23 timmar av hundaktiviteter

23 timmar hundaktiviteter den här helgen med transporter inräknat.

Åkte hemifrån 05.30 i lördags för att vara funktionär på B-provet i Stjärnhov. Klassen var ÖKL och Anki Andersson dömde. Åsa och jag var ansvariga för att lägga ut söket, vilket var en perfekt uppgift då vi fick se alla ekipage arbeta. Totalt fjorton till start med 6st nollor, 4st 3:e pris, 2st 2:a pris och 2st 1:a pris.

En härlig dag i både uppehåll och regn - med ett fantastiskt gäng under ledning av Noomi och Maria som pysslade om oss! Bra jobbat och stort tack till er alla!

Avslutade eftermiddagen med att köra igenom några av hundarna, däribland Oban. Inledde med en landdirigering. Oban tog en rak fin linje ut över hög vall. När jag tyckte att han var i området blåste jag stopp och lade ned på närsök. Oban tog signalerna fint, men var tydligen för långt ut. Därifrån blev det således en del joystickande. Han tog höger- och vänstertecken direkt, men lyssnade lite dåligt på stoppsignalen. Fortfarande lite mycket "kan själv" efter en månad okopplad på Munsö :) Samt att det kanske inte är helt taktiskt att låta en hund ligga i bilen en hel dag och lyssna på skott och sedan ta ut honom direkt till "start"... Därtill borde jag tänkt "träning" och tagit hem honom när han inte tog stoppsignalen istället för att joysticka fram och tillbaka. Nu kom ju dummien in, men det är ju inte så jag vill köra min hund.. Jag lär mig..

Fick en dubbelmarkering på land av Maud, vilket Oban löste bra. Sedan fortsatte vi till vattnet. Jag var nyfiken på att prova vattendirigeringen som är lite knepig på platsen. 79 meter ut snett längs med vassen fram till - och upp på - en sten. Oban gick ut ungefär halvvägs, men sedan hade jag svårt att hålla honom från vassen. Fick honom att fortsätta ut ett flertal gånger, men märkte att han var väldigt osäker så till slut valde jag att ta hem honom innan han skulle gå ur hand. "Ut" på vatten är något vi behöver träna! När det inte finns någon tydlig referens är det som om ut betyder "gå till närmsta land". Vilket det inte är.. Avslutade med söket, vilket jag tycker att han gjorde väldigt bra! Han tog in alla fåglar självständigt, med undantag av duvan som jag medvetet sparade till Peg. Trots att han tog in allt vilt ska jag lägga på minnet att komma ihåg att lägga ut dummies/fåglar på platten vid träning. Under provet märktes det att i princip alla hundar, utom de som gick till förstapris, hade genomgående svårt för att ta in de fåglar som låg på platt hagmark medan de som låg i holmar och dungar kom in. Alltså värt att tänka på och träna på. Men - även fast vi ska träna på det - vill jag ändå hävda (fullt införstådd med att jag kan uppfattas som skrytsam och dessutom jävig) att Oban gjorde ett av dagens bästa sök. Och snabbaste!

Vi var klara vid 19-tiden. Jag körde till Munsö i regnet för att ansluta, om än något sent, till Jannikes 40-årsfest. Ankomst vid 21.30 lagom till att barnfamiljerna började troppa av och några mysiga timmar med mat, vin och trevligt sällskap! :)

06.30 ringde klockan för frukost och 13 mils bilfärd till Vänge där träning hos Reedsweepers stod på schemat. Jag hade med mig två saker: att fotgåendet skulle vara godkänt för att Oban skulle få gå på en apport samt att olydnad (t ex inte lyssna på stoppsignal) skulle bestraffas med inkallning. Det är den allra värsta bestraffningen för Oban och är dessutom bra mycket trevligare än att gapa och skrika. Något han ändå inte bryr sig om. Ny metodik således!

Åtta ekipage delades in i två grupper: gula mot svarta :o) De första två timmarna jobbade vi från två olika platser mot dolda områden samt direkt- och minnesmarkeringar med bumper, skottapport och kast.

Därefter var det dags för en walk-up. Nu när jag varit ute på vår första rapphönsjakt föll helt plötsligt några bitar på plats och jag fick en annan förståelse för denna typ av upplägg. Väldigt bra träning!! Helena och Fredrik gick på varsin sida och varvade skott och kast med skottapporter. Framför oss hade vi bumpern och bakom oss ytterligare ett målområde. Fullt upp att hålla ordning på alla dummies med andra ord! Inte så konstigt att Helena var ute vid 8-tiden i morse för att få allt på plats :)

Som vanligt väldigt bra träning! Helena är pedagogisk och låter varje ekipage arbeta utifrån sina förutsättningar samt reda ut situationen om behov uppstår. För egen del är jag väldigt nöjd med Oban! Han höll sig lugn och stadig vid sidan och var okopplad hela dagen. Han tog alla markeringar väldigt fint och var dirigerbar med några få undantag där han slarvade och gissade istället för att lyssna ordentligt. Han jobbade dessutom på trots störning på väg ut eller in, vilket det var en hel del av. Jag tar med mig två saker hem att träna på:

• Förflyttningar.
  Skicka till ett tomt område, ett nytt eller ett där hunden hämtat förut. Låt hunden jobba och håll den tight i området. Flytta sedan i sidled eller ut 15-50 meter och låt hunden lyckas.
• Närsök.
  Repetera! Jag körde ju detta i veckan då jag noterat att våra tidigare fina tecken ut/fram/höger/vänster i kombination med närsök verkar ha förträngts under ledigheten. Nu ska jag köra detta ofta! Skicka in i ett litet område av sly och låta honom jobba. Om han frågar ska jag ignorera och berömma om han fortsätter. Om han lämnar området ska jag korrigera och skicka in honom.

Ingen bildkavalkad från helgen då det varit lite ostadigt med skurar, så jag har inte vågat ha med kameran ut. Men här en från första startande på Stjärnhov följt av bilder från Munsö i morse. Nu blir det vila i soffan och när husse kommer hem från sin golfweekend blir det nog hämtmat. Jag är slut efter denna helg och ska ju orka till jobbet imorgon..

Hundhelg!

Har precis avnjutit kronärtskocka till förrätt och ryggbiff med hasselbackspotatis och rödvinssås till varmrätt. Snart är det dags att gå och lägga sig.

Nej, det är inget skämt. Jag ska vara funktionär på provet i Stjärnhov imorgon och behöver åka hemifrån vid halvsex - sex. Dessutom ganska trött efter en vecka med i snitt fem möten per dag. Nu är hösten igång..!

Promenad på inflygningen idag och likaså igår då vi hade hjälp av husse med markeringar. Måste säga att det håller i sig: Oban spikar nästan allt och har en grym skärpa i nosen. När han inte sätter en direkt spik så ligger han tight i området och ringar fint. Vilken hund! Det var nog bra med vila medan vi var på smekmånad :)

På söndag träning hos Helena Lindström. Det ser jag fram emot! Därefter eventuellt rallylydnad med Cilla och Rasmus. Mycket hund den här helgen - också - med andra ord. Tur att husse är i väg på golf..

Vanlig vardag

Vilket härligt väder vi har!

Tog en promenad i Ursvik efter jobbet och lät Oban flänga i fri fart. Det är något särskilt med öppna ytor och klippt gräs som gör att Oban går igång. Om det, som idag, dessutom är plaskblött då blir det labbefnatt i kubik! Härliga hund! Det är världens bästa medicin att se denna glädje och energi!

Avslutade promenaden med att hoppa över häststängsel och gå fot ordentligt. Nu kladdkaka och slappande i soffan! Jajamän, det är lite synd om mig idag också ska ni veta..

Kompenserar vädret med en strandbild från Kuredu, tagen på morgonen därav ljuset och färgerna.

Back to basic

Upplever att markeringarna fungerar mycket bättre sedan jag kom hem. Tycker nästan det varit spik på samtliga. Dirigeringarna däremot har tyvärr försämrats. Egentligen inte linjerna eller teckenförståelsen, utan snarare lydnaden. Oban är lite väl självständig och "kan själv" mer än tidigare, vilket märks...

Därav närsök med tecken på gårdagens träning. Åkte till inflygningen och körde klockan med nedgrävda tennisbollar. Upprepade två gånger på tre olika områden och det fungerade fint!

Däremellan och som avslutning fokuserade vi på fotgående. Provocerade med att kasta tennisbollar framför och när han gick helt perfekt fick han hämta som en belöning.

Back to basic som sagt! Ska nog göra likadant imorgon och komplettera med några linjer.

Idag har det hänt en tråkig sak på jobbet, så jag beställde kladdkaka till dessert som tröst. Underbare Mattias står och rör ihop en kaka i köket. Själv tänker jag ligga i soffan och tycka synd om mig själv, klappa på vår fina hund - samt fundera över lämplig taktik framåt. Imorgon är det nya tag!

Träning på Himmelsända

Ska strax ut och träna på närsök, men för att passa in tiden till när husse landar på Bromma gör jag ett inlägg från gårdagen.

Träning på Himmelsända för Jens och Sofia tillsammans med Linnea (och tre andra ekipage).

Vi började med en bra stadgeövning där hundarna satt på linje framför oss medan det gick skott och rasade dummies. Sedan skulle vi ställa oss bredvid dem och börja hämta in apporterna.

Oban hade väldigt mycket spring i benen och obefintlig tankeverksamhet på första skicken. Gissar att det var en urladdning efter fredagens jakt.. Men det bättrade på sig.

Tre sista skicken gick till och med strålande: Oban var först att gå ut ca 80 meter till ett dolt område där han skulle söka fritt men ganska tight. Halvvägs ut gick det ett skott följt av en skottapport. Oban tittade åt höger, men höll fart och linje fint, gick ut i området och kom hem med en dummie.

Därefter var det hans tur att vänta till dess en av de andra hundarna hade hämtat hem på linjetaget innan han själv fick gå på markeringen, vilken han spikade trots viss väntan.

Sista skicket för dagen var ut mot området igen med avsikt att hålla honom tight, men under fritt sök. Oban var väldigt metodisk och noggrann och sökte ordentligt av hela området. Han höll sig dessutom fint i området och jobbade på självständigt. Efter en lång stund kom han ut lite väl på kanten. Där instruerade Jens att jag skulle blåsa stopp och sedan ta hem honom.

Nyttigt för Oban att få gå hem tom och avbryta ett arbete och inkallningen blev jättebra så där valde jag att sluta. Det visade sig sedan att området var tömt på dummies så det var inte så konstigt att han inte hittade någon.

Jättenöjd med Obans sök och markeringar. Sökformen ska jag träna vidare på! Liksom linjetagen. Linjen svajade mellan varven liksom lydnaden en bit ut. Behöver repetera att närsök betyder närsök osv. Därav dagens träning!

Kallt som tusan var det trots windstopper och oljerock. Inte som förra lördagen på flygplatsen på väg hem från Maldiverna direkt:

Funderingar kring fotgående

Påminner om att jag är gräsänka och har tid att såväl filosofera som blogga :)

Läste, som framgått av tankar kring egenskapsbedömningen på B-prov, Birgitta Staflund Wibergs BLOGG igår.

Hittade fler intressanta inlägg och resonemang, bl a följande:

"Allting när det gäller träningen av apportör börjar och slutar med relationen. Fotgående är en relation - inte en exakt placering vid ett ben. Fotgående är att följa sin idol - vart den än går. Trygg i förvissningen att om jag bara går hos husse/matte så är allt tryggt och lugnt. Här är gott att vara. INTE "här finns det godis att få för det har hon i fickan" eller "snart rycker hon i halsen eller slår mig med kopplet". Här är gott att vara. Fotgående är en avslappnad och rofylld förflyttning - en stand-by position, ett självklart val av placering i ett team - nära varandra."

Oban har tendens att hamna lite framför ibland och jag kan väl erkänna att jag inte är helt konsekvent och direkt tränar hemmavid, utan det kan bli lite slarvigt när vi kör på egen hand. När vi sedan kommer till situationer som walk-ups och konkurrens av andra hundar yttrar det sig i ett inte helt perfekt (men säkert i de flesta fall godkänt) fotgående. Tidigare har det tarvats ganska tydliga korrigeringar för att han ska ta mig på allvar och skärpa till sig. Och då är jag ju inte idolen, som Birgitta skriver, utan det blir tjat och tjafs mellan oss. Något att jobba på med andra ord!

Läste vidare på fler bloggar och hittade bland annat Kajsa Fagerströms INLÄGG från träning för Eva Bodfält. Där fanns det en del matnyttigt att ta med sig, t ex:

• Lägg över ansvaret på hunden att gå där den ska för att få jobba.
• Var EXTREMT noga med att ALDRIG någonsin skicka hunden på en belöning/apport om fotgåendet fram har varit fyllt med halvhalter, hunden har tagit ett steg för långt fram, du har sagt nej eller påkallat uppmärksamhet genom benklappningar etc. För annars tror hunden att fotgåendet ser ut så om den får belöning för det i slutändan. Hela fotgåendet ska vara bra för att den ska få apportera/ta sin belöning, annars är hundens chans förlorad. Varje gång hunden går för långt fram vänd istället och ge hunden en ny chans på apporten/belöningen bakåt. Om fotgåendet bakåt är bra, skicka hunden.

Funderade lite över vår relation och situation och valde att prova Helenas "dominansövning" på dagens promenader. Använde den både när Oban var kopplad och inför och under fotgående med mycket gott resultat! Helt plötsligt hade jag en väldigt lyhörd hund som var mån om att vara till lags. Fantastiskt! När Oban sträckte kopplet för hårt eller hamnade för långt fram i fotgåendet vände jag honom så att han stod framför mig, höll upp händerna så att han satte sig och strök sedan sakta från mungiporna ned över bogarna med krav på att han skulle se uppåt mot mig. Denna övning är väldigt jobbig för hunden och öronen kommer snabbt bakåt och visar tecken på underkastelse. Samtidigt är den mjuk och helt utan korrigering eller hårda ord. Och det fungerade!

Nu ska jag köra denna dagligen och komplettera med att aldrig skicka om inte fotgående fram till apporteringen varit korrekt. 

Svar om egenskapsbedömning

Jag kunde inte svara på Åsas kommentar (max 4 000 tecken tillåtna i kommentarsfältet), utan gör ett nytt inlägg i ämnet jag skrev om igår efter att ha läst Birgitta Staflund Wibergs blogg. Se inlägget och länk till artikeln HÄR


SVAR
Jag får erkänna att jag inte har någon genomtänkt åsikt om hur det borde vara och jag kan inte heller uttala mig om systemet idag är rätt eller fel. Men jag tycker att Birgitta plockar en del poäng på olika områden. Till exempel här:

"Ska man få starta hur många gånger som helst om det nu är egenskaper vi bedömer och det inte är tävling? Kanske borde tre nollor sätta stopp för vidare egenskapsbeskrivning? Det känns som om hunden rimligen är färdigbeskriven egenskapsmässigt efter tre nollor i NKL."

Det här kan jag hålla med om. En hund med tre nollor torde uppvisa grava brister - eller haft extremt otur med omständigheterna (se längst ned om möjliga variationer mellan och inom upplägg, vilket borde vara olämpligt om det är egenskaperna som ska bedömas). Absolut håller jag med om att även nybörjarförare ska kunna komma vidare från NKL. Och det tror jag, som själv är nybörjare både som hundägare och inom retrievervärlden, är realistiskt med lämplig hund, förberedelser och träning. För det är nog inte bara egenskaperna som bedöms, utan de går att påverka med träning vill jag hävda. 

Dessutom är chanserna att komma vidare goda! Ur Jaktprovsbestämmelser B-prov, paragraf 11 Prissättning:

"a. Nybörjarklass
I denna klass ska framför allt hundens arbetsvillighet, spontana apportering och samarbetsvilja bedömas. För erhållande av 1:a pris ska hunden visa mycket god arbetsvillighet, apporteringsglädje och samarbetsvilja samt icke uppvisa några allvarligare fel eller brister i arbetet. För 2:a pris ska hunden visa god arbetsvillighet och apporteringsglädje medan vissa fel och brister kan tillåtas. För 3:e pris ska hunden visa arbetsvillighet och gott intresse för apportering medan även klara fel och brister kan accepteras."

Om även klara fel och brister accepteras för 3:e pris kan vi anta att det ska mycket till för att få en 0:a. Läser vi vidare i bestämmelserna framgår av paragraf 8 Föremål för bedömning, vilket uppförande som är önskvärt och vad som belastar prissättningen. Av denna tolkar jag att det ska till ganska grova fel för att få en nolla, t ex:

"- Samarbetsvilja. Går hunden helt ur hand är detta ett diskvalificerande fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Skotträdsla eller svårkontrollerad upphetsning är allvarliga fel, som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Svårkontrollerad upphetsning är ett allvarligt fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Apportvägran är ett allvarligt fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Om en hund uppvisar ett skadande apportgrepp berättigar detta domaren att avbryta prövningen.

- Total ovilja att gå i vatten berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Aggressivitet mot annan hund är ett allvarligt fel, som berättigar domaren att avbryta prövningen."

Utan att ha erfarenhet från avelsarbete etc. kan jag tycka att en labrador retriever som vid tre upprepade tillfällen visat aggressivitet, vägrat gå i vatten eller vägrat apportera (som extrema exempel) kan anses vara olämplig för rasen. En sådan hund kan ju fortsätta starta i C-prov, men sett till egenskaper borde resultaten vara talande. Här instämmer jag således i Birgittas:

"Om en hund  till exempel av sex olika domare befunnits ha sådana egenskapsbrister att pris i NKL uteblivit, kan en enda start (den sjunde) där första eller andrapriset erhålls ändra på de sex nollornas betydelse? Har hunden bra egenskaper plötsligt? Kan en sjunde domare ändra de tidigare uppmätta egenskaperna av sex domarkollegor? Kan en hund plötsligt FÅ goda egenskaper? Eller har de sex första domarna missat de goda egenskaperna helt?"

En annan intressant aspekt är hennes:

"Egenskapspoängen är ett annat dilemma. Jag tycker att det är tveksamt att med en siffra gradera/betygssätta en egenskap som är medfödd. Jag är helt enkelt inte nog duktig att vid ett enda tillfälle sätta den siffran i en bedömning ”till ledning för avelsarbetet”. Återigen, vad är en egenskap och vad är dressyr? Eller är det egenskapen att ta emot dressyr som vi till största delen graderar/betygssätter?"

Jag kan för lite om bruks och om MH. Men hur skulle MH-beskrivningarna se ut om hunden ställer upp flera gånger, för olika domare - och hur varierar resultatet beroende på förarens erfarenhet både som tränare och som handler? Kan mentaliteten i vissa avseenden påverkas genom miljö och träning eller är det bara arv och genetik som påverkar?

Samtidigt är det så att det krävs en del tur på proven - till skillnad från MH, som jag tror skiljer sig mindre. Omständigheter som upplägg utifrån vad provplatsen erbjuder skiljer från prov till prov, funktionärernas kast på markeringar kan ha skiftande kvalitet och vara olika från kast till kast, vindförhållandena går inte att styra, dåligt vilt kan förekomma (t ex angripet av mycket flugor, myror etc.) utan att domaren märker det - eller helt enkelt bara att domaren gillar en viss typ av hund. Dessa exempel på faktorer som kan få stor bäring på resultatet är godtagbara när det är tävling. Men är det OK att det kan skilja enormt inom ett och samma prov - och än mer mellan prov och olika domare - när det är egenskaperna som ska bedömas? Egenskaper som ska utgöra underlag för vilka individer som är lämpliga för avel?

Återigen, jag är väldigt ödmjuk när jag skriver detta. Som rookie vet jag alldeles för lite om bakgrund och nuläge. Som du skriver går det ju att starta i A-prov för att sålla på en annan nivå och en del uppfödare ställer krav på att hunden ska vara meriterad i dessa sammanhang. Men det finns säkert en del att fundera över när det kommer till B-proven. Utan att jag för den sakens skull har några konkreta lösningar :)

Mer om jaktträningen

Jakten igår var som tidigare nämnt väldigt välarrangerad!

Morgonen startade med att Mattias Wistrand gick igenom dagen med hundförarna. Därefter tog jaktledare Martin vid för säkerhetsföreskrifter och upplägg för skyttarna. Sedan begav vi oss till första såten vid den stora dammen.

Då detta var första jakten för Obans och min del var min avsikt att ta det lugnt och fokusera på stadgan. Något som fungerade utmärkt med det lugna tempot och återkommande eld upphör för att hundarna skulle kunna arbeta ostört. Perfekt!

Vid första uppfloget hade vi inte intagit någon position, så det blev en bra start att ställa oss och se på när de andra hundarna apporterade de änder som fallit. Oban hade en tydlig av-knapp och lade sig ned efter en stund.

Vid eld upphör pekade Jenny ut ett område där det skulle finnas en and och jag skickade Oban. Höll honom dock lite för långt åt vänster, för när jag kallade in och en annan hund tog vid låg fågeln 30 meter till höger från där vi hade arbetat. Nyttigt för Oban att bli skickad och inkallad så det var en bra första övning.

Efter nästa flog skickade jag Oban på ett riktat sök och det blev direkt träff. Vid tredje floget gick han på en markering och även här blev det direkt träff.

När vi var klara vid stora dammen hjälptes vi åt att söka av området och Oban gick parallellt med 1-3 hundar på självständigt sök.

Sedan blev det en kort paus innan det var dags för nästa damm. Tre hundförare placerades vid vattnet (Hjälmaren?) i änden på dammen. Flera änder lyfte och flög ut mot vattnet och med skyttar placerade i vassen föll tre stycken åt vårt håll. En vingad and landade långt ut på blank vattnet och simmade snabbt i väg. Den hämtades fint in av en golden. Den andra landade i vassen mellan dammen och vattnet där vi stod. Den hämtade Lenas hund. En tredje landade också in i vassen och den skickade jag Oban på. Här var det lite stökigt att få till en vettig linje. Oban skulle gå ut från stranden, simma under en brygga, fortsätta på vatten förbi några båtar och sedan vidare in i vassen. Vid bryggan vände Oban första gången så jag tog hem och skickade igen. Tryckte förbi bryggan och följde efter och ställde mig på bryggan för att komma närmare efter bra coachning från Lena. Vid båtarna föll han av linjen och började söka i vattnet. Tryckte med ut igen och fick honom in i vassen. Dock lite långt till vänster så där lade jag på ett höger. Då jag inte såg Oban och utgick från att han inte såg mig ropade jag "HÖGER" ett par gånger. Hörde/såg att han gick till höger - och fick tag på anden. Duktiga hund!

Tre ander apporterade på förmiddagen och tre döda dessutom. Duktiga skyttar! :)

Samling for lunch innan vi fortsatte med eftermiddagens rapphönsjakt. Här hade Martin med en spaniel och upplägget var en walk-up med skyttar och hundförare i en linje. Vi fick en ordentlig uppvärmning med tre-fyra skiften i bitvis besvärlig vegetation (brännässlor, tistlar och vad det nu är för hemsk växt som har s k prästlöss) utan en enda fågel. Sedan släppte det!

Minns inte exakt hur många skottillfällen det blev, men Oban fick hämta två rapphönor. En som en enkel markering på hagmark, vilket gick lätt - och en som en dirigering. På denna stack Oban efter floget och lyssnade lite dåligt på stopp och inkallning. Efter lite ryande fick jag in honom i området och kunde rikta in honom för ett närsök och där fick han träff. Avslutade där och lät honom vara passiv resten av eftermiddagen, då jag ville sluta som vi började: lugnt.

Överlag är jag väldigt nöjd med dagen och med Obans insatser! Det jag behöver komma ihåg till nästa gång är att ta tillfällena i akt och verkligen träna - inte bara apportera - på samma sätt som vi gör på dummies.

Tack till Mattias, Martin, Jenny och Marcus, skyttar samt övriga deltagare för en trevlig dag! Ett särskilt tack till Erik som pushade mig att få apportera fällda fåglar! Jag är lite dålig på att ta för mig och vill inte ställa till besvär,  fastän jag inser att jag har samma rätt att träna hund som de andra betalande deltagarna. Jag ska bättra mig till nästa gång..!

Att hålla sig sysselsatt!

Det har sina fördelar att vara gräsänka en regnig lördag. Oban har, välförtjänt efter jakten igår och med träning hos Jens Palmqvist imorgon, fått en vilodag. Själv har jag röjt.

Efter att ha bott på Munsö sedan i midsomras och varit i väg på bröllopsresa fanns det en del att ta tag i här hemma. Jag hör till den, kanske ovanliga, kategorin som ser fram emot att rensa, ser det som terapi medan jag gör det - och njuter av resultatet efteråt. Så idag har jag:

• Rensat garderoben. Resultat: fem kassar till grovsoporna, två till Stadsmissionen och två förvaringsgarderober undanstuvade med sommarkläder. Dammsugit och våttorkat.
• Rensat badrumsskåpet. Dammsugit och våttorkat.
• Rensat hallbyrån. Dammsugit och våttorkat. Ny inredning med fack för Obans saker, handskar etc.
• Rensat klädkammaren. OK, jag tömde inte ur hela - men jag röjde upp bland väskor och skor samt dammsög. Får köra en ny vända när seglarkläder etc. kan plockas bort för året och vinterkläderna ska fram. 
• Städat sovrummet. Tvättat sängkappa, gavelöverdrag samt bäddat rent.
• Tvättat överkast och kuddfodral i gästrummet.
• Dammsugit alla rum.
• Betalat räkningar. Fört över pengar till WSPA och WWF (gör det du med!!) och skickat in ansökan om nytt körkort - med nytt namn (fotografi och namnteckning blev katastrofala).
• Handlat.
• Planterat ljung i utekrukorna.
• Promenerat med Oban 3 x 40 minuter. 

Nu ska jag laga middag. Här en bild på hälften av garderoben efter slutfört arbete:

Egenskapsbedömning eller tävling?

Som framgår av min profil är jag ny såväl i hund- som i retrieversammanhang. Utan erfarenhet av träning, jakt och avel - annat än det jag snappat upp under de dryga två år vi har haft Oban - utgör jag en lekman på området. Men även som en sådan måste jag säga att Birgitta Staflund Wibergs inlägg HÄR tål att fundera över. Både en och två gånger.

Träningsjakt

Träningsjakt idag. Suveränt arrangemang med apporteringen i fokus, vilket var en perfekt debut för Oban och mig i riktiga jaktsammanhang.

Efter fyra timmar i bil totalt och ett antal timmar på fältet orkar jag inte skriva ikväll, men här kommer några bilder från dagen:

Utplaceringen av skyttar vid första anddammen

Skye, Thorsvi Milton Duff

Oban på ingång

Det var meningen att ta en bild på Martin med änderna, men när jag gick
igenom bilderna såg jag detta. Mycket lustigare beskärning så här :)

På väg tillbaka efter första anddammen

Delar av paraden

Oban på ingång efter lyckad vattendirigering

Samling för lunch

Rapphönor på paraden

Martin - utmärkt jaktledare med säkerhet och kunder i fokus!

Grabbarna och gosegrisen Ash

Mer av fine Ash

Lots? Eller Pirat? Det vet Jenny :)

Kvällsträning med Reedsweepers

Träning för Helena Lindström Reedsweepers ikväll.

Jag hade bävat för att ha en krutpaket att behärska och varnade gruppen för knallningar och korrigeringar. Men, det var inte överladdning som var utmaningen. Utan fasoner med tikdofter..! En löptik hade varit i delar av området tidigare och Don Juan (Oban) visade sig från en väldigt ocharmig - och oacceptabel - sida. Det har hänt en gång tidigare, på Searoverträffen i maj, att han väljer tikdoft framför arbete. Och känslan nu var den samma som då. Besvikelse. Hur kan en arbetsmotor som Oban föredra naturliga drifter..? Suck!

Fördelen ikväll var att han höll sig fint vid sidan och gick ordentligt fot även på linjen. Men i arbetet blev han väldigt lätt distraherad, vilket är tråkigt att se :( Nu får vi börja träna oftare med löptikar! Innan första parningen var det aldrig något problem, men uppenbarligen behöver Oban lära sig att skilja på situationer och genom att träna med denna störning kanske vi kan få honom att fokusera på rätt sak.

Som vanligt väldigt bra träning med utmanande men pedagogiska upplägg! Härligt, om än lite kyligt, höstväder och fantastiska marker på Arlanda i trevligt sällskap!

Lisa och Penny

Helena

Vi började med att värma upp på linje där alla hundar fick markeringar i olika riktningar. Sedan fortsatte vi med att arbeta i par mot fyra olika områden från en kulle.

Område 1:
Långt linjetag mot området uppe på kullen, ungefär där regnbågen slutar. Hundarna hade hört skott och sett kast i området en stund tidigare när vi arbetade i närheten. Men då vi gick en annan väg fram till den kullen där vi stod och då det gått en del tid emellan (Oban gick på denna sist), blev det som ett halvdolt område.

Oban tog linjen fint och kom uppför backen till första platån. Där sökte han först, men föll sedan tyvärr av och vek ned i det tikdoftspår där han fastnat tidigare. Här gick jag ut och hann smyga på honom och korrigera på plats, genom att sätta på kopplet och backa tillbaka, vilket var välbehövligt (han hade tramsat tillräckligt vid det här laget). Skickade upp i området igen från platån och fick fin träff. Backade till hela sträckan och skickade igen med väldigt bra resultat och direkt träff.

Område 2:
Valde denna bild då våra skuggor är så tydliga. Här var området på och omkring kullen ganska i mitten av bilden till vänster om skogsdungen. Även här gick Oban ut i en fin linje, men flöjtade i väg. Då det var omöjligt att se honom tappade jag upp honom bakom dungen där det låg kvar en dummy från uppvärmningen.. Han kom in med den och så fick vi en chans att skicka igen och nu gick det bättre. Kanske inte spikrak linje ut direkt, men efter lite arbete fick han in en dummy.

Område 3:
Området är bortanför människan till vänster i bild, in i det svarta området. Hundarna skulle nedför kullen där vi stod, över grusplanen, in i ett gatt med sly, över en väg och in i en talldunge. Här satte Oban en spikrak linje och jag hade nog inte behövt lägga på UT som jag gjorde i gattet för han hade god fart och kom in med den sista dummyn efter tight arbete i området. 

Område 4:
Skottapport över kullen till vänster i bild. Hundarna skulle nedför kullen där vi stod, över platten med högt gräs, upp på nästa kulle och över. Oban gick rätt, fastnade lite i en tidigare lega och fick jobba en del men löste uppgiften självständigt. 

Kan väl inte säga att jag är nöjd med kvällen. Avsaknad av knallningar, vilket iof var skönt att slippa, berodde nog inte på eminent lydnad, utan på okoncentration från tikdoften. Något som gör mig lite bekymrad för det vore trist om samma sak inträffar på prov. Men, jag är väldigt nöjd med träningen och kvällen! Och det var nyttigt att se - nu vet jag att vi behöver träna oftare med löptikar!

Tack Helena och ni andra som var där! Och ursäkta om vi tog upp massa tid! :)

Mörka morgnar

Ikväll blev det inte heller mycket till träning. Ajabaja! Tog med en boll på kvällspromenaden och körde en del fotgående med "unghundsupplägg". Kastade bollen (vilket drar rätt mycket nuförtiden) och gick sedan fot förbi den och fortsatte mellan 25 - 50 meter och skickade sedan tillbaka som ett linjetag. Väldigt basic, men det kändes nyttigt.

Uppskattar verkligen att vara hemma! Det känns att det är höst i luften och eftersom hösten är min favoritårstid njuter jag i fulla drag. Men mörkret på morgnarna skulle jag gärna slippa.. För en vecka sedan såg det ut så här från huvudkudden:

Mycket bättre än mörker utanför rullgardinen!

Nyheter

Ingen träning för någon av oss idag för vi kom hem ganska sent och Oban hade ändå simmat på dagis (ursäkt för min egen del har jag inte..)

I brist på utmålande (!!?) träningsupplägg kan jag avslöja den roliga nyheten jag hintade om för en tid sedan:


Oban ska bli pappa igen! Se mer på Searovers sida HÄR. Nu hoppas vi att löp, parning och dräktighet går bra!


Resultatet >> clear of the CNM mutation and not at risk for transmitting the deleterious gene << från LabradorCNM är nu inskickat till Labradorklubben så att de kan publicera det på sin vitlista + att vi har gått igenom bröllopsfotografens bilder ikväll så det har blivit en stund framför datorn..

Nu får det vara nog. Men först - här en bild på kullen undan Huntrets Nefertiti:

Minsann

Ett kortare träningspass med Oban efter jobbet idag. Körde igenom en del enkel- och dubbelmarkeringar. På unghunds- respektive elitnivå, där vi vände bort alternativt skickade på först kastade så att han aldrig fick gå direkt. Det var ju det där med stadgan...!

Varvade med några linjetag samt olika övningar med stopp- och inkallningsmoment.

Känns som vi behöver köra lydnad och tecken en del för att fila bort den självständighet han lagt sig till med medan vi varit bortresta. Näsan däremot var som ny! Verkar som om vila gjort gott där :) Inte för att den var dålig innan, men nu var det en helt ny nivå. Hoppas det håller i sig!

Strömavbrott här, så istället för ekonomiskt och hemlagat blev det sushi till middag.. Over 'n out, trevlig kväll på er!

Faktiskt färg. Också.

Och ja, det fanns färg på Maldiverna. Inte bara vit sand och blått hav. Om ni undrar. :)

Sköna söndag!

Äntligen en kväll i soffan! Vi lämnade Stockholm den 22:a augusti, så efter en - förvisso helt underbar och härlig - tid på resande fot är det skönt att vara hemma! Och äta hemlagad mat! Idag söndagsstek, från Knutsta Charolais, med alla tillbehör. Lyx!

Känslosamt återseende med Oban igår förmiddags! Finaste hunden! Vi är nog båda lite nykära i varandra :) Träningen har dock tyvärr fått stå tillbaka även denna helg. Istället har vi hunnit umgås med vänner, ta tag i tvätt och packa upp presenter från våra fina bröllopsgäster. Men jag har i allafall haft med pipa och dummies på promenaderna både igår och idag. Och det finns en hel del att ta tag i..! Stadgan är obefintlig, vilket känns så där inför fredagens jakt. Har kört igenom lite enkla markeringar och några kortare linjetag och tecknena sitter. Men som sagt - stadgan.! Hua!

Med start måndag får det bli ordning på torpet igen. Nyttig mat och träning för både min egen och Obans del. Men först lite fler bilder, här från Kuredu där vi avslutade semestern:

Längtan!!

Just nu i Doha, Qatar.

Nu när hemresan väl är påbörjad längtar jag som en tokig efter Oban! En, av många många, fördelar med att ha hund: det finns någon att se fram emot att träffa vid hemkomsten, vilket minskar ångesten av att avsluta semestern avsevärt.

Här en bild från piren på Kuredu tidigare i eftermiddag:

Under ytan

Näst sista dagen på Kuredu idag.

Mattias är ute och dyker med Prodivers och själv funderar jag på att hålla mig lite i skuggan, åtminstone delar av dagen. Har fortfarande SPF 30 på hela kroppen och SPF 50 i ansiktet, men solen är vansinnigt stark här och det börjar kännas att huden har fått sin dos..

Har snorklat ett par gånger de senaste dagarna. I förrgår såg vi hela fem sköldpaddor, från 40cm till över 1m (skalet) i storlek! Sköldpaddorna är höjdpunkten, tillsammans med clownfiskar, mantor, koraller och anemoner.

Sedan finns det lite väl mycket av den läskiga kategorin, t ex stingrockor och triggerfish. De förstnämnda kan vara dödliga (även om jag precis har Googlat på det och det tydligen "bara" var 17 stycken kända dödsfall förra året) och de andra kan orsaka ordentliga köttsår "som kräver läkarvård". Igår hade vi närkontakt med båda varianterna. Stingrockan på väg ut till revet där vi simmade precis över en sådan på grunt vatten. Triggerfish ser vi hela tiden, uppskattningsvis fem stycken på varje tur.

Så - att ligga i solstolen och läsa en bok är ganska bekvämt och tryggt.. :) Eller att jaga änder och träna retrievers! Längtar faktiskt hem nu och är väldigt nöjd med dessa underbara veckor i paradiset! Har dessutom en rolig nyhet att berätta på hundfronten så snart jag får klartecken :)

Här lite bilder från Komandoo och Kudado när vi hade hyrt en undervattenskamera och Mattias fotade. Tyvärr inga sköldpaddor med på bilderna, då de finns mestadels här på Kuredu, men väl vackra fiskar och koraller.

Mina favoriter: clownfiskar!

Titan Triggerfish - som vaktar sitt bo och angriper inkräktare!

Underbara clownfiskar i vackra anemoner!

Ingen vidare bildkvalitet: stingrocka i strandbrynet