Det jag trodde skulle vara ett mindre eksem visade sig vara ett otäckt och inflammerat sår mellan trampdynorna. Svårt att förstå uppkomsten, då eventuella skär- eller sticksår borde genererat blodutgjutelse, medan det här är ett uppfläkt djupt jack fyllt av var. Sitter illa till också, för rörelse på trampdynorna fläker upp såret.
Hönsmamma som jag är blev jag orolig när temperaturen ökade med 0,3 grader bara på ett par timmar och det märktes att Oban började bli medtagen, då han låg utslagen och hässjade.
Lade ett spritomslag, gav lite smärtlindrande inför natten och lät honom sova i sängen. Vilket han gjorde hela natten för första gången någonsin. Han brukar normalt inte vilja ligga varmt, men inatt ville han vara nära.
Tempade under natten och tog av bandaget på morgontimmarna, då martyren (ja, Oban) tydligt visade att livet var eländigt och att det gjorde ont i tassen. Satte på en påse, som så klart gick sönder, på morgonpromenaden och tvättade med tvål och vatten efter det, med filosofin att det är bra att låta såret torka ut i luften. Nu efter lunch var det dags att se över och tvätta igen, varvid jag kunde konstatera att det fortfarande är väldigt (nästan mer) varigt. Fortfarande förhöjd temp dessutom, så nu blev det nytt spritomslag och vila. :(
Har bokat en veterinärtid på måndag, då jag vill säkerställa att såret är rent samt få det ordentligt omlagt, men om det blir värre under helgen får vi åka in akut.
Positivt i sammanhanget är att Oban återigen visar prov på att verkligen vara världens bästa hund! Trots påtaglig smärta ligger han blickstilla och tålmodigt vid sårvård, som om han vet att vi bara försöker hjälpa honom. Han söker dessutom närhet på ett helt annat sätt och lämnar inte min sida, vilket känns bra då jag vill kunna sträcka ut en hand för att känna på andning och värme emellanåt.
Finaste hunden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar