måndag 28 mars 2016
lördag 26 mars 2016
Påskafton. Träning. Minsann
Årets påskmiddag bockades av hos familjen Winkler redan igår, så idag ägnade vi dagen åt träning istället. Hade egentligen tänkt åka till Åland, men där var det fullt hus, och faktum är att en helg på hemmaplan var välbehövlig i flera avseenden.
Dagens träning inleddes med en promenad på de fina markerna, innan vi stoppade några hundar i bilen och lade ut sex områden till de andra.
Fyra områden var synliga, men där vi var noggranna med att inte spåra a' la Kompassen. I ett område, i slutet av ett smalt gatt, skapade vi dessutom störning i genom att kasta markeringar vid ingången till båda sidor av gattet, vilka vi plockade upp. Zara och jag stretchar ju gärna övningarna, trots att vi inte har tränat hundarna..
På det stora hela gick de första fem skicken, varav fyra synliga och ett dolt, ändå bra. För egen del var jag särskilt nöjd med Obans dirigering genom gattet, där jag fick trycka med UT, stoppa och styra, men klarade mig med just dessa tecken innan han fick träff. Mindre nöjd med ett annat skick, där han ville gå höger (och följa spåren från där vi gick in) och jag tog hem X antal gånger för att förklara var linjen FAKTISKT borde gå. Nyttigt, men nytt för mig att ha en hund som blir så osäker att han inte vill lämna sidan. Trams! Med den hunden jag har, säkert nyttigt även för honom, för att plocka bort lite självständighet. Men ändå nytt och lite funderingar kring det.. Värdefullt med en coach som Zara vid sidan när situationer som dessa uppstår.
Det sista skicket var helt dolt. Ett område vi spanade in på väg ut på markerna. Vi satte hundarna så att de inte skulle se och gick en riktig omväg runt för att inte ge några hjälper i vittring. Målområdet är vid den stora tallen som ni ser på videon. Över en äng, vidare över ett dike och långt uppför ett kalhygge med sly på båda sidorna. Svårt att uppskatta längd, men åtminstone 150 meter över äng, dike, kalhygge och slänt.
Här är första försöket, helt dolt. Här fick jag Oban till området relativt OK givet svårigheterna med avstånd, dike, terräng, viltvittring (tre vildsvin hade precis lämnat området) etc. Men, jag tappade honom totalt när han väl var framme i området! Vilket visar på vikten av att ha hunden i hand även på dessa avstånd. Samt behovet av att gå in och handla, innan jag tappar bort hunden...
Dagens träning inleddes med en promenad på de fina markerna, innan vi stoppade några hundar i bilen och lade ut sex områden till de andra.
Fyra områden var synliga, men där vi var noggranna med att inte spåra a' la Kompassen. I ett område, i slutet av ett smalt gatt, skapade vi dessutom störning i genom att kasta markeringar vid ingången till båda sidor av gattet, vilka vi plockade upp. Zara och jag stretchar ju gärna övningarna, trots att vi inte har tränat hundarna..
På det stora hela gick de första fem skicken, varav fyra synliga och ett dolt, ändå bra. För egen del var jag särskilt nöjd med Obans dirigering genom gattet, där jag fick trycka med UT, stoppa och styra, men klarade mig med just dessa tecken innan han fick träff. Mindre nöjd med ett annat skick, där han ville gå höger (och följa spåren från där vi gick in) och jag tog hem X antal gånger för att förklara var linjen FAKTISKT borde gå. Nyttigt, men nytt för mig att ha en hund som blir så osäker att han inte vill lämna sidan. Trams! Med den hunden jag har, säkert nyttigt även för honom, för att plocka bort lite självständighet. Men ändå nytt och lite funderingar kring det.. Värdefullt med en coach som Zara vid sidan när situationer som dessa uppstår.
Det sista skicket var helt dolt. Ett område vi spanade in på väg ut på markerna. Vi satte hundarna så att de inte skulle se och gick en riktig omväg runt för att inte ge några hjälper i vittring. Målområdet är vid den stora tallen som ni ser på videon. Över en äng, vidare över ett dike och långt uppför ett kalhygge med sly på båda sidorna. Svårt att uppskatta längd, men åtminstone 150 meter över äng, dike, kalhygge och slänt.
Här är första försöket, helt dolt. Här fick jag Oban till området relativt OK givet svårigheterna med avstånd, dike, terräng, viltvittring (tre vildsvin hade precis lämnat området) etc. Men, jag tappade honom totalt när han väl var framme i området! Vilket visar på vikten av att ha hunden i hand även på dessa avstånd. Samt behovet av att gå in och handla, innan jag tappar bort hunden...
Här är andra
försöket, hundarna har fortfarande inte sett oss lägga ut, men de har ändå varit i området en gång. Jag måste medge att jag trodde att Oban skulle ta sikte mot tallen här, varför jag mer eller mindre släppte honom lös, som på ett sök, vilket framgår av videon. Således, dålig handler..
Slutsats: Det finns en del att träna på. Framförallt klockan 12 vid UT, bakåt. Raka linjer, trots störning och terrängbyte. Tecken på långa avstånd, vilka tydligen tolkas lite hursomhelst. Samt närsök, när du väl är framme i området på långa avstånd. För att inte tala om handling. För att stoppa och styra hunden när den är i området. Det vill säga, hemläxa till mig. Zara back-seat-drivade med bra coaching i fråga om att pausa och vänta in vid stopp. Nyttigt! Tur att det är ljusare tider och att motivationen är tillbaka - vi har att träna på!
Tack Zara för en härlig dag! Nu kör vi!
tisdag 22 mars 2016
Confession
Bekännelse och reflektion, apropå hur många det är som bloggar om ditt och datt:
När jag levde det perfekta livet - enligt norm - hade jag uppenbarligen tid att blogga för att dela med mig av mitt perfekta liv med dagliga inlägg.
Varför tog jag mig tid, av mitt perfekta liv, och ägnade tid åt att blogga för att dela med mig, av mitt perfekta liv, istället för att njuta av det - perfekta livet?
Det är minst sagt relevant att fundera över... Särskilt i en ny tid, i ett mindre perfekt liv - enligt norm - där jag inte har tid till att blogga, svara på sms, Messenger, privata mail etc.
Jaja. Nu är det här ändå en hundblogg, så låt oss hålla oss till det och låta de mer filosofiska frågorna bero.
Sedan senast har det hänt massor - även på hundfronten.
Vi har varit på en träning med ett vansinnigt bra och väldigt jaktligt upplägg, vilket både Oban och jag uppskattade. Det gav mig motivation, vilket i kombination med de numera ljusa kvällarna resulterade i att vi t o m tränade idag, med lika olika varianter av markeringar och dirigeringar mot dolda områden på kvällspromenaden.
Fast framförallt - vi väntar på en valp och hoppas innerligt att Bean är dräktig. Se mer på http://www.artemissil.se/. Vi och vi förresten, Oban lär väl inte vara överförtjust av en valp till att börja med..
Här en bild av honom själv som valp:
onsdag 16 mars 2016
Update
"Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?" känner ni igen låten?
Ursäkta fina bloggläsare. Vad ska jag skylla på den här gången?
Hursomhelst har det hänt massor med spännande sedan senast!! Vi är ett steg närmare valp, om allt går som det ska med Zaras Bean som är parad med Tanjas Chief (lägger upp länk senare).
Oban har fått inviga water treadmill på hunddagis, vilket tydligen var roligt!
Och nu passar vi bästa, finaste Duke medan familjen är på semester.
För egen del ägnar jag merparten av tiden åt möten och mail. Men det finns en plan på att anmäla till Lidingö WT.
Ursäkta fina bloggläsare. Vad ska jag skylla på den här gången?
Hursomhelst har det hänt massor med spännande sedan senast!! Vi är ett steg närmare valp, om allt går som det ska med Zaras Bean som är parad med Tanjas Chief (lägger upp länk senare).
Oban har fått inviga water treadmill på hunddagis, vilket tydligen var roligt!
Och nu passar vi bästa, finaste Duke medan familjen är på semester.
För egen del ägnar jag merparten av tiden åt möten och mail. Men det finns en plan på att anmäla till Lidingö WT.
 |
| Bild: noteforself |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)