Drama..

..utspelades på onsdagkvällen. Jag hade varit inställd på att träna hund och äta yoghurt och
müsli som den gräsänka jag är, men blev inbjuden till Ove och Isabel på en trerättersmiddag. Tack snälla - ni är underbara!

Tog ut hundarna vid 21-tiden och gick lilla varvet, en runda som tar ca 20-30 minuter.
Arrac smet i vanlig ordning in på grannens tomt för att vittja kattmatskålar. Det hör lite till
ritualen och jag och Oban brukar fortsätta hemåt för att sedan ropa från andra sidan tomten när
vi kommit upp på vägen. Likaså den här kvällen, men ingen Arrac dök upp.

Efter en stund hörde jag ljud inifrån tomten som om något välte omkull. Jag ropade på Arrac och
tyckte mig höra ett gnällande. Funderade på att skicka in Oban, men var samtidigt osäker på
om Arrac ens var kvar - eller om det var jag som inbillade mig att jag hörde ljud..

Till saken hör att mannen som bodde i huset gick bort för några dagar sedan. Tomten är nästan
helt igenvuxen, förutom några klippta stigar och nu hade dessutom augustimörkret fallit.
Ropade några gånger till utan resultat, men var samtidigt ganska säker på att Arrac inte hade
sprungit hem. Vi var ju kvar och han brukar alltid komma. Även om han är en terrier med
egen vilja såväl som egna uppfattningar om när han ska komma. Lite Alfons Åberg
faktiskt, med "ska bara"... :)

Mörkrädd och harig som jag är ringde jag den andra grannen, Jannike, som ryckte ut med
ficklampa. Vi stövlade in på tomten och hittade Arrac i något som vi först trodde var en bur.
Då vi uppfattade situationen som dråplig och ofarlig skrattade vi lite åt Arrac och tyckte det var en bra läxa - nu borde han ha lärt sig att sluta springa in och äta andras kattmat.

[Bilden togs när vi fortfarande
trodde att Arrac bara hade fastnat i en ofarlig bur]

Dråpligt var det fram till dess vi försökte få upp buren och ficklampans ljuskägla avslöjade en del blod på golvet samtidigt som vi konstaterade att buren i själva verket var en grävlingsfälla. En fälla av en konstruktion där större djur (som en hund) riskerade att få hela baklämmen av 3mm plåt ca 70 x 50 cm över sig när de löste ut den. Arrac hade, i sammanhanget, klarat sig väldigt bra - men yttersta svanstippen hade fastnat och klämts av. Förvisso mest päls och lite hud, men ändå viss blodutgjutelse och en olycklig hund. Fällan var komplicerad att få upp så vi hann med en del svordomar och ett samtal till Jannikes make innan vi lyckades få ut Arrac.

Bar hem honom till Ove & Isabel för omplåstring och ursäkter! Det kändes väldigt olyckligt att
det här skulle behöva hända när jag var ute med hundarna. Det visade sig att fällan hade placerats där samma morgon, då det var mannens sista vilja att en vildkatt han hade matat skulle fångas in och placeras på katthem. Högst olämpligt med en grävlingsfälla som kan skada större djur som hundar, vilka når fram till betet och löser ut fällan innan hela kroppen är inne i buren.. Även om de förvisso inte ska springa in på andras mark..

Usch! Tur i oturen att det gick så pass bra ändå. Och mina ursäkter till Arracs husse och matte än en gång. Förlåt.