Förutom avsaknad av erfarenhet så är det ju det där med kontinuitet i träningen. Sedan mörkret föll i höstas har vi tränat apportering max 1-2 dagar i veckan, oftast än mer sällan. Jag jobbar kontorstid måndag-fredag och med vår mörka årstid har det inte funnits tillfällen annat än på helgerna. Helgerna som ofta även innefattar andra aktiviteter för vår del. Här har de med "icke-kontorsjobb" en viss fördel tänker jag. Utöver det faktum att många i den kategorin är inne på sin tredje hund och har järnkoll..! :)
Så - att jag går kurser är inte bara en nödvändighet för att ens vara på banan, då jag saknar såväl tidigare erfarenhet som tid. Eller hur? :o)
Ikväll var det faktiskt någorlunda ljust när vi kom hem från hunddagis, så jag petade ned två mini-dummies och två tennisbollar i jackfickan och gick till Lönnebergaparken. Började med linjetag mot dolt område på ca 70 meters avstånd med rejäla terrängbyten. Inte jaktliga sådana då, utan löpbanor, skifferterrass och trädgårdsland enligt modellen "man tager vad man haver". Totalt sex skick mot tre olika områden, som gick galant - om jag får säga det själv.
Avslutade med att sätta Oban och kasta ut "klockan" runt om honom på ca 20 meters avstånd. Backade själv sedan ca 30 meter och skickade med tecken. Det gick. Men jag kan väl säga att vi nog behöver nöta detta även på denna, till synes enkla och låga, nivå. Back to basics! Det var kanske det här jag skulle gjort hela vintern istället för att gå på agility och räddning..? Kan iof ha bidragit att en hund stod och fullkomligt ylade/vrålade 50 meter i från oss också. Men det skadar inte att nöta. Tror att jag ska köra med enbart tennisbollar nästa gång för att ha samma dragning till alla fyra punkterna.
På promenaden hem tryckte Oban upp harar vid två olika tillfällen. Bröt direkt och kom omgående på inkallning. Det går från klarhet till klarhet!!
Imorgon är det fredag! Längtar!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar