Vad har golf med apportering att göra?

Ja. Vad har golf med apportering att göra egentligen?

Har ni spelat golf? Om ja, känner ni till känslan när bladet på järnfemman får iväg bollen +150 meter med ren teknik, utan att det krävs varken kraft eller ansträngning. Ni känner till den känslan -  och den frustration som kan uppstå när resten av bollarna i hinken går kort, slice'ar osv. är säkert också bekant. För att inte tala om att duffa eller toppa, dvs inte ens få i väg bollen från mattan på rangen..

På samma sätt är det med apportering. För mig åtminstone. Jag vet vilken känsla som uppstår när Oban låser vid ett mål på en dold dirigering, går rakt ut, håller linjen trots terrängbyten och långa avstånd - för att ta hem dummyn direkt, utan krångel och stök. Samma känsla som ger 20 poäng vill säga. 

Enkelt och rent, utan kraft eller ansträngning. 

Att jag därför blir frustrerad vid de där andra tillfällena har således bara med mig själv att göra. Jag jämför mig inte med andra ekipage, utan strävar efter den där känslan som infinner sig när allt är lätt och enkelt. Som de där rena träffarna när järn möter boll, när bågen blir hög, riktningen rak och längden perfekt. 

Då är jag nöjd! I jakten på känslan kommer ni säkert se mig bli både bitter och besviken bitvis. Minns då att det är - min - egen jakt på - min - egen känsla och att jag inte jämför oss med er eller andra.

#nirvana #perfektion #otålig #20p

 

Bild: titleist.com 

Retriever Challenge

Hemma efter en fantastisk helg på Retriever Challenge!

Arrangemanget som hölls på Fredriksstens Fästning i Halden bjöd på rutor i utmanande terräng och med genomtänkta upplägg, hård konkurrens av några Nordens bästa hundar - och trevligt sällskap. Stort tack till Norska Retrieverklubben för en väldigt bra två dagars tävling! Retriever Challenge kanske rentav kan lyftas och ges NM-status framöver?

På fredagen packade Linnea, Yvonne och jag hundar och prylar och begav oss i den då 32-gradiga värmen. Bilresan blev varm och ganska trång för hundarna, men vi kom alla fram med gott mod efter 16 C på AC:n.. :) På Hotell Kaserna på fästningen fick vi ett väldigt fräscht, men ännu varmare, rum.

Lördagen inleddes med NKL så vi lät hundarna vara på rummet in i det sista och därmed slippa hettan utomhus. Vid lunch startade ÖKL och EKL. Här följer en beskrivning av rutorna i den ordning vi startade:

DAG I
Ruta 3: 15 poäng
Häftig terräng i en ravin längs med berget. Här gick en störningsmarkering till vänster varpå hunden skulle skickas på en dold, nedför en slänt och uppför en bergvägg upp på krönet. Brant både nedför och uppför. Jag ville inte riskera att Oban skulle tappa fart på väg upp, utan lät honom falla av från linjen. Väl uppe på krönet behövde jag således styra både lite ut och lägga honom höger. Han tog signalerna fint och jag skickade på markeringen. Oban hade övermarkerat något så jag valde att styra även här. Kritiken från domaren var att det blev lite omständigt då han föll av från linjen, vilket jag håller med om, men som sagt jag ville inte riskera strul uppför.. Markeringen borde vi kanske spikat, men det fick gå någon poäng där med.. 15 poäng totalt.

Ruta 4: 18 poäng
Två dolda dirigeringar utan skott i parkliknande kuperad terräng. Flera grusgångar, klippta ytor, buskage, högre markvegetation och en mängd träd gjorde det svårt att hitta naturliga gator och sätta raka linjer, särskilt med backar och kullar.. Lite styrning på den första och stopp och sökdrill på den andra gav 18 poäng.

Ruta 5: 15 poäng
På en golfbana över fairway! :) Störningsmarkering klockan tolv som fick vänta för först skulle dirigering klockan 15 plockas in. Egentligen Obans paradgren, men jag hade lite väl mycket is i magen för när han hade passerat fairway och var på väg ut i ruffen lät jag honom vara några sekunder för länge. Planen var att få ut honom lite till, lägga höger och närsök - men vips så var han inne i skogen bakom ruffen. Tydligen. Inkallning och styrning således. Markeringen hade han övermarkerat och till hans ursäkt fick han inte vittring i buskaget så där gav jag honom lite stöd, vilket gav 15 poäng.

Ruta 1: 17 poäng
Bergssluttning igen, nu med ungskog och stenig terräng. Dubbelmarkering på linje med dolda nedslag där vi fick välja ordning själva. Svårigheten här var att det inte gick att se hunden ute i området. Oban tog in den första och på den andra valde jag att blåsa stopp och sedan styra. Tydligen för sent, för kritiken från domaren löd: "Hade du blåst stopp fem meter tidigare hade han fått den i vind". Jaja, det var det där med att läsa sin hund - och avståndsbedöma.. Slarvigt av mig gav 17 poäng.

Ruta 2: 20 poäng
Skogsslänt och bergsknalle. En störningsmarkering föll till höger i ormbunkar, varefter hunden skulle ta in en dirigering uppför en bergsknalle. Oban tog linjen perfekt, fick en sökdrill och träff. Markeringen spikade han, vilket gav 20 poäng.


DAG II
Ruta 3: 20 poäng
Nu på andra sidan av ravinen, men med samma bergsvägg (fast från andra sidan). Störningsmarkering ned till höger och hunden skulle skickas upp på bergskrönet, med risk för att tappa dem på andra sidan. Oban tog en perfekt linje, jag lade sökdrill och han fick träff. 20 poäng. Skön start!

Dag två hämtade vi inte in störningarna, utan endast en dummie per ruta för att spara tid inför prisutdelningen.

Ruta 4: 10 poäng
Samma parkliknande och kuperade terräng som gårdagen och nu med störning av tidigare områden som låg till vänster om dagens område, vilket också låg längre ut. En dirigering således. Jag hade sett tidigare ekipage och konstaterat att jag borde överkompensera till höger för att inte riskera att tappa hunden (iom kuperad terräng var det lätt att tappa dem direkt). Jag hade således en plan, men vad gjorde jag? Jo, jag skickade rakt mot området. Och vad hände då? Jo, jag tappade honom, precis så som jag sett att andra gjort. Läxa 1: håll mig till planen! En hund som inte syns är svår att styra, så här blev det rejält med joystick: in, höger, ut, in, ut, höger osv. Antalet signaler berodde på att jag tappade honom hela tiden och därav fick ta hem och skicka om i ett evigt joystickande. Dummien kom in till slut, men - med facit i hand hade det varit väldigt mycket bättre att skicka långt höger om området, blåsa stopp och lägga vänster.. 10 poäng gav det att avvika från planen, för Oban gjorde rätt, men när jag inte kunde se honom gick det onödiga poäng i att styra honom och placera honom..

Ruta 5: 20 poäng
Åter på samma golfbana som på lördagen. Nu med en dirigering mot samma område som gårdagens klockan 15, fast ca 20 meter längre till höger. Oban låste mot målet och gick ut och hämtade dummyn. Underbart! Dagens enda 20-poängare av domare Peter Bates! Jippie!!

Ruta 1:15 poäng
Även denna på golfbana. Och egentligen Obans paradgren: en dirigering över fairway, genom en gata av glesa träd, över ny fairway och fram till området. Skytten stod till vänster. Och vad gör jag mitt pucko? Något jag aldrig gör på träning: jag överkompenserar till höger istället för att skicka rakt mot målet. Och vad gör Oban? Jo, han går prydligt ut dit jag skickade honom. Och när han gick till höger istället för i gatan tappade jag honom. Inkallning och sökdrill i närheten av området gav träff, men här sa domaren "Du tappade hunden och det kommer kosta dig fem poäng, varför skickade du honom inte rakt istället?" Ja, det kan jag ju fråga mig. Synd på fem viktiga poäng.. Oban gjorde rätt, jag gjorde fel… Igen. 

Ruta 2: 17 poäng
Omvänd från gårdagens ruta, nu skulle vi skicka från bergsknallen på en enkelmarkering upp i ormbunkar och stenrösen. Jag var helt inställd på en dirigering, så här fick jag ställa om planen helt. Oban markerade bra, gick ut i området som på spik, men fick inte träff eller vittring. Istället för att riskera att han skulle lämna området valde jag att styra honom. Att styra på en markering ger inga 20-poäng som bekant, men vi fick 17 poäng.

 

På lördagen låg vi tillsammans med syster Peg och ytterligare en hund på delad fjärdeplats totalt med 85 poäng. Vi slutade på 167 poäng och en 9:e plats. Searover hade tre hundar bland topp 10 i Vinnarklass (EKL) och Oban var andra bästa hund från Sverige. Den karamellen, tillsammans med söndagens enda 20-poängare av Peter Bates, får vi suga på och vara glada för.

Resultaten hittar ni här: http://retrieverchallenge.com/onewebmedia/ResultatskjemaVK.pdf

 

Jag är otroligt nöjd med Oban som gjort en genomgående väldigt bra insats! Trots svårigheter i terrräng och framförallt omständigheter med hetta och tävling över två dagar har han haft fint fokus och varit väldigt styrbar och samarbetsvillig. Det var en tät strid i toppen och de poäng som gick onödigt förlorade ska helt tillskrivas mig. Utan mina brister som handler vad gäller att läsa hund och agera med timing hade Oban haft åtminstone 5-10 poäng till (lätt att säga i efterhand, eller hur ;) ) Fast, ibland är det bara att inse att jag har en förmån som har en hund som är bättre än mig. Nu är det mina handlingsskills som ska trimmas!


Återigen, tack alla inblandade! Extra särskilt tack till Yvonne som körde hela vägen T o R till Halden och Linnea för skjuts sista biten!

Nu åker vi till Åland några dagar för att slipa B-provsformen. Vatten och sök står på schemat. Trevlig vecka!

Äta upp sin hatt?

Ja, det lär jag få göra. Återkommer när jag vet mer, har mer tid och kan bli utförligare.

Vad jag vet är att Oban gjorde en heroisk insats i hettan på Retriever Challenge idag. Han tog alla signaler fint och höll ihop bra trots värmen. Fast det var värre med mig.

Mer om det. Tillsvidare äter jag upp min hatt...

Bild: thinkgeek.com 

Sola och bada. Pina Colada.

Hemma efter ett härligt dygn hos Linnea med Zara, Nea och hundarna. Igår spenderades eftermiddagen på människostranden, medan hundarna fick vila hemma i svalkan inomhus. Kvällen ägnades åt att äta hamburgare på färs från Knutsta, vin i måttliga mängder och planering av kommande resa.

Ja, och så gjorde vi en avstämning på de små respektive stora hundarna när det blev lite svalare ute.

Idag har vi tillbringat eftermiddagen vid Zaras mysiga sjö. Fri tillgång på bad uppskattas verkligen av både två- och fyrbenta härliga, heta dagar som denna! Att bada tillsammans är extra roligt!

Nybadad

Zara tog den här fina bilden på Oban idag. Ganska majestätisk herre, trots nybadad look och efter närkamp med torrt gräs.

Bästa älskade!

Värmebölja!

Heldag vid vattnet idag, vilket var det enda alternativet i värmen. I like!

Superskönt för både mattar och hundar! Rätt bra träning också att kampa med och knallapportera på pinnar som kastades i sjön :) *ironi* 

Tack Zara för en mysig dag och för goda wraps!!

Skitbilder, men om jag orkar/hinner ska jag hämta nya mobilen innan helgen. DÅ ska ni få se ;) #windowsphone

Och Oban då?

Vad gjorde då stackars Oban när vi var på Kolmården och roade oss med andra djur i hettan?

Det gick ingen nöd på honom direkt! Han var hos bästa familjen W och har simmat med dottern i familjen.

Tack för hjälpen söta ni!

Bild lånad av Zara:

Kolmården

Idag stod Kolmården på schemat med guddotter tillsammans med hennes bror och mamma.

Egentligen är jag inte helt förtjust i fenomentet kring djurparker, men faktum är att de inte bara är turistattraktioner. Åtminstone inte Kolmården som även utgör en viktig aktör vad avser bevarande, forskning och utbildning. Hursomhelst såg alla djuren ut att må bra, utan tecken på understimulans eller stress.

Dagens höjdpunkt var Delfinariet. Även om det är dessa djur som, kanske främst i kombination med sin intelligens, har fått göra störst uppoffringar i miljöbyte så är det påtagligt att de njuter av att visa upp sig och jobba för sina skötare. Showen Life (med tre generationer delfiner om jag inte minns fel) var riktigt mäktigt uppbyggd med ljud och ljus. Dessvärre blev bildkvaliteten därefter då det mestadels var grönt eller blått ljus i svag belysning i poolområdet. Kameran, eller jag!, är helt enkelt för dålig för att hantera rörelser i svagt ljus., men jag ville ändå dela lite då det var en fantastisk show.

Vi var även på Sjörövarshow med grå- och knubbsälar samt pälssälar. De senare är inte bara lika labradorer till utseendet, utan apporterar även. Tydligen :)

Jag uppskattar att de på båda dessa shower lyfter fram människans ansvar och miljöfrågan. Viktigt att påverka när de har en såpass stor publik och de tillvaratar verkligen tillfället. Snyggt Kolmården!

Förutom nämnda vattenshower var elefanterna mina favoriter. Dessvärre inga vidare bilder här heller, då de stod i halvskugga. Desto bättre bilder på schimpanserna, trots stort avstånd, där det verkligen går att de att de är individer med helt olika ansikten liksom oss. 

Som alltid svårt att fota djur. Särskilt på safarit med kombination gondol i rörelse och djur, t ex lejonen. Men de var där :) Håll tillgodo med bilderna. #kolmården

På hemfärden slocknade barnen direkt, helt utmattade, se sista bilden :)

 

 

Premiär

Ny outfit hjälpte! Löppremiär igår. Den första turen på ett år!

Oban och jag sprang ned till Mälaren där han fick ett dopp, en runda på totalt en timme. Och nej, det var långt från milen för tempot var väl så där..

Härlig frukost (har saknat svensk sådan efter scrambled och bacon i en vecka, även om det också är gott) och sedan en dag i solen.

Idag är Oban outsourcad till snälla familjen W. Själv ska jag till Kolmården med guddotter & Co.

Hundblogg?

Ja, det här är ju egentligen en hundblogg, så det finns anledning att komma till vad Oban har gjort medan jag har förkovrat och förlustat mig i DC.

Det har inte gått någon nöd på honom direkt! Han har varit på Blidö med husse och bästa kompisen Duke en vecka. Förutom semester, fria bad och lek har det stått konditionsträning på schemat med dagliga löpturer.

Får se om matten orkar ta över den stafettpinnen. Jag har åtminstone köpt nya kläder och skor för ändamålet. En ny outfit kanske får mig att ta mig i kragen.

Bild på bästa Oban lånad av Linneas pappa:

Hemma!

Hemma efter en fantastisk vecka!

En vecka som kröntes av att vi vann Microsoft Global LSP of the Year Award, vilket vi är väldigt stolta över.

Delar med mig av ytterligare några bilder och kan konstatera att det var synd att min Windows Phone inte hann komma innan jag åkte. Den har mycket bättre kamera..

Här är mysiga Georgetown, en supercharmig del av DC som varmt kan rekommenderas!

Nedanför Georgetown ligger floden och längs med strandpromenaden lekte barnen i fontänen.

Ingen vidare bild, men åtminstone en på nämnda flod och lite stadssilhuett. 

Efter fredagens frukostmöte tog jag ytterligare en sväng på stan. Den här dagen var det en jaktlabbe på pass framför Vita Huset.

Avslutade turen lagom till lunch och sprang på dessa food trucks i en park. Nice! 

Sammanfattningsvis en fantastisk vecka och jag åker gärna tillbaka till DC även privat.

Hemresa

Dags att åka hem efter en vecka i DC och fyra dagar på WPC. Mättad med intryck och akut mycket att sortera och agera på. Ganska trött också. Intensiva dagar i kombination med sena nätter tar ut sin rätt. Det ska bli skönt att sova på planet.

Bilden som föreställer onsdagens festområde fick jag från en kollega.

Dag 4 - starstrucked

Mer bilder (förvisso kassa mobilbilder, jag väntar ju fortfarande på nya telefonen..) följer, men här kommer en från kvällen igår.

Vi satt på uteserveringen på Morton's där vi åt en vansinnigt god middag - kött när det är som bäst - när det började rulla in svarta SUV:ar i kvarteret. Totalt 6-8st till antalet och tillhörandes Secret Service. De eskorterade ingen mindre än John Kerry, USA's utrikesminister till restaurangen bredvid den där vi satt.

Måste erkänna att vi var lite förvånade över att han har tid att gå ut och äta en torsdagskväll med situationen i Israel, nedskjutna plan i Ukraina etc. (fast han har väl bra rådgivare) - men framförallt var det häftigt att se bevakningen runt en av världens kanske mäktigaste män. Det är liksom lite osvenskt med X antal snipers och tungt beväpnade bilar med motorn igång under flera timmar bara för att någon politiker vill äta lite middag.

På bilden ser ni ett par av de svarta bilarna sett från vår uteservering, längre ned stod ytterligare fyra/fem stycken..

Dag 3 i bilder

Vi inledde onsdagen med en keynote av Microsofts nye VD, Satya Nadella.

Som alltid när det är amerikaner som arrangerar är det välregisserade presentationer i klass med vilken teaterföreställning/rockkonsert som helst. Budskapet var därtill väldigt inspirerande!

 

 

Keynoten gick på Verizon Arena som rymde alla 15 000 deltagare.

 

 Efter ytterligare seminarium och möten var det dags för årets WPC-fest. Detta år i parken kring Public Library där Microsoft hade stängt av gator och riggat scener, ljusskärmar etc. Perfekt med en utefest i det härliga klimatet!

Överallt på området fanns matstånd (bussarna på bilden nedan serverade thai, japanskt, grill etc.), utöver det fanns det korv- och glasstånd samt barer.

Några glada kollegor från Frankrike och Norge. Crayon vann utmärkelsen "Global LSP of the Year", vilket är det finaste priset vi kan få av Microsoft i vår bransch! Så vi hade anledning att fira!

 

Parken var full av folk och det var som ett tivoli för vuxna,
förvisso utan åkattraktioner och bara med deltagare från samma bransch.

Under kvällen spelade flera band, bl a Paramore som tydligen är kända? Själv har jag ingen koll..

 

Vid 22-tiden var det dags att åka till THE PARTY dit utvalda deltagare blivit inbjudna exklusivt. Vi var på en stor nattklubb med flera dansgolv, livescener och takbarer. Jag vet faktiskt inte om det var Lady Gaga, men det kom in en tjej som var väldigt lik henne och drog av Poker Face och ett medley. Med tanke på att Lenny Kravitz spelade på förra årets WPC är det kanske inte helt orimligt att det var hon. Hard to tell. Hon är ju rätt utklädd även som sig själv liksom.. Svårt att säga av bilden nedan:

 

Idag har det varit ytterligare sessioner, sedan åkte vi ut till gallerian vid Pentagon.
Här en bild på just Pentagon tagen från bilen. Rätt maffigt att tänka på vad de gör där inne..

Väl tillbaka på rummet hittade jag den här hörnan med vatten och nespressomaskin. Intressant iakttagelse efter en vecka. Särskilt som jag saknat vatten några gånger och istället druckit kranvatten som smakar klor. Tar det som ett tecken på att jag inte varit på rummet så mycket och helt enkelt missat..

 

Sedan bestämde jag mig för att göra pedikyr.
Det kanske bästa jag unnat mig på länge!!
Efter en kväll i en park och en natt på dansgolvet
var fötterna förfärliga...

I pedikyren ingick förutom fotvård även skrub på ben och fötter samt hot stone massage! Mina fötter och ben var i himlen! Dessutom satt jag bekvämt i en massagestol, med en fjärrkontroll som en mindre kommandocentral:

 

Avslutade pedikyren med lackning i glada färger!

 

Sista kvällen avslutar vi med middag i Georgetown. Först ska jag packa.