Träningshelg

Träning med sjörövare på lördagen. Vi mötte upp Maria och Lena på Tullinge Flygfält och vandrade in på marker där det är OK med skott.

Maria började med två dubbelmarkeringar med skott åt Lena och mig. Vi ville båda träna stadga. Jag var inte med på första markeringen, med resultatet att Oban knallade... Ett kraftigt AJAJAJ i kombination med att Maria stod i skogen och skrämdes fick honom att stanna upp. Nyttigt! Båda hundarna hade lite svårt första vändan. Det var utmanande marker med terrängbyten i myrkaraktär. På andra omgången skickade jag Oban, efter lite fotgående och väntan, på dummy 1 och 4 och dem tog han hem fint. Sedan bytte vi så att jag kastade åt Maria och Lena.

Fikade och fortsatte att varva enkla och dubbla markeringar med linjetag. Alla hundarna jobbade bättre och bättre mot slutet. Avslutade med fika och då var hundarna väldigt trötta och nöjda, se bilden. Tack snälla Maria och Lena för att vi fick vara med! Bra med dragning från andra hundar och skott - samt massor av bra tips, tack!

Åkte ut till Munsö på lördag eftermiddag där Oban (och jag) mös med Arrac och Tassa. Vi blev bortskämda i vanlig ordning. På söndagen var det dags för sista tillfället på viltspårkursen. Bengt-Åke hade lagt ut fullängdsspår (600m) fyra timmar tidigare. Oban började fantastiskt bra! Mer fokuserad och lite lugnare än tidigare. Ny lina i kevlar hade vi också :) Tyvärr villade han, och vi, bort oss mitt på spåret där det dessutom var dåligt snitslat. Hittade tillbaka och avslutade riktigt fint! Det här tycker han är roligt!

Får se om vi följer med Ove upp till Dalarna på älgjakten, det skulle vara roligt - och välbehövligt - att komma ut i skog och mark. Oavsett behöver vi träna spår med lite kontinuitet och förbereda oss inför ett anlagsprov. Får se om vi kan få med Cilla och Rasmus :o)

Idag, måndag, blev det promenad hem från dagis följt av en lek- och rasttur tillsammans med hela flocken. Det var simning på schemat på dagis idag, så Oban har fått motion så att det räcker ändå. Resten av veckan står lydnad, stadga och avlämningar på schemat.  

Grattis Chip och Kurt!

Inte bara en 1:a i B-provsdebuten - utan dessutom HP och VP!! Grymt jobbat av er båda! Gratulationer från oss 08:or! Roligt att tre av tre startande syskon ur Scotty/Alli-kullen har fått 1:or i sina respektive NKL-premiärer!

Snygga Chip med pris och rosetter!

Fredagsmys!

Hämtade Oban lite tidigare idag för jag var hos naprapaten på eftermiddagen. Promenerade hem och mötte en stoooor Grand Danois vid järnvägsövergången. Oban undrade nog om det var en vanlig hund, eller om det var en häst.. Gjorde sitt "nu-är-jag-lite-osäker-hopp" upp på mig som han brukar göra när vi möter just hästar.. :)

Fortsatte till Bromma Zoo för att inhandla två (2!) spårlinor till söndagens viltspårkurs. Vi hade ju sönder instruktörens lina vid förra tillfället... Botaniserade lite bland bäddar, godis och andra prylar. Måste vara som att gå in med barn i en kombinerad leksaks- och godisaffär :o)

Fortsatte till inflygningen för en härlig promenad i höstsolen. Oban var hyperaktiv och flängde runt som en tok, så jag tog varje tillfälle i akt att gömma mig. Efter ett tag hade vi fått ned tempot lite och han höll sig relativt nära. Avslutade med lite lätt lydnad; fotgående, sitt/stanna, platsläggning, inkallning med stanna etc.

B-provsträning

Tränade med Linnea och Scott idag. De ska starta i helgen, så vi lade upp träningen lite som ett B-prov och hade tinat en del vilt.

Började med enkla markeringar följt av ett linjetag. Oban hade varit med och lagt ut första dirigeringen samt att han såg när Scott jobbade så det var inget problem att gå ut på linje. På andra rundan hade Linnea lagt ut dolt, men den låg snällt i vind så det gick bra ändå även om linjen kanske inte var spikrak.. Fick återigen kloka ord från Linnea vad gäller att inte ha så bråttom efter kommando och utgå från att det går åt skogen. Tänkvärt :) Tack. Markeringarna tog båda hundarna fint.

Scott lämnar av. Lite suddigt i skymningsljuset.

 
Fortsatte med ett sök och Scott började. Han jobbade fint och metodiskt som vanligt. När det var dags att hämta Oban, efter att vi lagt ut viltet igen, hade det börjat skymma. Oban jobbade på i bra tempo och plockade in fågel efter fågel. Det var nog just att det gick relativt fort, i kombination med att jag inte såg i halvmörkret, som gjorde att jag slarvade och inte ens räknade fåglarna. Utan jag utgick från att han hade missat kråkan som låg på mitten.  Skickade ut för att ta in den sista och han var ute länge och tog mycket mark. När han hade varit ute lite väl länge kände jag mig osäker just pga mörkret så jag kallade in.

Linnea var schysst och la ut en ny, lite närmare, för att han skulle få hitta en - så han fick förvisso avsluta utan att gå tom. Men jag kände mig rätt dum när vi letat efter kråkan båda två, utan att hitta den, och jag slutligen räknade om alla fåglarna - för att inse att han hade hämtat hem alla redan från början. När jag skickade ut honom på sista var det alltså tomt därute.. Dumma dumma dumma matte, vilken klantig hundförare jag är!

Ringde Yvonne på väg hem för att fråga om jag förstört vår sök nu, men fick uppmuntrande ord. Skönt att höra att det är bra att låta dem leta ordentligt ibland - och att bryta med att kalla in för att träna även på inkallning under sökmomentet. Tack för stödet! Tack även till Linnea och Scott för en trevlig kväll! Vi lär oss..! :)

Välförtjänt vila i soffan efter goda insatser på kvällens träning!

Vardagsträning

Promenerade hem från dagis idag. Bytte om och gick ut för att köra ett kortare träningspass i närområdet.

Började med att promenera längs Bällstaån för att rasta. Det kommer nog bli riktigt fint när det är klart, men just nu är det ingen vidare vacker syn. Undrar om de kan få till cirkulation i ån, så att den blir mer just en å, än det dike den är idag med stillastående vatten..

Provade att gå upp i den ekskog som tidigare varit inhägnad (allt är en enda stor byggplats) och nu gick det lite smidigare att komma in än senast - när vi klättrade över nedfallna staketdelar... Fördelen med att det inte har gått att komma upp i skogen är att den är helt orörd och att inga andra rastar sina hundar där. Det lär bli ändring på det när parken öppnar upp och alla hushållen har flyttat in..

Lät Oban rusa av sig lite, sedan kallade jag in och körde markeringar med 1:an som övning. Det gick strålande! Fortsatte till den nedlagda tennisbanan och lät honom markera en boll som jag kastade in över staketet. Innan hade jag visat att det var ett staket så att han inte skulle kasta sig in i det. Lät honom sedan lösa problemet och leta sig fram till öppningen (som vi hade gått förbi tidigare). Efter lite uppmuntran gick det bra!

Körde sedan stopp/närsök (fortfarande utan stopp), vilket också gick bra. Nu vet han att det är OK (och meningen) att han ska gå på signalen. Avslutade med fotgående och stadga på tennisbanan, där jag kastade bollar framför/bredvid/bakom/över etc.

Har anmält oss till Tävlingslydnad med start 10/10. Vi får väl se hur det går. Kan bli nyttigt att träna med andra hundar än retrievers om inte annat. 

Invalid

Idag vaknade jag med en kombination av nackspärr och ryggskott. Har haft lite stökigt med ryggen tidigare, men detta var alla kategorier det värsta. Fick rulla över på sidan, sakta sakta, och sedan fick Mattias hjälpa mig upp ur sängen. Otroligt hur handikappad det går att bli, utan att vara skadad eller sjuk. Orsaken? Tandgnissel på nätterna. Om jag inte biter sönder tänderna, så biter jag ihop käkarna så att jag får låsningar i nacken. Skit och pannkaka som Ove brukar säga..!

Gick från jobbet vid 14-tiden för att gå till naprapaten och hämtade sedan Oban på dagis. Idag hade han simmat 15 minuter och var tydligen helt slut efteråt. Jag hade ordinerats rörelse, så när vi kom hem utrustade jag mig med det midjebälte med resår (att fästa kopplet i) som jag införskaffade när jag hade en vision om att jag och Oban skulle löpträna. Det får bli till Beach 2012 istället.. ;) Premiärtur med midjebälte således, med syfte att ha armarna fria och kunna svänga med dem ordentligt för att få cirkulation i skuldror etc. Fungerade utmärkt!

Vi promenerade bakvägen, över Bällsta, mot inflygningen via den gamla äppleodlingen. Släppte honom när vi kom bort från de trafikerade områdena. Allmänt fläng i full fart och han passade på att ta ett dopp i krondiket medan jag fotade lite. Fin höstkväll efter dagens regn!

Fortsatte på fältet och träffade Cosmo, 14 månader, med trevlig ägare. Det blev massor av lek och bus för grabbarna, som kom väldigt bra överens och lekte helt på lika villkor. Himla charmig blandning av schäfer och någon slags vallhund. Som en stor nallebjörn :)

Total promenad på mer än 1,5 timme, vilket var nyttigt för oss båda.

Viltspårträning

Idag var det dags för viltspårträning igen.

Vi började med att lägga spår åt varandra. Ca fem - sex vinklar och två bloduppehåll. Blev ännu svårare av att vi råkade korsa spåren, men det gick bra ändå.

 

Oban fick ett överslag i början och jagade upp sig alldeles för mycket, men sedan artade det sig och han gjorde ett fint jobb. Hade dock tyvärr sönder instruktörens spårlina, så med den lina vi utrangerade efter förra helgen ligger vi minus två linor vid det här laget..

Fortsatte till Brukshundsklubben där Bengt-Åke (instruktören) hade förberett med tre spår (varsitt), som han lagt kvällen innan. 

 

Tyvärr hade alla hundarna lite svårt för det. Oban letade lite först och gick sedan ut fint, men efter ett terrängbyte virrade han bort sig och började söka istället. Vilket jag inte ville. Hoppas verkligen inte att han rör ihop spår och sök, men det borde vara en tydlig skillnad med sele/lina etc. 

 

Mysigt i fikapauserna hade vi också :)

 

 

Promenad med svamplycka. Och lite träning!

Jag började lördagen med att jobba. Promenerade trekvart på morgonen och njöt av den härliga höstluften och kylan. Framåt eftermiddagen var det riktig sommarvärme och när jag var klar med förpliktelserna åkte vi till Hansta för att promenera och träna. Riktigt fina marker med ek- och hasselskog, ängsmark och vacker urskog.

Sol genom tak av hassel. Vackert i skogen idag!

Hittade en lämplig äng med halvhög vall. Lade ut kanin- och tennisbollar synligt i två områden, backade (gick runt ängen) ca 100 m för lagom vinkel och bad Mattias kasta en störningsmarkering, åt ett annat håll, innan jag skickade på första linjetaget. Varvade linjetag med att hämta minnesmarkeringarna och det gick riktigt bra! Ett litet missförstånd från min sida när jag trodde han plockat upp en boll och kallade in för tidigt, men skickade igen - med gott resultat. Oban var verkligen jätteduktig!

Avslutade med stopp/närsök (utan stopp) för att träna honom att börja söka framåt/åt sidan vid signalen och det börjar fungera, med litet tvivel innan han förstår att han får gå. Får nöta lite till innan vi lägger på stoppet igen.

Fortsatte promenaden och mötte några svampplockare. Vi hade egentligen inte tänkt plocka svamp, men när vi ändå gick i skogen så.. Mattias hittade några smörsoppar till att börja med. Sedan gula kantareller och då sprang jag på en Karl-Johan. Fortsatte med trattisar och svart trumpetsvamp. Det blev en rejäl promenad på över två timmar och Oban flängde runt oavbrutet. Med ett litet stopp i blåbärsriset där jag hittade trumpetsvamparna.

Mysig promenad med hela flocken :) Kvalitetstid!

Oban hör spöken i skogen. Fånig, men ståtlig :)

Passade på att ta igen sig lite när matte ändå var tråkig och letade svamp

Snygging i urskog!

Dagens skörd. Får bli svampmix till söndagsmiddagen!

Höst

Ikväll åkte vi till inflygningen för att promenera och träna. Passade bra då vi skulle hämta husse vid flyget. Vi började med promenad och rastning. Oban sprang som en tokig på fältet och i skogen!

Kolla in öronen :)!

När han rusat av sig det värsta började vi träna. Körde linjetag mot synliga områden och kombinerade med störningsmarkeringar. Det gick jättebra!! Varierande avstånd, men framförallt relativt svår terräng med hög vegetation, terrängbyte, över stigar, från lågt till högt etc. Känns som att han börjar få förtroende för att gå dit handen pekar - och roligt att han hade sådan dragning med bra fart ut och in trots att vi tränade utan sällskap.

Vid den jordiga stigen upp på kullen hade jag lagt ut kaninbollar dit skickades Oban genom den höga slyn.

Fortsatte med en dubbelmarkering som också satt klockrent. När Oban gick ut på den första skrämde han upp en ståtlig fasantupp och blev nog lite förvånad, men fortsatte fint med uppgiften. Vi avslutade med att köra närsök framåt och åt sidan med en tennisboll. Och nu släppte det!

Väldigt nöjd med kvällen - kul hade vi också!

Back On Track

Idag gick jag och Oban från dagis till Bromma Zoo.

Planen var att hitta ett ull- eller fleecetäcke att ha efter vattenarbete kalla höstdagar.

De hade bara fåniga fleeceoveraller med ben, så det slutade med ett Back On Track-täcke istället. Det blir bra till prinsen!

Total tur på 1,5 timme. Nyttigt att gå i butiken bland andra hundar och alla lockelser som godis och leksaker.

När vi kom hem hade husse lagat middag: torskrygg med äggsås och pepparrot.

Kvällsträning hos Reedsweepers

Kvällsträning med nästan samma grupp som förra veckan, men Sara/Malva istället för Anita/Mondi.

Efter att vi lagt ut ett synligt område att köra linjetag mot senare, började Fredrik med att ställa oss i en stor fyrkant för lite uppvärmning med markeringar. Kombinationen konkurrens, skott och markeringar jagar upp Oban rätt ordentligt. Milt uttryckt! Fördelen den här träningen var att Fredrik sa att vi skulle träna på dessa situationer och därför ha hundarna okopplade. Och träna fick vi..! Oban och jag i varje fall. Totalt tre knallningar, varav en vid skott/markering och två när annan hund skickas efter skott/markering. Pinsamt, men jättebra att få ta tag i det, för just det här är omöjligt att träna på hemmaplan när det bara är vi två. Om jag ska se något positivt med det hela så var det att han aldrig lyckades - samt att han är tyst. Och positivt för publiken var väl att jag bjöd på en vurpa på den såphala, leriga stubbåkern... :)

  

Tjatandet "SITT", "STANNA" och fysiska handtecken framför nosen, gjorde tyvärr att markeringsförmågan blev lidande. Men det blev bättre mot slutet - säkert också som en konsekvens av att han lugnat ned sig och kunde koncentrera sig på uppgiften istället för att jaga upp sig.

Linjetagen är jag däremot riktigt nöjd med! Visst fick vi hjälp av att de lades ut synligt - men det var ändå långa avstånd och andra utmaningar med störningsmarkeringar etc. emellan. Oban gick med full fart ut och in. Även här blir det ett helt annat tryck än när vi kör hemma.

Körde även en övning med linjetag mot två dummies på rad, där vi fick trycka dem över första legan för att gå ut på den andra. Fick hjälpa till med "STOPP" och sedan "UT". Med tanke på att vi inte kört detta tidigare är jag nöjd med resultatet. Vi gick även igenom närsök framför och den övningen ska vi slipa på lite hemma, då Oban behöver förstå att det är OK att gå på söksignalen och att han inte behöver ett varsågod. Avslutade med ett riktigt långt linjetag (för Oban och mig) där hundarna fick sträcka ut ordentligt.

Lärdomar:

• Stressa inte ur bilen och börja direkt med markeringar, utan börja med att förstärka kontakten och kör lite grundlydnad.
• Släpp inte koncentrationen för en sekund under skott/markering/annan hund som arbetar, utan var med och korrigera samt beröm.
• Var konsekvent i alla situationer. Om hunden inte lyssnar, t ex vid stoppsignal, ta tag i det direkt.

Nu har hösten kommit. Vi tränade i blåst och regn på en lerig stubbåker tills mörkret föll..

1:an

Mattias har mycket på jobbet och blir sen hem ikväll, så jag hämtade Oban på dagis och tog en promenad med rastning på vägen hem.

Bytte om och packade ned några dummybollar samt godis, sedan gick vi till Lönnebergaparken för att träna. Parken är så långt från naturlig terräng det går att komma med kuperade ytor av konstgjorda kullar, terrängbyten med små murar/grästerasser, olika buskplantage i holmar - samt löpbanor. Men, bra ytor nära hemmet och bra höjd på gräset: inte golfgreen och inte högt, utan lite lagom. Tror dock de har gjort en miss med dräneringen för på de plana ytorna blir vattnet liggande efter regn som idag.. Men det stör ju inte oss, värre för barnfamiljer säkert :)

Vi körde 1:an som Fredrik tipsade om på förra veckans träning. Det gick jättebra och var ett utmärkt sätt att träna följsamhet runt benen. Oban var snabbt med på banan och undrade nog vad han hade gjort för att förtjäna så många markeringar.

La ut ett synligt linjetag och gick ca 100 meter bort. Kastade en störningsmarkering och skickade på linjetaget. Full fart ut och full fart in. Lät honom hämta markeringen också.

Avslutade med att sätta honom framför mig och kasta en markering till höger. Gjorde ett högertecken sakta och tydligt och skickade väldigt uppmuntrande, vilket gick bra!

Inget tjafs idag, utan beröm och belöningar. Idag skulle vi bara ha kul! Allvar blir det säkert på träningen imorgon kväll :) Att vara glad och snäll verkar löna sig såtillvida att han har börjat äta igen och äter upp hela portionen. Eller så har fröknarna på dagis slutat löpa, vad vet jag.

Så här ser det ut i vårt närområde. Inte ideala förutsättningar för träning direkt..

Viltspår!

Idag var det dags för viltspårkurs igen. Kul!!

Platsen för dagen var Myra sandtag på Munsö, med fördelen att det var relativt tunn undervegation. Men desto mer kuperat.. Och ganska mycket ungskog som framgår av bilden..

Vi började med att lägga spår åt varandra. 150m, vinkel, 100m, vinkel, 150m med bloduppehåll på 15m, vinkel och sedan ytterligare 100m.

Innan vi kom hade instruktören förberett tre platser med "viltolyckor", så medan spåren fick ligga till sig gick vi ut på dessa. Hundarna fick själva ta upp spåret från vägrenen och leta sig in till "sårlegan". Succé direkt, Oban visste precis vad det handlade om när han fick på sig selen. Och var väldigt nöjd med sig själv när han hittade klöven!

Efter lite väntan var det dags att gå ut på stora spåret. Vid det här laget hade Oban byggt upp en stor förväntan, plöjde ned nosen i backen och satte fart. Lite väl hög fart och inte alls anpassad till terrängen, med resultatet att jag hängde som en vante längst bak i linan. Linan som dessutom är för tunn och både bränner i händerna och trasslar... Efter några stopp för att reda ut Obans ben och/eller sly ur linan hittade han fram till klöven och var jättenöjd.

Myra sandtag bjöd på rejält kuperad och utmanande terräng..

Såg lite samma tendenser som i början när han skickades på sök med kallvilt. Han går upp lite för mycket i varv och har för hög fart, vilket gör att fokus på uppgiften blir lidande.. Förhoppningsvis lugnar han sig med lite rutin och erfarenhet, det har han ju gjort med söket.

Efter spåret la vi ett nytt, denna gång lite enklare som ett U med 75x75x75. Därefter fikade vi innan det var dags att gå ut. Hade tänkt bromsa upp lite mer denna gång. Men jag hade inte en chans! Oban satt och skakade av iver när jag satte på selen och visade på spårstarten. Sedan var det full fart! Han har full koll och går verkligen med nosen i marken, men blir störd när jag ideligen måste bromsa upp och stoppa - vilket är ett måste för det går inte att hålla samma tempo! Vid stopp vänder han sig och liksom undrar "varför stannar du, jag har ju koll, vi ska hit - skynda dig!". Och det ideala vore att inte behöva stanna, men det går inte att hålla undan sly etc. från den tunna och trassliga linan i den här farten. Fram till klöven hittade han så klart, men det blir lite stökigt på vägen dit med allt strul... Mitt fel!

Till nästa helg får det bli ny lina och handskar till dess att vi fått ned farten. Det blir nog bättre om det går att hålla ett jämt motstånd i linan istället för ryck och slit som idag. Fler saker som behöver köpas in är en ny väst, då den befintliga har släppt i sömmarna vid midjebandet..

Genomgående har jag fokuserat på att vi ska ha kul och undvikit korrigeringar helt. Avslutade med att gå en timmes promenad i omgivningarna och lekte lite kurragömma.

Oban såg nog några spöken i skogen...

Kloka ord

Kloka ord från Linnea idag. Tack.

Som en del i den allmänna förvirring som råder med dålig aptit etc. har Oban krånglat lite med ingångarna när vi tränar tillsammans med andra. Istället för att fortsätta maktkampen fick jag tipset att låta det vara för stunden - eller göra något roligt av att komma in.

Något väl värt att prova! Oban är ju världens finaste och det är tråkigt att vara osams. Vi ska ju göra det här tillsammans, med ett ömsesidigt förtroende - inte genom tjafs och bråk. Nu ska vi ha kul! Det är han värd! Det var inte länge sedan han var så här liten och vi har ju faktiskt presterat en del under vårt första år.

Tack även till Isabel för uppmuntrande ord efter incidenten igår kväll!

Grattis Yvonne, Alli och Peg!

Idag, lördag, gick vi upp 05.30 för att åka på B-prov i Eskilstuna.

Både syster Peg och mamma Alli startade samt att brorsan Chips husse och matte var provledare respektive kommisarie (eller vice versa?). Nästan släktträff med andra ord :). Började morgonen på NKL-rutan med bl a Linnea och Johan. Tack för trevligt sällskap!

Hade dagen till ära tagit med kameran och fångade träningskompisen Ila på några ingångar:

Tyvärr tog batterierna slut lagom till att det var dags för Peg att starta.. Typiskt! Tre bilder blev det i allafall:

Med den här koncentrationen var det inte konstigt att Peg fick ett förstapris på debuten. Grattis - bra jobbat!

Efter lunch kollade vi på EKL-rutan och Oban fick hänga med några vändor.

Kul att se Yvonne och Alli för första gången. Snyggt förd och tilltalande arbete - för att inte tala om vattendirigeringen! Tjusigt! Ingen överraskning att det blev ett 1:a pris även här. Grattis igen! Hoppas att en del av egenskaperna har förts vidare i generna ;o) Yvonne och Alli fick dagens prov att se enkelt ut. Inspirerande!

Yvonne och Alli till vänster

Roligt att tre av fyra förstapristagare var hundar från Searover!

Högt och lågt

Åkte till inflygningen för kombinerad promenad och träning. Oban var het som en galoppör, när startboxarna öppnas, när jag släppte honom, men lugnade sig efter lite kurragömma, inkallningar och stoppövningar.

Efter en halvtimme kallade jag in och kastade några korta dubbelmarkeringar i högt gräs, vilket han klarade galant och spikade samtliga. Fortsatte med linjetag mot synliga områden. När jag lagt ut den första och vi förflyttat oss ca 100 m och skulle skicka kom det så klart en annan hund i vägen. Väntade ut dem och skickade när de kom upp bredvid. Rakt ut och rakt in. Duktig kille!

Fortsatte till ett annat område där Oban såg på när jag vittrade in och preppade. Lite längre bort på ängen såg vi båda en annan hund med ägare. Gick ca 75 m bort och kastade en markering åt ett annat håll. Skickade på linjetag, ut och in fint följt av markering ut och in lika fint. Samtidigt som jag säger "tack" och tar emot markeringsdummyn drar Oban till den andra hunden!

Nog för att han drar i tid och otid till andra hundar, men det har aldrig hänt medan vi tränar!! Då har han ju varit fokuserad på uppgiften och oss. Provade inkallnings- såväl som stoppsignal och AJAJ. Utan resultat. När han var ca 2 m från ekipaget drog jag i med ett nytt AJAJAJ och då vände han och kom in. Han var ca 200 m så jag hörde inte om de andra ägarna fyade honom, eller om det var så att han faktiskt lyssnade på mig. Men det spelar ingen roll - det här är inte OK. Som det känns är alternativen att flytta ut på vischan eller att alltid ha honom kopplad.. Var inte speciellt sugen på att fortsätta träningen, men gjorde samma övning igen fast med nya platser. Med klockrent resultat!

Så för att sammanfatta kvällen: härlig höst i luften, mysig promenad i varierad terräng, väl genomförda övningar - och total katastrof när det kommer till lydnad vid hundmöten.. H*lv*t*s-J*vl*-Sk*t-F**n!

Det är någonting med honom just nu: äter dåligt, kan inte ens göra nr 2 för att han är så uppe i alla dofter och intryck samt bitvis yr och okoncentrerad vid träning, som i tisdags hos Reedsweepers. Hoppas han växer ifrån det här, för ett liv i koppel vore inte roligt - och att flytta ut på landet ligger nog några år bort...


Igår, torsdag, tog vi en promenad tillsammans med husse vid Lötsjön. Väldigt mycket folk i rörelse; fotbollslag, motionärer, hundägare etc. så Oban fick gå kopplad hela tiden. I onsdags var Oban hemma med husse, då jag jobbade kväll och var hemma först vid 1 på natten..

Kvällsträning hos Reedsweepers

Börjar med ett förtydligande för att undvika eventuella missförstånd: vi har inte börjat med dirigeringar a'la höger/vänster etc. utan när jag har använt ordet syftar jag i vårt fall uteslutande på linjetag. Och där har vi en hel del att göra innan vi går vidare. En sak i taget med andra ord :)

Kvällsträning hos Reedsweepers: Helena och Fredrik Lindström idag. Vi blev indelade i två grupper med  5-6st hundar per grupp, Oban och jag gick i Fredriks grupp.

Fredrik beskriver övningen

I vår grupp började vi med att gå på linje och få varsin markering där vi skulle skicka framför linjen. Fortsatte med att lägga ut synliga områden, först ett (1) som vi skickade på efter en störnings/minnesmarkering. Sedan två (2) områden, som också varvades med en markering.

Linnea, Anita och Jörgen på linjen

Oban var allmänt okoncentrerad och yr. Och nu har jag förstått varför (tror jag). Det är nämligen två fröknar på dagis som löper och även om de är i ett annat utrymme, verkar det påverka den unge herren som förutom att vara vimsig - även har slutat ätat senaste veckan..

Bra upplägg och övningar för oss! Nyttigt att arbeta i grupp och bra feedback från Fredrik som också anpassade övningen utifrån hundens förutsättningar och förmåga.

Vimsigheten kan jag väl ha överseende med, vi får följa Yvonnes tips och hålla oss till sådant vi kan under en period och inte lägga på nya moment eller öka svårigheten. Men att han knallade två gånger är inte OK. Först i koppel vid en markering med apportkastare. Och sedan lös när en annan hund skickades på en markering. KAOS! Så nu blir det till att träna mer stadga. Svårt att träna själv dock, behöver sällskap och skott för att få samma dragning.

På vägen hem fastnade vi i ett asfaltsjobb:

Träning

Har inte tränat ordentligt på en vecka och ska till Reedsweepers i morgon så jag ville köra igenom litegrann.

Hade promenerat och rastat på väg hem från dagis, så efter middagen kunde vi fokusera på träning.

La ut dummies på två områden och ökade avståndet/minskade vinkeln, vartefter. Det gick ömsom bra, ömsom mindre bra. Svårt att säga om det senare är för att han inte förstod eller om det var för mycket störningar runt omkring: hundar, flygplan, skall etc.

Oban var lite överkänslig och efter ett AJAJ på väg åt fel håll på en dirigering ville han inte gå ut på UT vid nästa skick...

Varvade med några markeringar och avslutade med stopp/närsök.

Apropå känslig har vi en märklig situation runt utfodring just nu. Det började med att det behövdes lock och pock, utöver vanliga "varsågod" för ett par veckor sedan. Nu har det eskalerat till att han inte går fram och äter alls alternativt slutar äta innan det är slut, om jag inte står bredvid. Nästan som om han är rädd för maten. När Mattias ger är han lite avvaktande, men äter - så jag tror att vi kan utesluta ont i munnen eller dåligt foder i alla fall (det började dessutom först halvvägs in på säcken).

Tips någon?

Viltspår

Idag började viltspårkursen som jag fick i present av Ove och Isabel. Det var bara ett ekipage utöver Arrac/Ove, Oban/jag, vilket var perfekt.

Vi började med att stega 75m för att se hur många steg vi gick och sedan la vi spåren. Började med 2x75m med en vinkel. Lite mycket att hålla reda på med avstånd, blod och släpspår, så jag glömde snitslarna förutom vid starten och vid vinkeln... :) Fikade sedan en dryg timme innan vi gick ut.

Oban var snabbt ned med nosen i backen och fattade galoppen direkt. Jag hade valt en rak, men lite väl snårig, väg - men han jobbade sig snabbt fram till rådjursskånken. Utan snitslar :)

När alla hundarna kört lade vi ett till spår på 3x75m med tre vinklar. Väntade ytterligare en timme och sedan ut. Den här gången visste han precis och gick direkt från start till mål och var väldigt nöjd med berömmet han fick vid klöven.

Nästa vecka ska vi lugna ned tempot lite, öka avståndet och göra bloduppehåll.

Åkte med ut till Munsö för att hämta vårt nya vardagsrumsbord och mötte Tassa. Nu förstod Oban att hon faktiskt är en hund (till skillnad mot förra helgen när hon kom) och de lekte till och med.

Arrac och Tassa, den senare ca 14 veckor

Beck

Jag har sett för många Beckfilmer och läst för många deckare (och är gräsänka igen, det är därför jag har tid att blogga ideligen..)

Tillbaka till Beck: Nu på kvällspromenaden gick vi förbi en sandlåda (inte för barn, utan en blå plastlåda med sand mot halka). Oban fick vittring redan på håll och nosade sedan systematiskt längs med locket. Helt olikt allt annat han som hund, och labbe, brukar få vittring på.

Men aldrig att jag tänker öppna den. Jag har sett alltför många filmer där hundägare hittar kroppsdelar och andra vidrigheter... Usch!

Kanske i morgon när det är ljust. Eller så överlåter jag det till parkförvaltningen i Bromma. Kan ju inte ringa 112 :o)

Träning med Guy Bennett

Idag har vi varit på Träskaten för kurs med Guy Bennett.

ÖKL-klassen var fulltecknad och gick dessutom torsdag-fredag, när jag själv var på kurs (och i vanliga fall jobbar jag ju på vardagarna, varför är alla kurser på just vardagar..?) Men, då jag flera gånger tänkt att jag borde gå på kurs som passiv anmälde jag mig till Elitklassen, som gick på lördagen (när vi vanliga människor är lediga :o) ).

Morgonen inleddes med fika, vartefter vi gick ut på strandängarna för en walk-up. Oban och jag fick gå med i linjen, där hundarna jobbade växelvis med enkla markeringar, dubbla markeringar, minnesmarkeringar och dirigeringar, både framför, bakom och åt sidan.

Då kravet på oss som passiva var att vi skulle sköta oss, tog jag det säkra före det osäkra och gick med Oban kopplad. Han skötte sig exemplariskt och efter ett par markeringar började han lägga sig när han insåg att han inte skulle skickas. Lugn vid sidan och helt tyst. Toppenkillen! 

Så här tråkigt var det när alla andra fick jobba och Oban bara fick se på..

Framåt lunch kände jag att han inte var fullt lika på tå vid markeringarna och frågade Guy om det är risk för att det är demotiverande för en hund att bara vara passiv och aldrig få en dummy. Fick då svaret att han själv aldrig skulle ta med en hund ut och bara låta den vara passiv. Framförallt för risken att de börjar gnälla. Som nybörjare är självkänslan inte på topp, varvid jag blev orolig att jag hade förstört något. Min tanke var ju det motsatta - att ta ned förväntningarna och träna på att se på när andra jobbar, utan att själv får hämta.. Guy sa att jag skulle hålla koll på honom vid nästa träning, om han är som vanligt var det ingen skada skedd. Och han var ju tyst hela tiden.

Satte Oban i bilen till passet efter lunch.

Det var en väldigt lärorik dag och jag har fått med mig mycket. Framförallt vad avser att vara konsekvent och att korrigera när hunden "är i felet", varken innan (för att du tror att den kommer välja den enkla vägen) eller efter, utan omgående när felet har uppstått. Timing..

Intressant att se vikten av balans mellan hunting och handling, det blir lätt för mycket av det ena eller det andra. Och värdefullt att se hur varje ekipage instruerades med avseende på just detta med hänsyn till hundens bakgrund och "frågvishet". Det var fokus på HUR hunden apporterar, inte ATT den apporterar och mycket arbete med detaljer. Väldigt givande att observera från sidan!

Jenny skickar

Träffade i vanlig ordning i retrieversammanhang massa trevliga människor och flera av dem ska starta nästa helg i Eskilstuna. Det ska bli roligt att se dem på prov!

Innan vi åkte hem gick jag i väg på andra marker för att avsluta dagen med en positiv känsla för Obans del. Han fick några enkla samt en dubbelmarkering som han spikade. Fortsatte med några längre dirigeringar och avslutade med stopp-närsök. Med undantag för att han inte börjar söka direkt när jag lägger på närsökssignalen (han vill ha ett OK först, men det får vi träna bort) så gick det jättebra och syftet uppfylldes: att ha roligt tillsammans och att få lyckas!

Anna gör sig beredd att skicka

Fredag!

Skriver idag, lördag, men börjar med fredagen.

Jag hade varit på ledarskapskurs på Lidingö i fyra dagar och tyckte det var en bra idé att avsluta veckan med en härlig promenad i de vackra omgivningarna. Bad Mattias att ta med Oban ut, vilket - efter 1,5 timme i bilköer - kanske inte var en särskilt schysst idé. Men tack mitt hjärta, du är underbar.

Vi mötte upp med Cilla och Rasmus vid brukshundsklubben och gick en tur på en dryg timme. "Farbror Rasmus" (5 år) hade fullt upp med att uppfostra ungtuppen (Oban), men de lekte fint och varvade med dopp när tillfälle gavs. Kul för Oban att få en lekkamrat som badar!

På väg från sista stranden sprang Oban i förväg över en kulle och med tanke på att vi varken mött människor eller hundar tidigare, tänkte jag inte på det. Förrän jag själv kom upp på krönet och konstaterade att Oban hade sprungit fram till ett labbegäng som gick över ängen.. Kallade in och han vände, men det gick så där när de samtidigt kallade in sina hundar med pipa från andra hållet, så det slutade med att jag fick springa fram och be om ursäkt. De hade också Searover-hundar (inte helt otippat på Lidingö), men jag var lagom stressad och minns inte namnet.. Det var i allafall bl a en annan Scotty-avkomma.

Skönt att vara hemma efter fyra dagar på kurs! Har längtat efter mina killar!