusera på vad som händer
och framförallt - var beredd på att bli skickad!!!