Analys..?

Vi är några som umgås och tränar som har diskuterat skillnader mellan hundar som bor i hundgård och hundar som lever ett familjeliv en del senaste tiden.

Det är ju onekligen skillnad på att vistas i hundgård, rasta sig själv och tas ut ibland för motion och/eller träning - mot att leva ett fullständigt familjeliv med allt vad det innebär 24/7/365. Tror jag åtminstone, som bara har provat på 24/7-varianten med hund.

I mitt och Obans fall består det senare i att gå en runda på 30-60 minuter på morgonen i en miljö där vi möter allt från vilt och andra hundar till cyklister, andra gående och varierande situationer. Oban går sedan på hunddagis i en grupp om fyra till fem hundar där han rastas och simmas under dagarna. Utöver sin egen simträning agerar han ofta sällskap åt andra hundar som inte är lika förtjusta i att simma. Något som jag tycker är perfekt, då han får extra motionsträning. När jag hämtar på eftermiddagen/kvällen ägnar vi åt oss någon form av aktivitet: promenad, träning (här har vi varierat allt från apportering och lydnad till räddning, viltspår, rallylydnad och agility) eller socialt jippo som middagar och fester, mer eller mindre fram till det är dags att gå och lägga sig. Oban är således mestadels utsatt för stimulation och aktivitet från 05:30 till läggdags.

Så är det nog för de flesta hundar som bor och lever med en familj och har en vanlig vardag med förvärvsarbetande hussar och mattar i tätort. Jag vill fortfarande ha den bredden hos min/mina hundar. Att de ska klara av, att inte bara hantera och vistas i sådana situationer, utan också ska vara bekväma i dessa sammanhang - samtidigt, och minst lika viktigt, som de parallellt ska prestera på träning och tävling.

Men, det är intressant att reflektera över skillnaderna. För, det är väl inte helt konstigt om en hund som har rätt tråkigt 23 timmar av dygnet till följd av att sitta i hundgård, är aningens lite mer laddad när den väl tas ut ur hundgården och ställs inför en uppgift och äntligen får arbeta?

Oban, som ägnade sina första två och ett halvt år till att knalla, är av naturen ganska laddad. Som fyraåring är det relativt under kontroll, även om hornen växer fram under jakter med skarpa skott och varmvilt som faller. Men hur skulle han vara om han hade en mer enformig vardag?

Okontrollerbar eller mer motiverad? Jag funderar på att ställa om en vecka på prov. Att helt enkelt låta honom ha ganska tråkigt i alla sammanhang, för att låta träningen - uteslutande - ge lite krydda till tillvaron och se om det ger utväxling.

Det kan vara värt ett försök. För det må vara mysigt med en soffpotatis, men det är ju en arbetande jakthund jag vill ha. Får se om jag själv har karaktär nog att ställa om till att vara strikt..