Träningspremiär!

Planet från Kroatien blev försenat och därpå stod bagagebanden på Arlanda stilla så klockan var närmare tre på morgonen innan vi kom ut till Munsö natt mellan lördag och söndag. Kändes lagom lockande att ställa klockan på 06.30 för att åka och träna. Men - solen sken, trevligt sällskap väntade och jag har saknat Oban under veckan och var sugen på att träna tillsammans, så det kändes helt rätt att kliva ur sängen!

Öppen träning på Lilla Träskaten vilket innebär att Jill och Peter agerar funktionärer, har förberett övningar, upplåter mark och bjuder på lunch. Väldigt bra och mycket uppskattat arrangemang! Vi började med varsin enkelmarkering i hagmark. Fortsatte med att det gick 2 x trippelmarkering där en grupp om tre hundar skulle hämta in två var.

Alli på ingång

Innan vi bytte mark preparerades området där de första enkelmarkeringarna gått för att använda senare. Nu stod vi på vallen och fick en dubbelmarkering där den första landade dolt bakom en remsa med högt gräs på den i övrigt slagna vallen. Vi skulle börja med att skicka på den först kastade. Denna plockade Oban in utan problem. Däremot blev han lite yvig på den sist kastade. I vanlig ordning spikar han riktningen, men utan referenser (som nu på en slagen vall) kommer han lite fel i djup och istället för att ligga kvar och lita på sig själv, blir han gärna lite osäker och stor. Detta behöver vi träna mer på! Nu blir det mängdträning av markeringar! När hund nummer två var på väg in med sista markeringen skickade jag på linjetag mot området som lagts ut tidigare. Oban gick ut rakt, men vi övergång staket/dike/skogsbryn vek han av lite åt vänster varvid jag kallade hem och skickade igen. Här frågade flera varför jag gjorde så. Oban hade säkert kommit upp i området ändå, men jag ville träna raka linjer och därför var jag lite petig.

Störning med skottapport - stopp och närsök i dike

Vi fortsatte på vallen och nu fick hundarna först en lång skottapport in i ett område med hög sly bortanför vallen. När den var inne gick det ytterligare en skottapport, men nu skulle vi blåsa stopp en bit ut och lägga ned dem på närsök i ett dike. Därefter fick de hämta skottapporten. Oban gick ut i helt rätt riktning på skottapporten, sedan något oklart om han fick in sin egen eller någon av de andra som låg kvar ute. Skickade igen och han tog stopp och tecken fint. Dock en utmaning här, då de första fem hundarna hade fått skottapporterna på vänster sida om diket och vi nu hade bytt till höger sida. Oban visste således att det fanns ett område på, från hans perspektiv, andra sidan diket som jag skickade honom till. Här tog jag hem. Skickade ut igen, blåste stopp och lade ned på närsök i diket och höll kvar honom där. Perfekt att få träna på att ligga kvar i området fastän det fanns en dragning från flera håll (egen störning genom kastad skottapport rakt ut samt tidigare skottapporter på andra sidan diket). Mycket nöjd med hans följsamhet och lyhördhet! Avslutade med att ta in markeringen.

Därefter var det dags för "3:an". En övning där ekipagen står på linje och de tre längst ut är de som jobbar aktivt med:

1. Direktmarkering - mot en skottapport som går sist
2. Linjetag - dirigering framför linjen mot ett område
3. Minnesmarkering - en skottapport som går först

Noomi ställer upp Aston för linjetag mot område i övning "3:an"

Även här jobbade Oban väldigt bra, även om direktmarkeringen bjöd på viss utmaning genom att studsa på stammar och stenar.

Därefter bröt vi för en god lunch. Eftermiddagen inleddes i kohagen. Första övningen var skott och kast som störning, innan linjetag upp längs med ett dike för att sedan plocka in markeringen. Sedan körde vi övningen "3:an" igen fast nu i hagmark och med lite längre avstånd än i skogen. Väldigt bra - då den kombinerar många moment: passivitet, stadga, fotgående, direktmarkering, linjetag med skick framför linjen, minnesmarkering etc.

Slutligen bytte vi mark. Med hjälp av en bumper gick det en drive med åtta skott och kast. Sedan gick vi upp i skogen, vilket gjorde att övningen bjöd på ett antal terrängbyten över stort avstånd:

Här gick vi i par. Yvonne/Peg och Oban/jag var sista paret ut. Förutom utmaningen i terräng och avstånd var övningen upplagd så att det aldrig bildades någon gata/korridor, utan inför varje skick bytte vi mark. Ett par gick således ut, med de andra i samlad grupp bakom. En hund fick en minnesmarkering med skottapport medan den andra skulle skickas mot området där driven gått. I vårt par började Oban och jag med minnesmarkeringen. Således var vi allra sista ekipage att gå mot området. Från att det funnits åtta dummies från bumpern var det nu endast en kvar + en extra dummie samt en boll. Något som gjorde mig lite osäker, då jag gärna ville att Oban skulle lyckas med tanke på svårigheten i terräng och avstånd. Förutom dessa svårigheter hade det dessutom gått lång tid sedan driven gick och vi hade förflyttat oss både framåt och bakåt i sidled. Jag gick ned något i skogsbrynet för att hitta en någorlunda gata (åtminstone försöka se andra sidan, vilket var omöjligt - se bilden).

Vid den röda stjärnan gick driven

Skickade Oban som inte hade några bekymmer att minnas området. Han gick rakt ut i full fart, genom skogen, över vägen och diket och vidare över vallen. Gick in i rätt område och började jaga. Jagade fint en stund (enligt Jill som rapporterade över walkie-talkie), men förflyttade sig sedan lite långt åt vänster. När jag såg honom (vilket jag sällan gjorde) blåste jag stopp och lade på ett högertecken. En signal och ett tecken. Han gick fint in i området, fortsatte jaga - och fick träff. Duktigaste hunden!!

Fantastiskt att se att tecken fungerade på detta avstånd (++ 100 meter), härligt att se att han mindes området och hans förmåga att ligga och jaga självständigt! Duktiga hund!

Som ett sista moment fick hundarna hämta varsin skottapport som gick över en mindre vall in i ett skogsbryn, med syfte att de skulle få lösa en uppgift självständigt som avslutning.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med dagens pass! Oban visar på fin dirigerbarhet och stor följsamhet. Nu har vi verkligen börjat samarbeta - samtidigt som han är självständig när situationen så kräver. Nu ska vi fortsätta nöta tecken på land och vatten samt belöna lyhördhet vid stopp och tecken, men öka mängden markeringar för att få erfarenhet av att det lönar sig att ligga kvar i området. Samt fotgåendet! Första halvan av dagen var han någorlunda vid sidan, men efter x antal skottapporter var han lite väl långt framför mig mellan varven.. Hetsporren :)

Sköna söndag!

Mysig morgon på Munsö som inleddes med en runda före frukost. Under själva frukosten passade Mattias på att kritisera avlämningar på vatten vid träningen igår, vilket var en nyttig ögonöppnare. Visste väl egentligen om det själv, men det var bra att bli påmind... :) Då vi skulle åka tillbaka till stan 10.30, för att Mattias skulle hinna till sin seglingsträning, blev det till att slänga på sig västen och skynda ned till stranden. Ställde mig längre från vattenbrynet och gjorde fem lite kortare kast med fokus på avlämningen. Det var inga problem, utan det som hände igår kom sannolikt (hoppas jag) för att jag stod för nära vattnet.

Hann med en stund med SvD i soffan innan det var dags att åka till Reedsweepers för träning hos Helena Lindström. Vi var sex stycken, tre labbar, två flattar och en tollare, som inledde med fika och chokladtårta i solen. Tack :)

Började med en variant på "Helenas Övning". Genom upplägget med störningsmarkeringar skickades hundarna aldrig på en direktmarkering. Oban spikade sin första, men på den andra hade både han och jag dålig koll. Ska inte skylla i från mig på fästingar, men jag blev lite distraherad av att jag hade en som kröp på kinden och samtidigt plockade bort flera som kröp på Oban.. Hur som helst gick Oban för långt åt vänster och istället för att kalla hem i linjen, som jag har lärt mig (SUCK - vad trött jag blir på mig själv) började jag krångla med stopp och tjafs. DUMT. Fick hjälp av Helena, löste upp situationen och fick hem dummyn.

Skönt med vår - men redan tröttsamt med alla fästingar!

När alla hundarna fått några markeringar var, gick vi vidare till att arbeta på linje. Här varvades minnesmarkeringar med linjetag mot områden som efterhand blev mer eller mindre dolda, då vi bytte vinkel/kom från andra hållet etc. Bra upplägg, där svårighetsgraderna kunde varieras stort!

Gruppen samlad för nya direktiv

Avslutningsvis gjorde Helena ett WT-upplägg, som jag tolkade det, inspirerad av Eukanuba Cup i tisdags. Det gick ett skott mot det dolda målområdet, därefter gick det skott och kast i ca 45 graders vinkel. Oban gick som hund nummer två och satte en spikrak linje och tog hem både dolda dummyn och markeringen fint! Hoppas att en övning som denna fungerar även om hundarna innan har tappat linjen och blivit yviga i området!

"WT-upplägget": skott mot området bortanför
hund/förare, följt av skott och kast i området bakom
Helena, innan linjetag mot det första området.

Som vanligt - väldigt bra och lärorik träning! Tack Helena, Fredrik och andra deltagare! Väl hemma var det skönt med en dusch och kläderna slängdes direkt i tvättmaskinen. Jag vet att det brukar ge sig en bit in på säsongen, men så här i början kryper det på hela kroppen efter närkontakt med så många fästingar... Och ja - jag är en sjåpmaja :)

Heldagsträning i Bälinge

Vaknade till ett overkligt snöoväder lördags morse. Det kom säkert 10cm tung blötsnö i Stockholmsområdet och vägarna var knappt farbara. Norr om Uppsala där dagens heldagsträning med Helena och Fredrik Lindström samt Sören Norén var förlagd var det dock inte fullt lika mycket snö på marken. Fast nederbörden var ihållande fram till lunch. I kombination med hård vind var inte väderförhållandena helt inbjudande, men det var ju inte för vädret vi var där.

Oban och jag gick i ÖKL-gruppen för Helena. Vi var totalt åtta hundar, varav två tvååringar, några treåringar, en fyraåring och två femåringar (om jag minns rätt..)

Vi började med en variant av den numera berömda "Helenas övning" där vi stod på två linjer, inte mittemot varandra, utan som i ett "–_". Här turades vi om med minnes- och störningsmarkeringar, bland annat mot ett område som var väldigt sankt - bitvis helt under vatten.

Innan vi bröt för lunch fick de som skulle skicka på ett dolt linjetag över tidigare lega gå in i skogen, medan vi andra följde med fram till ett nytt målområde. Där fick våra hundar se på medan Helena slängde ut dummies i de täta hallonsnåren. Området låg bortanför ett det ovan nämnda sanka området, så förutom linjetag med utmanade terrängbyte skulle hundarna gå över nyss arbetade legor.

Sedan vände vi tillbaka och varvade detta område med skick mot två områden som lagts ut synligt, men på avstånd och en stund innan. Oban skulle skickas med linjetag mot ett område strax över en kulle, vilket gick jättebra. När det var vår tur att skicka mot hallonsnåren tryckte jag med ett extra ut, varpå han föll ur linjen och in i skogen. Blåste stopp och lade på ett ut, men då kom han istället för långt till höger. Här hjälpte Helena mig att reda ut situationen genom att jag gick fram. Satte ned honom där jag blåste stopp, backade och lade på ett ut. Då höll han linjen och fick vittring. Bra - att vi fick hjälp och att han lyckades. Jag vill sträva efter att "UT" på avstånd betyder just 180 grader bakåt, inte halvt åt vänster/höger och med sök. Suveränt att vi stoppar upp, tar oss tid och löser situationerna vartefter de uppstår.

[ÅTERKOMMER EVENTUELLT MED SKISS ÖVER OVAN ÖVNING]

Därefter lunch som vi intog i en lada för att komma undan den värsta vinden.

Jag vet inte om det var rödvinet kvällen innan. Kolhydratsbrist pga GI-kost förra veckan. Vätskebrist (lätt att glömma bort att dricka när det snöar/regnar och allt är blött). Eller en kombination av de tre (gissningsvis) men jag var ganska mör efter lunch och kände mig inte helt fokuserad. Vet inte om det var detta Oban drog fördel av - eller det i kombination med att två andra hundar var lite oroliga vid sidan. En pep och en tog gärna ett litet hopp fram vid skottapport etc. Sannolikt var det även här just kombinationen av omständigheterna som gjorde att Oban knallade på en skottapport. Inte alls som när det var som värst för ett år sedan, utan bara en meter - men ändå. Här var tipset att inte ta tag i honom som jag gjort tidigare, utan istället korrigera (och förekomma) med ett ordentligt "AJAJAJ" och dutt mot nacken när han varvar upp. Provade det resten av eftermiddagen och det fungerade fint.

Tillbaka till övningen: Vi gick på linje och jobbade framför, bakåt och åt sidorna med linjetag mot dolda områden, enkla minnesmarkeringar och skottapporter.

Oban lurades lite av en skottapport och fick dirigeras på en markering då den låg lite lurigt, men löste i övrigt uppgifterna väldigt bra. Var lyhörd för signaler och tog tecken. Vad gäller tecken vore det idealt att aldrig behöva gå in och krångla med höger eller vänster, utan se till att linjen alltid är rak oavsett terräng, för då borde höger/vänster bli överflödiga. Som jag förstod det på Helena kan det dock behövas på vatten.

Givande dag, även om jag var helt slut efteråt. Det tar mycket på krafterna att koncentrera sig, lyssna, förstå, läsa hund och försöka prestera.

Efter ett snabbt ombyte hemma åkte vi ut till Munsö för en trevlig middag och övernattning.

Träning med Thorsvihundar - hos Reedsweepers

Igår, lördag, var vi hos Reedsweepers på träning. Fick följa med delar ur Thorsviklanen på deras uppladdning inför Gyllene Anden nästa helg. Tack Linnea för att du fixade!

Vi var sex hundar totalt och jobbade uteslutande på linje. Började med uppvärmning och enkla markeringar varvat med linjetag mot synliga områden. Fortsatte med en linje där de två hundarna i mitten var kopplade, medan de två på vardera sida fick jobba - i huvudsak framför linjen. Störningsmarkeringar från bumper, ytterligare markering med apportkastare alt. vanligt kast samt linjetag mot målområden. Oban gjorde ett bra jobb på linjen och höll sig lugn och stadig, trots många störningar och bitvis högt tempo. Med ett undantag, se längre ned..

Linne, Bobo, Micke och Cia på linjen

Oban

Ganska hård och lite byig vind, vilket försvårade förutsättningarna. Men nyttigt att träna i och få tips och råd om hur det går att använda vinden rätt - och att se vilken skillnad det gör. Fick även tipset att inte använda pipan mer än nödvändigt. Alltid rösten vid korrigering/fel, istället för att blåsa stopp. Och endast blåsa för t ex närsök en (1) gång istället för att hålla igång signalen om hunden ligger i rätt område. 

Bortsett från svårighet att ta en minnesmarkering från bumpern (det var premiär för oss - och han gick rätt ut, men blev osäker i området och fick istället själva bumpern i näsan, när han blev för yvig) och det faktum att han knallade (men stannade direkt), när jag kallat in för att han skulle få en ny, (också den från bumpern, vilket drog igång honom rejält)  är jag nöjd med träningen. Som var just en träning, där vi löste upp svårigheter och gick igenom dem tills det lyckades. Tack Helena - bra som alltid!


På kvällen hade vi hela gänget hemma på en trevlig skaldjursmiddag. Förutom att alla var samlade, vilket var väldigt länge sedan, så var det roligt att få prova vårt bord, som rymmer hela 16 personer. Halvfyra gick de sista gästerna, så vi är lite småsega idag kan jag väl erkänna..

Innan

Under.
Bildbevis på "Efter" är sekretessbelagda..

Idag, söndag, åkte vi till Ursvik och varvade promenad med lite teckenträning. Fick hjälp av Mattias med störningsmarkering och körde först stopp/närsök och sedan stopp/höger respektive vänster. Det fungerade fint! Men jag har lite känslan av att Obans reaktion på stoppsignalen är "OK, nu stannar jag och kollar runt lite för att se hur JAG ska lösa problemet. Var kan dummyn ligga? Jag kollar runt lite!" och så vrider han huvudet och sitter och vädrar, istället för att odelat titta på mig och vänta på nästa signal från att jag blåst stopp. Det (förtroendet) kommer väl med erfarenhet.. Hoppas jag… Just nu är han väldigt självständig, även om han (oftast) gör som han blir tillsagd :)