Trötthet och träning

Tjejmiddag igår och en aning sliten efter härliga samtal över några glas vin till 05.07 imorse. Väldigt mysig kväll, men det känns ju så här dagen efter..

Som tur var ringde Anna-Carin och frågade om vi ville med ut och träna på eftermiddagen. Nyttigt och trevligt att träna i sällskap och skjuts fick vi också, tack.

Vi åkte till inflygningen och började med att lägga ut två målområden, där det ena bjöd på ett bra terrängbyte från öppen äng in i lite glesare sly. Kastade en störnings/minnesmarkering innan vi skickade på linjetag. Varvade målområden med markeringar. Oban tog den första, med terrängbytet fint. Vid andra skicket på samma målområde, blev det dock påtagligt att han stannade upp just i växlingen mellan äng och sly. Vid sista skicket, med endast en dummy kvar, blev det lite tokigt då jag tagit ett vitt fodral till en dummy och satt upp som en snitsel för att markera området för oss. Vet inte hur (dumt) jag tänkte, just med avseende på att fodralet har använts just utanpå dummies.. Oban skiftade från att jaga/söka till att vittra och lyckades sedan få ned fodralet som satt med kardborre ca 150 cm högt runt en gren på en klen asp. Det var värdefullt att se hur han kämpade för uppgiften, men klantigt av mig.. Skickade igen och då fick han in den sista dummyn, efter en hel del jobb.

Fortsatte till ny mark och lade ut ytterligare två områden. Bestämde oss för att vara än mer konsekventa med att hålla linjen och bestämma en väg. Fick bryta, kalla hem och skicka om några gånger. Kanske lite olyckligt att båda målområdena låg dolda för oss när hunden var i rätt position, så vi kunde inte styra annat än med första skicket eller när de kom helt fel, men alla dummies kom in.

Ila på ingång från område bakom slyn vid trädet klockan 12.

Jag är nöjd med våra insatser, men det är ju skillnad på ATT apporten kommer in och HUR den kommer in, som Guy Bennet säger.. Påtagligt att vi behöver nöta linjetag samt träna tecken på avstånd. Idag var han väldigt lyhörd för stoppsignalen, men så fort avståndet ökar känns det som att ut/höger/vänster sitter sämre. Hur tusan ska jag träna det när det fungerar på kortare avstånd?

Avslutade med ett utmanande sök i den branta slänten på gamla tippen. Har inte kört sök sedan en träning med Linnea och Scott innan de skulle starta på Brunnsholm, vilket var i höstas. Vi lade ut totalt åtta dummies, dvs fyra var, och jobbade omlott: när ena hunden var på väg in skickades den andra. Förutom försvårande förutsättningar med gropig mark, byig vind och bitvis en hel del sly bjöd söket på en rejäl utmaning genom att vi lagt området i slänten av tippen, som på sina ställen har en kraftig lutning. Båda hundarna jobbade bra och tog snabbt hem de sju första. Oban skulle ta hem den åttonde och sista. Han sökte självständigt och metodiskt igenom hela området (här var det väldigt bra med slänten för vi såg dem hela tiden), men efter ett gediget jobb under en lång stund, började han fråga mig. Det här har aldrig hänt förut och eftersom han gjort en väldigt bra insats och som vanligt var väldigt självständig, kan jag ändå tycka att det inte var hela världen. Vajja fick ta hem den sista med ett riktat sök och sedan vände vi bort medan Anna-Carin lade ut en ny för att han skulle få lyckas. Skickade också riktat och då kom den hem direkt. Duktiga hund!

Oban söker i nederkant av tippen (svart prick lite över mitten)

Nu är både Oban och jag helt slut. Skönt med soft lördagkväll. Har precis ätit en pizza och kanske ska slå till på popcorn senare. #bröllopsform?

Slappande i soffan efter en ansträngande eftermiddag!