tisdag 29 september 2015

Att ta sig i kragen..


Vad härligt det är med människor i sin omgivning som ställer upp och står till sitt förfogande när det behövs!

Jörgen och jag är uppvuxna i samma hoods och har haft sporadisk kontakt genom att vi jobbar i samma bransch och har ett gemensamt intresse i jakten. Fast vi har inte setts sedan två bröllop, två barn och en skilsmässa. Ikväll ställde han upp som coach och instruktör på skjutbanan. Otroligt värdefullt och uppskattat! Tack!

Ni som har koll på mig på FB har ju sett att jag svängt förbi skjutbanan vid några tillfällen sedan jag blev invald som medlem i juni. Först för att konstatera att det var stängt hela juli. Sedan för att inse att det bara går att skjuta med Klass-1 vapen tisdagar och lördagar och då nytt besök en tisdag eller lördag för att vända till följd av för långa köer.

Nu när älgjaktspremiären är avklarad sedan några veckor var det lite lugnare på banan och således dags att ta tag i min egen krage.

Vilket behövs. Nu var det förvisso ett nytt vapen, men hur jag klarade av att skjuta upp på högviltsprovet för Jägarexamen, stående och på rörligt mål, utan träning är något att fundera över. Men det var väl ungdomlig trots och avsaknad av analys, tankar och psykologi.. Liksom i golf, vilket jag börjat och slutat med tre gånger, känns det som att det är hjärnan som ställer till det.

Hursomhelst fick jag blodad tand. Igen. Det här ska jag nöta vidare på - och nu vet jag hur det fungerar på inskjutningsbana, älgbana etc. Och om jag skaffar en 22:a kan jag dessutom åka dit vilken kväll som helst och bara övningskjuta på rörliga mål.

Så - om jag inte hade annat med jobb, hundträning, tandborstning (på hund) osv. skulle jag kunna ägna fritiden åt det här. Kul!

Som ni ser efter första fyra skotten (80 meter) finns det en del att träna på - och då ska
tilläggas att jag eventuellt bytte tavla och sköt på den bredvid enligt
grabbarna i båset vid sidan av mig... Jag kollade liksom inte tavlenummer i siktet,
utan var nöjd med att sikta en tavla.. Jaja, mål som mål... Ibland är det bra att vara tjej - och blondj..
#nybörjare

måndag 28 september 2015

Att äta blodpudding


Jaha. Nu blir det till att äta blodpudding resten av månaden..

Efter helgens insatser bestämde Zara och jag att vi skulle åka till Huntyards & Berras samt Bromma Zoo. Råkade spendera rätt mycket på det första stället (bild kommer vid tillfälle) inför veckans rådjurspremiär, så när vi kom till djuraffären kände jag att det inte var mer än rätt att kompensera Oban.

Vet faktiskt inte hur jag tänkte där ska erkännas.. Borde kanske varit tvärtom "Oj vad mycket pengar jag gjort av med, nu får jag hålla igen". Men icke, därav blodpuddingen.. Och ni kan ju mitt mantra "man måste få unna sig".. :)

Vad blev det då till Oban? Som ni kan se på bilden är det diverse saker från tuggben till tandkräm och blinkhalsband för mörka tider. Vad som inte syns är burken med Plaque Off. Det fungerar säkert inte, men ska syfta till att jag själv ska ta mig i kragen och tandvården.

Så, om jag inte hade något annat att göra på kvällarna ska jag nu också lägga tid på tandborstning. Minsann. Vi får se hur länge det håller.. Tanken är god i alla fall...

söndag 27 september 2015

Att ha en härlig helg

Hemma efter en härlig helg i hundens tecken.


Veckan avslutades med en tjejkväll och sleep over hos mig, med kanske lite väl sen sänggång med tanke på att klockan ringde 03:50. 05:05 åkte vi hemifrån - mot Stjärnhov.


Väl där mötte vi upp våra härliga markägare och fantastiska funktionärer. Efter många turer med ett antal strykningar och rätt omfattande administration inför provet var det skönt att vara på plats och se att allt bara flöt på. Vi börjar bli ett trimmat gäng med god sammanhållning där alla kan sina uppgifter och bidrar på bästa sätt.


Dagens prov bjöd på samma upplägg som tidigare år, men i år noterade vi nya utmaningar vid vattendirigeringen. Ekipagen höll en hög nivå, inga nollade och fyra fick 1:a pris. Grattis!
Som jag skrev på Facebook - stort tack till alla inblandade! Särskilt tack till Rickard som förevigade dagen, se här http://bildgalleri.teamrd.se/#!album-30
Vid sista ekipagets vattendirigering blev jag lite sugen att testa med Oban så jag bad David och Rickard som satt i båten att lägga ut mer vilt.


Annika och Zara riggade för en landdirigering och en walkup med dubbelmarkering där David var skytt. Oban hämtades i bilen och taktade vid sidan som en fullblodshingst på väg till startboxen. Något överladdad med andra ord.. Satsade vanvettigt på den första markeringen och övermarkerade så jag fick blåsa hem honom, då fick han träff direkt. Den andra spikade han. Transport, under taktning, ned till vattnet och ett skick. Här var jag lite nervös ska erkännas. Det var ändå fyra hundar som klarat dirigeringen under dagen, om än lite omständigt, men Oban borde ju som svensk och norsk Jaktchampion och Nordisk Mästare 2014, rimligtvis klara det bättre än hundar i ÖKL. Allt annat skulle varit pinsamt. Det gjorde han..!! (puuuhh). Han tog linjen i det närmaste helt perfekt och jag stöttade bara med några uppmuntrande "Ja ja ja" vid några tillfällen. Avslutade med en dirigering mot en kanin, vilket också gick galant. Finaste hunden!


Även söndagen ägnades åt hundträning då vi samlat ihop fyra unghundar och skulle köra igenom ett provupplägg på NKL-nivå. Zara och jag var domare och skytt åt Linnea, Malin, Eva och Helena. Vi var ute på fina Rickeby Gård där Zara med familj bor och fick till ett väldigt bra upplägg åt de unga hundarna.


Därefter stressade vi i väg deltagarna (ursäkta..!) och tog ut våra egna hundar, Bean och Oban, på en genomkörare. Linjer till kända områden fast med förflyttning och dubbelmarkering som avslutning. Båda hundarna löste uppgifterna fint, fast de är en aning (läs: LITE VÄL) taggade och laddade. Båda två knallade från sidan när vi kastade markeringar åt varandra.. Lite lydnad och stadgeträning på schemat således - för idag har jag anmält till ett A-prov och Zara ska ju starta KKL.. :P


Sammantaget - en härlig helg som givit mycket energi! Jag har saknat det här. Kanske inte fullt lika mycket som Oban, som håller på att krypa ur skinnet av entusiasm, men det känns jättekul att vara tillbaka.



Oban apporterar en enorm hare på dagens träning.

tisdag 22 september 2015

Att sanera. Hund och inbox.

Mötte upp bästa Annika och fick en välbehövlig pratstund i regnet. Vi behövde båda ventilera jobb och tillvaro och vad är mer perfekt än en promenad?

Tyvärr avslutade Oban den redan blöta rundan med ett dopp i ett dike som stank rötgas, så det blev ett stopp för att köpa såpa på väg hem och sedan sanering innan vi kunde ta kväll. Vilket för mig innebar att sanera inboxen..

Har ingen bild från kvällen, utan tar en från solen i söndags:



måndag 21 september 2015

Att prioritera..

Efter fyra timmars affärsplan-, budget- och IT-ledningsgruppsmöte i marathon var jag lätt omtumlad. Den här onödiga bihåleinflammationen ger febertoppar och orsakar en ihållande huvudvärk.

Ursäkta gnället, jag ville bara förklara varför vi inte tränat idag heller.. Tog en sväng längs vattnet istället. Rätt mysigt i regnet och med härliga höstdofter. Nya tag imorgon, då har förhoppningsvis all antibiotika börjat verka.,

söndag 20 september 2015

Att byta träning mot multerapi

Inlägg via Bloggerappen så bilden kommer publiceras i fel storlek..

Härlig söndag med besök på Wenngarns skördemarknad och en sväng förbi vårt gamla stall.

Sedan var det dags att kasta in handduken. Anar bihåleinflammation som ett resultat av det som hände i torsdags. Tydligen vanligt förekommande och symptomen stämmer så nu har jag fått ytterligare en kur antibiotika.. 

Träning? Nej, faktiskt inte. Varken Oban eller jag. Men jag fick lite multerapi idag, se bilden.

lördag 19 september 2015

Att vara konvalescent



Förvisso ingen jakt, men det kanske har sina fördelar att vara konvalescent i det att jag fått mycket gjort hemma idag. Måste dock medge att ingreppet gör mer ont än vad jag förväntat mig. Har ändå satt åtminstone fyra skruvar där de bokstavligen borrar i käkbenet för att fästa implantaten och det här känns betydligt mer. För att inte tala om hur svullen jag är. Mycket värre än igår, min vänstra hela ansiktshalva från panna till käkben är tjock..
 
Tur att kunna pyssla hemma således, med några avstickare för att hämta och köpa saker. Det här har jag hunnit med: 
  • Hämtat och monterat (lite väl mycket terapi för min del..) handtag på köksluckorna
  • Vattnat och planterat om blommor (dags att göra om till höst i balkonglådorna snart..)
  • Tvättat handdukar och lakan samt sommarkläder som ska stuvas undan
  • Rensat ur badrumsskåp och gamla necessärer (befriande att slänga saker!!)
samt gått med Oban ett par rundor - och till och med tränat! Vi körde några linjer med störningskast på inflygningen när jag ändå var förbi Blomsterlandet. Varierade synliga områden med dolda och stämde av signaler med bra resultat. Min finaste prins!  

Nu ska jag ta en lite längre sväng för att komma upp i 12 000 steg, sedan ska jag kolla V75 och se när miljonerna rullar in..!
 

Väldigt mörk bild och dålig kvalitet, men ett bevis på att vi
faktiskt tränade lite. Området som Oban är på väg in från är vid
det solitära trädet där den gula vallen gränsar mot mer grön vall.

Att se ut som ett mumintroll med påssjuka

Det blev ingen andjakt, tweed och trevligt sällskap för Oban och mig idag.


Istället landade jag på operationsbordet igår morse. Ett relativt enkelt ingrepp hos tandläkaren i torsdags kväll, där en tand skulle avlägsnas för att sätta ytterligare ett implantat, slutade med punkterad bihåla och risk för att delar av tandens rötter skulle vandra upp i bihålan.


Fick, som tur var (då det i ärlighetens namn var lite obehagligt med ett öppet hål från munnen upp till bihålan, där det blåste luft när jag andades ut och som gjorde att jag inte kunde äta eller dricka) en tid på bästa Karlakliniken i går morse. En erfaren, skicklig och väldigt pedagogisk kirurg tog emot och en timme senare var rotdelar avlägsnade och bihålan ihoplappad med tio stygn. Nu får jag inte nysa eller snyta mig. Och ser ut som ett mumintroll med påssjuka. Tydligen föreligger stor risk för att det blir blått, grönt och lila också för kirurgen lade stor vikt vid att prata om foundation och smink...


Jaja. Ingen jakt. Men vi har annat att göra. De nya handtagen har kommit och därtill borde jag göra ett ryck och växla från sommar- till höst- och vinterkläder i garderoberna. Det är väl säsong för det snart? Och så har jag spelat på tillsammans.atg.se. Stora summor i potten idag och några på jobbet har ett lag. Litar på dem och att vi kan fira på måndag :)


Trevlig helg!




torsdag 17 september 2015

Att fuska lite. Fast jag bloggar åtminstone..


Idag blev det varken träning eller någon vettig promenad, utan bara en runda runt sjön här hemma.


Inga bilder heller så ni får en på förrätten, råbiff på gödkalv, på Bobergs Matsal igår. Väldigt gott!





onsdag 16 september 2015

Att träna för andra gången på tre dagar..


Tur med valpköpare som gör att jag får anledning att ta mig i kragen och komma ut på träning, nu när vi tydligen ska sätta igång igen..

Hade bestämt med Eva som har Ronja, från Obans kull hos kennel Zetastar, att vi skulle ses på inflygningen ikväll. Malin, som vi inte träffat sedan senaste A-provsträningen före jul (!!), hängde på med Elsa och Bella.

Med två unghundar på plats fokuserade vi på dem och fick till både markeringar med terrängbyten, några linjer och avslutade med vilt. Småtikarna jobbade på spontant, fint och entusiastiskt. Det är himla roligt och tacksamt att träna unghundar!

Särskilt roligt att se Ronjas utveckling sedan jag såg henne under träning för första gången i somras när jag var instruktör på Zetastars kennelläger. De har avancerat enormt och är klara för start i NKL nu.

Oban och Elsa fick lite egna uppgifter med skick mot områden och störningar, vilket de klarade galant. Med undantag av några diffusa markeringar, där Malin och jag verkar ha samma utmaning. Eller snarare Oban och Elsa kanske.. Vet inte vad som har hänt med dem under vilan, men de har lagt sig till med lite unghundsfasoner och jagar ganska stort och yvigt om de inte får utdelning direkt.

Det finns att träna på med andra ord..! Tack Eva och Malin för en trevlig kväll!

Imorgon kväll väntar operation nr 1 hos tandläkaren. Inget jobbigt ingrepp att avlägsna en tand med några traumatiserade rötter - utan faktiskt något jag ser fram emot, då det gjort ganska ont senaste tiden, men jag ville avvakta sommaren vid de fall det skulle uppstå komplikationer. Därefter ska käkbenet läka några månader innan det är dags för operation nr 2, där implantatet monteras. Och - idag har jag mailat hantverkaren om köket. Dags för en make over i dubbel bemärkelse med andra ord.    

Ronja, Zetastar Special TeePee,
väldigt lik sin pappa både till utseende och i arbete

tisdag 15 september 2015

Att vara lite mer fåfäng

Ja... Av bilden kan vi konstatera att jag kanske borde vara lite mer fåfäng. Även på hundträning. Det ser ju faktiskt inte klokt ut att ha någon slags blandning av löpartights, tjock tröja, bylsig väst (kallt som tusan i vinden igår), träningsväst, pannband - och ett par knallvita gympadojor. Till mitt försvar vad gäller det sista så har jag lyckats blöta ned - och behöva tvätta - två andra par bara den här veckan, så det var dessa införskaffade i HongKong och oanvända fram till förra veckan (just för att de är väldigt vita..) som fick rycka in.

Bilden är från träningen med Zara igår. På lördag får vi styra upp klädseln och klä oss för andjakt i tweed och andra tillbehör istället. Får väl be att bli fotad då istället... :P

Idag tog vi en härlig sväng med finaste Annika i skogarna runt Kanaanbadet. Skönt att komma ut i friska luften och få ventilera högt och lågt. Ingen träning med andra ord - men jag håller löftet och bloggar åtminstone.. Visst är jag duktig! :o)

Har dessutom hanterat strykningar till Stjärnhov (tänker inte lotta förrän till helgen, då det brukar komma strykningar tätt inpå - så ni som har anmält kan med fördel hålla koll) och öppnat A-provet 11/10 - så nu kan ni anmäla. 

Imorgon ska vi träffa en av Obans avkommor och träna lite NKL-upplägg. Minsann.


måndag 14 september 2015

Att ta nya tag - och ha något att fundera på


Bästa Zara kom till inflygningen ikväll för ett pass med Bean och Oban.

Med facit i hand kanske vi gick ut lite hårt.. Åtminstone för stackars Bönan som haft ett längre träningsuppehåll iom dräktighet och valpning och inte heller var på samma nivå som Oban innan uppehållet.

Vet inte riktigt hur vi tänkte när vi gav henne samma övningar och störningar.. Men det redde ut sig bra. Eller någorlunda åtminstone.

Vi körde linjer till kända områden, men varvade med lite störningar - och lyckades krångla till det för oss själva i det att vi inte hade koll på hur många apporter vi hade var osv.

Lätt ringrostiga med andra ord..!

Oban tog signaler fint och jagade bra i områdena. Så där med stadgan dock.. Fast ändå härligt att se att han är så laddad. Ungefär som på en jakt med skyttar och vilt, fast på dummies. OMG.

Vi har att göra.. Vad var det du kommenterade på FB Zara? Nu kör vi..?!?


söndag 13 september 2015

In progress

Vågar inte annat än att både träna och blogga efter inlägget igår..

Träna och träna förresten. Men det kan väl sägas vara ett stort framsteg att jag tog med pipa och boll på dagens promenad? Åkte till Ursvik och gick MTB/Extremspåret. Droppade dolt på lite olika platser och kunde på så sätt stämma av signaler. De satt väldigt fint, liksom linjerna. Provade en lång linje som avslutning och det såg bra ut. Sedan vet vi ju hur det blir under skytte vid en jakt och med konkurrens från andra hundar..

Anar början till en låsning i bröstryggen så jag tänkte prova hathayoga nu i eftermiddag. Hittade en studio med drop-in förra helgen, vilket är väldigt smidigt för mig som inte vill boka upp mig i förväg.

Åkte därför förbi Bromma Blocks på väg från Ursvik då jag tyckte att det var dags att uppgradera träningsgarderoben lite. Den har ju blivit ganska eftersatt efter två års totalt uppehåll, men nu slog jag till på några plagg som jag tror passar just på yogan.


Att göra en avbön

Dags att göra en ny avbön. Tydligen.

Trots tidigare löften har vi inte tränat. Och jag har inte bloggat.

Mitt liv svämmar över av i-landsproblem. Som att Blogger-appen på iPhone är sämre än jag mindes (bilderna blir i fel storlek). Eller nu senast att iOS på den väldigt gamla datorn (!!) jag har hemma i privat bruk och enbart pga att jag inte orkat flytta filer, är så ouppdaterat att jag inte kan ladda ned nyare versioner av vettiga browsers. Ja, ni förstår nivån på mina "problem" i en tillvaro där hundratusentals människor flyr för sina liv från sin trygghet och tillvaro så som de kände den..

Fast, tro det eller ej, kära bloggläsare - nu finns det faktiskt planer på och energi för att närma mig retrieverdelen av hundvärlden igen. Att börja träna och tävla. Att dela våra erfarenheter och upplevelser med er.

Som tidigare vill jag använda bloggen till att reflektera och därigenom nu också dela med mig av orsaken till vårt uppehåll. Ett uppehåll som jag förstår att en del har funderat över efter förra årets framgångar för Oban och mig. För dem jag inte har regelbunden kontakt med har det kanske varit märkligt att vi helt plötsligt försvann från arenan.

Den här sommaren har varit värdefull.

Jag anmälde inte till årets IWT i Tjeckien. Jag anmälde, men åkte inte till Retriever Challenge. Jag anmälde oss inte alls till Norska Mästerskapet, trots att jag tror att upplägget och tävlingsformen skulle passat oss perfekt, då vi hade fått en bra avstämning på "Apportera mot livet för Cancer".

Jag avslutade istället försommaren med att säga upp mig och tacka ja till drömjobbet. Jag gjorde ett avstamp från det som varit och fick en möjlighet till nystart i det att inte bara ha semester, utan att vara helt ledig utan förväntningar på att besvara mail och återkomma med svar, i linje med mina egna krav på SLA:er.

Istället har sommaren spenderats med nära och kära. På mitt älskade Åland, där vi varvat dagar mellan bryggan och skogen. Från att glädjas över att njuta på nämnda brygga och avsluta en skön dag i solen med en god middag till att anpassa sig efter vädret och uppskatta att ägna dagen åt att leta svamp, trava ved, gräva i trädgården, spela sällskapsspel eller kolla på gamla DVD-filmer (nej, vi har inte Netflix på Åland..).

Med en välbehövlig paus - och vad vi i hästvärlden kallar halvhalt, har jag fått utrymme att landa. Vilket jag behövde mer än jag har förstått.

Så här i backspegeln inser jag att förra årets intensiva jakt på framgångar och sysselsättning, med Oban och i jobbet, var en flykt. Att hela tiden hålla mig sysselsatt med jobb, träning, tävling, jakter och åtaganden i föreningslivet gjorde att jag inte behövde tänka. Eller känna.

Känna sorg och saknad. Känna skuld och dåligt samvete. Över det som var, men aldrig blev.

Att istället fly till en annan arena, där jag bevisligen kunde prestera och lyckas, gav mig en kortsiktig kick. Och flykt. Flykt från att våga närma mig det som hade hänt, resultatet av de beslut jag fattat och konsekvenserna av detta.

Istället jagade jag alla möjligheter som gavs. Till nämnda träningar, tävlingar och jakter samt styrelseuppdrag och som kommissarie etc. inom SSRK. Jag tror att jag körde över 2 000 mil i hundrelaterade aktiviteter förra säsongen. Jag hade total koll på SSRK Prov och andra tävlingar. När de gick av stapeln. Var. Vem som dömde. Vilka som skulle starta. Hur det gick för dem. Jag har inte sammanställt hur många starter vi själva gjorde förra året inom A-, B- och C-prov, men det var ett antal. Utöver alla jakter. Jakter som jag saknar, mest av allt för sammanhållningen och gemenskapen i gänget av apportörer. Men också för möjligheten att vara i naturen en hel dag och se våra hundar i dess rätta element - som apporterande retrievers.

Efter en intensiv höst och tävlingssäsong 2014 kom Obans period av skador under vintern som ett tungt bakslag efter alla framgångar. En vinter där vi skulle ha ett medvetet träningsuppehåll, men där det uppkom ett antal diffusa symptom. Skadorna kunde härledas till anaplasma med lång konvalescens och rehabilitering som resultat. Här tappade jag ytterligare motivation. Att promenera med en kopplad hund och med totalt träningsuppehåll i två till tre månader är ganska frustrerande. En annan bidragande orsak till att jag tappade tidigare engagemang var det totala mörker som uppstod när det visade sig att Oban efterlämnat epilepsi hos sina avkommor. Förutom tragedin för berörda valpköpare föll mina drömmar om en valp efter Oban platt. Vilket gjorde, och fortfarande, gör ont. Han som är den, i mina ögon, kompletta hunden. Han som besitter alla de egenskaper jag eftersträvar och söker hos en familjemedlem och jakthund. Som lämnat avkommor som såväl jagar och presterar på jaktprov, som är polis- och tjänstehundar inom narkotikaspan och lavinsök. Det var nog här jag gick vilse och tappade min tidigare kompass, som alltid pekade i rätt riktning. Framåt.

Jag saknar jakterna. Jag saknar gemenskapen och umgänget. Jag saknar att kunna skapa förutsättningar för att stimulera min hund och se honom i sitt rätta sammanhang. Men jag har behövt välja bort det den här sommaren och hösten. Jag valde att byta jobb och behövde - och vill - skapa förutsättningar för det. Jag har inte velat - eller faktiskt orkat - ägna kvällar och nätter åt administration och pyssel framför datorn som en del av ett föreningsuppdrag. Eller att ställa klockan på 03:00 både lördag och söndag för att åka till en jakt. Mitt jobb är tillräckligt krävande som det är och att behöva ägna X antal timmar framför datorn för att, utöver jobb, hantera anmälningar, startlistor, resultatrapportering etc. eller att åka 25 mil enkel väg för en jakt blev mig övermäktigt.

Den här sommaren har varit värdefull.

Jag tror mig ha landat efter separation och skilsmässa. Jag kan känna glädje över det jag har. Över var jag är. Istället för att fundera över hur det kunde ha blivit och vad jag har förlorat. Jag har gått vidare och tror mig ha landat i det som är. I det som kommer bli. Vad än det är. Jag har slutat jämföra och väga, för att istället uppskatta det som är.

Jag känner tacksamhet och tänker repetera det jag skrev i årskrönikan på det temat, då det är något som kvarstår och som jag sätter stort värde vid. Att jag känner:

"Glädje och uppskattning över det vi faktiskt åstadkommit och allt det goda som finns i livet. Mest kommer jag känna tacksamhet. Tacksamhet för de relationer jag har med fina vänner och mina nära och kära som finns där både i med- och motgång. Tacksamhet för mitt jobb med spännande utmaningar och härliga kollegor. Tacksamhet för det jag får uppleva både privat och professionellt med möten, resor, träningar, tävlingar och jakter. Och mest - tacksamhet över världens bästa hund, min finaste Oban. Utan honom vid min sida hade det här året varit avsevärt mycket tuffare - han är bättre än all terapi i världen!"

Ni vet vilka ni är. Ni som stått vid min sida och som finns där. I vått och torrt. I stort som smått. Jag uppskattar det - och jag hoppas innerligt att jag kan återgälda och ge tillbaka det ni ger till mig. Ni finns där för mig - och jag vill finnas där för er. 

Till 2015 och framåt. 

Nu kommer vi starkare och bättre rustade. Kanske inte vad avser min timing som handler, där behöver jag mer kontinuerlig rutin och praktisk prövning för att agera korrekt i olika situationer, men jag kan lova att Oban är laddad. Något han visade på "Apportera för livet mot Cancer" där vi som lag landade på en oväntad 3:e plats och där han var omkring topp-5 individuellt med 91 poäng. Mer om tävlingen kan ni läsa HÄR

Förutom att återgå till träning, tävling och som engagerad i SSRK, nu närmast som kommissarie på B-prov i Stjärnhov och A-prov på Åtorp, har jag en del andra projekt under hösten. Jag ska ta tag i köket som jag är ganska missnöjd med, trots en helt nyproducerad lägenhet, och byta bänkskiva, stänkskydd och handtag. Jag ska ta mig i kragen och komma igång med mitt skytte, nu när jag har fått förmånen att få bli medlem i ett jaktlag som förfogar över fina jaktmarker. Därtill ska jag operera bort en tand, som återstår efter tidigare krasch, och sätta ytterligare ett implantat med start nästa vecka. Och framförallt ska jag njuta av mitt nya jobb och allt spännande som händer där..!

Det kommer bli en händelserik höst med andra ord - och jag ska bli bättre på att dela den med er här på bloggen. Med reservation för den där bristande Bloggerappen dock.. Stay tuned..!


Bild: A-K Olsen från Nordiska Mästerskapen 2014