tisdag 28 februari 2012

Lantisar i stan!

Som avslutning på en intensiv dag kom Arrac och Tassa till stan. Sitter nu i soffan med en liten hund på var sida (båda vill ligga i knäet, men det går inte för där har jag laptopen) och en stor svart på rygg lite längre bort i divandelen.

Började besöket med en promenad som var lätt kaosartad :) Har som bekant inte världens koppeldisciplin på Oban. Och nu hade jag två hundar till, vilka inte är helt vana att vara i tätort med trottoarer, övergångsställen, rödljus etc. Var bitvis väldigt trassligt med tre koppel kan jag avslöja.. Hade Oban lös på de vanliga ställena. Han tyckte att det var lite märkligt att de andra inte sprang med honom som vanligt, men våga tusan släppa dem här bland andra hundar, harar och bilar etc. :)

Nu har de precis hämtat sig efter traumat i att bli duschade efter promenaden. De tyckte nog egentligen att det var ganska skönt med varmvattnet, men säkert ovant att komma till en ny plats och ställas i en dusch :) Det var ett måste, efter morgonens snöfall följt av sol och plusgrader hela dagen, är det riktigt grisigt ute.Vi har haft städerskan hemma under dagen, så det kändes lagom lockande att släppa in, inte bara en utan tre, skitiga hundar. Nu är de nybadade och myser i soffan!

Nybadade hundar!

Testikelintyg

Efter träningen blev det blåljuskörning tillbaka till stan för ett veterinärbesök. Syftet med besöket var att få ett testikelintyg som ska skickas in till SKK. När vi ändå var där passade vi på att ta årets vaccination mot kennelhosta.

Nu, med godkända testiklar, utöver allt annat med höfter, ögon och PRA, hoppas vi att det är valpar i magen på Helga, som ultraljudas senare i veckan. Såg, apropå hälsostatus, att Rasdata är uppdaterat med all information från senaste testerna: http://www.rasdata.nu/labrador/hund/2010/s3590710.htm

Träning och valpar hos Reedsweepers

Privatlektion hos Helena Lindström/Reedsweepers idag. Vi har lagt oss till med en del olater när vi slarvat runt på egen hand under vintern, så det fanns en del att ta tag i.. Utöver att ta tag i teckenträningen.

Helena lade ut tre områden runt om skiftet där vi höll till. Väldigt bra upplägg där vi kunde kombinera ut, stopp, höger och vänster med störnings- och minnesmarkeringar etc. för att försvåra målområdena, vilka dessutom innefattade terrängbyten över dike, in i skogsbryn, mellan buskage. Så - för att minnas upplägget har jag gjort en enkel skiss. Röda prickarna 09.00, 12.00, 15.00 utgör målområden, medan pricken 18.00 var ett område där det gick störningsmarkeringar när vi inte skickade därifrån.


Det jag verkligen gillar med Helena är att hon är noggrann med detaljerna. Som jag skrev har vi blivit lite slappa under vintern. Lite som att rida en period utan att rida för instruktör som kan rätta till sits, axlar etc. Vartefter Oban har lugnat sig vid sidan har jag slappnat av och kräver inte ett exakt fotgående hela tiden etc.  utan nöjer mig med att han är bredvid och lugn. Men, som Helena så klokt påpekade - är inte lydnaden 100%-ig vid sidan kommer den inte vara det 200 meter ut heller.. Så - med det sagt började vi med skicken. Jag har väl sett lite väl mycket mellan fingrarna med att han kommer lite långt fram när jag gör tecken för ut på ett linjetag... Korrigering nummer 1 :)

Första skicket var ganska långt (150m?), varvid jag tryckte med flera "JA-JA" efter ett första "UT". Korrigering nummer 2 :) Jättebra! Jag vill ju inte vara en förare som gapar och skriker på proven. Det är just för att få sådan här feedback det är så nyttigt att ta privatlektioner! Precis som i ridningen!! Värdefullt att ha någon vid sidan under passet som säger exakt när det behövs extra tryck: vid osäkerhet, terrängbyte etc. Det är precis sådant jag som rookie behöver. Desto mer vi tränar och desto mer vi ser på andra ekipage, kommer förhoppningsvis även min erfarenhet av att läsa hund öka... Det är det där med timing. Och mun. Och pipa. Och tecken.. :o)
 
Lina och Helena framför krondiket
Sedan varvades raka enkla linjetag med ut/stopp följt av höger respektive vänster. Supernyttigt, då vi emellanåt haft lite utmaningar om inte dummiesen varit helt synliga. Här hade han förvisso sett områdena direkt i början, men vartefter det gick störningsmarkeringar etc. märktes det att han hade glömt bort dem. Dessutom smart att varva markeringar och skottapporter med linjetag för att få både förväntningar och skapa viss förvirring. Det blev aldrig slentrian i en övning, utan skicken kunde verkligen varieras. Vidare väldigt bra att få hjälp med de låsningar, som uppstår ibland när jag korrigerat ett fel. Just att berömma när han tittade åt rätt håll och sedan uppmuntra att gå rätt gav stor skillnad.

Att ta med från dagen (bland mycket annat):
  • Gå tillbaka till grundlydnaden vid sidan. Ställ upp för ett linjetag. Peka. Klappa och bryt.
  • Låt honom inte tjafsa ute på fältet. Korrigera direkt om han inte kommer på inkallning/fortsätter söka/inte håller stoppsignalen etc. Använd rösten - inte pipan. Den ska bara användas när jag vet att det kommer fungera.
  • Tänk på vinden och låt honom falla av från linjen om han gynnas av vindriktningen. Ge honom en chans att hitta själv innan jag går in och dirigerar.
  • Var väldigt tydlig med kroppspråket vid höger- och vänsterskick. Ta gärna ett stort steg, rör hela kroppen. Korrigera om han tittar åt annat håll. Beröm och uppmuntra om han tittar åt höger/vänster, beroende på vartåt jag pekar. Beröm om han går rätt vid skicket.
  • Be en medhjälpare lägga ut en dummy dolt. Låt medhjälparen, som står kvar i området, skjuta ett skott och skicka hunden mot skottet (området).
  • Använd gärna stora dummies för att låta honom lyckas lite lättare nu i början när vi nöter tecken.
Sedan bjöds det på fika och en mysig valpstund i solen! Tack Helena för en, som vanligt, väldigt bra träning! I'll be back!

Tex- och Weaselvalpar. 6 veckor. Ljuvliga!

måndag 27 februari 2012

Grattis Alli!

Stort grattis till Obans mamma Alli som nedkommit med elva valpar: sju hanar och fyra tikar! Se mer på http://searover.nu/valpar.htm

Alli med två av sex ur första kullen: Peg och Oban. Augusti 2010.

Uttråkad modell

På temat fota med en riktig kamera tänker jag mig några riktigt bra porträttbilder. Men Oban blir omgående uttråkad så snart kameran kommer fram. Inte alls samma spänst och stuns som sekunderna innan, utan han blir gärna lite moloken och disträ - som så här:


Stilstudie i soffan!

Åkte till Ursvik för att ta en rejäl promenad efter jobbet. Men tji fick jag. Det var som en spolad hockeyrink överallt; i spåren, på ängarna och stigarna. Rastade Oban och hittade en plätt i en hästhage där vi körde lite tecken. Dock bara en boll och ingen pipa med, så jag vet inte hur mycket den träningen gav. Det verkade inte så svårt i alla fall.. :)

Istället för träningsresultat får det bli en stilstudie i soffpositioner. I princip alla bilder på bloggen är tagna med mobilkameran. Så även dessa. Men, jag kanske borde börja fota med kameran istället. Nackdelen är att den sällan är med..


söndag 26 februari 2012

Belgian Blue

Lade upp den på FB och delar den även här. Provade att fota med kameran på nya mobilen under promenaden igår och här är den första bilden. Måste vara släpljuset som gör att Oban ser extremt muskulös ut. Nog för att han är välbyggd, men han är ju ingen broiler a'la Belgian Blue. Kolla själva:


Långa linjetag

Träning på schemat idag. Bland mycket annat för övrigt. Har hunnit med att jobba i kapp efter fredagens möhippa, betala räkningar, hälsa på mamma, förbereda avresa, hämta kött och köra några maskiner tvätt. Vem var det som sa något om att vila på söndagar..?

Mötte upp Fia och Bolt vid hästhagarna i Hansta. Vi har inte setts på länge så det var kul att träffas! Bestämde oss för att köra långa linjetag och började med att sätta hundarna för att lägga ut ett målområde "semi-blind". Fortsatte ca 150 meter, satte hundarna och fortsatte ytterligare 100-150 meter ut där vi gjorde ett andra område. Sedan varvade vi linjetag mot dessa områden med störnings- respektive minnesmarkeringar. Hund 1 fick en markering, Hund 2 skickades på linjetag, sedan fick Hund 1 gå på markeringen.

Område 1 vid eken klockan 12.
Nyttigt att träna med andra! Dessa hanar har en tendens att vilja konkurrera lite, vilket är bra att öva på för stadgan. Överlag väldigt nöjd med Obans jobb, bortsett från att han ganska så säkert försökte få med sig två tennisbollar på det längsta skicket.. Dags att nöta "hög-med-dummies-hämta-bara-en-annars-får-du-göra-om". Ska nog även köra en del allmänlydnad, då det märks att självständigheten i kombination med långa avstånd gör att disciplinen kring stopp inte är 100%-ig. Det ska ju inte behövas stoppsignal, följt av "stanna" och ett "hrrruppp!!!" för att få kontakt. Nu var det inte så varje gång, men det märks när han redan har något i näsan och gärna vill lösa uppgiften själv, då tycker han att jag är ganska överflödig, för att inte säga onödig.. Ytterligare fråga till Helena! Men som sagt, på det stora hela väldigt nöjd!

Fia har skickat Bolt på linjetag mot område 2.

lördag 25 februari 2012

Att bocka av:

Sådärja! Det blev mycket uträttat idag och en del saker som är riktigt skönt att ha avbockat på att-göra-listan. Började på hemlig plats och gjorde ett val som känns helt rätt! Fortsätte till Gärdet för en tur med Oban. Han älskar att sträcka ut när det är öppna vidder och leran sprutade runt honom i en radie på flera meter.

Fortsatte till Sandberg http://sandbergsweden.com/ för att välja ut alliansring. Vi provade olika kombinationer redan vid förlovningen, men nu var det dags att kika lite närmare på urvalet. De har vansinnigt mycket snygga saker i butiken, kan varmt rekommendera dem! Kommer att ha två ringar efter vigseln, men här är ett exempel på deras läckra kombinationer med tre ringar:
Bild: Sandberg
Får väl hitta på en bra anledning att unna sig en tredje. Ett jaktchampionat kanske..? Även om den där ringen i mitten inte är särskilt praktisk just i hund- och jaktsammanhang..

Därefter blev det lunch på Italiano och sedan begav vi oss hem. Mattias åkte och handlade och jag och Oban blev avlämnade bakom Solvalla. Gick i skogen för att slippa blåst och is. Hade bara med en tennisboll, men fick till ett antal korta linjetag på lite kluriga (dolda) ställen. Väldigt, väldigt, väldigt smutsigt nu. Igen. Baksidan med att snön och kylan försvinner, helt klart. Så det blev en dusch med schamponering när vi kom hem.
Vet inte vad han gör med munnen. Men kameran på nya
mobilen får iaf godkänt!
Nu har även jag tränat. Efter en dusch och lite pyssel blir det lördagsmys med räkor!

Prestationsångest!

Får rejält med prestationsångest av att se hur mycket "alla andra" tränar sina retrievers på Facebook.. Men, det finns inte utrymme i vårt liv just nu. Möhippa igår för Patricia och idag blir det egna bröllopsbestyr. Herrekiperingens innehavare har tyvärr lunginflammation, men ett besök hos juveleraren och lite annat ska vi hinna med. Och så borde jag träna själv också efter en period av alltför många semlor.. Hmmm....!

Fortfarande isgator i terrängen här hemma, men en hyfsad långpromenad ska vi väl kunna klämma in. Känner för övrigt att jag behöver lite tips för att komma vidare med teckenträningen, så det kanske blir bra att köra lite lätt inomhus för att nöta grunderna, inför privatlektionen hos Helena Lindström/Reedsweepers på tisdag. Och, det är ju fortfarande februari, så med lite barmark och kurser i mars kanske vi kommer på banan!

Härliga tulpaner och videkvistar. Vår i luften!

onsdag 22 februari 2012

Vardagslunk

Eller lunk och lunk förresten. Helt hysteriskt på jobbet faktiskt. Sex möten i måndags och lika många igår. Halvdagsseminarium idag och sedan tre möten. Wasaknäcke med färdigt pålågg från "Mat-på-Jobbet"-kylen två av dagarna och en tunnbrödsklämma från Pressbyrån idag. Men, jag trivs med tempo, det händer massor - och snart är det dessutom semester så jag klagar inte.

Desto mer lunk hemma dock. Är som en urvriden trasa på kvällarna. Promenader kanske inte ger världens stimulans eller fysik, men Oban har simmat en del också. Och så har vi kört lite sakletning här hemma:

söndag 19 februari 2012

Sämsta slasken!

Det här är den period på året jag tycker allra sämst om vädermässigt! Om jag fick välja skulle en fin och klar höst med vackra färger, gå över i konstant 5-10 minusgrader och snö. Och när det väl snöat rejält får det så klart gärna vara sol. Helst från november till april. Dessförinnan blir det ändå ingen riktig vår i meningen torr barmark, tussilago och musöron på träden. Och det här mittemellan eländet med regn, slask, ishalka, grått och trist gör i alla fall inte mig glad... Fast av vad jag förstår på retrieverfolket på FB så är snön oönskad. Vilket visar på min orutin i det här sammanhanget. :) Så, nu har jag gnällt klart.

Lite träning blev det idag trots denna tunga blötsnö. Borde tagit gummistövlar istället för kängor för jag blev sjöblöt om fötter, vrister och vader. OK, nu blev det lite mer gnäll.. Men visst tusan är kall och torr väderlek bättre så här års? Mindre skitigt blir det också..

Fick med mig en något sliten Mattias (svensexa igår och åter hemma först efter lunch idag) till Grimsta Skjutbana. Körde några dubbelmarkeringar med apportkastaren. Det gick över förväntan bra! Använde t ex en vit skottapport i plast, så Oban kan inte haft mycket hjälp av synen. Och minnesbilden var det inget fel på trots återkommande störningar från skjutbanan. Rätt bra tryck i Oban idag, trots avsaknad av konkurrens. Avslutade med dolda linjetag. Lade ut på tre olika platser, med ca 20 meters mellanrum, på samma avstånd. Den första gick bra och Oban gick ut på en fin linje. Den andra gick också hyfsat, fast den första platsen drog så klart. Den tredje borde jag gjort om från början, istället för att försöka hämta upp en krokig linje, men det är inte alltid hjärnan är med..

Mattias, som hade hjärnan med, föreslog att vi skulle göra om för att få till två fina linjer innan vi avslutade. Tog hem ett par gånger på båda skicken, men fick sedan ut i en fin linje. Precis efter stoppet på den första fick vi dessutom ordentliga störningar med lösa hundar på den ena sidan och skott från skjutbanan på den andra sidan. Lade på närsökssignal och fick hem dummyn. Duktig hund! Och bra hjälp av Mattias, perfekt med någon som instruerar på plats, det behövs emellanåt.

Skulle behöva vara ute en del på Munsö för att kunna köra "rutan". Tror att det skulle vara nyttigt att få lite kontinuitet i den typen av träning för att komma vidare med dirigeringen. Annat att få kontinuitet i är träning tillsammans med andra. Får hoppas att det blir enklare att styra upp sådant nu när kvällarna blir ljusare.


Nu blir det söndagsmys! Hela flocken är samlad och rostbiffen från Knutsta Charolais står i ugnen tillsammans med en rotfruktsgratäng. Till detta blir det rödvinssås. Och kanske en skätt i glaset också. 
Söndagsmys med husse i soffan!







lördag 18 februari 2012

Terrängbyten i stan...

Inte särskilt många knop här idag. Och det var hela syftet med att vara hemma den här helgen. Har läst dagens Svenska Dagbladet (inte ofta jag läser den på utgivningsdagen..), påbörjat ett litet projekt och ikväll ska jag sätta mig med körschemat för våra toastmasters. De var här på middag igår och för att underlätta för dem tänkte jag, som inte alls är ett kontrollfreak faktiskt, sammanställa de stora hållpunkterna så får de fylla på med sitt.


Kom just in från ett träningspass. Mattias är på svensexa så jag var begränsad till att träna på gångavstånd. Hade tänkt köra tecken och linjetag, men de futtiga skogsdungar vi har här räcker inte riktigt till. Började med att värma upp med markeringar och körde 1:an. Inte helt lätt med den, på sina ställen, rätt djupa snön, men nyttigt för Oban att få ligga kvar och jobba med näsan.

Försökte att inte slarva med avlämningarna,
men varken Oban eller jag gillar när
dummyn är full av snö
(jag hade inte handskar...)
Gjorde några kortare dolda linjetag, vilka gick bra. Men det var just det där med avståndet, så istället gick jag ned på bygget. Lade ut dolt, men förenklat genom att droppa på lämpliga platser vi passerade. Försökte få till även "terrängbyten", genom att skicka över korsningar och rör etc. Märks att vi inte har kört särskilt mycket på längre avstånd för jag fick använda rösten lite för att få honom att stanna ordentligt vid några tillfällen. Ut, höger, vänster och närsök fungerade riktigt bra - och det bästa var att han fick lyckas varje gång. Följde Linneas tips och var glad som tusan på ingångarna och varvade belöning med godis och tennisboll. Han har ju bra fart in, men har ibland visat tendenser att inte komma direkt utan leta lite till, så nu ska vi trimma bort det.

Linjetag mot orange container,
över en T-korsning



Morgonmys

Yster morgonpromenad med mycket spring i benen på Oban - och mindre på mig. Spanade på en hare tillsammans och mötte Frank, en fralla (eller något liknande).

Nu en lugn och skön frukost med Svenskan i soffan. För första gången på en månad. Inte så dumt att slippa Räddningen trots allt :)

Under dagen ska vi ta tag i träningen både för Obans del och för min egen.

Oban spanar på småfåglar i rönnen

Äppleblomstulpaner

torsdag 16 februari 2012

Hundens språk och tankar - och en mosad semla

Här blir det inte mycket tränat. Varken för ÖKL (Oban) eller för bröllopsform (jag)..

Alla Hjärtans Dag-kvällen tillbringades med blivande svärmor - och många andra, bl a Cilla och Linnea, på Per Jensens föreläsning "Hundens språk och tankar". Väldigt bra presentation både sett till innehåll och framförande. Ödmjuk talare och intressanta forskningsresultat. Kan varmt rekommenderas! Se mer på hans web: http://perjensen.se/Etologi/Valkommen.html


Igår var jag hos frisören efter jobbet och hade därför stora planer på träning med Oban idag. Men nu så här halvsju efter ett besök hos kiropraktorn har jag faktiskt ingen lust att gå ut längre. Lurar lite på att ta tag i några tråkiga "måste- och bordesysslor" och sedan köra teckenträning med godisskålar inomhus. Det får nog duga ikväll.

Köpte en semla som middagsalternativ (är gräsänka ikväll), men en väldigt ivrig Oban klev på kassen från bageriet, som jag ställde på golvet när jag hämtade på dagis. Både kartongen och semlan blev tilltufsade.. Inte lika aptitlig längre:


måndag 13 februari 2012

Att ha kul i alla fall!

Ikväll var det sista kurstillfället i Agility på Hundens Hus. Kvällens nya hinder var balansbräda i form av en gungbräda med samma vippfunktion. Något Oban var helt oberörd av. Efter att vi repeterat olika hinder fristående satte Lotta ihop en bana åt oss med:

- tunnel
- slalombana
- hinder
- hinder
- balansbräda (den stora)

Oban, och jag, tyckte det var superkul och nu börjar vi få upp farten. Långt i från snygg handling och inte helt självständigt in i hindren dock. Men vadå, det här gör vi för att det är kul - inte för att prestera! #efterkritikiräddningenskavihållaosstillsådantvigillarochkan

Alla Hjärtans Dag imorgon!
Får nog ge min present nu, då jag är
på Per Jensens föreläsning imorgon
kväll...






Räddning - förträff IV

Förträff IV inför inträdesprov Räddningsekipage igår. Härlig dag i strålande sol och gnistrande snö på läckert område – Räddningsskolan i Rosersberg.

Vi delades in i tre grupper som gick ut till tre olika övningar. Vår första var miljö, där vi fick gå i gallertrappor och mörker. Häftiga förutsättningar med utbrända containrar, utblåsta betongrena byggnader etc. Oban klarade dessa moment utmärkt och visade inga som helst tecken på osäkerhet trots svåra utmaningar. Tror t ex att vi var de enda i vår grupp som gick högst upp i gallertrappan på två våningar (såg inga andra fotspår på taket) – och hela vägen ned, utan att tveka (okejdå, jag var själv lite rädd när konstruktionen ranglade till..). Likaså i mörker, där vi utökade med att gömma leksaker och körde som ett självständigt sök in i containrarna. Därefter fortsatte vi till en figurantövning. Figuranten skulle leka med hunden och sedan springa och gömma sig i en sandlåda. Oban sprang fram direkt, gick runt några varv, hoppade upp med framtassarna, tittade på mig (som tittade bort) och slog sedan en lov och spårade i marken runt om innan han gick tillbaka till lådan. Gjorde så några gånger, innan figuranten gav sig till känna och då kom intresset tillbaka igen. Ungefär här började jag ana att det var en löptik på området, för när vi gick till tredje övningen spårade han som en blodhund och var bitvis knappt kontaktbar.. Denna övning var också miljö: gå över rörliga föremål, lyft, krypa samt sök i ett hus. Allt detta fungerade fint! Sedan var det skotträning som ett sista moment före lunch. Först två skott i passivitet och sedan två skott under lek. Inte helt otippat var det inga problem här heller! Oban var dock lite fundersam över varför varken han – eller någon annan – fick hämta fåglarna som borde legat kvar där ute... Det hade han benkoll på! :)

Under lunchen tog instruktören upp vikten av att de som går vidare till utbildningen faktiskt kan vara med på samtliga utsatta datum under året. Här hukade jag lite, då jag under veckan hade kollat aktuella datum och konstaterat att det fanns avsevärt fler krockar än de 20% bortfall som är OK. T ex är vi i Dominikanska vid första tillfället i mars, i april på träning hos Reedsweepers, i maj Kennelträff med Searovers, i augusti mormor och morfars Guldbröllop, i september vår bröllopsresa osv. Redan nu fler än fem kända tillfällen som krockar, av totalt nio, vilket ger mer än 50% frånvaro.. Dock hade jag en tanke och förhoppning om att det skulle gå att lösa med en pragmatisk inställning och flexibilitet samt genom att kompensera bortfall med annan träning.

Det var dock inte nödvändigt att vara pragmatisk, flexibel och lägga manken till genom att träna på egen hand. Vid utvärderingen innan dagens avslutning tyckte de nämligen att Oban varit för ”ojämn i sitt figurantintresse”. "Jättebra förra gången, men tveksam gången innan det och idag". Om jag resonerar logiskt och rationellt är det egentligen inte hela världen med hänsyn till att vi faktiskt inte kan fullfölja utbildningen pga andra företaganden aktuella helger under året. Men, vem är logisk och rationell när det kommer till känslor?

Och ja, nu blir jag den där ”bittra-hockeyföräldern-som-inte-kan-acceptera-att-barnet-är-värdelös-på-isen-och-borde-sitta-på-bänken" igen. För i alla moment; från hantering och tillgänglighet till passivitet, problemlösning, näsa, dådkraft i miljö osv. har Oban konsekvent och vid samtliga fyra tillfällen visat sina starka sidor. Trygg och stabil har han klarat av utmaning efter utmaning. Men nej, vid de två tillfällen det varit tikar i höglöp i gruppen, har han inte stannat kvar hos figuranten för att leka. Absolut, det kan jag bekräfta. Istället har han hittat figuranten, dvs löst söket, och där släppt för att näsan varit full med brudar istället för att stanna kvar och leka. Jag är fullt införstådd med att detta inte fungerar i ett skarpt läge vid en jordbävningskatastrof och att de vill se att det bästa hunden vet i hela världen är att leka med ”figgen”. Men, det som ligger oss i fatet är dels att vi inte har tränat Räddning. Vi har inte heller lekt varken själva eller med andra, utan fokuserat på stadga. Och vi har definitivt inte tränat Räddning eller lekt med andra tillsammans med tikar i höglöp tidigare. När vi har tränat Jakt har vi gjort det med löptikar och då har han varit disciplinerad och kapabel att skilja på jobb och nöje, för jakten har vi arbetat med i ett år – och där har vi kommit till en annan lydnad/stadga. Men i Räddningen har vi inte kommit så långt att jag ens tror att han förstår att det är träning. Att gå i trappor, leta en leksak i mörker, passera en motorsåg, leka med någon glad person som tjoar och tjimmar etc. tror jag inte han har förknippat med jobb än. Det är ju bara kul! Alla är glada, har leksaker och ger mycket godis. Avsevärd skillnad mot jakten! Och därav svårighet att fokusera på uppgift (leka med figurant) när drifterna samtidigt drar. Svårt att hålla sig till uppgiften om han inte ens förstått att han har en uppgift.. Säkert även en försvårande faktor att han var på friarståt så sent som förra helgen. Vi behöver några tillfällen med träning tillsammans med höglöpande tikar, för att han ska kunna skilja på när det är OK och när det inte är OK. I tisdags på träningen visade han inte alls sådana här tendenser, så det är påtagligt att det hade med löptiken i gruppen att göra, den här gången och den gången i Bro på Lambertssons..

Synd och framförallt orättvist att de dömer på inte helt sakliga grunder, utan på rörliga variabler. Jag vill inte låta som den där insiktslösa partiska hockeyföräldern, som kommer med ursäkter och förklaringar. Men hur hade det blivit om det inte varit någon löptik med vid någon av träffarna (istället för som nu, vid två tillfällen av fyra)? Då hade han sannolikt uppträtt som förra gången i Botkyrka Krossen, där de var väldigt nöjda med honom... Och, hur skulle han agera om det inte är någon löptik i närheten på inträdesprovet? Med avseende på att han har lekt med och visat stort intresse för figuranterna de gånger denna störning i form av löptik inte har varit i närheten?

Men, men - det blir bäst för oss att hoppa över inträdesprovet om två veckor, då utbildningen ändå krockar med annat som redan är inplanerat och inte går att flytta. Nu kan vi fokusera på jakten och så får vi se om det blir aktuellt att hoppa på nästa år.
Istället för inträdesprovet, som jag hade tagit ledigt för att vara med på, har jag bokat privatlektion hos Helena/Reedsweepers. Nu ska vi ta nya tag med teckenträningen! Och så har vi ju en egen terapihund. Som är snygg dessutom!
Området: Räddningskolan Rosersberg
Figurant i låda
Hus för inomhussök komplett med kök, vardags- och sovrum
Passivitet, uppbindning och hanteringsövning
Mörkersök i container
"Matte, jag är tokig i tjejer och kan inte
koncentrera mig. Men om jag sitter så
här fint kanske du tycker att jag är
ganska snygg i alla fall?"
Krypövning. Dito + matte Agneta
Mörkersök i container
Miljö gallertrappa
Dissa och matte Susanne
Oban - bara solbrillor som saknas!

lördag 11 februari 2012

Ingen rast - ingen ro!

Vansinnigt trött! Gick upp 06.30 för att vara på plats på jobbet inför helgens servicefönster. Vi var klara vid 13.30. Då hade Oban fått leka med flera av teknikerna på plats, vilka var grymt imponerade av att han inte stack när de kastade en frisbee, utan gick först på kommando. Frisbeeträning i korridorerna var något nytt, men underhållande för Oban - och dem.

Åkte och handlade. Fortsatte hem för "Operation Hushållssysslor": körde två maskiner tvätt samt gjorde om lite i sovrummet med nyinskaffade kuddar, bäddade rent i båda rummen (får eventuellt en sova-över-gäst nästa fredag), vattnade blommor, vek tvätt, tömde diskmaskinen etc.

Sedan vidare för träning med Linnea och Scott på Fågelöudde!

Vi bestämde oss för att köra lite tecken. Lade ut tre områden dolt samt två dummies för ett enkelt linjetag på en väg (som visade sig bli svårt). Då just dolda fungerade så där förra helgen fick Scott gå först. Det fungerade bra. Tycker även att stopp och sidotecken satt någorlunda när de behövdes. Hade inget tillfälle att använda "ut", men tror att vi behöver nöta det. I stort nöjd med insatsen. Som vanligt roligt att träna med Linnea - massor av bra saker att tänka på och tips. Tack! Väldigt trevligt också - det får vi göra oftare :)

Nu 20.07 sitter jag i soffan. Helt slut. Har ätit hämtthai till middag och börjar allvarligt fundera på att gå och lägga mig. Det drabbar ju ingen när jag är gräsänka. Och imorgon står det Räddning på schemat, så väckarklockan ställs på 06.00. Att vara ledig på helgerna är överskattat.. SvD ligger oläst även denna helg...

Over n' out. Go'kväll. Godnatt! #vembryrsigommello?

Inte bara jag som är trött ikväll..

Skönt med nybäddat!





fredag 10 februari 2012

Något i snön - eller något i näsan?

Husse ska till Åland över helgen för att ta hand om bryggan som blåst i land efter Dagmar, så planen var att rasta Oban innan vi åkte till Norrtälje för vidare sällskap med familjen Levin. Normalt går det att ställa klockan efter dagens tredje "nummer två", men idag var det mycket som distraherade - i näsan.

Efter en snabb middag i Norrtälje  påminde Oban om att det var dags att gå ut, men inte heller denna gång lyckades det. Gjorde ett nytt försök när vi kom hem och han körde den välbekanta snurren tre gånger, utan resultat.

Är hönsmamma, ja, men ville ändå ge honom chansen så kvällens sista rastning blev en förstärkt tur. Hunden, som normalt har mest spring i benen och vill leka och busa, var som uppslukad av att spåra. Sett till den yta han täckte och systematiskt gick igenom kan det omöjligtvis ha varit en - eller ens flera - löptikar. Utan det var som att det låg korv- och köttbullelukt överallt.. Som besatt snusade han runt i säkert en kvart, innan han slutligen kom till ro och uträttade sina behov. Och då - blev han som vanligt, rusade som en tok med massor av spring i benen och uppmanade till lek. Skumt.

Fick även ett intressant prov på dådkraften :) Kom uppifrån en slänt och längs med en bilväg mot en vit bakgrund av snö, stod en vit skåpbil med en svart fotostripning, som föreställde en byggjobbare i full mundering. Upptryckt över hela skåpbilen var storleken cirka tre gånger större än en vanlig människa. Såg faktiskt ganska läskig ut även för mig (innan jag själv såg att det var en bil med tryck), då gestalten och axlarnas position samt hjälmen gav ett hotfyllt intryck och då bilen försvann mot snön, vilket gjorde att gubben framträdde. Oban stannade kort, spände upp sig, satte svansen i vädret och rusade fram med viftande svans för att ta itu med utmaningen. Inget problem att avreagera heller. Om det ens var någon avreaktion...

Ingen skärpa. Men en härlig bild. Oban och Arrac, sommaren 2010.






torsdag 9 februari 2012

Vila!!!

Oban fick springa 5 km med husse i Ursvik igår, så idag var det dags för vilodag. Endast promenad hem från dagis med rastning på vägen. Välbehövligt för oss båda! För egen del faktiskt välförtjänt efter ett PT-pass på Balance på lunchen. Något jag nog kommer känna av imorgon.. Och ja, även - eller framförallt - Oban förtjänar sin vila med apportering, räddning, agility och löpning senaste fem dagarna. Hade lite planer på att ta ett bad, men nu efter jobb, anmälan till träningshelg med Scottmoore, bankärenden, kloklippning etc. är det ju nästan läggdags. #PENSIONÄRSVARNING

På temat vila: Oban dagen före midsommarafton 2010.
Samma dag - äventyr med kompisen Arrac.
Nu är det lite större skillnad i storlek...

onsdag 8 februari 2012

Träning och tårar

Ja, fast inte samtidigt, som tur är.

Tränade räddning med Anna-Carin, Eva och Uffe i en verkstad igår. Grymt nyttigt och otroligt givande! Jag fick massor av hjälp - och en helt ny förståelse för hur det går till med markeringar och sök i denna träningsform. Samma ord, men en ny innebörd. Det var det här med terminologi och glosläxor inom hundsporten. Värre än inom IT... :)

Vi började med att de tre figuranterna fick leka med Oban. Det gick hyfsat, men han visade ingen vidare kamplust trots ett urval av leksaker. Körde sedan igenom de två mer rutinerade hundarna på tre markeringsövningar vardera. Därefter fick Uffe och jag tre enkla uppletanden. Oban visade stort figurantintresse, tog snabbt upp vittring/spår och hittade fram. Och nu - med en plastkorv med pip från ÖoB för 8:- kom kamplusten fram! Anna-Carin var så snäll att Oban och Taylor, som också gillade pipkorven, fick varsin. Tack snälla!

Avslutade med att gömma oss i ett nedsläckt och därmed helt becksvart arkivrum i källaren. Intressant att sitta som figurant och höra hunden arbeta sig fram. Det blir lite annorlunda sök när de bara har näsan att gå på och inte ser hinder i form av hyllor etc. När det var dags för Obans tur började vi ganska enkelt med en figurant endast några meter in i rummet. Det löste han fint så då försvårade vi och flyttade in figgen. Även detta gick utmärkt! Här kommer dådkraften väl på plats. Han har inget behov av förarstöd och arbetar outröttligt till dess uppgiften är löst. Härliga hund!

Kom inte hem förrän vid 22-tiden och då var vi båda helt slut. Bra övningar, nyttigt med naturlig passivitet då vi körde en hund åt gången. Spännande lokaler (bussverkstad med pågående arbeten och aktiva servicetekniker) och massor av utmaningar!



Nu till tårarna. Jag har blivit så fruktansvärt blödig sedan Oban kom in i vårt liv. Tidigare kunde jag känna stark empati med utsatta människor och djur. Och försöka kompensera min egen lycka och smidiga tillvaro med att köpa Situation Stockholm, vara medlem i WWF etc. för att bidra där det går. Men - det hjälper inte mot de känslor som rivs upp när levande varelser far illa och mår dåligt. Jag har tidigare skrivit om djur som plågas och lider här på bloggen, med en förhoppning om att flera vill bidra till WWF och WSPA. Idag skänker jag idag en tanke till alla hemlösa i vinterkylan. Läste i Metro att det går att bidra till dem, och deras hundar, genom olika härbärgen. Den här bilden får mig att vilja skrida från tanke till handling:


tisdag 7 februari 2012

Ökad förståelse

Agility på schemat igår. Det fanns stationer med hinder i form av bildäck, slalom och tunneln, som vi fick köra självständigt medan instruktören Lotta hjälpte ekipagen ett och ett vid balansbrädan.

Slalom fungerar riktigt bra nu! Inte full "border-collie-fart" kanske, men fina in- och utgångar i upp till hela 10 pinnar! Bildäckshindret satt också klockrent. Och likaså tunneln - efter lite repetion och påminnelse. Balansbrädan gick vi kopplad åt båda håll, stannade etc. för att slutligen köra utan koppel. Det gick bra! Avslutade med en liten bana för att sätta ihop några av övningarna.

Passade på att be Linda, en av medinstruktörerna, om hjälp med att leka och busa med Oban. Pratade med Lotta om synen på lek och kamp inom Räddningen och fick en annan förståelse för varför det är så vansinnigt viktigt att figuranterna är det roligaste som finns i hela världen. Bra att få en förklaring, då är det lättare att förstå motiv och syfte.

Nu ska vi stimma och stoja lite innan det är dags att åka till en Volvoverkstad för inomhusträning - i Räddning. Sedan blir det vila onsdag och torsdag!!

Oban 2010-06-30 drygt 9 veckor gammal!

måndag 6 februari 2012

Förträff III Räddning

-18 grader när vi lämnade hemmet igår morse, för att åka till Botkyrka Krossen på den tredje förträffen för Räddningsekipage.

Första stationen var perfekt för att hålla värmen. Gruppen om åtta deltagare blev indelad i två lag. Sedan hade vi stafett, slalombana etc. på tid. Med egen hund och med byte av hund. Syftet var dels att se följsamhet och lydnad, men även tillgänglighet och hanterbarhet. Även några miljömoment där de dels skulle sitta på en filt och bli dragna en viss sträcka samt passera en öppen eld. Därefter fortsatte vi till station två som var miljöträning, över rasmassor och bildäck, upp i containrar etc. Sista stationen för dagen var figurant på avstånd. Oban drog i väg i full fart och lekte glatt med figgen!

Lagtävling.

Figurant på avstånd. Tina och Sota.
Som ett sista moment var det dags för en första sållning av ekipagen. Tio skulle bort av de cirka 30 som fortfarande var kvar från första träffen. Oban och jag gick vidare, men med passusen att de hade varit osäkra på honom efter förra helgens förträff. De tyckte inte att han visade på tillräckligt med lek- och kamplust i den övning där vi stod åtta i en grupp och alla skulle leka med hunden. 

Nu kommer jag låta som en sur förälder, som inte kan acceptera att tränaren inte låter barnet spela i lagets första femma i varje match och som inte kan se barnets brister (läs: att barnet är helt kass på hockey och borde sitta på bänken för att han/hon förstör för laget): Men jag kan erkänna att jag blev lätt stött och förolämpad över kritiken. Jag tar gärna kritik på träningar, där syftet är att utvecklas, lära oss och flytta våra gränser - det är ju det jag betalat för på en träning. Men att få kritik för att han inte leker, när passivitet, stadga, lydnad, miljö, lyft, hanterbarhet, tillgänglighet - och även sök där han hittade den gömda figuranten i lådan förra gången etc. samtidigt har fungerat fläckfritt på dessa förträffar känns orättvist. Jag kan inget om räddning, men för egen del föredrar jag en hund som bibehåller lugnet och kan fokusera på uppgiften, istället för en hund som är konstant i högt stressläge och skäller/gnäller oavbrutet.. Och det har dessutom sin naturliga förklaring att Oban inte leker/kampar som en galning, då vi uteslutande fokuserat på jakten fram till nu, där vi istället för "PÅ" lagt särskild vikt på "AV" genom att minska stress etc. Vi tog till och med bort alla leksaker hemma tidigare i höstas.

Men, men - jag respekterar att de vill se mer lek/kamp och jag tror inte att det ska vara något bekymmer att slå till "PÅ"-knappen. Nu får vi jaga upp honom till nästa träff och ha SUPERKUL med massor av LEKSAKER och BUS. Vi kan ju inte åka ut på att han är för förig - då har de fått helt fel bild av Oban ju!! :)

Efter avslutad träning åkte vi vidare till Nyköping för att träffa Helga. Aningens sämre precision (träffsäkerhet) än i fredags, men det löste sig på andra försöket och de fick till en fin akt. Lika omtänksam och lugn som senast. GO'HUNDEN!

Ordentligt trött efter många timmar ute i kylan och lika många timmar i bilen. Börjar se fram emot semester 1:a mars!! Ikväll blir det agility. Ska höra om instruktören och de andra deltagarna vill rumla runt med och busa med honom. Måste ta alla tillfällen i akt :)

lördag 4 februari 2012

Ett steg fram, två steg tillbaka..

Teckenträning på schemat idag. Började med att skicka på ett linjetag upp i en skogsbacke där jag lagt ut dolda dummies på var sida av stigen. Blåste stopp och körde höger sedan vänster. Det satt fint.

Fortsatte ut på plan mark och preppade med dolda dummies innan jag kastade en markering bortanför. Skickade ut, blåste stopp och fick hem den dolda, sedan fick han ta markeringen som belöning. Gjorde samma sak igen, men tryckte ut förbi den andra dolda för att ta hem markeringen först och sedan skickas igen på ett linjetag. Även det fungerade fint.

Därefter gick det utför.. Tänkte köra klockan dolt, men det gick med nöd och näppe. Fortsatte med att lägga ut dolt vid sidan av en plogad fåra; vända om, skicka, stoppa och sedan ge tecken höger/vänster. Även här med tvekan och/eller fel, så jag fick backa och köra synligt med boll.

Inte tillstymmelse till att tecken och höger/vänster/ut sitter, som det kändes efter träningen i onsdags. Vet inte om det var allmänt bakslag, miljöbytet, störningar (massa skidåkare på området) okoncentration efter gårdagens upplevelse eller en kombination. Nu får vi köra synligt 1 000 000 000 gånger till innan jag försöker dolt igen känns det som.

Men, det var i alla fall underbart väder och härligt att vara ute.. Och han är rätt snygg, vår skithund....!