Bortklemad

Uppsidan med trasig tass och tratt?

Att matten inte kan säga nej, utan låter hunden sova i sängen. Brukar dock aldrig bli mer än 10 minuter. Sedan blir det för varmt för Obans smak.

Ändrade planer

Pratade med veterinären idag som hade fått provsvar på den odling de tog från såret. Det fanns spår från e-coli, vilket tydligen kan komma från bakterier i saliven. Något som tyder på att Oban måste ha slickat i såret. Något han omöjligen har gjort sedan förra måndagen, då tassen stått under minutiös kontroll med bandage eller tratt dygnet runt (socka senaste dygnen). Men - hältan kom ju i söndags och då hittade jag inget sår, så han kan ju ha varit där och slickat natt mellan söndag och måndag. Den antibiotika vi har fått biter tydligen på e-coli och så gör vi ett återbesök på onsdag för att kontrollera att allt är OK.

Apropå antibiotika så har jag strukit mig från tänkta provstarter i närtid. Hade tänkt vara lite hemlig, men nu när jag ändå strukit mig kan jag berätta att jag tänkte pröva våra vingar på dubbelprovet på Åland. Synd att det inte blev tillfälle för det hade varit en bra avstämning inför vintern - och dessutom ett bra komplement till jakterna.

När jag ändå höll på var jag inne på SSRK Prov för att lägga till mitt medlemsnummer. Passade på att kolla om resultaten kommit in - och se här vad fint. En liten symbol för HP - det var väl tjusigt? ;o)

Bland Eliten i Norrtälje

Åkte hemifrån 05:40 igår och kom hem vid 19-tiden, men fick liksom inte nog. Istället för att sitta hemma och gråta över spilld mjölk (de jakter jag fick tacka nej till fredag, lördag, söndag) åkte jag med Linnea och Scott till Elitprovet i Norrtälje. Hon gick ut i sista par med Tina och Fokus, så vi fick ändå en hyfsad sovmorgon.

Roligt att se ett Elitprov då jag tidigare bara sett det i Eskilstuna, när jag liksom med Stjärnhov, hade få egna erfarenheter.

Trevligt provupplägg med bra variationer och mycket skott, vilket gav en jaktlig inramning. Provet inleddes med varsin enkelmarkering, följt av landdirigering för ena hunden. Fortsatte till en dubbelmarkering, sedan fick andra hunden sin landdirigering, innan ytterligare förflyttning och ny dubbelmarkering. Med reservation för att jag minns fel. Därefter följde vattenarbetet, första hunden fick en vattendirigering längs med strandkanten och den andra hunden en dubbelmarkering. Sedan förflyttning till ny mark och omvända uppgifter. Avslutningsvis ett sök som var smalt och djupt längs med vattnet. Schysst upplägg, utan krusiduller men med utmaningar i terräng och mark.

Grattis till dagens pristagare! Och tack Linnea för trevligt sällskap och för skjutsen :)

Scott halvvägs ut till vattendirigeringen
(huvudet strax efter gröna vassruggarna)

Sista parets första dubbelmarkering

Stjärnhov

Härlig dag i Stjärnhov igår på det - som vanligt - väldigt mysiga och trevliga provet. Noomi hade struktur och ordning som alltid och Maria sörjde för alla måltider och fika med tillbehör till oss funktionärer. Fantastisk service! Tack söta ni!

Själv lade jag ut söket. Nu för tredje året och med två egna starter i Öppen klass i bagaget, vilket var givande. Nu kan jag relatera till provupplägget på ett annat sätt än tidigare. Vilket var väldigt intressant. Ni som läst bloggen (och hört mig berätta) vet att jag har beskrivit vattendirigeringen på Stjärnhov som EXTREMT svår. I år när jag kom ned till vattnet undrade jag om jag hade kommit rätt. Förutom att vattnet var ca 50 cm lägre än normalt, så att det var flera stenar istället för en (1) som tidigare år, kändes området avsevärt mycket närmare än hur jag upplevt det förut.. Nya referenser gissar jag. För ett år sedan var det kanske svårt, nu kändes det enkelt. Alltid lätt att stå vid sidan så klart, men se bilden nedan och jämför själva med den bild jag framställt...

Att fler stenar syntes gjorde dock skillnad, då det var fler hundar än tidigare år som faktiskt klarade vattendirigeringen. Tyvärr blev det många nollor ändå, då en del gick ur hand eller begick andra grava fel.

Grattis till dagens pristagare, Lena, Marie och Johan!

Tack alla inblandade för en härlig dag! Tack även till Cattis som kollade på Obans tass! Otroligt uppskattat! Nu kör jag med hårtork efter tvätt och har bara socka på inomhus.

Vattendirigeringen. Plättlätt - eller hur..? ;)
(stenarna strax till vänster om mitten)

Vacker morgon i Stjärnhov

Att behöva tacka nej...

Grrrrr..!!

Förutom att jag är bekymrad över Obans skada rent allmänt - är jag väldigt frustrerad och irriterad!

Har redan fått tacka nej till två jakter, fredag och lördag denna vecka pga skadan. Kommer därtill sannolikt få stryka mig från prov jag är anmäld till. Nu kom det en fråga om jakt på söndag. På ett fantastiskt ställe. :( Och jag fick tacka nej. Igen.

Det viktigaste är givetvis att Oban blir bra och att såren läker snabbt. Men, det är så himla typiskt. Hoppas att jag får frågan fler gånger. *blink-blink*

Oban sommaren 2010

Sjukstuga

Nu, efter kvällsrastningen, har jag tagit av bandaget och tvättat med tvål och vatten samt klorhexidin. Tratten är på så att såren kan lufta inatt. Nytt bandage imorgon innan vi går ut. Det har gått åt en del förband här hemma sedan i söndags. Närmare bestämt daglig förbrukning av:

- Sorbactkompress
- Vanliga kompresser
- Bomull
- Gasbinda
- Vet Flex

TEN THINGS I LOVE ABOUT OBAN

I brist på träningsupplägg kan jag, inspirerad av Sara och Cassi på http://jaktlabbeliv.wordpress.com/ dela med mig av 10 saker som jag älskar hos Oban. Utan inbördes ordning.

TEN THINGS I LOVE ABOUT OBAN

1. Hans dådkraft och nerver, där han är oberörd av miljöer och situationer. Gallertrappor, höga höjder, mörka arkivrum, hala golv, kabinbanor, rörliga underlag, bredvid eld, genom vatten och under missljud etc. Oban visar vägen helt utan förarstöd.
2. Hans enorma arbetslust och ihärdighet, med en outtröttlig motor, alltid en extra växel och många många hästkrafter. Jag har aldrig sett honom ge upp!
3. Hans kärvänlighet, tillgänglighet och tålamod med människor, barn och andra djur inkl. hanhundar. Är det någon annan hund som visar tecken på aggressivitet eller är allmänt påflugen går han bara därifrån. Är det ett barn eller flera som vill leka ställer han gladeligen upp. Är det hönor, hästar eller får, kor och grisar m fl är han helt oberörd.
4. Hans lyhördhet för sinnesstämningar, där han reagerar på känslor och agerar därefter med tröst och uppmuntran eller tjo och tjim. Polis kan han minsann också vara om någon är upprörd :)
   
5. Hans följsamhet och samarbetsvilja, där han alltid vill göra sitt allra bästa oavsett om vi schamponerar bort lera i duschen eller dirigerar.
6. Hans tålamod och lugn, där han - liksom nu - kan ha öppna sår och ändå, om än något förnärmad, låter oss behandla honom.
7. Hans finurlighet. Att veta precis när det går att linda mig runt lillfingret och komma undan med det. T ex när han hittar barnens leksaker på gården under sista kvällsrundan och jag säger "Lämna den". Med några krumbukter och svansviftningar har jag inte hjärta att vara bestämd alla gånger..
   
8. Hans underbara Prozacersättare i form av labbefnatt på öppna ytor - helst vattendränkta ängar eller när han kör "Sälen" helst i gyttjepölar. Det går inte att göra annat än att skratta. Och duscha. Med schampo.
9. Hans beundransvärda disciplin vid mattallrikar på soffbordet. Trots perfekt noshöjd skulle han aldrig gå över gränsen.
10. Hans underbara varelse. De silkesmjuka öronen. Kurret av välbehag när han sträcker ut sig på rygg i soffan. Naggandet på min vänstra handled när han vill något. Eller som nu, när han lägger huvudet bredvid datorn i mitt knä, viftar på svansen och talar om att jag är väldigt tråkig.
    
    Att han är den han är helt enkelt!
    
    
    Brister då? Ja, det finns några enstaka - t ex värdelöst koppelgående - men de har jag själv orsakat, så de ska inte belasta honom..

Searover All In Duff - Oban - i all sin prakt

Skuldkänslor

På väg till Sveriges framsida i arla morgonstund. Känns som att vara turist i sin egen stad att sitta med en kaffe på Centralstationen :)

Läste en tråd om våra arbetande hundar på FB och fick dåligt samvete. De flesta har ju flera hundar och kan låta dem vila emellanåt, medan Oban sliter på såt efter såt. 

Är iof noggrann med att fylla på med energi och vatten samt torka och sätta på täcke mellan såtarna. Men ändå. Bästa, duktigaste, finaste, kämparhunden!!

Här på sista såten i söndags. Ser inte så trött ut. Snarare helskärpt och på alerten. Som att det är favoritsysselsättningen framför andra. Vilket det är!! Så jag ska sluta tramsa..

Det dåliga samvetet går nog hand i hand med att skadan borde inträffat någon gång efter lunch. Eller så är det verkligen den gamla som gick upp först senare under kvällen. Såg ju inte hältan förrän vi kom hem och då såg jag inga sår trots tvätt, undersökning och insmörjning med antiseptisk gel. Märkligt. 

Konvalescens

Inte första gången jag använder Konvalescens som rubrik. Tyvärr. Men som jag skrev är det förhoppningsvis sticksåret från augusti, där veterinären reserverade sig för att främmande föremål eventuellt fanns kvar, som spökat och nu värkt ur.

Får dock se hur det blir med fler provstarter och jakter under hösten. Nu gäller strikt koppelgående i minst en vecka. Bandage i tre till fyra dagar till som ska läggas om dagligen. Oban är så duktig så med bandage behövs ingen tratt. När bandaget tagits av blir det tratt inomhus och fortsatt tasskydd utomhus ytterligare någon vecka. Hoppas på snabb läkning!

Till något helt annat. Har skaffat mig ytterligare en inbox att hålla ordning på. Det är några stycken nu. Närmare bestämt:

@crayon.com 
@longstream.com 
Bloggen
LinkedIn
Facebook
Yammer

Sex inboxar utöver traditionella kanaler som sms och telefon. Vad hände med Unified Communication egentligen? Behöver skaffa en personlig assistent snart för att hålla drägliga svarstider i alla kanaler :) Nu vill jag gärna att ni fortsätter att kommentera så tolka inte detta som gnäll från min sida. Det jag eftersöker är en (1) inbox för alla meddelanden istället för 6. Och ja, jag vet att det går att forwarda, men det är ohållbart också. Hmmm. I-landsproblem DeLuxe.

Bild: www.telecorockies.com

Passivitet

Hade planerat träning idag. Visste ju precis vad vi behövde ta tag i efter helgen, framförallt stoppsignal och inkallning - men även ut-tecken på avstånd samt närsök. Men det går ju inte med en tass i bandage :(

Blev perfekt ändå! Mötte upp Zara, Annika och Carina på inflygningen och fick träna stadga och passivitet medan de andra fick markeringar och linjetag.

Lite fundersam över tassen dock. Vi skrittade enbart och därtill stod och satt han en hel del. Men jag kanske bara borde rasta kort runt kvarteret? Fast maklig skritt borde väl inte vara så farligt? Eller?

Kallt som tusan så de nya Muckbootsen var på. Ska de verkligen vara varma ned till 15 minusgrader? Det kändes inte så ikväll.. Brr..! Så här kallt kändes det! Bild från Åre 2012.

Härliga helg!

Undrar hur många inlägg jag har med den rubriken? Hursomhelst lägger vi en väldigt härlig helg bakom oss!! Tack alla inblandade för två fantastiska dagar!

Åkte hemifrån i strålande solsken på lördag morgon. Anslöt till ett trevligt gäng och fick förmånen att njuta av en i det närmaste helt perfekt dag! Dirigeringar och styrningar varvades med markeringar och fria sök på varierade marker. Jag var lyrisk när vi packade ihop för dagen!

En dag som fortsatte med en minst lika trevlig kväll med ett gäng apportörer i jaktstugan på gården. Pizza, vin intogs till skratt så att vi kiknade åt olika anekdoter från hundvärlden.

På söndagen fortsatte apporteringen. Här var jag inte fullt lika lyrisk över min numera helt självständige hund som tackade för skjutsen (nej, inte ens det gjorde han faktiskt!!) och gav sig ut på arbete. Först försvann stoppsignalen.  Sedan inkallningssignalen.

Är ni beredda? Här kommer ursäkterna:

Frånsett det självklara faktum att varje jakt drar igång Oban mer och mer i kombination med att jag faktiskt inte styrt honom på jakter tidigare, utan stannat vid markeringar, anvisningar och sök finns det några förklaringar (ja, ursäkter):

• Förberedelse. Jag kan inte direkt påstå att jag förbereder Oban på samma sätt inför en jakt som inför prov. Snarare tvärtom. Det är samling med genomgång, fullt fokus på att få koll på läget och ta med alla prylar (ja, det här är en materialsport av rang) följt av transport till markerna. Lärdom till mig själv: Gör likadant på jakt som på prov: samla ihop, ta kontakt och förbered både Oban och mig själv på uppgiften. Kommer förhoppningsvis med lite mer rutin, när jag kan slappna av i situationen.
  
• Stoppsignal. Jag vet att Oban kan se en markering gå, att jag kan skicka honom och blåsa ned varsomhelst under sträckan med en (ja en som i 1) stoppsignal. På dummies. På kallvilt. Men inte under skytte när det ligger skammat 20 meter längre ut i vind. Tydligen. Rätt prioriterat av hunden. Lärdom till mig själv: Blås inte stopp på prov utan låt hunden lösa uppgiften, är han i rätt område ligger han och jagar och lyckas bra med det själv. Uppenbarligen. Fortsätt träna att skicka på markeringar med stor retning som skott och bollar, blås ned och styr in på annat.
  
• Inkallning. Jag säger som många andra "det här har aldrig hänt förut". För det har inte hänt på träning, på prov - eller på jakt. Oban har alltid kommit in (förutom när vi möter andra hundar och han är lös, men det är inte under träning, prov eller jakt - och ja, det problemet borde vi också ta tag i - men det fungerar med bollbelöning..). Men nu hände det. Jag blåste inkallning. Jag blåste igen. Jag blåste nog igen-igen-igen. Jag kom på mig själv med att låta arg i pipan. Jag ropade. Jag skämdes. Utan att få någon hund i sikte. Till vårt (ja, ansvaret är delat i den här frågan) försvar var det här precis samma plats där Oban kom in ett antal gånger på en annan förares inkallningssignal vid förra tillfället. Han avbröt sitt arbete och kom in och frågade. Han förstod inte varför jag blåste inkallning gång på gång och sedan skickade ut honom. Då. Då var jag fundersam över om situationen som uppstod hade förstört mina signaler, men hoppades på att det var en bra erfarenhet för honom att lära sig att andra förare kan blåsa likadant under arbete utan att han ska störas. Och ja, jag vet att det var en ursäkt. En ursäkt i kombination med att han tydligen (berättade skytten senare) låg efter en skammad. Till slut kom han. Skithunden :) Då går det inte att vara arg, då gör han ju rätt. Lärdom till mig själv: Även här - undvik att blåsa på prov om inte domaren ber om det. Fast - se till att det A.L.D.R.I.G händer igen. Hur? Kombination av allmän uppstramning, ordning och reda samt superdupermegabra belöningar vid varje inkallning. Med start idag.

I slutet av dagen fick jag tillfälle att stämma av både stopp och inkallning igen med möjlighet att belöna med en bra markering, vilket blev perfekt. Så, med det i ryggen och med vetskap om vad vi ska träna på känner jag mig inte alltför förtvivlad inför framtiden. Bra att det hände nu och inte på prov! Hann planera för kommande träningar på vägen hem, men det var innan jag plockade ut en blockhalt hund ur bilen. Nu blir det ordning och reda i kopplet närmaste dagarna och stadgeträning när jag kastar åt de andra imorgon :)


Tyvärr kan vi inte fotografera under härliga helger som dessa. Lite synd då miljöerna är fantastiska, från marker och djurliv till fastigheter. Bjuder på en mobilbild istället:

Hardy - en vanlig dag på jobbet

Planerad parning!

Obans mamma tillika svensk Jaktchampion SE (J)JCH Searover Kelly's All In ska paras. Hanen är NOJCH Searover Kits Poker. Spännande kombination av två högt meriterade hundar! Poker vann t ex årets Norska Retrievermästerskap och har CACIT och Cert från internationellt A-prov.

Obans mamma parad med en hane, som har samma pappa som Oban, kan ju inte bli annat än succé om ni frågar mig! :) Är själv rejält sugen på att utöka flocken här hemma. Vi får se hur det blir med det.. ;)

Läs mer om den planerade valpkullen på bloggen här: http://moortime.blogspot.se/

Status

Inledde, som framgick av tidigare inlägg, dagen med ett veterinärbesök på Västerorts Djursjukhus. Detta då Oban var blockhalt när han hoppade ur bilen igår kväll. Tvättade tassarna, men hittade inget sår. Kände igenom tår och leder samt tempade, men hittade ingen uppenbar orsak till hältan. Fortsatt blockhalt och tempfri i morse, men nu med en markant svullnad, så jag åkte in.

Började med röntgen då varken veterinär eller jag kunde identifiera något sår eller synlig skada. Såg inget på röntgen, varpå veterinären pratade om ödem och kortisonbehandling. Jag bad då om att vi skulle raka området mellan tårna och trampdynorna för att kolla ordentligt. När det var renrakat såg vi att det kom lite var ur en ficka. Och desto mer var vid tryck. 

Såret spolades ur och spritades. Oban bandagerades. Skönt att det var ett sår. Förhoppningsvis var det inte ens ett sår, utan det gamla sticksåret som spökade och nu rensades ur ordentligt.  Nu blir det koppel och tasskydd någon vecka, sedan siktar vi på att han är fit for fight igen!

Till något roligare: Hämtade mina Muckboots idag. Gröna, sköna - och varma - stövlar! Helgen? Den ska jag skriva om senare. Nu koppelpromenad och middag.

LRK

Är tyvärr hos veterinären. I väntan på diagnos kan jag tipsa om att läsa på LRK's web. Där skriver de om ett nytt test/prov för att de befintliga (B-proven får jag anta) är för svåra. Se här: http://labradorklubben.se/avel.html

Intressant! Eller..?

Kolla även under fliken för LM. Har ju lovat att inte skriva mer om just LM, men ni kan ju läsa själva ;)
 

Återkommer om tassen och om helgen!!

Wow!

Superduperultramega trevlig helg!!

Oban duschad, tassar insmorda, ögon sköljda och muskler masserade. 

Nu "Bron" sedan ett längre inlägg om helgen.

Fredagspass

Träning med Linnea, Scott och Mrs ikväll.

Inledde med varsin dubbelmarkering i yvig undervegetation. Fortsatte med "kasta stort leta smått", vilket var nyttigt för båda herrarna.

Droppade dolt på en kulle i skogsbrynet. På bilden ser ni Linnea dirigera ut Scott. Vittrade sedan in och kastade bollar synligt i ett område halvvägs ut. Plockade upp bollarna, backade och skickade ut. Här var tanken att vi skulle bryta i ett område och skicka vidare rakt ut. Något jag inte tränat på länge, så det var perfekt! På bilden ser ni Linnea dirigera ut Scott. 

Fortsatte på samma tema fast nu synligt. Droppade bollar. Gick ca 40 meter med terrängbyten. Satte ned hundarna och gick vidare själva. Skickade sedan ut när vi själva stod dolda. Bra att ha för eventuella behov :)

Avslutade med linjetag uppför en brant slänt till ett område där vi droppat i början, fast från en annan riktning. Här hade båda hundarna lite för bra minnesbild. Tydligen :)

Markeringar, dirigeringar, ut, stopp och närsök på mindre än en timme. Effektivt!

Tack för en trevlig och givande kväll! Bra med lite avstämning!!

Nu dags att packa för helgens jakter! Och massera Oban.

Gult är ****..?

Gult på shoppinglistan idag tydligen.

En Zodiac easyHUNT II inhandlad på Hunt efter några rekommendationer. Hade egentligen hellre haft en grön eller svart. Men, färgen har ju ingen betydelse. Eller..? ;)

Dessutom 50% i djurhyllan på Apoteket så jag passade på att köpa en gel jag kanske inte skulle valt annars. Köpte första tuben redan förra veckan och då jag tycker mig sett bra resultat mellan trampdynorna och insida lår efter härjningar i vassarna köpte jag två tuber till idag. Känns som att det kan vara bra att även små rispor och rodnader får läka snabbt. Om inte annat vet jag hur det själv känns efter en dust med hö- och halmbalar och jag kan tänka mig att vass kliar och irriterar ännu värre.

Visst låter väl den här beskrivningen bra:

VIATOP GEL är en gel som understödjer huden vid en hudirritation. Den fungerar som ett komplement till medicinsk behandling vid klåda. Viatop är en produkt som inte innehåller vare sig kortison eller antibiotika. Istället innehåller Viatop naturliga ämnen som raffinos och saponiner. Raffinos är en naturlig sockerart (trisackarid) som bland annat återfinns i växter som australisk eukalyptus, ärtor och sockerbetor. Raffinos har i studier på människa visat sig ha en lugnande och klådstillande inverkan på irriterad och skadad hud. Viatop innehåller dessutom saponiner, utvunnet från trädet Quilla saponaria, som härstammar från Chile. Saponinerna är naturliga ämnen som minskar ytspänningen. Saponinerna i Viatop gör så att gelen enkelt och snabbt absorberas av huden. Utöver dessa naturliga ämnen innehåller Viatop® det välkända och hudvänliga desinfektionsmedlet klorhexidin. Klorhexidin motverkar de bakterier och jästsvampar som finns på huden. När Viatop appliceras på det irriterade hudområdet dämpas irritationerna så att den onda klådcirkeln bryts. Huden kan i lugn och ro få tid att återhämta sig och bygga upp den naturliga barriären.

Massage

Innan jakten igår visade Camilla på Hundpoolen hur jag ska massera Oban för att komma tillrätta med stelheten i framdelen.

För er som inte läst alla inlägg vill jag påtala att Oban inte är halt eller dålig, men jag har sett att han periodvis är mer eller mindre stel efter stillhet, vilket jag vill åtgärda.

Det är tre områden som är aktuella, jag vet tyvärr inte vad musklerna heter, annat än triceps:

- Vänster sida: ovanför armbåge/vid bogbladet
- Ovanpå: bakom manken/sadelläge bägge sidor
- Höger sida: baksida triceps - ska även stretchas

På varje område ska jag börja med att stryka sedan knåda och till sist göra cirklar innan jag börjar massera.

Nu ska jag göra detta dagligen i kombination med behandlingar på Hundpoolen. Därtill ska jag tänka lite mer häst när jag sätter igång honom. Med en häst är det självklart att både skritta fram och sedan rida fram i sidförflyttningar, ryggningar och skolor innan den riktiga ridningen påbörjas. Hur gör vi med hundarna? Ofta är det full fart ut i arbete, lek eller allmänt fläng på promenaden. Här blir det ändring.

Ett nytt Back on Track har införskattats tillsammans med ett fleecetäcke att lägga underst efter blöta jakter. Hööks har 15% på alla hundartiklar just nu - så passa på!

Som vanligt kassa mobilbilder, men bra för mig för att komma ihåg aktuella områden och muskler.

Kvällssträck

Helt slut efter gårdagens kvällssträck. Förvisso Oban som arbetade, med den äran, men jag är nog den tröttare av oss två.

17 mil enkel väg, hemma vid 23-tiden med en vansinnigt skitig hund. Dusch, ögonskölj, tassvård och en tvättmaskin med täcken, handdukar och filtar senare var det äntligen dags för sängen. Helt förbi av trötthet. Men - det var det värt. Tack alla inblandade!

Får se om vi orkar med lite inramning torsdag och fredag innan det är dags för helgens jakter. Skulle behöva stämma av lydnaden lite, framförallt på vatten.

Fast om det ska fortsätta regna kanske det blir te och skorpor i soffan istället...

Inte helt vanligt med unga kvinnliga skyttar. Kul!
(motivet har godkänt att bilden läggs ut på bloggen)

Exteriörbeskriving

Exteriörbeskriving hos Anne Nerell ikväll,

vilket avlöpte väldigt smidigt.

Var lite tidig och eftersom det hällregnade 

passade jag på att stanna på XXL och 

köpa ett regnställ. Har tänkt köpa ett 

sedan Oban kom hem som valp, så det

var på tiden...

Råkade köpa lite annat också. Bl a den 

här:

Labradoren Nr 3 * 2013

Jag lovar. Det här är det absolut allra sista inlägget om årets Labradormästerskap. För jag kan inte låta bli! Läste nämligen det senaste numret av Labradoren ikväll och roades av följande stycke i deras reportage från just Labradormästerskapet:

"När Grand finalen var avslutad började den allra svåraste delen för arrangörerna, och det är att räkna samman poängen. Det skall helst gå snabb och det får inte bli fel. För att bli mästare så skall man ha så lite poäng som möjligt."

Det lät som en god ansats (som säkert skulle underlättas genom att använda enkla verktyg som dator och Excel) däremot funderar jag över Ledarens:

"Augusti månads Labradormästerskap arrangerades i år av Region Sörmland och många positiva reaktioner på ett väl genomfört arrangemang har också framförts därifrån."

Jag var också nöjd med - delar av - arrangemanget. Men det blir lite farligt när en genomgående positiv bild framställs trots att annan fakta föreligger. Fakta som torde framgått till samtliga i LRKs styrelse. Fakta som kan anses vara relevant. Är det inte då en medlemstidnings uppgift att lyfta fram information som är av betydelse för medlemmarna?

Ta mig själv som exempel. Jag är helt ny i retrievervärlden och därmed helt beroende av den information jag tillställs i SSRKs och LRKs kanaler: Apportören och Labradoren. Hade jag känt till att det tidigare förekommit tveksamheter i poängberäkning i LM hade jag inte avböjt att starta under andra WT'n under sommaren. Nu valde jag medvetet att avstå för att inte lyftas upp en klass, just för att jag såg en möjlighet att starta på LM i klassen ÖKL. Därtill, hade jag känt till att det tidigare förekommit brister i arrangemanget som sådant, hade jag inte valt LM utan istället anmält till t ex Paw of Sweden Cup som genomfördes samma helg.

Nu valde jag LM då jag uppskattar avsikten - att premiera hundar som är jaktligt och exteriört fullgoda - och utgick från att det var ordning och reda på arrangemanget som sådant. Jag hade inte hört något annat. I efterhand har det kommit till min kännedom att godtyckliga tolkningar och regelverk i obalans utgjort ett problem vid tidigare Labradormästerskap.

Sådana frågor torde vara viktiga att lyfta fram så att de kommer till den enskilde medlemmens kännedom. Här skulle jag uppskatta om medlemstidningarna gjorde en objektiv skildring av mästerskapen. Att genom åtkomlighet, ärlighet och öppenhet bidra till transparens. Att genom transparens våga medge brister och därigenom verka för en viktig förändring. En förändring för att skapa trygghet för arrangörer och deltagare. En förändring för att nå verklig mästarskapsstatus.

En förändring som inte kommer att ske om enbart ett perspektiv skildras genom ett:

"och många positiva reaktioner på ett väl genomfört arrangemang har också framförts därifrån"
 

Bild från http://alamaria.se/ska-man-ifragasatta-saker-och-ting

 

Nya tag

Kände att det var dags att ta tag i lydnaden och dirigeringarna efter lördagens jakt, så det var perfekt att Annika med Zingo och Zara med Pejla och Braith ville träna idag, trots lite lynnigt väder.

Vi träffades vid inflygningen och började med några markeringar i blöta tistlar. Fortsatte sedan med en övning som vi körde på en öppen träning på Lilla Träskaten hos Jill och Peter förra sommaren.

Övningen kombinerar raka linjer med stoppsignal samt höger- och vänstertecken, vilket gör att många moment tränas i en övning. Vi försvårade genom att lägga bollar på ett ställe och därtill kasta en störningsmarkering, vilket gav viss utmaning och tarvade några omskick med extra tydlighet. Bra då att övningen bygger på att hela tiden reparera den raka linjen. Värdefullt att faktiskt få träna med denna typ av störning och lyckas med övningen!

Samtliga hundar gjorde ett väldigt bra jobb! Extra plus i kanten till lille Braith som gjorde fantastiskt fina linjer sin ringa ålder till trots. Även Zingo får en stjärna för att hon var i det närmaste tyst.

Hektisk vecka på hundfronten med exteriörbedömning imorgon, jakt på tisdag, konditionsträning på torsdag (hoppas jag..), vattenträning på fredag och jakt (hoppas jag) på lördag. Vila? Det gör vi på söndag. Kanske :)

Trevlig helg!

Härlig heldag igår! Fantastiska såtar, duktiga skyttar och ett genomgående väldigt trevligt arrangemang!

Det var en intensiv förmiddag med högt tempo och bra resultat. På en av såtarna före lunch gavs möjlighet att skicka riktat över och på dammen, då vi stod med bra uppsikt över marken och apporterade kontinuerligt under skyttet. Även på en av såtarna efter lunch blev det bra möjlighet att styra. Särskilt bra då det samtidigt föll änder precis runtomkring oss. Avslutningsvis gick vi på eftersök på en av såtarna, även detta med gott resultat.

Fantastiska Oban som slet outröttligt från morgon till sen eftermiddag! Fast idag är han trött :)

Suverän dag som gav möjlighet att både markera, dirigera och söka. Att kunna utföra en uppgift och sköta uppdraget som apportör - samtidigt som det gavs förutsättningar att bibehålla och bearbeta formen, var väldigt värdefullt. Återigen tack för att vi fick vara med! Grattis till dagens provhundar som klarade sina praktiska jaktprov!

Idag har vi haft en vilodag genom att åka till Brunnsholm och kolla på fina provhundar tillsammans med Yvonne. Grattis till dagens pristagare!

Apportörer på väg från första såten innan morgondimman lättat

Den vita anden

Oban tog in den vita anden idag! Och ett antal andra samt en skarv.

Nu är prästlössen bortplockade, tassarna tvättade och insmorda samt ögonen sköljda. Längre beskrivning följer imorgon. 

Tack alla för en fantastisk dag och extra tack till Mattias för att vi fick följa med och för bra ledsagning på plats!

Mer tips!

Klippte precis klorna (vilket fredagsnöje?!) och blev positivt överraskad!!

Började ge laxolja inför Labradormästerskapet i en förhoppning om ännu blankare päls. Det stod att oljan även skulle vara bra för bl a trampdynor. Men ärligt talat - hur ofta fungerar produkter?

Därav väldigt positivt överraskad av att se att tidigare torrsprickor och fnasigheter är så gott som borta! Trampdynorna är mjuka och smidiga, efter endast 6 veckors användning! Det här (Salmopet Laxolja) får vi fortsätta med! Särskilt nu inför vintern med is och salt. 

Bild Animail (vilket också är bra för det är där jag beställer foder och tuggben):

Massage, laser och Viscotears

Vid dagens behandling konstaterades diverse muskulära krämpor i frambenen, vilka behandlades med massage och laser. Ingen fara på taket, men Camilla på Hundpoolen och jag bestämde att vi ska sätta upp kontinuerliga behandlingar nu under jaktperioden som förebyggande friskvård.

Apropå förebyggande friskvård gick jag förbi apoteket för att köpa ZilkEye. Hittade och valde istället Viscotears. Förutom att priset var mindre än hälften - eller snarare en fjärdedel: (99:- för 30 st engångspipetter mot 209:- för 15 st pipetter med ZilkEye) föll jag för beskrivningen:

"Viscotears ögongel fuktar ögonen och bildar en skyddande film, som kan kvarstå i upp till 6 timmar."

Medan ZilkEye skriver "ZilkEye är en långverkande ögondroppe för torra och trötta ögon. ZilkEye innehåller hyaluronsyra som effektivt binder fukt och bidrar till att hålla kvar tårvätskan i ögat."

Jag siktar på den skyddande filmen i Viscotears och provar!


Har inte fotat, ens med mobilen, så håll tillgodo med en av mina favoritbilder:

Koppel

Idag blev det koppelpromenad i skritt. Har anat en markering i bogen senaste dagarna, som värmts ur efter rörelse - men igår kväll och i morse var det värre än tidigare. Har bett Camilla på bästa Hundpoolen (Obans dagis) att kolla i morgon och utföra lämplig behandling vid behov. Hoppas att det bara en en muskulär stelhet som går att massera bort..

Mjaaa..

Trevlig träning med Zara/Pejla, Annika/Zingo och Annika/Ozzy i Ågesta ikväll. Med betoning på trevlig. Resten, dvs träningen, var det väl sisådär med..

Vi lade ut fyra områden i skogsbrynen. Två områden på vardera sida av ett krondike. Därefter förflyttade vi oss mellan områdena och valde från vilket område vi skulle ta hem: rakt längs med skogsbrynet på samma sida av diket/rakt över diket/diagonalt över diket. Som längst var det nog 100 meter på diagonalen.

Från första området hade Zingo och Ozzy tagit in rakt fram från samma sida samt från området rakt över diket, varvid jag tyckte att det var lämpligt att skicka diagonalt över diket. Ett olämpligt beslut. Minnesbilden var obefintlig och på andra sidan diket blev det självständiga chansningar så jag tog hem.

Sammantaget gjorde alla hundarna ett bra jobb på de raka skicken, medan diagonalerna blev en utmaning just med krondiket som terrängbyte. Här kanske vi skulle hjälpt till genom att gå hela linjen och sedan skicka, nu blev det tydligen lite för svårt och vi fick gå fram för att lyckas. Att lägga på "att-träna-på-listan" således: låååånga diagonala skick med terrängbyten och diken.:)

Mycket fuffens på Oban ikväll. En del kan säkert förklaras med att det var nya tikar, en som nyligen löpt och en på väg in i löp. Supernyttigt för oss att träna med tjejer, för det skulle vara jobbigt om situationen uppstod och var ny på tävling eller prov. Annat kan nog förklaras för mig, som blev lätt perplex av hans beteende och tappade handlingsförmågan. Får skylla på att jag är ringrostig efter en veckas uppehåll.. Drar slutsatsen att vi behöver skärpa upp oss nu om vi ska hålla ihop i kombination med kommande jakter. 

Avslutningsvis kastade vi markeringar åt varandra för att lätta upp. Här gick det bättre och Oban spikade sina markeringar. Skönt!

Tack för en trevlig kväll!

Zara och Pejla ställer upp för ett diagonalt skick i skogsbrynet framför masten.

Statistik

350 besökare på bloggen idag (och nu över 30 000 totalt) talar för ett visst intresse i frågan..

Hittade en rolig text på Facebook. Fritt för tolkning ;). Over 'n out.

Viltspår och tistlar

Igår var vi hos hemma hos Qasper med familj för att ha viltspårträning med Oban- och Helgavalparna.

Stor uppslutning med Franz, Moa, Snusa, Qasper och Tyra på plats. Plus mamma Helga,
pappa Oban och Pärla. Jag följde med Qasper på två spår. Härlig arbetsvilja och full
koncentration på uppgiften trots störningar och ny uppgift! Lät Oban gå ett av
spåren och det blev lätt uppvarvat i andra änden av spårlinan.. Har inte spårat
sedan hösten 2011, men han visste precis vad sele och lina betydde och drog i väl i
liiiite väl hög fart med mig släpandes efter..! Inte direkt lugnt och metodiskt, men
han tog sig snabbt fram till klöven..!

Kvällen avslutades med några markeringar i skymningen. Oban var lite väl överladdad
och blev eye-wipe'ad av dottern Snusa när jag skickade honom för att plocka upp en
dummy som inte blev inhämtad :) Men, men - vi har ju haft vilovecka sedan
Garpenberg. Nu får vi ta tag i bitarna igen..!

Samling för viltspårträning

Qasper och husse i full fart (därav det suddiga :o) )

Idag har vi varit duktiga och smygit igång med lite träning igen efter en veckas uppehåll. Enkla (lätta och korta) markeringar i tistlar och brännässlor. Linjetag i det område med granhäcken jag hittade förra veckan. Där var det dessutom en perfekt kulle i ena änden, se nedan bild. Jag lade ut en tennisboll synligt över och bakom kullen. Gick tillbaka ut på ängen och skickade.

Som vanligt nuförtiden halvdana mobilbilder..

Linjetag över äng, in i skog, uppför kulle

Labradormästerskapet episod IV

Dags för den fjärde och avslutande episoden om Labradormästerskapet då LRK per den 6:e september 2013 har lämnat följande besked:

"Din protest samt ytterligare skrivelser har visat att det är en obalans i regelverket som måste rättas till inför kommande tävlingar och du har genom din skrivelse lämnat massor med frågeställningar att ta ställning till".

SAMMANFATTNING
LRK bekräftar i ovan att det förekommer obalans i befintligt regelverk som behöver rättas. LRK har dock fortfarande inte svarat på den raka och relevanta frågan: Var i regelverket framgår det att hundarna i öppenklass och elitklass ska sammanräknas inför grand final?

Att Labradormästare utses bland hundar som deltagit i Öppenklass eller Elitklass på Working Testet och är utställd i sin klass kan jag också läsa mig till. Men var står det att:

• placering från Working Test sammanställs i en gemensam resultatlista för Öppen- och Elitklass?
• hund som startar i Elitklass har företräde framför hund i Öppenklass vid lika totalpoäng efter Grand Final?

Återigen - jag har aldrig haft för avsikt att revidera årets resultatordning - men finner det fascinerade att det ska vara så svårt att svara på en konkret fråga. Förvisso är jag samtidigt förvånad att jag överhuvudtaget har fått något besked. Det är positivt. Men om jag ska jämföra med hur incidenter, avvikelser, klagomål etc. hanteras inom näringslivet eller för all del inom s k "business to consumer" (motsvarande Telia, Apple, Microsoft m fl) finns det ett avgrundsdjupt utrymme för förbättring.. Framförallt hanteringen av protesten som sådan, vilket kan beskrivas som både bedrövligt och beklagligt.

Det vore intressant att veta om fler har ifrågasatt årets resultat. Jag har naturligt inte haft fokus på annat än  sammanslagning av klasserna Öppen och Elit i titeln som Labradormästare. Tydligen har även tävlande om titeln Juniormästare drabbats, där de fem först placerade hundarna är över två år - vilket är i tydlig strid mot regelverket som lyder: Juniormästare utses bland hundar i Unghundsklass (upp till 9 månader) eller Nybörjarklass (upp till 24 månader). Hur motiveras att tredjepristagaren i Juniormästarskapet är sex år? Det är i mina ögon snäppet värre än att "råka" slå ihop Öppenklass och Elitklass. Jaja.. 

För att sammanfatta min avsikt. Jag är nöjd med min hund och våra gemensamma prestationer. Jag uppskattar arrangörens inkl. alla funktionärers ideella insatser och ett väl genomfört mästerskap i alla andra sammanhang. Jag delar målsättningen med ett mästerskap som värnar om rasens sammantagna egenskaper både i arbete och exteriört. Jag har inte haft för avsikt att verka för en förändring av årets resultat. Pris vid prisutdelning gäller enligt min uppfattning. Men att situationen uppstår är olyckligt och påvisar ett behov av en förändring framåt. En förändring med syfte att genom tydlighet skapa trygghet för såväl arrangör som deltagare.


SLUTSATS

LRK vill med Labradormästerskapet värna om rasen genom att premiera jaktliga och exteriöra egenskaper. Oban har med en 1:a placering i utställningens jaktklass, en 2:a placering på Working Testet och en 8:e placering i utställningens Grand Final, som först placerade hane och andra hund av jaktlinjer, visat att han uppvisar fullgoda jaktliga som exteriöra egenskaper. Ändå har LRK lyckats förorsaka en situation där jag dels inte kommer förnya mitt medlemskap i klubben och inte heller starta i Labradormästerskapet igen. Tyvärr - då jag uppskattar målsättningen och syftet med mästerskapet.

Blev det bra? Det överlåter jag till andra att bedöma. För min del är det slutältat (om LM - jag kommer säkert springa på andra områden att jaga upp mig över, jag är ju sådan..). Nu ska jag kika på resor till Irland eller Skottland för att träna och om möjligt tävla där nästa säsong.. ;) Och om några år kanske jag känner att jag samlat på mig tillräcklig erfarenhet för att, tillsammans med andra, arrangera en tävling. Ett LM 2.0 med en strävan att uppnå en eftertraktad mästarskapstitel - som ett riktigt SM kanske..? ;o)
 

KORRESPONDANS

För er som vill ta del av hela korrespondansen kring ärendet, se nedan länkar. 

   I.            Protest

Protest och fråga om poängberäkning  inlämnad 2013-08-19 KLICKA HÄR

  II.            Besked Nr 1 från LRK

LRK's återkoppling i snygg disposition och professionell layout. 2013-08-27. Dock utan svar på frågan/frågorna. KLICKA HÄR

   

III.            Följdfråga till LRK

Upprepning av initial frågeställning och förtydligande av hantering av protest. 2013-08-28. KLICKA HÄR

   

IV.            Besked Nr 2 från LRK

LRK's andra återkoppling. Fortfarande utan svar på frågan/frågorna. KLICKA HÄR

Hösthelg

Hösthelg i sommarvärme ute i vår vackra skärgård. Så långt österut det går att komma. Utan el och rinnande vatten. Men med ett helt hav, bastu, charmiga stugor, fotogenlampor och fina vänner. Mer bilder imorgon. 

Terrängbyten!

Hittade ny mark på kvällens runda. Perfekt för linjetag med terrängbyte!

Dike och äng med högt gräs på ena sidan "granhäcken". Äng med högt gräs på andra sidan följt av skogsdunge. Kan bli perfekt att skicka snett igenom!

Apropå linjetag är det dags att börja träna snart, Oban är som en tryckkokare och skenar vilt hela promenaderna..

Råd om Labradormästerskapet

Kära bloggläsare, jag behöver ert råd.

Jag hade tänkt avvakta med följetongen kring poängsammanställning på årets Labradormästerskap till dess jag fått ett faktiskt svar på frågan. Avvakta för att ge LRK en möjlighet till ytterligare reflektion och konkret besked. I avsaknad av ett sådant funderar jag på att publicera det dokument jag fick häromveckan och mina följdfrågor - eller egentligen upprepning av initial frågeställning - på detta.

Vad säger ni? Ska jag vänta ännu en vecka eller ska jag publicera den korrespondans som förts mellan parterna?

OK, om ni inte skriver något i kommentarsfältet bestämmer jag att jag lägger ut det senast nästa onsdag. Då har det gått två veckor sedan jag lät meddela att det dokument jag tillställdes, som har en trevlig disposition och layout, saknar svar på frågan.

Bild från hösten 2012 - när jag fortfarande använde kamera emellanåt..

Höst

Nu är det höst.

- Färgsprakande natur 
- Kyligare morgnar med klar luft
- Slut på semestern efter en hel månads ledighet
- Nytt jobb (fast egentligen nygammalt då det är min gamla arbetsgivare) från i måndags

Den här veckan blir det lugn och ro på träningsfronten. Både igår och idag var det fritt fläng och lite bollkast på promenaderna. I övrigt ser jag fram emot följande under veckan:

- Fortsatt soligt och fint väder
- Motivation att ta en löptur eller två
- Sovmorgon i helgen (första helgen på länge utan hundaktivitet)
- Svar från Labradorklubben (med svar på den faktiska frågan)

#mobil #nofilter

Linnea och Scott!

Nog med skryt om Obans insatser igår. Våra bästa träningskompisar Linnea och Scott startade på elitprovet i Alfta i helgen och fick ett fint 1:a pris! Bra jobbat - stort grattis! Nu ser vi fram emot att se er på A-prov!!

Scott i Sången 2012

Beskrivning av Garpenberg

Har förvisso delat med mig av bilder och protokoll från provet redan, men tänkte ge en utförligare beskrivning av upplägget.

Jag är fullt införstådd med att det är ett antal omständigheter som påverkar svårigheterna lokalt på respektive prov, från vindförhållanden och väder till startordning och funktionärernas kast - samt så klart vilken domare som dömer. Men det verkar även vara stor skillnad mellan proven och dess upplägg. Av de totalt fyra ÖKL-prov jag sett hittills är min - helt personliga - rangordning enligt svårighetsgrad (1 = enklast, 5 = svårast) följande:

1. Norberg
här har jag inte startat, utan var endast på plats som publik. Upplägget kändes schysst både vad avser land- och vattenmarkeringar, land- och vattendirigering liksom sök. Rentav enkelt, men det är ju alltid lätt att stå vid sidan av ;o)

4. Garpenberg
här startade vi igår, se beskrivning av upplägg längre ned i detta inlägg.

4. Stjärnhov
här har jag inte heller startat, utan endast varit funktionär. Provet är trevligt och upplägget är schysst (motsvarande nivå 1-2) i alla moment - förutom vattendirigeringen som är ca 90 meter rätt ut på blankvatten. Stor risk att misslyckas om inte hunden är väldig dirigerbar och lydig, då de flesta börjar tveka och dra sig in mot vassen efter att de simmat 40-50 meter utan utdelning. Här ryktas att de ska ändra upplägget för just vattendirigeringen - så räds inte att anmäla :)

5. Örbyhus
här startade vi i juli. Markerna är fantastiska och består av riktiga andvatten, men den utmanande terrängen och täta vegetationen (tistlar) blev en svårighet för många hundar i kombination med hård vind. Den dagen vi startade blev 10 hundar av 14 nollade, vilket säger en del om svårigheten.
Annars erbjuder markerna goda möjligheter att visa just dirigerbarhet liksom uthållighet i sök, så utan kulingstyrka i byarna är det nog riktigt trevligt!



Beskrivning av provet i Garpenberg

Oban och jag gick ut i sista par. Vid hundstoppet mötte skytt och domare upp, vi kopplade loss och efter en liten bit gick ett skott. Därefter fortsatte vi upp till landmarkeringarna, där Oban fick starta med lägst katalognummer.

Skott och kast var tydliga, men med dolt nedslag. Oban spikade båda och fick sedan vänta vid söket medan hund nr 2 tog in en landdirigering.

Sedan fortsatte vi med söket där Oban fick börja. Korp, duva och kråka kom in snabbt. Sedan började han lägga mer mark under sig och sökte både djupt och brett. Samtliga sex vilt plockades in och om jag inte minns fel var det även kricka, and och kaja. Skönt att jag inte såg några tendenser till att fråga, vilket jag såg på jakten senast när andra förare blåste stopp och inkallning under arbete, vilket naturligt förvirrade honom.

Från söket gick vi ned till vattnet. Där fortsatte hund nr 2 till platsen för vattenmarkering, medan Oban och jag stod en bit bort och inväntade en vattendirigering. Här var den stora utmaningen att vi stod ca 25-30 meter upp på land. Vi skulle således skicka ut över strandängarna, genom vattenbrynet och rakt ut på blankvatten mot en liten (se bilden) vassrugg. Flera av de tidigare ekipagen hade haft problem med att hundarna fastnade i strandängarna och började jaga. Något jag befarade att även Oban skulle göra, speciellt efter utdelning i denna typ av områden på jakterna tidigare i veckan. När hund nr 2 var på väg in med den andra vattenmarkeringen fick jag klartecken att skicka Oban. Jag riktade upp ordentligt, skickade ut och lade till ett extra ut i vattenbrynet. Han tog detta ut fint och fortsatte till första stenröset, där tryckte jag på med ytterligare ett ut och då tog han fäste på målområdet. Sedan stod jag tyst och höll tummarna..

Med vattendirigeringen i land bytte vi plats och det var Obans tur att få vattenmarkeringar. Här hade flera av de tidigare ekipagen gått fint ut på den sist kastade, men förvirrat sig lite på den först kastade. En teori var att det blev konstigt för dem att båten förflyttade sig i sidled mellan det första och det andra kastet. Oban markerade båda kasten. Spikade den sist kastade och tog in den, gick rakt ut på den först kastade, tog lite fel riktning när han kom upp i vassen på gungflyet, men vände rätt på eget initiativ och tog in fågeln.

När vattenmomenten var avklarade var det dags att gå tillbaka till landarbetet. Hund nr 2 fick sina markeringar och sedan skickade jag Oban på landdirigeringen. Här satte han en spikrak linje. Jag lät honom gå ut för att få vind och där löste han uppgiften helt utan stöd.

Slutligen gjorde hund nr 2 sitt sök och vi var passiva innan det var dags för domarens kritik.

PUUHH!!

Ett schysst och roligt provupplägg, men med svårigheter nära nog på elitnivå sett till t ex dirigeringar där både avstånd, anslutning till tidigare markering och terrängbyte var prövande för klassen. 

Återigen - Oban är en fantastisk hund! Själv mådde jag illa av nervositet hela dagen. Men det är himla roligt. Efteråt!


Jag beklagar bildkvaliteten - det blir så med mobilen och avstånd..

Bra uppladdning? Fotboll med sex barn kvällen innan. Ser ni Oban i mitten?

Yvonne låter Peg testa korp, vilket fanns på söket.

Området för vattenmarkeringarna. Båten syns knappt, men i mitten av bild.
Kast gick till höger bakom gungfly samt till vänster vid näckrosor.

Vattendirigeringen, målområde: den yttersta vassruggen bakom björkriset.
Hunden skickades från där Helena står.

Steget till Elit

Jag vill gärna ha en ödmjuk ton - men vad kan jag säga annat än att Oban är en fantastisk hund?!!

Min första hund. Min första retriever. Ni som följt bloggen från start vet att jag hade svårt att lära mig alla glosor och begrepp i början. Linjetag hit. Markeringar dit. Enkla och dubbla. Höger och vänster. Bloggens namn är ju just "följ Oban från NKL och framåt", då jag började blogga i samband med 1:a priset i NKL.

Med detta - att jag är helt grön och oerfaren - vill jag säga att det helt är Obans förtjänst att vi idag är klara för Elit! Han är, sin ringa ålder och erfarenhet till trots, min fina läromästare. Raden får tala för sig själv:

1:a pris NKL B-prov i augusti 2011
1:a pris ALO B-prov (Finland) i oktober 2011
1:a pris ÖKL B-prov i juli 2013
1:a pris med HP ÖKL B-prov i september 2013

Jag vill tacka både mamma Searover Kelly's All In med Yvonne Strandberg och pappa Hillus Drake med Tomas Söderström för goda gener - likväl som träningsmöjligheter, goda råd och värdefulla rekommendationer. Liksom andra tränare och instruktörer vi anlitat under gång. Ingen nämnd ingen glömd. 

Grattis även till syster Peg (Searover All In Peg) som också är klara för Elit efter en andra raka 1:a i ÖKL idag samt till bror Chip (Searover All In Chip) som tog ett fint 2:a pris! Bra jobbat!! Och givetvis även till andra pristagare däribland Noomi, Lena, Peter m fl!!


Nu laddar vi om med jakter, agility och annat roligt - utan prestation och nervositet! Fast först vill jag dela med mig av dagens protokoll:

• Samarbetsvilja: Bra följsamhet och samarbetsvilja (5)
• Sökarbete: Arbetar med bra fart och motivation. Får på ett bra sätt med sig hela området: samtliga vilt (5)
• Fart: Räcker väl, utmärkt (5)
• Uthållighet: Räcker väl (5)
• Näsa: Används väl (5)
• Dirigerbarhet: Samarbetar väl med sin förare och löser uppgifterna bra (5)
• Markeringsförmåga: Löser samtliga uppgifter på ett utmärkt sätt (5) (här sa domaren att Oban var dagens enda hund som markerade alla fyra fåglar, två på land och två på vatten)
• Skottreaktion: Fast och uppmärksam (5)
• Stadga: Bra (5)
• Apporteringslust: Snabb, spontan apportering, bra inleveranser (5)
• Apportgrepp: Ett lämpligt apportgrepp och bra avlämningar (5)
• Simteknik: Bra (5)
• Vattenarbete: Arbetar villigt i vattnet (5)
• Hundtolerans: Stör ej. Störs ej (5)

Sammanfattande kritik: Trevlig ung hane som löser provet på ett bra sätt. Bra samarbetsvilja, fint markeringsarbete blandat med bra självständighet!

1:a med HP i Garpenberg!

Underbara, älskade Oban tog sin andra raka 1:a i ÖKL i Garpenberg - idag med hederspris!

Längre beskrivning av dagen kommer i eget inlägg. Nu kan vi slappna av och leka agility ett tag ;o)!

Stort grattis till dagens andra 1:a pristagare - från vänster: Yvonne och Peg (2 x ÖKL - klar för Elit), Noomi och Ferrari (NKL) samt Lena och Pirat (2 x ÖKL - klar för Elit)!! Bra jobbat även av brorsan Chip som fick ett fint 2:a pris!

Någon påstod att vi såg sura ut senast, därav lite överdrivet skratt :)