B-prov ÖKL Örbyhus

Så var det då dags för vår debut i ÖKL. Ett år senare än tänkt, efter en hektisk sommar 2012 med planering inför och själva bröllopet samt efterföljande bröllopsresa. En väntan det nog var en mening med och som vi båda har haft behållning av i mognad och mer precision.

Jag var helt inställd på att komma med på provet i Norberg, men anmälde även till Örbyhus på vinst och förlust sista anmälningsdagen. Där kom vi med, men inte på Bergslagsprovet. Med facit i hand var det väl någon mening med det också. Fast, fredagens prov var nog bland det värsta jag varit med om.  Jag har helt enkelt för klena nerver och skulle egentligen behöva vara ute oftare för att få rutin och erfarenhet, men..

Fina marker med riktiga andvatten på Gyllerboda. Dock riktigt utmanande terräng och hård vind, så domare Åza Wikström inledde morgonen med att berätta att hon kortat ned avstånden och ändrat upplägget på en del av momenten.

Oban och jag gick ut som startnummer 3, så jag hann se dubbelmarkering på land samt vattenarbetet på det första paret innan jag gick till bilen för att hämta Oban. Eller egentligen inte hämta, för efter det jag sett av de svårigheter de första hundarna stötte på var jag beredd på att stryka mig och åka hem. Vi hade värmt upp redan vid ankomst 07:00 då jag körde igenom ett linjetag, en dubbelmarkering samt någon inkallnings- och stoppsignal, så när jag hämtade honom inför start blev det fokus på strikt fotgående.

Åza hälsade välkomna och berättade att hon ville att vi skulle se jaktligt på provet och att vi skulle gå in och styra om vi behövde för att få in viltet. Något som var mer eller mindre nödvändigt på första momentet, dubbelmarkering på land, där ingen i första paret fått in den sist kastade fågeln.

Oban inledde som nummer tre och fick en dubbelmarkering i tät vegetation med tistlar i midje/brösthöjd. Se nedan bild med förare och domare i förgrunden och skytt samt kastare längre ut. Förutom att hundarna hade svårt att se kasten, fanns det inga referenser och de hade inte heller hjälp av någon vittring utan var tvungna att springa rakt på viltet med näsan i backen.

Oban gjorde som de första hundarna och gick rakt ut på den först kastade, en trut som kom in direkt. När jag skickade honom igen tog han samma linje ut, varvid jag valde att lägga stopp och höger i höjd med den sist kastade. Han kom då på den sist kastade och tog dessa tecken perfekt, fick sedan jobba en liten stund i området för att få in kråkan. Här berättade kastaren efteråt att han legat jättefint och tight i området.

Vi fortsatte till nästa moment där hund nr 4 fick en vattendirigering. När denna var på väg in skulle det gå en dubbelmarkering till Oban, men föraren ombads kalla in hunden då den gick ur hand. Oban fick sin dubbelmarkering och löste den fint, med viss omväg på väg in förbi båten som drev ordentligt i den hårda vinden.

Därefter fick hund nr 4 sin dubbelmarkering på land, innan vi åter bytte mark. Nu var det vår tur att få en vattendirigering. Bilden nedan är från fel vinkel, men Oban skulle ut förbi ön i mitten/höger i bild till en annan ö som låg bakom den till vänster i bild.

Han tog en fin linje ut, men i höjd med den första ön (mitten/höger) drog denna, varvid jag tryckte på med ett "UT". Här tappade jag honom bakom ön och fick kalla in. Enligt publiken som såg honom (för mig var han dold) hörde han inte den första inkallningen då han sprang i grunt vatten, men när han väl hörde den andra inkallningen kom han fint. Ställde upp sig och inväntade vidare signal, fick ett nytt "UT" och gick snyggt till nästa ö. Rätt ö.

Därefter fick hund nr 4 en dubbelmarkering på vatten innan vi fortsatte till nästa moment, söket. Intressant terräng högst upp på en stenig och kraftigt kuperad kulle med stenar, branter och blandskog. Oban fick inleda och här kände jag mig lugn för första gången under provet. Jag gjorde ett misstag i att jag skickade ned honom på fältet en andra gång, då jag trodde det låg fler fåglar där. Det gjorde det inte, men Oban jobbade igenom marken ordentligt och sökte sig sedan vidare in i dungen och tog säkert in vilt efter vilt.

Sedan var det dags för nästa pärs. Landdirigeringen. Åter på mark med tistlar i brösthöjd i kombination med hård vind snett framifrån. Här en bild från publikplats.

Vi skulle skicka korsvis och jag skulle skicka mot området till vänster. Med lite vett i skallen hade jag förstått att jag borde kompenserat den hårda vinden genom att lägga linjen längre till höger. Med lite mer erfarenhet och lite mindre nervositet borde jag kunnat räkna ut att Oban skulle falla av i den hårda vinden. Men icke. Istället ställer jag upp och skickar honom dessutom till vänster om området. Han tar en fin linje ut. Och försvinner i tistlarna. Hela poängen med dirigering är ju att kunna styra en hund till ett anvisat område och för att kunna styra dem rätt är det en förutsättning att kunna se hunden. Hade således inget annat val än att kalla in. När jag väl fick syn på honom (fortfarande rejält till vänster om området) skickade jag höger och ut följt av ett närsök när han närmade sig området. Här var Åza tydlig i sin kritik gentemot mig som förare, men vänlig nog att inte låta mina brister belasta hunden. Han var hela tiden i hand, men det är uppenbart att jag måste börja 1. Läsa vinden 2. Skicka ordentligt. Suck. Skärpning!!

Sedan var det dags för hund nr 4 att göra sitt sök. Därefter inleddes en lång väntan och fortsatt stor ångest fram till dagens prisutdelning.

Resultatlistan finner ni HÄR Men, jag vill även dela med mig av protokollet då jag är så himla stolt över Oban. Min enorma nervositet i kombination med min totala oerfarenhet hade kunnat resultera i en komplett katastrof. Men tack vare en hund med egenskaper som följsamhet, lyhördhet och framförallt - uthållighet, blev det ändå väldigt väldigt bra!

JAKTPROVSPROTOKOLL

• Samarbetsvilja: Uppvisar god samarbetsvilja under både transport och arbete. (5)
• Sökarbete: Täcker området med både bredd och djup. Söker effektivt och med stor intensitet. (5)
• Fart: Hög. (5)
• Uthållighet: Håller prövningen igenom. (5)
• Näsa: Används väl. (5)
• Dirigerbarhet: Vatten, tar linjen ut till ön, tappar honom dock bakom annan ö. Löser uppgiften. Land, föraren inleder med dåligt skick, tar tillbaka hunden, vinklar om. Löser uppgiften i samarbete med sin förare. (4)
• Markeringsförmåga: Land, markerar vilten och löser uppgiften snabbt. Vatten,  markerar båda vilten, löser uppgiften exemplariskt. (5)
• Stadga: Lugn, fast samt tyst. (5)
• Apporteringslust: Spontana snabba upptag med raka inlevereringar. (5)
• Apportgrepp: Mjukt lämpligt grepp med skolade avlämningar. (5)
• Simteknik: Effektiv. (5)
• Vattenarbete: Arbetar glatt och villigt i vatten. (5)
• Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. (5)
• Sammanfattande kritik: En hund som för dagen uppvisar många goda retrieveregenskaper. Hunden ska inte belastas av förarens bristande erfarenhet under landdirigeringsarbetet. Hunden är väl i hand. Önskar ekipaget en god fortsättning. 

Tack min finaste Oban! Tack även till arrangörerna Gunilla och Bengt, till domare och funktionärer samt medtävlare för en trevlig dag - trots just enorm nervositet och total oerfarenhet. Vill också passa på att tacka Searovergänget för bra övningar vid senaste träffen. Träning i hög eländig vegetation och bitvis hård vind som den helgen, var något vi helt klart hade fördel av i fredags!