Åkte sedan till Munsö för att hämta Oban och passade på att träna på de gärden där snön smält undan. Gjorde två målområden för linjetag. Gick i ytterkant och lät dem vänta medan jag tränade "UT" på avstånd med olika variationer av störningar.
Kastade sedan störningsmarkering innan jag skickade på linjetag mot områdena på ett ganska långt avstånd, ca 120 meter till det ena och 170 till det andra. Som vanligt är jag värdelös på att bedöma avstånd, men jag jämförde med områdena vi skickade till hos Helena förra helgen.
På det första riktigt långa skicket gick Oban lite för djupt och behövde styras in med ett högertecken, vilket gick utmärkt avståndet till trots. De andra löste han utan stöd. Sista skicket gjorde jag med en riktigt snäv störningsmarkering och det gick strålande. Då hade jag även gått närmare, då jag anade att skaren ställde till besvär. Se nedan.
Avslutade med några dubbelmarkeringar utan referenser, vilket också gick bra.
Fantastiskt att se hur noggrann och metodisk han är numera! Det är verkligen något som har kommit med erfarenhet och ålder. Där han som unghund kunde bli yvig och lägga sig på ett stort sök med mycket spring i benen, tar han istället ned farten och använder näsan. Duktiga hund!
Lite bekymrad efter dagens träning dock. Tyckte inte att det var riktigt samma tryck som vanligt in och ut. Såg nästan ut som om han sprang försiktigt. Misstänkte att det var skaren och ville därför inte köra för länge och med för långa avstånd. Tror att han har så mycket skalle och vilja att han jobbar fastän det gör ont, vilket ju kan vara skadligt.. Tesen bekräftades nu på kvällspromenaden när jag tyckte mig se att han tassade fram på tå. Usch. Har gått igenom tassar och tår utan att hitta något, men det kanske är skaren som nyper och gör ont när han går.
Nu får vi hoppas på lite (ja, bara lite) mer snö ovanpå det hårda.
Här ytterligare en bild från igår som jag är väldigt nöjd med. Helt subjektivt: en snygg hund fångad med en bra kamera! :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar