Förträff III Räddning

-18 grader när vi lämnade hemmet igår morse, för att åka till Botkyrka Krossen på den tredje förträffen för Räddningsekipage.

Första stationen var perfekt för att hålla värmen. Gruppen om åtta deltagare blev indelad i två lag. Sedan hade vi stafett, slalombana etc. på tid. Med egen hund och med byte av hund. Syftet var dels att se följsamhet och lydnad, men även tillgänglighet och hanterbarhet. Även några miljömoment där de dels skulle sitta på en filt och bli dragna en viss sträcka samt passera en öppen eld. Därefter fortsatte vi till station två som var miljöträning, över rasmassor och bildäck, upp i containrar etc. Sista stationen för dagen var figurant på avstånd. Oban drog i väg i full fart och lekte glatt med figgen!

Lagtävling.

Figurant på avstånd. Tina och Sota.

Som ett sista moment var det dags för en första sållning av ekipagen. Tio skulle bort av de cirka 30 som fortfarande var kvar från första träffen. Oban och jag gick vidare, men med passusen att de hade varit osäkra på honom efter förra helgens förträff. De tyckte inte att han visade på tillräckligt med lek- och kamplust i den övning där vi stod åtta i en grupp och alla skulle leka med hunden. 

Nu kommer jag låta som en sur förälder, som inte kan acceptera att tränaren inte låter barnet spela i lagets första femma i varje match och som inte kan se barnets brister (läs: att barnet är helt kass på hockey och borde sitta på bänken för att han/hon förstör för laget): Men jag kan erkänna att jag blev lätt stött och förolämpad över kritiken. Jag tar gärna kritik på träningar, där syftet är att utvecklas, lära oss och flytta våra gränser - det är ju det jag betalat för på en träning. Men att få kritik för att han inte leker, när passivitet, stadga, lydnad, miljö, lyft, hanterbarhet, tillgänglighet - och även sök där han hittade den gömda figuranten i lådan förra gången etc. samtidigt har fungerat fläckfritt på dessa förträffar känns orättvist. Jag kan inget om räddning, men för egen del föredrar jag en hund som bibehåller lugnet och kan fokusera på uppgiften, istället för en hund som är konstant i högt stressläge och skäller/gnäller oavbrutet.. Och det har dessutom sin naturliga förklaring att Oban inte leker/kampar som en galning, då vi uteslutande fokuserat på jakten fram till nu, där vi istället för "PÅ" lagt särskild vikt på "AV" genom att minska stress etc. Vi tog till och med bort alla leksaker hemma tidigare i höstas.

Men, men - jag respekterar att de vill se mer lek/kamp och jag tror inte att det ska vara något bekymmer att slå till "PÅ"-knappen. Nu får vi jaga upp honom till nästa träff och ha SUPERKUL med massor av LEKSAKER och BUS. Vi kan ju inte åka ut på att han är för förig - då har de fått helt fel bild av Oban ju!! :)

Efter avslutad träning åkte vi vidare till Nyköping för att träffa Helga. Aningens sämre precision (träffsäkerhet) än i fredags, men det löste sig på andra försöket och de fick till en fin akt. Lika omtänksam och lugn som senast. GO'HUNDEN!

Ordentligt trött efter många timmar ute i kylan och lika många timmar i bilen. Börjar se fram emot semester 1:a mars!! Ikväll blir det agility. Ska höra om instruktören och de andra deltagarna vill rumla runt med och busa med honom. Måste ta alla tillfällen i akt :)