Svar om egenskapsbedömning

Jag kunde inte svara på Åsas kommentar (max 4 000 tecken tillåtna i kommentarsfältet), utan gör ett nytt inlägg i ämnet jag skrev om igår efter att ha läst Birgitta Staflund Wibergs blogg. Se inlägget och länk till artikeln HÄR


SVAR
Jag får erkänna att jag inte har någon genomtänkt åsikt om hur det borde vara och jag kan inte heller uttala mig om systemet idag är rätt eller fel. Men jag tycker att Birgitta plockar en del poäng på olika områden. Till exempel här:

"Ska man få starta hur många gånger som helst om det nu är egenskaper vi bedömer och det inte är tävling? Kanske borde tre nollor sätta stopp för vidare egenskapsbeskrivning? Det känns som om hunden rimligen är färdigbeskriven egenskapsmässigt efter tre nollor i NKL."

Det här kan jag hålla med om. En hund med tre nollor torde uppvisa grava brister - eller haft extremt otur med omständigheterna (se längst ned om möjliga variationer mellan och inom upplägg, vilket borde vara olämpligt om det är egenskaperna som ska bedömas). Absolut håller jag med om att även nybörjarförare ska kunna komma vidare från NKL. Och det tror jag, som själv är nybörjare både som hundägare och inom retrievervärlden, är realistiskt med lämplig hund, förberedelser och träning. För det är nog inte bara egenskaperna som bedöms, utan de går att påverka med träning vill jag hävda. 

Dessutom är chanserna att komma vidare goda! Ur Jaktprovsbestämmelser B-prov, paragraf 11 Prissättning:

"a. Nybörjarklass
I denna klass ska framför allt hundens arbetsvillighet, spontana apportering och samarbetsvilja bedömas. För erhållande av 1:a pris ska hunden visa mycket god arbetsvillighet, apporteringsglädje och samarbetsvilja samt icke uppvisa några allvarligare fel eller brister i arbetet. För 2:a pris ska hunden visa god arbetsvillighet och apporteringsglädje medan vissa fel och brister kan tillåtas. För 3:e pris ska hunden visa arbetsvillighet och gott intresse för apportering medan även klara fel och brister kan accepteras."

Om även klara fel och brister accepteras för 3:e pris kan vi anta att det ska mycket till för att få en 0:a. Läser vi vidare i bestämmelserna framgår av paragraf 8 Föremål för bedömning, vilket uppförande som är önskvärt och vad som belastar prissättningen. Av denna tolkar jag att det ska till ganska grova fel för att få en nolla, t ex:

"- Samarbetsvilja. Går hunden helt ur hand är detta ett diskvalificerande fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Skotträdsla eller svårkontrollerad upphetsning är allvarliga fel, som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Svårkontrollerad upphetsning är ett allvarligt fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Apportvägran är ett allvarligt fel som berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Om en hund uppvisar ett skadande apportgrepp berättigar detta domaren att avbryta prövningen.

- Total ovilja att gå i vatten berättigar domaren att avbryta prövningen.

- Aggressivitet mot annan hund är ett allvarligt fel, som berättigar domaren att avbryta prövningen."

Utan att ha erfarenhet från avelsarbete etc. kan jag tycka att en labrador retriever som vid tre upprepade tillfällen visat aggressivitet, vägrat gå i vatten eller vägrat apportera (som extrema exempel) kan anses vara olämplig för rasen. En sådan hund kan ju fortsätta starta i C-prov, men sett till egenskaper borde resultaten vara talande. Här instämmer jag således i Birgittas:

"Om en hund  till exempel av sex olika domare befunnits ha sådana egenskapsbrister att pris i NKL uteblivit, kan en enda start (den sjunde) där första eller andrapriset erhålls ändra på de sex nollornas betydelse? Har hunden bra egenskaper plötsligt? Kan en sjunde domare ändra de tidigare uppmätta egenskaperna av sex domarkollegor? Kan en hund plötsligt FÅ goda egenskaper? Eller har de sex första domarna missat de goda egenskaperna helt?"

En annan intressant aspekt är hennes:

"Egenskapspoängen är ett annat dilemma. Jag tycker att det är tveksamt att med en siffra gradera/betygssätta en egenskap som är medfödd. Jag är helt enkelt inte nog duktig att vid ett enda tillfälle sätta den siffran i en bedömning ”till ledning för avelsarbetet”. Återigen, vad är en egenskap och vad är dressyr? Eller är det egenskapen att ta emot dressyr som vi till största delen graderar/betygssätter?"

Jag kan för lite om bruks och om MH. Men hur skulle MH-beskrivningarna se ut om hunden ställer upp flera gånger, för olika domare - och hur varierar resultatet beroende på förarens erfarenhet både som tränare och som handler? Kan mentaliteten i vissa avseenden påverkas genom miljö och träning eller är det bara arv och genetik som påverkar?

Samtidigt är det så att det krävs en del tur på proven - till skillnad från MH, som jag tror skiljer sig mindre. Omständigheter som upplägg utifrån vad provplatsen erbjuder skiljer från prov till prov, funktionärernas kast på markeringar kan ha skiftande kvalitet och vara olika från kast till kast, vindförhållandena går inte att styra, dåligt vilt kan förekomma (t ex angripet av mycket flugor, myror etc.) utan att domaren märker det - eller helt enkelt bara att domaren gillar en viss typ av hund. Dessa exempel på faktorer som kan få stor bäring på resultatet är godtagbara när det är tävling. Men är det OK att det kan skilja enormt inom ett och samma prov - och än mer mellan prov och olika domare - när det är egenskaperna som ska bedömas? Egenskaper som ska utgöra underlag för vilka individer som är lämpliga för avel?

Återigen, jag är väldigt ödmjuk när jag skriver detta. Som rookie vet jag alldeles för lite om bakgrund och nuläge. Som du skriver går det ju att starta i A-prov för att sålla på en annan nivå och en del uppfödare ställer krav på att hunden ska vara meriterad i dessa sammanhang. Men det finns säkert en del att fundera över när det kommer till B-proven. Utan att jag för den sakens skull har några konkreta lösningar :)