Träning med Thorsvihundar - hos Reedsweepers

Igår, lördag, var vi hos Reedsweepers på träning. Fick följa med delar ur Thorsviklanen på deras uppladdning inför Gyllene Anden nästa helg. Tack Linnea för att du fixade!

Vi var sex hundar totalt och jobbade uteslutande på linje. Började med uppvärmning och enkla markeringar varvat med linjetag mot synliga områden. Fortsatte med en linje där de två hundarna i mitten var kopplade, medan de två på vardera sida fick jobba - i huvudsak framför linjen. Störningsmarkeringar från bumper, ytterligare markering med apportkastare alt. vanligt kast samt linjetag mot målområden. Oban gjorde ett bra jobb på linjen och höll sig lugn och stadig, trots många störningar och bitvis högt tempo. Med ett undantag, se längre ned..

Linne, Bobo, Micke och Cia på linjen

Oban

Ganska hård och lite byig vind, vilket försvårade förutsättningarna. Men nyttigt att träna i och få tips och råd om hur det går att använda vinden rätt - och att se vilken skillnad det gör. Fick även tipset att inte använda pipan mer än nödvändigt. Alltid rösten vid korrigering/fel, istället för att blåsa stopp. Och endast blåsa för t ex närsök en (1) gång istället för att hålla igång signalen om hunden ligger i rätt område. 

Bortsett från svårighet att ta en minnesmarkering från bumpern (det var premiär för oss - och han gick rätt ut, men blev osäker i området och fick istället själva bumpern i näsan, när han blev för yvig) och det faktum att han knallade (men stannade direkt), när jag kallat in för att han skulle få en ny, (också den från bumpern, vilket drog igång honom rejält)  är jag nöjd med träningen. Som var just en träning, där vi löste upp svårigheter och gick igenom dem tills det lyckades. Tack Helena - bra som alltid!


På kvällen hade vi hela gänget hemma på en trevlig skaldjursmiddag. Förutom att alla var samlade, vilket var väldigt länge sedan, så var det roligt att få prova vårt bord, som rymmer hela 16 personer. Halvfyra gick de sista gästerna, så vi är lite småsega idag kan jag väl erkänna..

Innan

Under.
Bildbevis på "Efter" är sekretessbelagda..

Idag, söndag, åkte vi till Ursvik och varvade promenad med lite teckenträning. Fick hjälp av Mattias med störningsmarkering och körde först stopp/närsök och sedan stopp/höger respektive vänster. Det fungerade fint! Men jag har lite känslan av att Obans reaktion på stoppsignalen är "OK, nu stannar jag och kollar runt lite för att se hur JAG ska lösa problemet. Var kan dummyn ligga? Jag kollar runt lite!" och så vrider han huvudet och sitter och vädrar, istället för att odelat titta på mig och vänta på nästa signal från att jag blåst stopp. Det (förtroendet) kommer väl med erfarenhet.. Hoppas jag… Just nu är han väldigt självständig, även om han (oftast) gör som han blir tillsagd :)