Elitträning Batmoors 30/4

Efter en trevlig söndagskväll som avslutades med förfriskningar i solen, följt av middag och övernattning var det dags för dag två på Åtorp. Nu som passiv åhörare i EKL-gruppen. Här delades de 16 hundarna in i fyra grupper. Två grupper inledde förmiddagen med en walk-up.

Iben och Thomas ledde varsin grupp på varsin sida av vattnet, se nedan illustration (med sedvanlig reservation för skalenlighet…)

Här gick hundarna i par och varvade aktivitet med passivitet bakom linjen. De hundar som jobbade roterade markeringar med linjetag mot samma områden. Intressant att se är att det även i denna klass blev påtagligt när inte grunderna är ordentligt befästa. På 100-150 meter över vatten blir det tydligt när stoppsignal eller inkallning nonchaleras. Likaså detaljer kring så enkla (?) saker (uppenbarligen inte ;o) ) som avlämningar och fotgående.


LÄRDOMAR
Två saker jag tar med mig från Ibens träningsfilosofi på denna nivå är:

1. Förstärkning
- förstärk inte ett linjetag med ”UT, UT” vid träning. Fokusera istället på att sätta linjen ordentligt; lägg ut synligt (addera eventuellt övriga hjälper för att stärka motivationen), gå tillbaka, skicka. Förläng sedan avståndet upp till 200m. Iben vill ha en hund som självständigt går framåt till dess den får något i näsan, inte en hund som frågar vid terrängbyten, hinder eller stora avstånd. Verkar vettigt.

2. Olydnad
- gå inte ut på plats och korrigera om hunden inte stannar på stopp. För en hund som gillar att jaga och blir självständig är det största straffet att bli hemkallad = sluta göra det den gillar. Här blev det påtaglig skillnad på lyhördheten hos de hundar som fått börja om och skickats på nytt. Skulle kunna fungera på Oban som har viss motor… Förutsätter att inkallningen fungerar i alla lägen, så det krävs att den underhålls.

För att inlägget inte ska bli flera sidor långt har jag lagt bilderna från helgen under en egen flik, klicka här!

(O)lydnad

Lite drygt 50 minuter dörr till dörr från jobbet och hem via hunddagis är faktiskt helt godkänt. Gräsänka igen så jag passade på att åka till IKEA för att köpa hjul till ett litet projekt. Lämnade Oban hos mamma på vägen.

Tussan, mammas katt, börjar bli mer och mer modig och var tydligen fram och nosade på Oban. Han är ju ganska van, med snälla katter, men har en enorm respekt för Tussan - vänder bort huvudet och ser riktigt besvärad ut, när hon låter eller kommer nära. Och undra på det när hon ser ut så här:

Väl åter från IKEA var ambitionen att träna lydnad. Förvisso bra med störningar, men jag var själv inte helt fokuserad så vi höll inte på särskilt länge. Var precis på väg att öppna bagageluckan när Orup (grannens schäfer) och en Jack Russell kom gåendes ute på fältet säkert 150 meter bort. Hann inte reagera innan Oban drog.. Dåligt av mig och mitt ansvar. Och det där med att förekomma.. Sprang ursäktande fram och den här gången sa jag till ordentligt och lade ned den unge herren på rygg. Inte grannen alltså, utan Oban.

Nu när jag kom hem såg jag att en vän från stalltiden hade skickat ett tips som jag tänkte anamma. Annars kan vi ju byta gren och satsa på rallylydnad. Där har de väl hunden kopplad?

Och ja, jag vet att det är mitt fel. Det är just det som gör mig frustrerad. Blääh!