Sådan matte..

...sådan hund. Tydligen. Vi fick lite klagomål på hullet av de andra apportörerna i lördags. Och jag kan inte annat än hålla med. Både för egen del och för Obans. Det är lite skillnad att bo på Munsö, springa fritt hela dagarna och dessutom, utöver vanliga promenader, springa någon mil om dagen med husse eller matte samt träna regelbundet både i vatten och på land hela sommaren - och att komma hem till stan på hösten, när det är för mörkt för att träna annat än på helgerna och med en matte som är för bekväm och trött och lat för att springa på vardagarna.. Så det är inte så konstigt att det läggs på lite hull när fodergivan varit konstant..

Matten har ju börjat träna på gym nu, men hann inte idag för det blev en sådan där dag där oförutsedda saker och prioriterade situationer avlöste varandra.. För Obans del skulle vi kunna öka på träningen, men om sanningen ska fram har vi nog gett honom lite väl mycket gottis. Eftersom det aldrig varit ett problem med vikten har han fått sitt vanliga foder - och godis när vi tränar - och rester av vanlig mat när det blir över osv. De två sista delarna kan vi enkelt dra ned på. Eller fortsätta ge, men åtminstone minska av fodret..

Blir ju motiverad av mål så för egen del har jag bestämt mig för att köpa ett par jeans när jag är minus tre kilo. Köpte förvisso ett par redan idag på lunchen. Det var bl a därför jag inte hann träna. Hade inte så mycket att välja på när dragkedjan i gylfen på de byxor jag hade på mig gick sönder.. Tur att vi sitter i MOOD. Det blev ett par sådana här:

Bild: Tiger of Sweden

Så nu kanske tre-kilos-motivationen får bli något annat. T ex den här bädden (utan hund) till Oban att ha i bilen:

Bild: Back on Track