Labbefnatt!

Oban simmad och behandlad på dagis idag, men vi gick en försiktig koppelpromenad på 40 minuter vid hemkomst. Rekord sedan förra veckan, när den klantiga matten släppte lös hunden alldeles för tidigt med resultatet att den skadade tån gjorde sig påmind.

Jag vet inte varför det ska vara så svårt att sköta konvalescensen som på hästar. Herregud, när jag jobbade hos Stig H hade vi hästar som kom från kliniken som hade strikt boxvila en vecka, följt av att bli skrittade - på stallgången - en vecka för att sedan skrittas i vagn i två veckor. Och vad gör jag? Går med koppel ett par veckor och släpper sedan lös hunden. Och vad händer då med en hund som är överladdad av uppdämd energi? Ja, samma sak som om du släpper lös en travhäst efter boxvila. Den blir galen av glädje och får tokfnatt.

Labbefnatt heter det i vår sväng, vilket ni kan se ett exempel av på bilden nedan (Oban vårvinter 2013 - ser inte klok ut...)

Nu blir det koppel till dess fysion ger klartecken. Har inte hunnit stämma av inför denna vecka, men som jag förstått det är planen att sätta igång honom med simning för att sedan öka på promenader och tempo.