Eller ska jag vara glad och tacksam? Vi gick igenom en hel säsong fulltecknad med jakter, A-prov, B-prov och Working Test utan *peppar-peppar* skador. Förvisso med ett program med kontinuerlig friskvård, just för att förebygga, men ändå. Det vi utsätter hundarna för under en hel dags jakt är ganska tungt. Och Oban som är min enda hund får slita för fullt hela dagarna, utan mer vila än transporten mellan såtarna.
Han höll för det min kämpe. Men sedan begick jag det stora misstaget att träna i tung blötsnö, utan uppvärmning.
Jag skulle - och har - aldrig tagit ut en häst från stallet direkt till en bana för att lägga an i galopp och börja hoppa. Hästar har jag alltid ridit fram i skritt och med mjukgörande rörelser i alla gångarter, innan det verkliga jobbet börjar.
Hur dum kan jag vara som tar ut Oban ur bilen och direkt börjar köra långa markeringar och linjer i knähög blötsnö?
Nu är sträckningen ett faktum. Och tydligen var husse bättre på rehab än vad jag är, för efter strikta koppelpromenader medan jag var i Oslo blev Oban fräsch. Sedan kom jag hem och förstörde allt igen, i min iver att sätta igång.
Vet inte vem som är mest less på att gå i koppel, Oban eller jag. Vi är lika dåliga på det båda två i alla fall. Men nu blir det koppel till på lördag. Och därmed basta.
Usch! Krya på Oban! Kram
SvaraRaderaTack söta du! Kram
Radera