WT i Kybacka - plötsligt händer det!

Vi kan väl börja med att konstatera med att allt inte står rätt till när klockan ställs på 04:20 första semesterdagen. Men, i sviterna efter Tullgarn, ville Zara och jag (vi försökte få med fler, men alla är ju i väg så här i juli!) ha en avstämning så här en bit in på sommaren så vi anmälde till WT på Kybacka Gård. En tävling vi, som nya, uppfattade som lite i skymundan och med möjlighet att bara få en genomkörare - i just skymundan. Döm om vår förvåning när PM och katalog kom med närmare 100 deltagare varav flera namnkunniga.

Jag som bara ville komma upp i sadeln efter katastrofen på Tullgarn, blev i ärlighetens namn lite stressad över startfältet. Jag försökte tänka "en gång är ingen gång", men ni som har följt bloggen har ju kanske noterat att vi haft lite utmaningar sedan jag började ta tag i tillvaron (efter Tullgarn). Utmaningar som givit konsekvenser i arbetet, vilket känts bitvis hopplöst.

Men, plötsligt händer det. Och nu var det en dag i stekande hetta på ett prov med ett upplägg där arrangören verkligen utnyttjat markerna och skapat bra utmaningar.

Här följer en beskrivning av rutorna i den ordning vi startade:

RUTA 1 - 16 POÄNG
Dagens första ruta inleddes med lunchpaus för domarna och medelhavsvärme för hundarna. Här var vi på en äng med högt gräs och en klippt sträng i mitten. NKL-hundarna hade fått en markering i det höga gräset till vänster. För EKL stod kastaren i det höga gräset till vänster, kastade över den klippta strängen i området med det höga gräset till höger, varvid hundarna skulle börja med att ta in en dirigering rakt fram i slutet av den klippta strängen. Störningen var inget problem, men Oban vill gärna överkompensera och visa att han inte tänker gå på störningen och ställde upp lite väl mycket till vänster. En elogé till honom, men då vi inte heller (aldrig) har tränat på att gå en rak, klippt golfbanegata, utan alltid tränar på "in i skiten och gärna diagonalt etc. blev det lite väl mycket riktat till vänster. Lärdom till mig som borde line'at up bättre. Jag såg egentligen att han kikade väl mycket vänster, men skickade ändå ut. Med resultatet att jag hade en hund i det vänstra höga gräset istället för i gatan rakt fram. Ett område med legor från NKL-hundarnas markeringar. Och vad händer då? Jo, hunden måste joystickas fram till området. Till hans fördel ska sägas att han tog alla tecken och signaler fint, men det blev ändå ett par tecken mer än nödvändigt fram till området. Note to self: rikta upp ordentligt innan jag skickar! Och träna att även ta raka självklara gator ibland, kanske.. Markeringen spikade han!

RUTA 2 - 20 POÄNG
Ja, men vad hände här? Dubbelmarkering på vatten med en skytt och en kastare. Det första kastet ca kl 12 förbi kastaren på land och det andra på vattnet ca kl 3 (sett till kastarens position från oss). Jag hade egentligen en tanke om att låta den på blankvattnet ligga, då vi båda såg den, och istället styra till först kastade, dvs den svåraste. Men, Zara och jag var först på rutan efter lunchpausen för domarna och hundarna hade suttit i STEKANDE SOL i 20 minuter, så det kändes mest schysst att låta honom gå på den som landade på vattnet först. Spik på den och sedan markeringskommando på första kastet; ned i vattnet, upp vid exakt område och spik även på den. Duktiga hund! Jag kunde stannat på serveringen och sippat Chablis i sommarvärmen (om det inte vore för att jag skulle skicka honom samt det faktum att jag körde.. ;) )

RUTA 3 - 20 POÄNG
Här hade NKL-hundarna fått en markering i en bäck, som inte syntes från platsen därifrån de skickades. EKL-hundarna skickades på lite längre avstånd och nu mot en enkelmarkering som landade förbi bäcken. Av domarens, Peter Flincks, anvisning "markera noggrant själv, om du behöver styra hunden" gick det att tolka att en del hade fastnat i bäcken. Jag skickade Oban och det blev spik. Så himla skönt att se att markeringarna fungerar!

 RUTA 5 - 16 POÄNG
Här fick vi användning av påskens träning på Meadowlarks med murar och hinder! Störningsmarkering till höger följt av dirigering rakt fram över en mur. Oban tog linjen och muren perfekt. Och sedan roddade jag till det..! Efter muren var det nämligen (tydligen) väldigt lätt att tappa hunden. Upp i sly till höger och bakom enar till vänster. Här blev det återigen lite joystickande innan vi var överens om att linjen gick rakt ut från muren till en dummie i ormbunkarna vid några björkar. Lärdom härifrån är att fortsätta nöta linjer över och förbi - rakt - vidare ut från hinder. Det är lätt att de tappar linjen när de har passerat ett hinder. Vilket genererar onödiga signaler på ett WT. Markeringen satt nästan som en spik. Han gick ut i området, föll några meter djupt, tog vind och fick in den.

RUTA 4 - 20 POÄNG
Jag hade egentligen inte varit särskilt nervös (med mina mått mätt..!) under dagen. Kanske som en följd av katastrofen på Tullgarn. Eller av värmeslag..! Men, när domaren på ruta 4 (Anna) gav anvisningarna pumpades adrenalinet ut i kroppen. En markering gick till höger över ett dike och först skulle en dirigering rakt fram i kanten mot ett dike till vänster tas in. Jag riktade upp till dirigeringen och med erfarenhet från ruta 1 ställde jag honom kanske lite väl rakt. Oban gick rakt ut på "tarmen" mellan dikena, jag blåste stopp och lade ned höger på närsök. Träff och sedan skick på markeringen. Han gick ut i området och jag: höll tummarna. Träff och inleverans. Bästa hunden! Plötsligt händer det!

Totalt 92 poäng och en vinst i EKL! Överraskande och härligt! Särskilt skönt efter Tullgarn och extra roligt med nomineringen "Domarens Ekipage" på ruta 2, där jag dessutom stod helt passiv och bara använde markeringskommandot på rutans dubbelmarkering. Duktiga hund! Han klarar sig, bevisligen, utan mig! Tjafset på rutorna där vi fick 16 poäng kan enbart tillskrivas mig som handler.

Reflektioner från dagen (förutom mig själv som handler..) är att fortsätta "WT-trimma" för att öka precisionen. Det är påtagligt att övningarna (efter mock trial-helgen i maj) med att jaga självständigt väl framme i ett område faktiskt har givit effekt. Det vill jag gärna behålla till höstens A-prov, men för WT vill jag ha mer stuns och omedelbarhet. Att jobba med två signaler och befästa dem kan nog bli bra. Vi får fortsätta nöta på det. Alltså fram till området och "jaga självständigt där-signal" på långa linjer vid lite bredare anvisning vs fram till området följt av "stopp och närsökssignal" på mer exakt anvisning. Dagens linjer var väl i ärlighetens namn inte helt perfekta, så där behöver vi fortsätta repetera för att inte behöva joysticka. Det är mycket som ska nötas på! Vidare ska vi fortsätta med medicinen "ordning och reda". Både i vardagen och på tävling. Någon mår tydligen bra av att få tydliga direktiv i vad det är OK att göra och när.. Liksom många andra.. ;) Väldigt skönt att se att markeringarna satt genomgående! Det gör de ju inte alltid på träning, men någon steppar tydligen upp och anstränger sig när det vankas tävling (det var ju likadant på Eukanuba). Finaste hunden, som kompenserar för mina brister när det verkligen gäller!

Fortsatt mycket att trimma på - fast - nu tar vi välförtjänt sommarlov! Oban ska vara med husse och jag själv ska på konferens (ja, jobb igen) till Washington.

Tack bästa Zara för sällskap och stöd! Braith gjorde en lovande premiär i WT-sammanhang och Pejla är klar för EKL och behöver utmaningar med dirigeringar och störningar - som är hennes och er specialitet - istället för renodlade markeringar. 2 x 20 poäng ska du vara mer än nöjd med!

Tack även till arrangörer, funktionärer, domare och medtävlare för en trevlig dag! Grattis till andra placeringar och till moster Searover Kellys Rhea och Maud Eklund som kom tvåa i EKL!