Världens finaste sambo, som förstod att jag inte alls var sugen på att springa idag, utan snällt följde med för att träna hund. Vi åkte ut till Lövsta och regnet blev bara värre och värre. Tur i oturen att vi inte hittade fram till skjutbanan, utan fick snurra runt lite. För innan vi hade kommit fram och parkerat hade regnet dragit nästan helt dragit förbi och till slut tittade solen fram.
Lövsta skjutbana var riktigt bra! En förutsättning var att det var tomt, vilket gjorde att vi kunde röra oss fritt över området. Först av allt bad jag Mattias att gå i väg med Oban medan jag preppade ett målområde med tennisbollar, att återkomma till senare. Började därefter med enkla markeringar med skottapport från en vall (ej äng, utan skjutvall) mot en annan vall. Efter tre markeringar som Oban tog hem fint bytte vi sida och ställde oss på andra sidan för att skicka över tidigare legor. Här fick han ytterligare två enkla markeringar.
 |
| Ursäkta oskärpan. Windows Phone har inte optimalt stöd för rörelse, dåligt ljus och regn.. |
Bad Mattias att distrahera Oban och lade ut en kaninboll vid ett bra riktmärke längs med ena långsidan av vattendraget. Tanken var att skicka ut från kortändan, blåsa stopp och sedan lägga på ett vänster. Kallade sedan in Oban för att skicka. Först förstod han inte att jag skickade honom ut i vattnet. Eftersom vattendraget inte var mer än 15-20 meter långt gjorde han två försök att springa längs stranden istället - men på tredje gick han ut. Blåste stopp när han var i höjd med målområdet. Lade snabbt på ett vänster, berömde tills han kom i land och lade på närsök. Fullträff! Det var kanske nybörjartur, men det var första gången vi körde stopp och tecken på vatten, så det var väldigt roligt att det lyckades!
Gick tillbaka mot skjutbanan och ställde upp för sista övningen. Bad Mattias skjuta en skottapport mot skogsbrynet och blåste stopp i höjd med granen, där tennisbollarna låg. Stopp- och närsökssignal satt perfekt och bollen kom in direkt. Skottapporten fick han ta som belöning. På väg in med den fick han en störning i form av en ny skottapport i helt annan riktning. Skickade som ett linjetag på den och fick hjälp av vinden. Avslutade med linjetag mot området med tennisbollarna och tog hem resterande två.
 |
| Supersuddig, men det var skymning och motljus. Vid granen kl 11.30 låg tennisbollarna. Störnings- markeringen gick mot skogsbrynet bakom. |
Å vad härligt det låter! Jag vill träna, träna, träna men det dröjer ju ett bra tag tills det är dags. Så länge får jag nöja mig med att läsa bloggar om träning, höra om träning och fundera på träning. Hur gammal var Oban när ni började?
SvaraRaderaMed en Searoverhund hade jag så klart köpt "Retrivern som apportör" och läste den från pärm till pärm redan första veckan med valp.
SvaraRaderaInser i efterhand att den kanske förvirrade mer än hjälpte i den fasen vi befann oss då. Nu är den däremot jättebra att använda för att få uppslag till övningar och reda ut situationer. Men då, som total nybörjare blev jag inte bara förvirrad (hör till lärotypen som inte bara kan läsa, utan gärna måste se eller pröva själv för att förstå) och alla enkla markeringar och linjetag etc. gjorde mig osäker.
För att inte tala om hur rädd jag blev för att göra fel. Med dummyn, med avlämningar, med överträning etc. Så det slutade med att vi inte gjorde något alls. Gick istället valpkurs, grundlydnad och rallylydnad mellan juli och december. Under vintern såg jag att "några i Uppsala" hade lagt ut kurser i jaktlydnad för unghundar med start i januari/februari.
Att "några i Uppsala" visade sig vara tränare och uppfödare på hög nivå, vilket bevisades när de bl a vann Lag-SM samma år, hade jag ingen aning om. Vid den tidpunkten kände jag varken till namn på människor eller andra uppfödare än Searover.
Kan väl säga att den kursen lade grunden till allt. Utan den hade vi nog fortfarande harvat enkla markeringar med halvkassa avlämningar :)
Kan med andra ord verkligen rekommendera Helena Lindström som unghundstränare. Egentligen är konceptet ganska enkelt: hon menar att lydnaden är grunden till allt. Och att det är bristande lydnad som orsakar strul med ingångar, avlämningar etc.
Så, ett långt svar på en kort fråga, Oban var ca 9-10 månader när vi började träna. Men - det går ju att köra tidigare än så, det var jag som var rädd att göra fel :)
Mvh Jenny