Sommarvärme och skott

Värdelös bild, men desto trevligare promenad med finaste Annika och Zingo.

25,5 grader vid 17-tiden så vi åkte ned till Mälaren för att låta hundarna bada. 

Perfekt då vi passerade skjutbanan och fick skotträning på köpet. Krig närmare bestämt, vilket lillchippen var helt oberörd av.

Idag hade han brottat ned lekkamraten, en Grand Danois-valp på 13 veckor, på dagis. Temperament har han. Tydligen..

Plural och puh

Jaha minsann. Jag skulle ju fota, blogga, träna och allt möjligt.

Fast se, det har vi inte riktigt tid med. För i helgen passade vi Duke och åt goda kräftor. Hann med någon tur med valparna, Nevis och brorsan Nabo samt de stora - och lite shopping. Borde veta bättre än att gå i butiker med min partner-in-crime..

Avslutade helgen med att hälsa på mina härliga grannar tillsammans med hundARNA (rätt häftigt att säga det i plural, ungefär som att säga att jag var gift, när jag var det...) De går igenom en tuff period med sin minsta kille och det känns fint att komma förbi med hundARNA för lite klappar och mys mitt i eländet när lille Elis har permis. Se mer om familjen här http://elisvsleukemi.blogg.se

Idag skulle jag börjat mitt nya liv (måndag ni vet), men istället blev det städning och lite tafatt träning. Hur gör de som har fler än en hund när de tränar..? 

6 veckor

Idag firar vi sex veckor med Nevis.

Sex intensiva veckor med en helt ny individ och en helt annan personlighet än Oban. Oban som var lagom imponerad av en ny familjemedlem de första veckorna, men som nu har tagit lillkillen till sitt hjärta och låter honom härja och gosa.

I måndags var första dagen på jobb och därmed också dagis. Av personalen att döma har det gått galant. Jag hade förväntat mig en väldigt trött valp på kvällarna, men han har kunnat vila under dagarna och har tagit det hela med ro.

Apropå just egenskaper som att kunna vila i en relativt stökig omgivning, så känns det som att Zara har hittat rätt i den här kombinationen. Nu har jag mestadels umgåtts med Nevis, Nabo och Colin, men om de får representera kullen så känns de överlag väldigt orädda och mycket tillgängliga. Zara och jag tog med valparna till Jubileumspokalen på Solvalla i onsdags. Ett besök de tog sig an med glädje mitt i vimmel av publik, barn, tivoli, hästar och andra nya intryck. Bästa valparna!

Nu är minneskortet i kameran tömt och jag är åter vid en dator. Med det sagt blir det förhoppningsvis fler inlägg framöver.

Update - status bucket list

Zara påminde mig om att jag inte gjort någon uppdatering sedan i april..

Numera har jag massor av nytt att skriva om, men jag tänkte börja med en status på den bucket list jag gjorde i det sista inlägget.

• Valp
  Yes, den föddes, den besiktigades och den levererades!
  Underverket heter Artemissil General i stamtavlan och Nevis till vardags. På lördag fyller han hela tolv veckor. Ni kommer garanterat få höra mer om honom framöver. Har till och med tagit fram kameran och börjat fota igen..!
  
• Hus
  Yes, vi fick tillträde till en härlig gård i Sörmland från första maj och där har vi tillbringat sommaren. Härliga marker och naturen inpå knuten. Lite väl mycket natur när dovhjort, rådjur, vildsvin, räv och grävling utökats till även kungsörn, vilket känns lite nervöst med en valp.. Hursomhelst ett underbart ställe som ni också kommer få se i bild och läsa mer om framåt.
  
• Träning
  Well. För egen del kan jag konstatera + 9 kg på vågen sedan förra sommaren. Inte helt märkligt efter hösten/vintern/våren där vi gått till och från bilen samt till en lyktstolpe, till skillnad från tidigare någon mil eller så per dag. För Obans del har vi ändå kommit igång hyfsat. På WT:et jag nämnde i senaste inlägget (Lidingö WT) placerade vi oss på en 3:e plats i hård konkurrens och under sommaren har vi hållit igång någorlunda. Allt annat är svårt med de fantastiska marker vi förfogar över med både ängar, skog, otrolig och bitvis även kuperad terräng samt vatten. Vi har lite tankar och utmaningar inför hösten, återkommer om det .

Första bästa bild från mobilen, men fler bilder och inlägg följer. Stay tuned. Nu börjar vi om - med Oban - och med en valp.

Short term bucket list

Jag har gjort en bucket list för de närmaste månaderna för att ha några delmål att se fram emot:

• Valp
  Japp, en valp är beställd och vi räknar med leverans i juli.
  Om inte? Då blir det kris och katastrof..! Eller åtminstone reviderade planer:
  annan labradorvalp, wachtel eller häst? Jag är flexibel..
  
• Hus
  Komplement till Åland då vi inte kommer kunna åka dit i sommar/höst med valp iom rabies.
  Långt gångna planer, beslut till helgen.
  
• Träning
  Inte lika metodiska som en gång i tiden - men, vi har tagit tag i träningen..
  Tre tillfällen med walkup/drive-träning + en del andra tillfällen med Zara.
  Och har en del hemläxor - och har anmält till WT..
  

Funderar på att lägga till även bil, men det beror på hur min ålderskris urartar sig..

Oban sommaren 2010

Ultraljud

Har blivit besviken förut, men den här gången vet jag faktiskt inte vad jag gör om det inte blir någon valp.

Imorgon är det dags för ultraljud och det vore verkligen en milstolpe att få höra att Bean är dräktig. Läs mer om kombinationen etc. på Artemissil

Här en bild på Oban som valp, sommaren 2010:

... som en myra

Minsann.

Den här helgen har mycket blivit gjort. Åtminstone på planet fritid, som ett resultat av en helg där jag inte behövde jobba.

Igår var en effektiv dag då jag, trots sovmorgon efter en mindre bra natt, avverkade en del praktiska bestyr som att plantera penséer, åka till återvinning etc. innan eftermiddagen spenderades på Solvalla och V75-finaler. Travsport är som alltid bäst på plats och trots att vädret inte var på topp och spelet gick så där (ändå 6 rätt tack vare Sophie), var det en härlig dag på platserna.

Idag har jag kombinerat nytta med nöje. Dagen inleddes på SSRK Östras provledarträff, så nu är protokoll, diplom och rosetter på plats inför höstens provsäsong. Sedan åkte vi till Zara för träning.

Vi gjorde ett upplägg med fem dolda områden, vilka utökades med direkt- och minnesmarkering för den hunden som inte tog dirigeringen. Varv två gjorde vi tvärtom. Om jag får säga det själv (och det får jag ju, för det är min blogg..), blev det riktigt bra upplägg. Båda hundarna gick bra och fick olika hemläxor. För Obans del blir det uthållighet i närsök samt markeringar. Vad gäller närsök ligger han i området, men söker inte alltid helt motiverat utan behöver stöd om han inte får utdelning relativt omgående. Här blir det att lägga in Keith Mathews övning med att söka i ett tomt, men synligt och invittrat området, för att stretcha tiden och smyga ut en apport vid lägligt tillfälle. Vad gäller markeringar har det alltid varit en färskvara för oss, så det får vi försöka få in mer i vardagen.

Avslutar med en bild på Arrac och Oban, sommaren 2010. Oban som vi vid den tiden kallade "rökdykaren", då han ofta fick ett framträdande nosparti på bild, som nedan. Nu hoppas vi verkligen på att Bean är dräktig. Planerna för en valp i sommar är långt gångna med hyra av hus (vi kommer ju inte kunna åka till Åland iom rabies), byte av bil (om jag ändå ska köpa ny bilbur för två hundar är det lika bra att byta bil), osv. Håll gärna tummarna!

Bevis

Vi tränade. Idag. Igen. #diplom #nöjdhund #mattemedmindredåligtsamvete

Påskafton. Träning. Minsann

Årets påskmiddag bockades av hos familjen Winkler redan igår, så idag ägnade vi dagen åt träning istället. Hade egentligen tänkt åka till Åland, men där var det fullt hus, och faktum är att en helg på hemmaplan var välbehövlig i flera avseenden.

Dagens träning inleddes med en promenad på de fina markerna, innan vi stoppade några hundar i bilen och lade ut sex områden till de andra.

Fyra områden var synliga, men där vi var noggranna med att inte spåra a' la Kompassen. I ett område, i slutet av ett smalt gatt, skapade vi dessutom störning i genom att kasta markeringar vid ingången till båda sidor av gattet, vilka vi plockade upp. Zara och jag stretchar ju gärna övningarna, trots att vi inte har tränat hundarna..

På det stora hela gick de första fem skicken, varav fyra synliga och ett dolt, ändå bra. För egen del var jag särskilt nöjd med Obans dirigering genom gattet, där jag fick trycka med UT, stoppa och styra, men klarade mig med just dessa tecken innan han fick träff. Mindre nöjd med ett annat skick, där han ville gå höger (och följa spåren från där vi gick in) och jag tog hem X antal gånger för att förklara var linjen FAKTISKT borde gå. Nyttigt, men nytt för mig att ha en hund som blir så osäker att han inte vill lämna sidan. Trams! Med den hunden jag har, säkert nyttigt även för honom, för att plocka bort lite självständighet. Men ändå nytt och lite funderingar kring det.. Värdefullt med en coach som Zara vid sidan när situationer som dessa uppstår.

Det sista skicket var helt dolt. Ett område vi spanade in på väg ut på markerna. Vi satte hundarna så att de inte skulle se och gick en riktig omväg runt för att inte ge några hjälper i vittring. Målområdet är vid den stora tallen som ni ser på videon. Över en äng, vidare över ett dike och långt uppför ett kalhygge med sly på båda sidorna. Svårt att uppskatta längd, men åtminstone 150 meter över äng, dike, kalhygge och slänt.

Här är första försöket, helt dolt. Här fick jag Oban till området relativt OK givet svårigheterna med avstånd, dike, terräng, viltvittring (tre vildsvin hade precis lämnat området) etc. Men, jag tappade honom totalt när han väl var framme i området! Vilket visar på vikten av att ha hunden i hand även på dessa avstånd. Samt behovet av att gå in och handla, innan jag tappar bort hunden...

http://www.youtube.com/watch?v=6uJZMJsWp9w

Här är andra försöket, hundarna har fortfarande inte sett oss lägga ut, men de har ändå varit i området en gång. Jag måste medge att jag trodde att Oban skulle ta sikte mot tallen här, varför jag mer eller mindre släppte honom lös, som på ett sök, vilket framgår av videon. Således, dålig handler..

http://www.youtube.com/watch?v=_FeZsVXNEXQ

Slutsats: Det finns en del att träna på. Framförallt klockan 12 vid UT, bakåt. Raka linjer, trots störning och terrängbyte. Tecken på långa avstånd, vilka tydligen tolkas lite hursomhelst. Samt närsök, när du väl är framme i området på långa avstånd. För att inte tala om handling. För att stoppa och styra hunden när den är i området. Det vill säga, hemläxa till mig. Zara back-seat-drivade med bra coaching i fråga om att pausa och vänta in vid stopp. Nyttigt! Tur att det är ljusare tider och att motivationen är tillbaka - vi har att träna på! 

Tack Zara för en härlig dag! Nu kör vi!

Confession

Bekännelse och reflektion, apropå hur många det är som bloggar om ditt och datt: 

När jag levde det perfekta livet - enligt norm - hade jag uppenbarligen tid att blogga för att dela med mig av mitt perfekta liv med dagliga inlägg.

Varför tog jag mig tid, av mitt perfekta liv, och ägnade tid åt att blogga för att dela med mig, av mitt perfekta liv, istället för att njuta av det - perfekta livet?

Det är minst sagt relevant att fundera över... Särskilt i en ny tid, i ett mindre perfekt liv - enligt norm - där jag inte har tid till att blogga, svara på sms, Messenger, privata mail etc.

Jaja. Nu är det här ändå en hundblogg, så låt oss hålla oss till det och låta de mer filosofiska frågorna bero.

Sedan senast har det hänt massor - även på hundfronten. 

Vi har varit på en träning med ett vansinnigt bra och väldigt jaktligt upplägg, vilket både Oban och jag uppskattade. Det gav mig motivation, vilket i kombination med de numera ljusa kvällarna resulterade i att vi t o m tränade idag, med lika olika varianter av markeringar och dirigeringar mot dolda områden på kvällspromenaden. 

Fast framförallt - vi väntar på en valp och hoppas innerligt att Bean är dräktig. Se mer på http://www.artemissil.se/. Vi och vi förresten, Oban lär väl inte vara överförtjust av en valp till att börja med..

Här en bild av honom själv som valp:

Update

"Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?" känner ni igen låten?

Ursäkta fina bloggläsare. Vad ska jag skylla på den här gången?

Hursomhelst har det hänt massor med spännande sedan senast!! Vi är ett steg närmare valp, om allt går som det ska med Zaras Bean som är parad med Tanjas Chief (lägger upp länk senare).

Oban har fått inviga water treadmill på hunddagis, vilket tydligen var roligt!

Och nu passar vi bästa, finaste Duke medan familjen är på semester.

För egen del ägnar jag merparten av tiden åt möten och mail. Men det finns en plan på att anmäla till Lidingö WT.

Bild: noteforself

Förfall..

• Min hund förfaller (jag borde klippa klor, träna och promenera mer..)
• Mitt hem förfaller (noterade just att jag borde vattnat krukväxter, vilka tydligen gett upp..)
• Jag själv förfaller (tidigare åtminstone 12 000 steg om dagen, vilket gjorde att jag kunde äta i linje med min aptit, har med senaste månadernas ca 5 000 steg om dagen resulterat i en viktökning på fem (5!!) kilo)

Och bloggen förfaller. Jag ber om ursäkt för bedrövlig inläggsfrekvens. Finns på Insta under @longstrumpa där jag lägger ut någon bild då och då åtminstone..

Från 1:a mars blir det ändring. Då ska vi börja träna inför kommande säsong samt att promenadlängden ska ökas - och så borde jag komma igång med yogan igen, vilket jag ändå gjorde under första veckan på nya året...

Så det så. Nu är det dags att styra om fokus till Oban och mig #yolo #prioritering

Confession

Här har det inte bloggats på länge. Hade en intention på nya året och kom igång relativt bra. Men sedan kom det en del jobb och en hälta emellan.

Nu är Oban fit for fight och om tjejerna är på imorgon tänkte jag att vi skulle mjukstarta lite med träning, innan jag ansluter till V75 på Solvalla.

Av olika skäl har jag blivit påmind om mina tidigare val. Att leva enligt norm, eller att bryta med allt vad det innebär i sociala ställningstaganden. Jag levde det perfekta livet med min bäste vän vid min sida. Fast jag valde att avsluta det. Ett beslut som påverkade mig mer indirekt än direkt i den mening att jag sedan dess känt dåligt samvete, skuld och sorg över hur illa jag gjorde någon som stod och står mig så nära. Ett beslut som resulterade i en form av flykt vilket jag beskrev i ett inlägg i höstas: http://searoverallinduff.blogspot.se/2015/09/att-gora-en-avbon.html

Ett beslut och ett val som garanterat givit mig ett antal minus vad avser karma. Ett beslut och ett val jag inte ångrar, men som fortfarande ger mig dåligt samvete vad avser den smärta och besvikelse jag orsakat andra.

För att en gång för alla avhandla frågan om efternamn. Jag hette Zachrisson innan jag gifte mig. Ett namn som var väl etablerat i den bransch jag verkar, där jag gick under nicknames som JeZa etc. "Hela" denna värld hade stora problem att ställa om sig till att jag helt plötsligt hette Långström. Varför bytte jag då inte tillbaka till Zachrisson när skilsmässan gick igenom? Av flera skäl faktiskt. Dels för att jag bytte jobb efter skilsmässan, varför ett namnbyte skulle kunna uppfattas som om jag ingått ett nytt partnerskap. De hade precis lärt sig att kalla mig "Långstrumpa". Men också för att ett namnbyte är ganska omfattande vad avser att ersätta alla behörigheter du har någonstans och jag har inte haft tid - eller ork - att ta tag i det. Med en accept från min exman och mina ex-svärföräldrar har det känts enklare att behålla namnet. Därtill gick min biologiske morfar bort, dvs stamfadern till Zachrisson. Så om jag nu ändå skulle byta namn vore det lämpligare att byta till min pappas, vilket är Lind. Något som skulle bli ännu mer confusing. Jenny Lind. Den berömda sångerskan. Vilket bara skulle skapa ännu mer förvirring i det nätverk jag ändå etablerat under mina 17 år inom branschen. (17 år? Jag minns när jag tyckte 5 år var old school. Nu är jag en av dinosaurierna..)

Så. Låt mig ha detta efternamn ett tag till för att undvika förvirring - och administration… Dessutom är namnet Långström ett namn jag känner stolthet inför. Min exman och hans föräldrar är några av de finaste människor jag träffat och det är en stor sorg att ha lämnat deras familj. Samtidigt som det är en enorm glädje att få ta del av deras värme och generositet som de fantastiskt fina människor de är! Något som berikat mig och fortfarande ger mig energi och värme. Tack.

Ja, och så är ju egentligen det här, mellan varven (!!), en hundblogg. Sedan senast har Oban blivit fräsch från sträckningen och framförallt - nu börjar planerna bli konkreta. Zara och jag har varit på en turné och nu är hane vald. I sommar blir det, om allt går som det ska, en utökning av flocken. Läs mer här https://www.facebook.com/Artemissil-Gundog-1376974955943284/ Till dess är planen att Oban, på sitt sjätte år, ska ställas inför nya utmaningar. Kaxigt? Ja, fast det är så ni i hundvärlden känner oss.. Och han är ju ändå Nordisk Mästare, svensk och norsk champion, så med lite träning och vilja finns det mer kapacitet att hämta. Det är hos mig begränsningen, i tid, har funnits. Med en valp vid vår sida får vi båda anledning att damma av våra ambitioner..

Bilden? Det är originalet av bloggens bakgrundsbild. Trappan på Munsö, fotad med en mobil (Samsung?) typ 2011. Tanken? Dags att reclaim the blog. "Från NKL" är förlegat med en champion och Nordisk Mästare. Nu behöver vi hitta nya utmaningar. Båda två..

Stilla söndag

Ännu en dag med sol och snö. Underbart!!

Oban markerar fortfarande, så det blev inga långturer i det fina vädret tyvärr. Kombinationen lekfulla kollegor, hala golv och en matte som har svårt att säga i från är väl så där.. Så efter gårdagens besök på jobbet blev läget försämrat..

Några stillsamma turer i solen idag istället, följt av pyssel hemma och ett besök hos Duke med familj. Mysigt med andra ord.

Ledig lördag

Några promenader i det härliga vädret, lite shopping, ett pass på gymet och en del jobb. Det var den här lördagen det. 

Hoppas ni har en fin helg! 

Associationer

OK. En sak till innan helg. Apropå gårdagens kick-off, där signaturmelodin i den väldigt proffsigt producerade presentationen var en uphottad version av Tracy Chapmans "Fast Car".

OK. Igen. Ursäkta. Inte så mycket med hund att göra, men vi har en sådan briljant kommunikationschef att jag bara måste dela med mig.

Signaturmelodin under hela kick-off'en och inför alla presentationer var som sagt "Fast Car" i en väldigt samtida remix https://open.spotify.com/track/6OZh916QF8XNunWaP97WEZ

Det jag verkligen fastnade för, med koppling till våra mål för 2016, och som bekräftades i morse, var slutsticket. Jag jobbar ju med förändring så jag tycker detta är fenomenalt..:

"You got a fast car

Is it fast enough so you can fly away?

You gotta make a decision

Leave tonight or live and die this way"

Det är så härligt när fler associerar och när folk har tänkt till! It made my day!

Att ta helg

Ja, så här 23:XX har jag blivit någorlunda i fas efter dagens fem möten och skickade 58 mail (inkomna kan vi lämna därhän, de ligger i backlog) och kan ta helg. Inte alls egentligen med + 140 mail i inboxen (och därmed i nämnda backlog), men jag har blåst ut de värsta eldarna och förberett inför måndagen och nästa vecka..

Hade en ambition om att köra ett styrkepass med marklyft och knäböj idag, men så blev det inte. Och jag kan inte gå längre turer med Oban heller, så jag landade Outlook istället. Var ju väldigt social förra helgen, så det är dags att kompensera..

Nu 23.18 ska jag dock stänga ned och ta en sväng - i koppel - med min prins.

Gillar verkligen snön och kylan så här får ni en bild från Åre typ 2012:

Kick-off

Jag har kanske världens roligaste jobb. Om än utmanande och bitvis intensivt.. Hursomhelst en lovande kick-off idag. Det händer massor med spännande saker!! Själv hann jag inte vara med på efterföljande mingel och AW, utan åkte till dagis och sladdade in strax innan stängning.

Så här gulliga är Obans kompisar i smågluttagruppen:

Koppel och kick-off

Fortsatta koppelpromenader med den finaste. Så idag smet jag från skrivbordet och hann med några marklyft och knäböj med skivstången innan jag åkte hem. Kort sväng med Oban och sedan lite mer jobb. Imorgon kick-off, ska bli roligt att se vilken show de iscensatt den här gången. Det blir liksom en extra dimension med TV-produktion i huset.

Up's 'n down's

Tänkte börja med att berätta hur denna dåliga dag utvecklades till något bra. Fast vid närmare eftertanke har inte dagen varit dålig. Det är bara två hinder på vägen som skapat irritation..

Hursomhelst desto fler saker att glädjas över. Snön och kylan är tillbaka. Mina nya Icebugs fick invigas. Oban är bättre och idag gick vi lite längre. När jag köpte tulpaner fick jag ett fång hyacinter på köpet. Jag har yogat och nu ska jag slänga mig i soffan med en kopp thé.

Livet är ganska bra. Jag borde köpa en trisslott. Eller en Harry Boy..

Backlog

Om ni undrar över mina bitvis katastrofala svarstider.

Så här såg telefonen ut efter dagen där sex timmar tillbringades i möten.

Oban? Han har fortsatt koppeltvång, fast är mycket bättre efter vila och tre behandlingar.

Som semester

Hemma efter en härlig helg med gamla och nya bekantskaper.

Hade egentligen för avsikt att komma igång med långa promenader, yoga och lite mer näringsrik kost. Fast Obans skada kom i vägen, varför den här helgen blev ett bra break. 

Att lämna stan

Vi trotsade snöfallet och körde upp till Roslagen igår kväll.

Ryggbiff, sparris och och bearnaise följt av goda ostar, som sköljdes ned med mängder av vin. Och bäst av allt sällskapet och samtalen. 

Idag har vi hängt, lunchat hos morföräldrarna och shoppat. Lagom dag för en skadad (Oban) och en sliten (jag).

Imorgon ska vi njuta lite mer av den efterlängtade snön. Fast det är svårt med en hund som älskar snö som tvingas gå i koppel.. :(

Back @work

Ett gäng möten och x annat, så nu är livet som vanligt igen.

Bästa Camilla, fysion på dagis, behandlade Oban idag. Ny kur imorgon. Tydligen något med fästen kring armbågen. 

Fortsätter med täcken och koppel. Mina 12 000 steg om dagen får pausa tillsvidare.. God tanke.. 

Att kompensera

Idag fick jag njuta av vintern, solen och snön själv på promenaden.

Oban är fortsatt invalidiserad och har fått gå korta rundor i skritt med dubbla BoT-täcken.

Roade mig istället med att ta tag i ljudet här hemma, har yogat och gjort en grön smoothie på delar av alla frukter och grönsaker jag köpte igår.

Nytt år. Ny skada?

Det hoppas jag verkligen inte! Fast just nu ser det inte bättre ut..

Inledde dagen med en härlig frukost, sprakande brasa, givande samtal och en skön promenad.

Åkte sedan hemåt, plockade upp Annika och Elin för en tur med Zara och Nea. Fem tvåbenta, fem hundar och en häst njöt av nästan två timmar i sol och snö.

Vid hemkomst var Oban stel och nu efter fyra timmar i Back on Track är han rejält halt. Säkert fyra grader och liksom tidigare högt upp mot bog och triceps. Vill avvakta smärtlindring, men imorgon blir det massage och liniment. Först en natt i pyjamas (BoT)..

Bild 2 @zarawinkler (själv ser jag, liksom Oban i trängd i en lånad reflexväst, ut som en stoppad korv)

Att vara tacksam

Vi fortsätter vår turné under dessa lediga, välbehövliga dagar.

Idag promenader, samtal, skratt, tårar, kärlek, värme, generositet, god mat och dryck med två fantastiska människor - som alltid kommer ha en särskild plats i mitt hjärta. Tack, för ni finns - kvar - i mitt liv.

Bild från dagen på Insta och FB, så här en på Obans söta syssling som vi hängde med i helgen istället:

Att fortsätta slappa..

Ännu en slapp dag som inleddes med en lång och mysig frukost, innan Oban och jag vände hemåt.

Förutom dagens långpromenad har jag gjort lite nytta faktiskt. Jag var förbi på Folkhemmet och bytte färg på de stolsdynor jag fick i julklapp. Några veckors beställningstid, men sedan blir det fint och bekvämt att sitta till bords.

Nu är det dags att tända ljus och ladda upp med tidningar och böcker i soffan. 

Ledig = Lyx

Planen, att inte ha någon plan, utan att njuta de lediga dagarna som de kommer går helt enligt plan.

Promenader, böcker, yoga, bad och långa givande samtal - under lite väl sena kvällar - med fina människor. 

Suverän medicin och väldigt avkopplande!

Det sägs dessutom att årets första dag kommer prägla resten av året. I sådana fall kommer det här året bli perfekt. Tjoho!