I brist på träningsupplägg kan jag, inspirerad av Sara och Cassi på
http://jaktlabbeliv.wordpress.com/ dela med mig av 10 saker som jag
älskar hos Oban. Utan inbördes ordning.
TEN THINGS I LOVE ABOUT OBAN
- Hans dådkraft och nerver, där han är oberörd av miljöer och situationer. Gallertrappor, höga höjder, mörka arkivrum, hala golv, kabinbanor, rörliga underlag, bredvid eld, genom vatten och under missljud etc. Oban visar vägen helt utan förarstöd.
- Hans enorma arbetslust och ihärdighet, med en outtröttlig motor, alltid en extra växel och många många hästkrafter. Jag har aldrig sett honom ge upp!
- Hans kärvänlighet, tillgänglighet och tålamod med människor, barn och andra djur inkl. hanhundar. Är det någon annan hund som visar tecken på aggressivitet eller är allmänt påflugen går han bara därifrån. Är det ett barn eller flera som vill leka ställer han gladeligen upp. Är det hönor, hästar eller får, kor och grisar m fl är han helt oberörd.
- Hans lyhördhet för sinnesstämningar, där han reagerar på känslor och agerar därefter med tröst och uppmuntran eller tjo och tjim. Polis kan han minsann också vara om någon är upprörd :)
- Hans följsamhet och samarbetsvilja, där han alltid vill göra sitt allra bästa oavsett om vi schamponerar bort lera i duschen eller dirigerar.
- Hans tålamod och lugn, där han - liksom nu - kan ha öppna sår och ändå, om än något förnärmad, låter oss behandla honom.
- Hans finurlighet. Att veta precis när det går att linda mig runt lillfingret och komma undan med det. T ex när han hittar barnens leksaker på gården under sista kvällsrundan och jag säger "Lämna den". Med några krumbukter och svansviftningar har jag inte hjärta att vara bestämd alla gånger..
- Hans underbara Prozacersättare i form av labbefnatt på öppna ytor - helst vattendränkta ängar eller när han kör "Sälen" helst i gyttjepölar. Det går inte att göra annat än att skratta. Och duscha. Med schampo.
- Hans beundransvärda disciplin vid mattallrikar på soffbordet. Trots perfekt noshöjd skulle han aldrig gå över gränsen.
- Hans underbara varelse. De silkesmjuka öronen. Kurret av välbehag när han sträcker ut sig på rygg i soffan. Naggandet på min vänstra handled när han vill något. Eller som nu, när han lägger huvudet bredvid datorn i mitt knä, viftar på svansen och talar om att jag är väldigt tråkig.
Att han är den han är helt enkelt!
Brister då? Ja, det finns några enstaka - t ex värdelöst koppelgående - men de har jag själv orsakat, så de ska inte belasta honom..
 |
| Searover All In Duff - Oban - i all sin prakt |
