Tränade räddning med Anna-Carin, Eva och Uffe i en verkstad igår. Grymt nyttigt och otroligt givande! Jag fick massor av hjälp - och en helt ny förståelse för hur det går till med markeringar och sök i denna träningsform. Samma ord, men en ny innebörd. Det var det här med terminologi och glosläxor inom hundsporten. Värre än inom IT... :)
Vi började med att de tre figuranterna fick leka med Oban. Det gick hyfsat, men han visade ingen vidare kamplust trots ett urval av leksaker. Körde sedan igenom de två mer rutinerade hundarna på tre markeringsövningar vardera. Därefter fick Uffe och jag tre enkla uppletanden. Oban visade stort figurantintresse, tog snabbt upp vittring/spår och hittade fram. Och nu - med en plastkorv med pip från ÖoB för 8:- kom kamplusten fram! Anna-Carin var så snäll att Oban och Taylor, som också gillade pipkorven, fick varsin. Tack snälla!
Avslutade med att gömma oss i ett nedsläckt och därmed helt becksvart arkivrum i källaren. Intressant att sitta som figurant och höra hunden arbeta sig fram. Det blir lite annorlunda sök när de bara har näsan att gå på och inte ser hinder i form av hyllor etc. När det var dags för Obans tur började vi ganska enkelt med en figurant endast några meter in i rummet. Det löste han fint så då försvårade vi och flyttade in figgen. Även detta gick utmärkt! Här kommer dådkraften väl på plats. Han har inget behov av förarstöd och arbetar outröttligt till dess uppgiften är löst. Härliga hund!
Kom inte hem förrän vid 22-tiden och då var vi båda helt slut. Bra övningar, nyttigt med naturlig passivitet då vi körde en hund åt gången. Spännande lokaler (bussverkstad med pågående arbeten och aktiva servicetekniker) och massor av utmaningar!
Nu till tårarna. Jag har blivit så fruktansvärt blödig sedan Oban kom in i vårt liv. Tidigare kunde jag känna stark empati med utsatta människor och djur. Och försöka kompensera min egen lycka och smidiga tillvaro med att köpa Situation Stockholm, vara medlem i WWF etc. för att bidra där det går. Men - det hjälper inte mot de känslor som rivs upp när levande varelser far illa och mår dåligt. Jag har tidigare skrivit om djur som plågas och lider här på bloggen, med en förhoppning om att flera vill bidra till WWF och WSPA. Idag skänker jag idag en tanke till alla hemlösa i vinterkylan. Läste i Metro att det går att bidra till dem, och deras hundar, genom olika härbärgen. Den här bilden får mig att vilja skrida från tanke till handling:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar