söndag 16 februari 2014

Mirakelhunden!

Idag satte han inte en tass fel min finaste mirakelhund! Om jag hade tränat på egen hand hade ni kanske misstänkt överdrifter från min sida, men det finns vittnen till dagens bravader - vilket torde stärka trovärdigheten. Eller så har jag en helt subjektiv uppfattning av Obans prestationer.. ;)


Vi hade bokat walkup-träning hos Reedsweepers och fyllde upp linjen med Linnea, Zara, Malin, Cattis, Maria och Fredrik. Helena hade förberett med några områden, så vi varvade skick mot dolda och synliga mål med direkt- och minnesmarkeringar. Istället för att beskriva varje övning, berättar jag om momenten nedan.
  • Markeringar
    Magiska markeringar idag! Oban spikade samtliga, oberoende av om de var minnes- eller direktmarkeringar. Zara tyckte att vi skulle utmana rejält på slutet så vi fick ett mini-ägg högt och långt, som landade en bit in bland tät granskog. Det var enda tillfället jag behövde hjälpa till med ett ut för att få träff, då han fastande i området framför granskogen som var fullt av tidigare legor. På alla andra markeringar var det genomgående spik, fastän det var både långa avstånd, avsaknad av referenser och hade passerat en del tid och annat arbete emellan. Jag behövde aldrig styra utan satte bara ned handen för att rikta upp på minnesmarkeringarna, men skickade på kommandot för markering. Jag har aldrig sett honom markera så genomgående bra, ett fantastiskt flyt - som jag väldigt gärna behåller..!! Tycker ju inte att vi har tränat på något speciellt sätt, så detta får tillskrivas bra fokus och samlad erfarenhet tror jag. Får försöka skapa förutsättningar för det förstnämnda framåt.

  • Linjetag
    Jag hade bestämt mig för att inte joysticka, utan hålla mig till rak linje och närsökssignal - och tycker jag lyckades ganska bra med det. Mest nöjd med en dold linje, över ängen, passera en skogsväg, vidare in i ett glest skogsbryn med lite snår (där det hade varit lätt att stanna och jaga) och uppför en skogsbacke bland stenar och stammar. En annan bra linje var till ett område på långt avstånd genom halvhögt ris/gräs, där jag bad om en störning när Oban var på väg ut. Skottet fick honom att stanna halvvägs, så jag tryckte på med ett "ut" och han fortsatte utåt. Riktigt bra tryck på linjerna till de kända områdena och skönt att inte behöva använda mer än "ut" och en närsökssignal på plats i området.
  • Närsök
    På första dolda linjetaget stoppade jag Oban i området, lade ned med närsök och fick en fråga. Här får jag skylla mig själv, för jag har gått in och detaljstyrt alldeles för mycket på närsöket. Han redde ut situationen - men framförallt: nu har vi en plan. Mitt mål är att närsöket ska vara lika självständigt och ihärdigt som det stora söket, men tightare, mer metodiskt och noggrannt. En signal och sedan ska näsan identifiera och följa upp vittring till dess apporten har bärgats.

Sammantaget ett helt fantastiskt arbete på väldigt hög och jämn nivå - trots regn, blåst och kyla. Bästa hunden!!! Arbetet på relationen med anledning av "annat" har nog givit resultat även i jaktträningen. Tillsammans med större erfarenhet, mer rutin - och ett annat lugn hos oss båda vilket ger bättre fokus och högre koncentration. Vi har kul ihop och löser uppgifterna tillsammans, vilket är häftigt och härligt. Med all respekt för att det kommer komma bakslag.. :P

Tack Helena för en, som alltid, bra träning - och alla tjejer för trevligt sällskap! Oban och jag har sovit gott på soffan en stund väl inne i värmen. Är inställd på vintervila nu. Hade tänkt vila fram till mitten av mars, men inser att jag redan har bokat upp mig första helgen i mars. Får göra ett undantag: två veckor vila, två pass träning, två veckor vila. Sedan ska vi slipa på formen inför våren!




3 kommentarer:

  1. Härligt att få utmana i träningen och få se att det funkar, förstår att du är glad! :-) / Märta

    SvaraRadera
  2. Vilken hund! Det är bara att njuta över denna magiska Oban!

    //Annika

    SvaraRadera
  3. Jopp, skriver under här! Goa Oban!

    SvaraRadera