Iben och Thomas ledde varsin grupp på varsin sida av vattnet, se nedan illustration (med sedvanlig reservation för skalenlighet…)
Här gick hundarna i par och varvade aktivitet med passivitet bakom linjen. De hundar som jobbade roterade markeringar med linjetag mot samma områden. Intressant att se är att det även i denna klass blev påtagligt när inte grunderna är ordentligt befästa. På 100-150 meter över vatten blir det tydligt när stoppsignal eller inkallning nonchaleras. Likaså detaljer kring så enkla (?) saker (uppenbarligen inte ;o) ) som avlämningar och fotgående.
LÄRDOMAR
Två saker jag tar med mig från Ibens träningsfilosofi på denna nivå är:
1. Förstärkning
- förstärk inte ett linjetag med ”UT, UT” vid träning. Fokusera istället på att sätta linjen ordentligt; lägg ut synligt (addera eventuellt övriga hjälper för att stärka motivationen), gå tillbaka, skicka. Förläng sedan avståndet upp till 200m. Iben vill ha en hund som självständigt går framåt till dess den får något i näsan, inte en hund som frågar vid terrängbyten, hinder eller stora avstånd. Verkar vettigt.
2. Olydnad
- gå inte ut på plats och korrigera om hunden inte stannar på stopp. För en hund som gillar att jaga och blir självständig är det största straffet att bli hemkallad = sluta göra det den gillar. Här blev det påtaglig skillnad på lyhördheten hos de hundar som fått börja om och skickats på nytt. Skulle kunna fungera på Oban som har viss motor… Förutsätter att inkallningen fungerar i alla lägen, så det krävs att den underhålls.
För att inlägget inte ska bli flera sidor långt har jag lagt bilderna från helgen under en egen flik, klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar