Vila, vätska, elektrolyter och skonkost har istället varit receptet på senaste dygnets uppladdning. Jag, som faktiskt inte kokat annat än ägg på spisen sedan inflyttning, kände mig väldigt husmoderlig som på inrådan av Zara kokade torsk, morötter och ris i förmiddags.
Nu känns magen stabil *peppar-peppar*. Fast. Det hade onekligen känts bättre med normala fodergivan, numera spetsat med lite blodpulver, och just lite finlir. För att ladda energidepåer och trimma kontakten.
Men, det är väl som för alla elitidrottmän- och kvinnor. Det går inte att hålla dem i en helt steril miljö för att undvika yttre påverkan. Hoppas att ett dygn av diarré inte har påverkat prestationsförmågan alltför mycket. Om inte annat har vi en bra ursäkt, vi får sikta på stilpoäng istället - snygg är han i alla fall. Nu lite deffad ;)
Förutom utseendet vill jag verkligen berömma Oban för hans ansats att hålla sig, diarré till trots. Jag märkte tendenser igår kväll när jag pratade i telefon, då han var lite orolig och hässjade. Så snart jag lagt på luren sprang han till dörren och sedan var det full fart ut. Inte i linje med vanliga rutinerna, utan ett påtagligt panikfall, fast ändå selektivt val av område förbi planteringar och ut på närmsta äng. Jag befarade en vaknatt, men han var lugn till dess klockan ringde i morse. Då blev det bråttom till dörren, inte heller det enligt rutinerna, men jag slängde på kläderna och gick ut och då var det samma panik igen. Så har det varit under dagen. Jag har, tack vare bästa jobbet, kunnat vara hemma och vara uppmärksam på signaler. Därav turer varannan timme. Utan olycka. Finaste hunden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar