Vaknade till ett overkligt snöoväder lördags morse. Det kom säkert 10cm tung blötsnö i Stockholmsområdet och vägarna var knappt farbara. Norr om Uppsala där dagens heldagsträning med Helena och Fredrik Lindström samt Sören Norén var förlagd var det dock inte fullt lika mycket snö på marken. Fast nederbörden var ihållande fram till lunch. I kombination med hård vind var inte väderförhållandena helt inbjudande, men det var ju inte för vädret vi var där.
Oban och jag gick i ÖKL-gruppen för Helena. Vi var totalt åtta hundar, varav två tvååringar, några treåringar, en fyraåring och två femåringar (om jag minns rätt..)
Vi började med en variant av den numera berömda "Helenas övning" där vi stod på två linjer, inte mittemot varandra, utan som i ett "–_". Här turades vi om med minnes- och störningsmarkeringar, bland annat mot ett område som var väldigt sankt - bitvis helt under vatten.
Innan vi bröt för lunch fick de som skulle skicka på ett dolt linjetag över tidigare lega gå in i skogen, medan vi andra följde med fram till ett nytt målområde. Där fick våra hundar se på medan Helena slängde ut dummies i de täta hallonsnåren. Området låg bortanför ett det ovan nämnda sanka området, så förutom linjetag med utmanade terrängbyte skulle hundarna gå över nyss arbetade legor.
Sedan vände vi tillbaka och varvade detta område med skick mot två områden som lagts ut synligt, men på avstånd och en stund innan. Oban skulle skickas med linjetag mot ett område strax över en kulle, vilket gick jättebra. När det var vår tur att skicka mot hallonsnåren tryckte jag med ett extra ut, varpå han föll ur linjen och in i skogen. Blåste stopp och lade på ett ut, men då kom han istället för långt till höger. Här hjälpte Helena mig att reda ut situationen genom att jag gick fram. Satte ned honom där jag blåste stopp, backade och lade på ett ut. Då höll han linjen och fick vittring. Bra - att vi fick hjälp och att han lyckades. Jag vill sträva efter att "UT" på avstånd betyder just 180 grader bakåt, inte halvt åt vänster/höger och med sök. Suveränt att vi stoppar upp, tar oss tid och löser situationerna vartefter de uppstår.
[ÅTERKOMMER EVENTUELLT MED SKISS ÖVER OVAN ÖVNING]
Därefter lunch som vi intog i en lada för att komma undan den värsta vinden.
Jag vet inte om det var rödvinet kvällen innan. Kolhydratsbrist pga GI-kost förra veckan. Vätskebrist (lätt att glömma bort att dricka när det snöar/regnar och allt är blött). Eller en kombination av de tre (gissningsvis) men jag var ganska mör efter lunch och kände mig inte helt fokuserad. Vet inte om det var detta Oban drog fördel av - eller det i kombination med att två andra hundar var lite oroliga vid sidan. En pep och en tog gärna ett litet hopp fram vid skottapport etc. Sannolikt var det även här just kombinationen av omständigheterna som gjorde att Oban knallade på en skottapport. Inte alls som när det var som värst för ett år sedan, utan bara en meter - men ändå. Här var tipset att inte ta tag i honom som jag gjort tidigare, utan istället korrigera (och förekomma) med ett ordentligt "AJAJAJ" och dutt mot nacken när han varvar upp. Provade det resten av eftermiddagen och det fungerade fint.
Tillbaka till övningen: Vi gick på linje och jobbade framför, bakåt och åt sidorna med linjetag mot dolda områden, enkla minnesmarkeringar och skottapporter.
Oban lurades lite av en skottapport och fick dirigeras på en markering då den låg lite lurigt, men löste i övrigt uppgifterna väldigt bra. Var lyhörd för signaler och tog tecken. Vad gäller tecken vore det idealt att aldrig behöva gå in och krångla med höger eller vänster, utan se till att linjen alltid är rak oavsett terräng, för då borde höger/vänster bli överflödiga. Som jag förstod det på Helena kan det dock behövas på vatten.
Givande dag, även om jag var helt slut efteråt. Det tar mycket på krafterna att koncentrera sig, lyssna, förstå, läsa hund och försöka prestera.
Efter ett snabbt ombyte hemma åkte vi ut till Munsö för en trevlig middag och övernattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar