Retriever Challenge

Hemma efter en fantastisk helg på Retriever Challenge!

Arrangemanget som hölls på Fredriksstens Fästning i Halden bjöd på rutor i utmanande terräng och med genomtänkta upplägg, hård konkurrens av några Nordens bästa hundar - och trevligt sällskap. Stort tack till Norska Retrieverklubben för en väldigt bra två dagars tävling! Retriever Challenge kanske rentav kan lyftas och ges NM-status framöver?

På fredagen packade Linnea, Yvonne och jag hundar och prylar och begav oss i den då 32-gradiga värmen. Bilresan blev varm och ganska trång för hundarna, men vi kom alla fram med gott mod efter 16 C på AC:n.. :) På Hotell Kaserna på fästningen fick vi ett väldigt fräscht, men ännu varmare, rum.

Lördagen inleddes med NKL så vi lät hundarna vara på rummet in i det sista och därmed slippa hettan utomhus. Vid lunch startade ÖKL och EKL. Här följer en beskrivning av rutorna i den ordning vi startade:

DAG I
Ruta 3: 15 poäng
Häftig terräng i en ravin längs med berget. Här gick en störningsmarkering till vänster varpå hunden skulle skickas på en dold, nedför en slänt och uppför en bergvägg upp på krönet. Brant både nedför och uppför. Jag ville inte riskera att Oban skulle tappa fart på väg upp, utan lät honom falla av från linjen. Väl uppe på krönet behövde jag således styra både lite ut och lägga honom höger. Han tog signalerna fint och jag skickade på markeringen. Oban hade övermarkerat något så jag valde att styra även här. Kritiken från domaren var att det blev lite omständigt då han föll av från linjen, vilket jag håller med om, men som sagt jag ville inte riskera strul uppför.. Markeringen borde vi kanske spikat, men det fick gå någon poäng där med.. 15 poäng totalt.

Ruta 4: 18 poäng
Två dolda dirigeringar utan skott i parkliknande kuperad terräng. Flera grusgångar, klippta ytor, buskage, högre markvegetation och en mängd träd gjorde det svårt att hitta naturliga gator och sätta raka linjer, särskilt med backar och kullar.. Lite styrning på den första och stopp och sökdrill på den andra gav 18 poäng.

Ruta 5: 15 poäng
På en golfbana över fairway! :) Störningsmarkering klockan tolv som fick vänta för först skulle dirigering klockan 15 plockas in. Egentligen Obans paradgren, men jag hade lite väl mycket is i magen för när han hade passerat fairway och var på väg ut i ruffen lät jag honom vara några sekunder för länge. Planen var att få ut honom lite till, lägga höger och närsök - men vips så var han inne i skogen bakom ruffen. Tydligen. Inkallning och styrning således. Markeringen hade han övermarkerat och till hans ursäkt fick han inte vittring i buskaget så där gav jag honom lite stöd, vilket gav 15 poäng.

Ruta 1: 17 poäng
Bergssluttning igen, nu med ungskog och stenig terräng. Dubbelmarkering på linje med dolda nedslag där vi fick välja ordning själva. Svårigheten här var att det inte gick att se hunden ute i området. Oban tog in den första och på den andra valde jag att blåsa stopp och sedan styra. Tydligen för sent, för kritiken från domaren löd: "Hade du blåst stopp fem meter tidigare hade han fått den i vind". Jaja, det var det där med att läsa sin hund - och avståndsbedöma.. Slarvigt av mig gav 17 poäng.

Ruta 2: 20 poäng
Skogsslänt och bergsknalle. En störningsmarkering föll till höger i ormbunkar, varefter hunden skulle ta in en dirigering uppför en bergsknalle. Oban tog linjen perfekt, fick en sökdrill och träff. Markeringen spikade han, vilket gav 20 poäng.


DAG II
Ruta 3: 20 poäng
Nu på andra sidan av ravinen, men med samma bergsvägg (fast från andra sidan). Störningsmarkering ned till höger och hunden skulle skickas upp på bergskrönet, med risk för att tappa dem på andra sidan. Oban tog en perfekt linje, jag lade sökdrill och han fick träff. 20 poäng. Skön start!

Dag två hämtade vi inte in störningarna, utan endast en dummie per ruta för att spara tid inför prisutdelningen.

Ruta 4: 10 poäng
Samma parkliknande och kuperade terräng som gårdagen och nu med störning av tidigare områden som låg till vänster om dagens område, vilket också låg längre ut. En dirigering således. Jag hade sett tidigare ekipage och konstaterat att jag borde överkompensera till höger för att inte riskera att tappa hunden (iom kuperad terräng var det lätt att tappa dem direkt). Jag hade således en plan, men vad gjorde jag? Jo, jag skickade rakt mot området. Och vad hände då? Jo, jag tappade honom, precis så som jag sett att andra gjort. Läxa 1: håll mig till planen! En hund som inte syns är svår att styra, så här blev det rejält med joystick: in, höger, ut, in, ut, höger osv. Antalet signaler berodde på att jag tappade honom hela tiden och därav fick ta hem och skicka om i ett evigt joystickande. Dummien kom in till slut, men - med facit i hand hade det varit väldigt mycket bättre att skicka långt höger om området, blåsa stopp och lägga vänster.. 10 poäng gav det att avvika från planen, för Oban gjorde rätt, men när jag inte kunde se honom gick det onödiga poäng i att styra honom och placera honom..

Ruta 5: 20 poäng
Åter på samma golfbana som på lördagen. Nu med en dirigering mot samma område som gårdagens klockan 15, fast ca 20 meter längre till höger. Oban låste mot målet och gick ut och hämtade dummyn. Underbart! Dagens enda 20-poängare av domare Peter Bates! Jippie!!

Ruta 1:15 poäng
Även denna på golfbana. Och egentligen Obans paradgren: en dirigering över fairway, genom en gata av glesa träd, över ny fairway och fram till området. Skytten stod till vänster. Och vad gör jag mitt pucko? Något jag aldrig gör på träning: jag överkompenserar till höger istället för att skicka rakt mot målet. Och vad gör Oban? Jo, han går prydligt ut dit jag skickade honom. Och när han gick till höger istället för i gatan tappade jag honom. Inkallning och sökdrill i närheten av området gav träff, men här sa domaren "Du tappade hunden och det kommer kosta dig fem poäng, varför skickade du honom inte rakt istället?" Ja, det kan jag ju fråga mig. Synd på fem viktiga poäng.. Oban gjorde rätt, jag gjorde fel… Igen. 

Ruta 2: 17 poäng
Omvänd från gårdagens ruta, nu skulle vi skicka från bergsknallen på en enkelmarkering upp i ormbunkar och stenrösen. Jag var helt inställd på en dirigering, så här fick jag ställa om planen helt. Oban markerade bra, gick ut i området som på spik, men fick inte träff eller vittring. Istället för att riskera att han skulle lämna området valde jag att styra honom. Att styra på en markering ger inga 20-poäng som bekant, men vi fick 17 poäng.

 

På lördagen låg vi tillsammans med syster Peg och ytterligare en hund på delad fjärdeplats totalt med 85 poäng. Vi slutade på 167 poäng och en 9:e plats. Searover hade tre hundar bland topp 10 i Vinnarklass (EKL) och Oban var andra bästa hund från Sverige. Den karamellen, tillsammans med söndagens enda 20-poängare av Peter Bates, får vi suga på och vara glada för.

Resultaten hittar ni här: http://retrieverchallenge.com/onewebmedia/ResultatskjemaVK.pdf

 

Jag är otroligt nöjd med Oban som gjort en genomgående väldigt bra insats! Trots svårigheter i terrräng och framförallt omständigheter med hetta och tävling över två dagar har han haft fint fokus och varit väldigt styrbar och samarbetsvillig. Det var en tät strid i toppen och de poäng som gick onödigt förlorade ska helt tillskrivas mig. Utan mina brister som handler vad gäller att läsa hund och agera med timing hade Oban haft åtminstone 5-10 poäng till (lätt att säga i efterhand, eller hur ;) ) Fast, ibland är det bara att inse att jag har en förmån som har en hund som är bättre än mig. Nu är det mina handlingsskills som ska trimmas!


Återigen, tack alla inblandade! Extra särskilt tack till Yvonne som körde hela vägen T o R till Halden och Linnea för skjuts sista biten!

Nu åker vi till Åland några dagar för att slipa B-provsformen. Vatten och sök står på schemat. Trevlig vecka!