Det trodde jag verkligen inte när jag började skriva träningsdagbok och gjorde debut i bloggvärlden efter vår B-provspremiär i augusti 2011. Det som skulle bli en plats där jag fritt skulle kunna frossa i bilder på Oban och skriva minnesanteckningar från träningar och tävlingar, utan att belasta totalt ointresserade - och som bitvis spårat ur till att handla om resor, inredning, jobb osv. Jag får väl tolka antalet besökare som att viss variation förnöjer..
Jätteroligt att det är så många som följer bloggen! Och utan att gapa efter för mycket - så skulle det vara ännu roligare med lite interaktion genom att använda kommentarsfältet för frågor, fördjupningar, tips och trix. Men, det kanske kommer! :)
 |
| Bild från "The Dog Club" |
Hej!
SvaraRaderaJag kan ju interagera genom att presentera mig så länge, så kan jag kommentera "på riktigt" en annan gång. Jag heter Åsa och är också ganska ny inom retrievervärlden. Har en femårig jaktlabbe som jag fick när hon var två och som jag testat på det mesta med. Jakten är det jag helst vill jobba med men eftersom Maris är skottberörd har vi mest tränat det för att jag ska lära mig. Nu är nästa hund här, en valp på 9 veckor, och jag längtar SÅ tills vi kan komma igång med träningen. Att jag hittade din blogg beror på att Maris är kullsyster till Helga och att jag hade kunnat tänka mig en Helga-valp om det inte legat lite sämre i tiden för mig! Lycka till med fortsatt träning och fortsätt skriva om den, jag lär mig en hel del av att läsa om det!
Hälsningar
Åsa med Maris och Rosa
Hej,
SvaraRaderaVad roligt att du skriver! Tredje kommentaren på +150 inlägg och 4 000 besök :) Skönt att det är fler som är nya, ibland känns det som att alla har grym erfarenhet. Tråkigt med skottberördheten, hur har ni tränat på att bli av med det? Härligt med en valp! Var är den i från?
Mvh Jenny
Håller med, skönt att höra om andra som är nya i retrievervärlden också!
SvaraRaderaJag försökte träna skott ett tag men kom inte riktigt framåt när det gäller jakten. Förutom skotten har hon nämligen helt extremt svårt med stadgan, hon kan knalla tio gånger i rad ett träningspass oavsett vad jag gör. Kommer det vatten blir det ännu värre och lägger man på skott (utan vatten) knallar hon utan att vara nåbar alls. Så länge hon får knallapportera på skotten klarar hon det bra men håller jag henne kvar fysiskt kommer någon form av panik och går vi istället utanför linjen visar hon tydliga obehagstecken. Så det kändes helt enkelt som att enda vägen att få skotten positiva är att knallapportera, men i så fall kommer jag nog aldrig få ordning på stadgan så vi gav upp. Bakgrunden till själva skottproblemen kommer troligen av att hon hade öroninflammation i samband med att hon testades till tullen och första gången hörde pistolskott. Innan dess hade hon inte reagerat överhuvudtaget. Stadgeproblemet kommer nog av att jag tyvärr inte började träna stadga förrän de dåliga vanorna var ordentligt befästa... I vardagen däremot är det inga större problem med skotten längre, hon kommer till mig, tigger en godis och så är det glömt. Hon har en grym förmåga att avreagera som tur är, även på skott.
Valpen kommer från Sea-Croft och är (förstås) helt underbar :)
Hälsningar Åsa
Inser att jag inte har koll på kommentarerna, så ursäkta sen återkoppling.
RaderaAjdå, stökigt. Jag förstår utmaningen! Oban har varit extremt het fram till nu när vi tagit upp träningen i grupp inför våren. Just kombinationen konkurrens, skott och vatten har gett en rejäl antändning och gjort mig extremt nervös. Samtidigt tror jag att mitt agerande och mina känslor kan ha förvärrat situationen. Reflekterade över detta idag på träningen. Nu står jag och observerar de andra hundarna och är koncentrerad på vad som händer (eller fotar med mobilen till bloggen) - istället för att tjafsa med Oban och krångla med resultatet att vi båda är uppjagade och dessutom inte hänger med i vad som sker. Tror således att mitt lugn och det faktum att jag inte bryr mig, utan förutsätter att han är lugn vid sidan, har gjort att han faktiskt är det. Säkert i kombination med ålder, mognad etc. så klart. Men du skulle sett oss i höstas. Det var inte roligt att ha en hund som knallade på varenda skottapport. Även, och kanske framförallt, de som var avsedda för andra.. :) Så - behåll ändå hoppet, det kan vända!1 :)
Ja, läste på din blogg och såg att hon är från Seacroft. Kul med en Texasvalp! Hade förmånen att träffa dem i somras på en B-provsträning och är numera nöjd köttkund till Mattias :)
Mvh Jenny