Grove Challenge - och Eukanuba Competition

Under en, i alla avseenden, hysterisk vecka har det blivit lite sisådär med inläggen som ni kanske noterat.

Idag har vi varit på Eukanuba Competition - ett fantastiskt arrangemang på suveräna marker! Men, för att hålla det jag lovat börjar jag med ett inlägg om Grove Challenge. Nu när jag har fått igång WiFi här i nya lägenheten :) Inlägg om Eukanuba återkommer jag med imorgon.

Jag har tidigare skrivit om hur bra mock trialet på Lövlund, Grove Challenge, var vad avser logistik, information, upplägg etc. och vill återigen framföra tack till provledning, funktionärer och domare.

För egen del var detta den tävling som framkallat mest nervositet hittills. Kanske för att jag inte har startat på mock trial tidigare och inte riktigt kände att jag hade koll på hur det går till. Startade iof på Unghundsderby utan att ha sett en enda tävling och på NKL B-prov utan att ha sett ett enda jaktprov, men på den tiden var jag inte lika nervös. Nervositeten och prestationsångesten har ökat med resultaten. Tyvärr.

Vi började med walkup där två hundar gick för varsin domare, Mats och Åke. De hundar som inte arbetade gick bakom på linjen. När det var vår tur tilldelades vi en riktigt svår apport. Mats Närling kanske var snäll, men när jag skickat Oban sa han "det där var dagens svåraste markering hittills". Oban låg i området och jobbade, men fick inte träff utan lämnade efter idogt arbete varpå jag fick styra tillbaka honom. Efter ett antal försök fick jag kalla in honom, varpå min parkamrat fick skicka sin hund. Här uppstod således en situation där vi kunde bli eye wipe'ade på vår första apport på vår första start. Lagom rolig inledning. Men - parkamraten fick inte heller in apporten efter hårt arbete, varpå domarna också gick ut. Om de "inte hittade den" för att vara snälla (eftersom det var en svår apport där de andra hundarna fått en del "gräsmatteapporter") eller om det faktiskt var så att funktionären plockat upp apporten lär vi inte få veta. Hursomhelst fick vi vara kvar.

Oban fick ytterligare en apport för Mats och efter en stund på linjen fick vi en för Åke. Den första föll i knepig terräng så där fick jag gå in och styra och den andra som en minnesmarkering som vi fick ta in när paret för parallella domaren jobbat klart, så även där fick jag gå in och styra.

Efter en första sållning var vi kvar och fortsatte till ny mark. Här var det kvävande hett. Hettan, vindförhållandena eller en kombination av båda skapade här situationer och prövningar för ett flertal hundar och här sållades ytterligare hundar bort inför lunch. Oban fick en markering in i täta granar som han löste efter självständigt arbete, men på den andra apporten behövde jag gå in och styra igen och då blev det tokigt. Jag har tidigare klagat på mina skills som handler och här uppstod det igen, Oban tog signalerna och domaren lät mig dirigera runt i området rätt länge, men när Lena eye wipe'ade mig visade det sig att jag hållit Oban 10 meter kort, vilket blev förödande i fel eller obefintlig vind.

Vi var med fram till lunch och gick till 3:e pris (inofficiellt) på vår debut, vilket jag ändå är nöjd med. De stora misstagen kan tillskrivas mina brister som handler: rutin, erfarenhet, nervositet, timing och förmåga att läsa hund. Men Oban var inte heller på topp. Om det var situationen med konkurrens och jaktliga förhållanden, värmeböljan eller kombinationen med privatlivsfronten är svårt att säga - men det ska bli suveränt med mock trial på domarutbildningen nästa helg. Det här behöver vi träna på!

• Bra med dagen

Otroligt lärorikt att vara med för att få egen rutin och erfarenhet, men också av att få se de duktiga ekipagen prestera. Skönt att Oban var stadig hela dagen och kunde sortera bland uppgifter.

• Tänkvärt, och mindre bra med och, från dagen

Det tål att fundera på om starten, där den första apporten som inte kom in, präglade resten av dagen. Oban hade kanske mått bra av att få lyckas med första markeringen och framförallt hade inte jag blivit så orolig och besviken. Överlag markerade han halvdant den här dagen, om det berodde på starten, en allmänt dålig dag eller våra totala omständigheter vet jag inte, men till i höst behöver vi vara mer stabila. Förutom det växte det ut lite väl mycket horn och "kan själv" med resultatet att lydnaden blev lidande. Han tog de flesta signalerna, men det var mer "Alfons Åberg: kan själv" än på ett WT. Här tycker jag att vi har rätt bra rutin från walkupträningar, men återigen kanske det var en kombination av helhetsläget för oss för stunden. Att tänka på och ta tag i till hösten och kommande starter på A-prov..


Grattis till syrran Peg som gick vidare efter lunch och var med i slutuppställningens drive om sju ekipage - snyggt jobbat! Och igen - grattis till dagens pallplatser, samtliga från Searover!