måndag 20 januari 2014

Vad är det för fel på B-prov?!?

Läste ett inlägg och efterföljande kommentarer i gruppen Jaktavlade spaniels och retrievers i Sverige på Facebook igår. Det handlade, som många gånger tidigare, om kraven på A-prov och många synpunkter framställdes, vilket är bra.

Jag är som bekant helt ny i retrieversvängen och när det kommer till A-prov har jag ingen egen erfarenhet, annat än från KKL. Det kanske är min brist på erfarenhet som gör att jag inte förstår och därav vore det värdefullt med en förklaring och andra perspektiv, varför jag själv gjorde följande kommentar:

"Det är många som startar i NKL och ÖKL B-prov som inte har i klassen att göra, så någon form av kvalificering torde vara lämplig. Särskilt viktigt med begränsade provplatser och startmöjligheter. Jag är fullt införstådd med att det inte går att jämföra A- och B-prov och att det därmed kan finnas fog för att skilja dem helt. Men två frågor från mig som novis:

1. Varför finns ett motstånd mot kravet på 1:a i NKL B-prov för att få starta KKL idag? Vi är många som har synpunkter på LRKs förslag på ett enklare "Grundprov" än dagens NKL B-prov. Varför då, när det samtidigt kan tolkas som om NKL B-prov är för svårt? Eller hur ska jag tolka att ni vill ha bort kravet på att få starta i KKL?

2. Om förslagen/önskemålen om att särskilja våra ABC-prov från varandra går igenom - kommer vi då att kunna värdera de hundar som bara startar på A-prov fullt ut? Motsvarar ett A-prov en riktig jakt där våra hundar - framförallt - behövs på eftersök? Är inte det självständiga, outtröttliga arbetet i eländig terräng deras viktigaste egenskap på jakt? B-proven må vara statiska och etiken kring kallvilt kan diskuteras, men det är den enda jaktformen där vi prövar dem på ett liknande sök. Väl?"


Vad säger ni som läser bloggen? Har ni några åsikter, synpunkter och förklaringar? 

För jag ser inte problemet med krav på 1:a pris i NKL B-prov för att få starta i KKL. Även om det är två helt olika provformer torde det vara rimligt med en första gallring inför KKL och då är det väl bra med B-prov där det finns ett stort utbud av prov över hela landet och där många hundar kan komma till start? För handen på hjärtat - inte är det väl ett orimligt krav att alla labradorer ska klara av att ta ett 1:a pris i NKL? Eller har Labradorklubben en poäng i sitt förslag om ett enklare grundprov? Tycker mig ana att det finns motstånd till båda delar här och förstår inte varför. 

Vidare förstår jag inte varför många föraktar våra B-prov. För ja, det är tyvärr förakt jag läser in i många sammanhang både på Facebook, på bloggar och i samtal. Absolut, jag har ambitioner att starta och bli placerad på A-prov. Det är vårt mål för 2014. Men, vi bor inte i England och många saknar förutsättningar att träna under jakt. Därtill är det svårt att komma med på de få A-prov som arrangeras. Jag kan hålla med om att B-proven emellanåt är statiska. Fast här finns det många bra exempel på provledare som erbjuder jaktliga upplägg, t ex i Alfta och nu senast i Växjö. Jag kan också medge att kallvilt är tveksamt ur ett jaktetiskt perspektiv och onaturligt för våra hundar. Men, med fler genomtänkta upplägg och med dummies torde B-prov vara ett ypperligt komplement till A-prov - just utifrån det tråkiga faktum att vi inte jagar småvilt och fågel i Sverige på samma sätt som i högländerna. För återigen - är inte B-prov den enda provformen där vi idag prövar hundarna på deras viktigaste uppgift: att söka självständigt med stor uthållighet, ta för sig mark på både djup och bredd i oländig terräng och under lång tid utan att motivation och arbetslust ska svikta? Och varför är det så viktigt att ta efter England, Skottland och Irland när vi inte har samma förutsättningar som dem? Borde det inte vara viktigast att hitta provformer som passar våra förutsättningar både vad gäller jakt och hundhållning?

Vilket skulle kunna leda mig in på ett lika långt inlägg om vad vi har våra hundar till. I nämnda länder har många en kennel där hundarna bor i hundgårdar. Medan våra jakthundar oftast också ska vara fullvärdiga familjemedlemmar, vilket ställer andra krav på tillgänglighet och social förmåga. För att nämna några av de egenskaper jag värderar hos en labrador, varav flera nämns i rasstandarden.

Hmm, det blir nog ett längre inlägg någon dag. Ett sådant där osvenskt. Från A-prov till avel. Jag vill gärna ha era åsikter och synpunkter. Snälla - berätta vad ni tycker :)

Just ja ;) De ska vara snygga också våra labradorer. Här Oban i mars 2012.



6 kommentarer:

  1. Ja du har ju rätt att det är den enda provformen där man har söket, och det är många som faktiskt åker på söket också.. B-prov i sig, jag antar att jag kanske inte gillar det så mycket för att det aldrig gått speciellt bra för mig ;) ;)

    Sen om A prov.. Jag vet faktiskt inte.. Jag kan tycka så som någon annan sa att man har ett novice med poäng system 0 1 2 3 och man måste då ha en 1a för att få starta KKL, det måste ju sålla agnarna från vetet.. Eller poängsätta KKL inför ELIT A. Eftersom att många tycker att det är få som platsar i ELIT A som startar "dom vet inte vad dom ger sig in på"

    Fast jag vet inte, är det så? Jag och många jag känner skulle aldrig ena tänka tanken på att starta ELIT A innan man var redo..

    Hur som så är det ju ssrks årsmöte den 16mars.. Det måste vi ju gå på eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ursäktad, ni har ju haft er period så jag kan förstå att du inte tycker att just B-prov är så kul. Men du har rätt i att många åker på söket. Dessutom är det inte alltid vatten på A- och C-prov så de som har en hund som inte jobbar ordentligt i vatten kanske också skyr B-proven.....

      Och vad har vi då för labradorer? Som varken kan söka självständigt eller jobba i vatten? Är det rastypiskt?

      Håller med om att du, jag och flera inte skulle starta i klassen om vi inte var klara för den. Men av det jag sett på både B- och C-prov förekommer det motsatta, så det vore kanske synd att släppa A-proven öppna utan kvalificering just iom att det är så få prov och startplatser. Jag vet inte heller hur det borde vara och det är bra att debatten förs. Ett novice med poängsystem kanske är en bra lösning. Vad jag reflekterade över var den ovilja till B-prov som - återigen - framställdes.

      Absolut årsmötet :)

      Radera
    2. Ja du, B-proven.. Jag vet inte faktiskt. Du har rätt Jenny. B-proven ska ju hjälpa till i avelsarbetet, det är ju en bedömning för att se uthållighet, vattenpassion, förighet osv. Jag skulle nog gilla dom mer om dom var mer jaktliga, som ditt var nu sist för BSW.

      Men på KKL ingår ju söket, ett riktigt sök dessutom.. Kanske inte alltid vatten men ändå oftast.
      På tal om söket, visst är det lustigt ändå att många åker på söket, när vi har labbar (och andra ras) som markerar cancer eller högt blodsocker, knark som är inbäddat i både det ena och det andra .. Och så fixar dom inte att leta efter halvkasst kallvilt som en människa gått och lagt ut??

      Detta är intressant att tala om, och det är ffa kul att lyssna på dom som verkligen vet vad dom talar om från bägge sidor.

      Radera
  2. Vilket bra inlägg - och gällande aveln; som ny i "retrieverprovsvärlden" håller jag helt och fullt med dig - mina hundar är familjemedlemmar fler timmar/dygn än de är tränings-/tävlings-/jaktkamrater!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Ja, precis. Även om jag lägger en hel del tid på träning/tävling/jakt så är Oban räknat i timmar avsevärt mycket mer en familjehund. Ska skriva det där långa inlägget någon gång...

      Radera
  3. Jag tycker att B-proven fyller sin funktion som det det faktiskt är, en avelsutvärdering. Det är ju bara på B-proven vi får se ett riktigt självständigt arbete. Är man med på andjakter som ju nog är det vanligaste i Sverige så handlar det ju rätt sällan om att stå pch dirigera till en exakt fågel. Att så pass många hundar brister på söket på prov, handlar nog inte om att de inte får vittring, de har snarare bristande jaktlust och dådkraft skulle jag tro. Och då har vi ju fått veta det. Däremot kan jag tycka att antalet starter utan att gå till pris ska begränsas. Har en hund nollat ett NKL-prov fem gånger så uppvägs det ju inte genom att den får en 1:a den sjätte gången, den har ju visat felaktiga egenskaper tidigare. Dessutom skulle det få folk att vara lite rädda om sina starttillfällen och ge fler startmöjligheter på proven. A-proven är ju en ren tävling där det handlar mycket mer om kombinationen hund/förare. Enormt mycket mer lydnad krävs och snabba beslut från föraren. Därför kunde man gott ha ett alternativt kvalsystem för att starta på A Elit, tex ett Novice och ett Open. Problemet är väl då snarast att det är svårt att få till så pass många prov, eftersom det redan idag arrangeras ganska få A-prov. Sådär, lite åsikter från "The Edsbro jury”! / Märta :-)

    SvaraRadera