Eukanuba Competition

Igår var det då dags för Eukanuba Competition. En tävling jag besökt två gånger tidigare som publik, nu första gången som startande.

Ett fantastiskt arrangemang, med en internationellt erkänd domarstab och utmanande upplägg på suveräna marker. Återigen tack till provledning, funktionärer och domare!

Tidsmässigt låg tävlingen katastrofalt dåligt. När jag anmälde visste jag inte att vi skulle separera, att jag skulle köpa ny lägenhet med tillträde på Valborg och boka flyttfirma på fredagen. Det blev jag varse. Uppladdningen var således så där. Efter förra veckans mock trial hann jag med några sporadiska promenader. På torsdagen outsourcades Oban till snälla Zara med familj. Efter flyttlasset på fredagen hade jag några (ca 8 i sträck) maniska timmar av att komma i ordning innan Zara kom över med Oban. Som tur var sov hon över, annars hade jag nog struntat i att åka på lördag morgon..

På fredagkvällen kom Linnea och Scott förbi för en övergripande avstämning. Vi var ute en sväng och körde igenom några basic markeringar och tecken, vilket var nyttigt - och trevligt.

Sedan var det då lördag och dags för tävling. I vanliga fall, kan jag erkänna, brukar jag bli nervös flera dagar i förväg, men den här gången har jag inte haft tid med det. I vanliga fall brukar illamåendet komma vid genomgången, men den här gången förstod jag nog inte ens fastän jag var där. Jag var liksom fysiskt på plats, fast frånvarande från sammanhanget och situationen. Coachning och sällskap av Linnea och Zara bidrog också till att det var mer fokus på att prata, skratta och resonera istället för att noja upp sig över tävlingen. Bra - så nu vet jag att vi framöver får anmäla på samma tävlingar för att ha samma entourage :)

Liksom på Lidingö otroligt trevligt att mingla runt bland bekanta ansikten i största allmänhet! WT'n är ju en perfekt tävlingsform där det blir en del väntan och möjlighet till pratstunder emellan rutorna. Jag har tyvärr inga bilder från dagen, men Zara hade med kamera så förhoppningsvis dyker det upp något på hennes blogg HÄR.

Nu till en beskrivning av rutorna och vad vi åstadkom. Jag är fortfarande inte helt säker på poängen så se dessa siffror med en reservation:

• RUTA 1 - 12 poäng
  Med startnummer 4 och två hundar strukna i gruppen gick vi ut som hund nummer två. På denna ruta var det en dubbelmarkering på linje från en äng in mot parkliknande mark med en del träd. Den först kastade markeringen skulle in först, annars nollades ekipaget. På den här rutan nollade totalt 17 ekipage fick jag höra senare, så även hunden före mig så när det var vår tur var jag väldigt fokuserad på markering nummer 1. Med resultatet att jag inte direkt markerade den som kastades som nummer 2. Lärdom No 1! Oban skickades efter tillåtelse från domaren, jag blåste stopp i höjd med den första markeringen, lade närsök och fick in den. Riktade upp för skick mot markering nummer 2. De gick i linje så det var bara att skicka ut i samma riktning. Oban dundrar ut, men får inte vittring direkt, utan börjar jaga runt lite yvigt, gå tillbaka till första legan osv. Här blev det således en hel del joystickande och eftersom jag bara hade linjen att gå på, men inte en aning om djupet tog det ett tag innan vi fick in den. Jaja. Vad lär vi oss av det? Att markera bättre själv kanske - och, som Fredrik Lindström och jag konstaterade vid samlingen på dagens slut, kanske göra ett syntest för att utesluta eller korrigera problem med djupbedömningen.. :)

• RUTA 2 - 20 poäng (tror jag, denna var dold i resultatlistan på plats)
  Här hann jag bli nervös och gräma mig en hel del över att jag inte tränat på långa synliga linjer över terrängbyten. Vi anslöt till grupp nummer två och hann höra en hel del "tut i luren" som blev dagens uttryck för mycket blåsande på de ekipage som gick ut medan vi stod i kö. Bävade således för linjen och då det var Roger Philips som dömde befarade jag det värsta (ni minns väl bilden på det linjetaget han lade upp för oss på Meadowlarks i påskas?). När vi kom fram blev det inte bättre av att han hälsade med "Oh, hi - there you are! I expect you've been practicing since last time we met". Öööhhh - inte direkt. Ett mock trial och några promenader är ju inte direkt att betrakta som WT-träning... Här skulle hunden skickas över en äng genom ett gatt mellan två skogsdungar, vidare över en äng (och tydligen ett dike berättade Linnea för mig efteråt..) upp till ett område av tre tallar med ris och bråte. Ett dolt linjetag på ca 100-120 meter med en hel del terrängbyten således (något jag bannade mig själv för att jag inte tränat på när vi satt och köade på rutan). Jag ställde upp för skick, men skytten behövde ladda om så jag fick vända bort. Ställde upp oss igen och riktade upp Oban. Kände faktiskt (!!) att han hade målsökt på området, så när han gjorde en böj på linjen över stockarna och riset i gattet lät jag honom vara. Han rätade upp sig och sprang rakt fram till området. När jag lade på närsökssignal sa Roger "Watch your dog, he's already hunting". Jag hade inte behövt blåsa med andra ord. Sjukt imponerad av min finaste hund på den här rutan! Det ska bli roligt att se poängen på övriga hundar när resultatlistan kommer ut. Visst, vi hade kanske tur, men om jag får klappa mig själv - eller åtminstone min hund - på ryggen, så var det här en uppvisning. Fast, vi ska fortfarande träna långa linjer i terrängbyten...!!

• RUTA 3 - 20 poäng
  Här mötte vi flera ekipage som redan gjort rutan på väg ut till hundstoppet och de sade glatt "det är en dubbelmarkering". Något jag inte var lika glad över, med tanke på just markeringsförmågan på mock trialet i söndags. Linda Patridge hälsade välkommen och vi fick instruktioner om upplägget. Att vi skulle få en dubbelmarkering och skicka i den ordning vi ville. Jag var inställd på att första kastet skulle komma till höger och fick snabbt parera om när skytten riktade bössan till vänster för kast över bäckfåran, sedan kom skott och kast till höger med ropet "Runner". Skickade således på den först, vilket även kändes mest naturligt. Här var jag lite orolig för att Oban skulle dra ordentligt ned i bäcken, men han spikade och kom upp. Vände upp mot den först kastade och även om han kom i fel riktning efter simturen över bäcken (floden?!) visste han precis var apporten låg och spikade. Bästa hunden, vilka markeringar!! 

• RUTA 4 - 15 poäng
  Hahaha säger jag bara! :) Vi kom fram till hundstoppet och fick höra att det var ett linjetag över ett staket. Varse om utmaningen efter träningen på Meadowlarks var jag snabb att hoppa på Annas idé om att köra ett träningshopp. I brist på annat riggade vi en rad med ryggsäckar. Problemet var att staket på rutan bara var ca 30 meter, helt öppet till att passera till vänster och med bäcken (floden!!) till höger. Skott gick och jag skickade Oban som redan sett att det gick att gå till vänster om staketet. Han gick således inte rakt ut på linjen utan i ett liggande V, till vänster om staket och sedan rätade han upp sig. Här blåste jag ett menlöst stopp och sök, men han jagade redan och fick upp den. Jaja. Vi vet vilka cirkuskonster vi behöver träna på. Linjer över staket är ett av dem... När Oban var på väg in med apporten sa jag "We have'nt been training on fences, obviously.." varpå domaren Miso sa "This is a really stupid fence" och menade just att det var lite för lätt för hundarna att springa vid sidan av, vilket jag håller med om. Men det kanske var bra, jag vete tusan vad som hänt om det varit ett staket hela vägen....
• RUTA 5 - 17 poäng
  På den här rutan blev det lååååååång väntan. Jag kollade aldrig klockan, men jag uppskattar att vi satt där ett par timmar innan det blev vår tur. Oban tog en tupplur på min jacka under ett BoT-täcke och jag och de andra satt och frös. Fast vi hade trevligt! Det här var den första rutan jag kände att det var något vi har tränat på och behärskar (så klart, därför kan det ju inte riktigt gå bra...) Det gick en störningsmarkering i ganska snäll vinkel, hunden skulle ta in en apport på ett dolt linjetag och sedan markeringen. Jag tyckte att jag hade koll på vinden och räknade med viss avdrift till höger, men ändå tappade jag Oban för långt upp till - höger. Han var inte alls inne på markeringen, men jag fick joysticka honom därifrån: vänster, ut, höger, in, närsök osv. Med facit i hand höll jag honom 10-15 meter för kort för att få vind på apporten, vilket jag helt tillskriver mig själv. Skit. Snälla poäng i alla fall, även om Oban tog signalerna väldigt fint. Markeringen gick han ut och spikade så 10 poäng på den var rättvist :)

Sammantaget är jag ändå ganska nöjd med vår prestation under dagen. Det här var vår andra start i elitklass, på en tävling som betraktas en av Sveriges svåraste. Där provledningen har lagt upp utmanande upplägg. Där de allra bästa ekipagen i Sverige (och även från andra nordiska länder) deltar. Oban är nyss fyllda fyra och har en helt orutinerad handler i mig. Dagens misstag kan nämligen helt tillskrivas mig. Jag borde markerat och därmed styrt bättre på ruta 1 och jag borde läst vinden bättre på ruta 5. Hopp över staket borde vi tränat mer på. Med andra ord, med en annan handler hade Oban säkert placerat sig ännu bättre. Nu landade vi på samma poäng som 3:e pristagaren. Totalt var vi 6 st ekipage på samma poäng och domarna valde gemensamt att 3:e priset skulle gå till den med högst poäng på ruta 1 och 2. Rättvist, då det var de svåraste rutorna. Det ska bli intressant att se resultatlistan och hur poängen fördelade sig. Att sluta på 84 poäng, bland eliten i Sverige och även några nordiska ekipage - därav vinnaren Tommy Jansson - är jag nöjd med. Framförallt givet omständigheterna med avsaknad av träning, separation, flytt och allmänt rörigt dagarna inpå tävlingen. Bästa hunden som går in och presterar när det gäller - älskade Oban! Du förtjänar en bättre matte - och handler!

Stort grattis till Tommy för segern med fina 91 poäng!! Imponerande!


Tillägg efter att prislistan publicerats: Vi var en (1) poäng från andraplatsen. Så ja, jag är nöjd. Bästa, finaste, älskade hund!!


Saker jag är nöjd med från dagen:

- Markeringarna. Wow! Vad hände? (Jaja, bortsett från dubbelmarkeringen på linje : ) )
- Linjetag. Ja, även här - wow, vad hände på Rogers ruta? På Lenas ruta var det jag som gjorde fel..

Saker jag tar med mig som lärdomar från dagen:

- Nervositet. Ja, den smög sig på ändå, även om det var mycket lindrigare än på mock trialet.
- Markera. Mmm. Det kan ju vara bra om någon (1) av ekipaget (2) har koll. Jag tänker på ruta 1 och felet i att bara låsa sig vid en markering, på en svår dubbelmarkering.
- Läsa vind och hund. Just ja. Här tänker jag på ruta 5. Att det ska vara så svårt!! Jag tänker på åren med hästar och ridning och där är det faktiskt så att desto fler hästar man rider, desto bättre ryttare blir man. Det finns många paralleller mellan ridning och att föra hund, då mycket handlar om att förekomma och parera. Att läsa situationen och ha timing med andra ord. Ser således möjligheter med att få mer erfarenhet och rutin i att föra fler hundar. Valp med andra ord :)
- Staket och stängsel. Ja, men det visste vi att vi behöver träna på. Dumt bara att vi inte gjort det inför tävling..

Slutligen och återigen - tack provledning, funktionärer, domare och dagens sällskap för en härlig tävling!


Bild från Eukanuba Sweden: