Searover All In Duff: Räddning

Förträff IV inför inträdesprov Räddningsekipage igår. Härlig dag i strålande sol och gnistrande snö på läckert område – Räddningsskolan i Rosersberg.

Vi delades in i tre grupper som gick ut till tre olika övningar. Vår första var miljö, där vi fick gå i gallertrappor och mörker. Häftiga förutsättningar med utbrända containrar, utblåsta betongrena byggnader etc. Oban klarade dessa moment utmärkt och visade inga som helst tecken på osäkerhet trots svåra utmaningar. Tror t ex att vi var de enda i vår grupp som gick högst upp i gallertrappan på två våningar (såg inga andra fotspår på taket) – och hela vägen ned, utan att tveka (okejdå, jag var själv lite rädd när konstruktionen ranglade till..). Likaså i mörker, där vi utökade med att gömma leksaker och körde som ett självständigt sök in i containrarna. Därefter fortsatte vi till en figurantövning. Figuranten skulle leka med hunden och sedan springa och gömma sig i en sandlåda. Oban sprang fram direkt, gick runt några varv, hoppade upp med framtassarna, tittade på mig (som tittade bort) och slog sedan en lov och spårade i marken runt om innan han gick tillbaka till lådan. Gjorde så några gånger, innan figuranten gav sig till känna och då kom intresset tillbaka igen. Ungefär här började jag ana att det var en löptik på området, för när vi gick till tredje övningen spårade han som en blodhund och var bitvis knappt kontaktbar.. Denna övning var också miljö: gå över rörliga föremål, lyft, krypa samt sök i ett hus. Allt detta fungerade fint! Sedan var det skotträning som ett sista moment före lunch. Först två skott i passivitet och sedan två skott under lek. Inte helt otippat var det inga problem här heller! Oban var dock lite fundersam över varför varken han – eller någon annan – fick hämta fåglarna som borde legat kvar där ute... Det hade han benkoll på! :)

Under lunchen tog instruktören upp vikten av att de som går vidare till utbildningen faktiskt kan vara med på samtliga utsatta datum under året. Här hukade jag lite, då jag under veckan hade kollat aktuella datum och konstaterat att det fanns avsevärt fler krockar än de 20% bortfall som är OK. T ex är vi i Dominikanska vid första tillfället i mars, i april på träning hos Reedsweepers, i maj Kennelträff med Searovers, i augusti mormor och morfars Guldbröllop, i september vår bröllopsresa osv. Redan nu fler än fem kända tillfällen som krockar, av totalt nio, vilket ger mer än 50% frånvaro.. Dock hade jag en tanke och förhoppning om att det skulle gå att lösa med en pragmatisk inställning och flexibilitet samt genom att kompensera bortfall med annan träning.

Det var dock inte nödvändigt att vara pragmatisk, flexibel och lägga manken till genom att träna på egen hand. Vid utvärderingen innan dagens avslutning tyckte de nämligen att Oban varit för ”ojämn i sitt figurantintresse”. "Jättebra förra gången, men tveksam gången innan det och idag". Om jag resonerar logiskt och rationellt är det egentligen inte hela världen med hänsyn till att vi faktiskt inte kan fullfölja utbildningen pga andra företaganden aktuella helger under året. Men, vem är logisk och rationell när det kommer till känslor?

Och ja, nu blir jag den där ”bittra-hockeyföräldern-som-inte-kan-acceptera-att-barnet-är-värdelös-på-isen-och-borde-sitta-på-bänken" igen. För i alla moment; från hantering och tillgänglighet till passivitet, problemlösning, näsa, dådkraft i miljö osv. har Oban konsekvent och vid samtliga fyra tillfällen visat sina starka sidor. Trygg och stabil har han klarat av utmaning efter utmaning. Men nej, vid de två tillfällen det varit tikar i höglöp i gruppen, har han inte stannat kvar hos figuranten för att leka. Absolut, det kan jag bekräfta. Istället har han hittat figuranten, dvs löst söket, och där släppt för att näsan varit full med brudar istället för att stanna kvar och leka. Jag är fullt införstådd med att detta inte fungerar i ett skarpt läge vid en jordbävningskatastrof och att de vill se att det bästa hunden vet i hela världen är att leka med ”figgen”. Men, det som ligger oss i fatet är dels att vi inte har tränat Räddning. Vi har inte heller lekt varken själva eller med andra, utan fokuserat på stadga. Och vi har definitivt inte tränat Räddning eller lekt med andra tillsammans med tikar i höglöp tidigare. När vi har tränat Jakt har vi gjort det med löptikar och då har han varit disciplinerad och kapabel att skilja på jobb och nöje, för jakten har vi arbetat med i ett år – och där har vi kommit till en annan lydnad/stadga. Men i Räddningen har vi inte kommit så långt att jag ens tror att han förstår att det är träning. Att gå i trappor, leta en leksak i mörker, passera en motorsåg, leka med någon glad person som tjoar och tjimmar etc. tror jag inte han har förknippat med jobb än. Det är ju bara kul! Alla är glada, har leksaker och ger mycket godis. Avsevärd skillnad mot jakten! Och därav svårighet att fokusera på uppgift (leka med figurant) när drifterna samtidigt drar. Svårt att hålla sig till uppgiften om han inte ens förstått att han har en uppgift.. Säkert även en försvårande faktor att han var på friarståt så sent som förra helgen. Vi behöver några tillfällen med träning tillsammans med höglöpande tikar, för att han ska kunna skilja på när det är OK och när det inte är OK. I tisdags på träningen visade han inte alls sådana här tendenser, så det är påtagligt att det hade med löptiken i gruppen att göra, den här gången och den gången i Bro på Lambertssons..

Synd och framförallt orättvist att de dömer på inte helt sakliga grunder, utan på rörliga variabler. Jag vill inte låta som den där insiktslösa partiska hockeyföräldern, som kommer med ursäkter och förklaringar. Men hur hade det blivit om det inte varit någon löptik med vid någon av träffarna (istället för som nu, vid två tillfällen av fyra)? Då hade han sannolikt uppträtt som förra gången i Botkyrka Krossen, där de var väldigt nöjda med honom... Och, hur skulle han agera om det inte är någon löptik i närheten på inträdesprovet? Med avseende på att han har lekt med och visat stort intresse för figuranterna de gånger denna störning i form av löptik inte har varit i närheten?

Men, men - det blir bäst för oss att hoppa över inträdesprovet om två veckor, då utbildningen ändå krockar med annat som redan är inplanerat och inte går att flytta. Nu kan vi fokusera på jakten och så får vi se om det blir aktuellt att hoppa på nästa år. Istället för inträdesprovet, som jag hade tagit ledigt för att vara med på, har jag bokat privatlektion hos Helena/Reedsweepers. Nu ska vi ta nya tag med teckenträningen! Och så har vi ju en egen terapihund. Som är snygg dessutom!