Sedan i fredags äter han antibiotika och på gårdagens promenad med Zara var vi vid gott mod och diskuterade kommande träningar och bestämde att det var dags att ta tag i tillvaron.
Därav ett enormt bakslag, och fler än två steg tillbaka, med en blockhalt hund senare på kvällen. Ingen temp, inget sår, ingen svullnad, visade inget när jag kände och böjde igenom. Men påtagligt ont och vägrade belasta höger fram, så även nu på morgonen.
Kalla mig hönsmamma. Kalla mig hypokondriker. Men vi åkte till veterinären. Fast först via fysioterapeuten på dagis. Som ganska snabbt konstaterade en kraftig ömmande tå. Och jag som hade känt, klämt och böjt. Tji fick jag för mina barndomsdrömmar om att bli veterinär...! Åkte vidare till veterinären, som även hon konstaterade att det var fel på tån (Oban skrek!!). In på röntgen och tack och lov kunde vi konstatera att det inte var benbrott - puuh. Vi såg inte heller någon svullnad på vävnaderna, utan återstår stukning - och förhoppningsvis ingen skada på ledband eller senor. Utöver tidigare antibiotikakur fick vi nu med oss ett recept på smärtstillande. Ganska mycket mediciner här hemma nu när både hunden och jag står på antibiotika och smärtstillande.. Måste nästan ta en bild av vår pillerhög vid tillfälle..
Parallellt har jag fått tips från snälla Tanja Thorsen, som utöver antibiotika och smärtstillande har rekommenderat följande för anaplasman, förutom Back on Track på dygnet runt och total stillhet med undantag för korta, korta promenader för rastning:
- B-vitamin
- C-vitamin
- Omega 3 och 6
- Homeopatiskt preparat för leder och muskler
B-vitamin finns hemma. Det homeopatiska preparatet hittar jag bara på utländska webbar, men ReDog har något liknande med samma substanser förutom det smärtstillande, så nu lade jag en order till dem enligt följande:
Dagens nota hos veterinär, apoteket och ReDog landar på 2 700:-. Tur att jag inte har några andra intressen och inte lever det där glamourösa "dricka-drinkar-på-Stureplan-livet" ;) Och även om jag hade gjort det så hade Obans hälsa gått först, sann hönsmamma som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar