Tillbaka från Tullgarn

Åter hemma, förvisso redan igår lördag, efter några härliga dagar i Trosa och på Tullgarn utan tid eller WiFi för att blogga.

Linnea hade lånat snälla svärföräldrarnas sommarställe till oss, vilket blev vår bas. Oban och jag fick äran att bo tillsammans med lag Royal Retrievers: Linnea, Zara och Cattis och vi inledde vistelsen med mat, vin och massa godis på onsdag kväll.

På torsdagen var det dags för lagtävlingen. Otroligt välarrangerat med bra upplägg och bra fungerande logistik för så många startande. Stort beröm och tack till tävlingsledningen!

Kan redan nu inleda mina ursäkter till mitt lag däremot. För att börja baklänges kan jag berätta att vi slutade på totalt 206 poäng, vilket var ungefär mitt i fältet och 14 poäng från finalplats. Trots mina tre (ja, 3!) nollor. Bra jobbat av lagkamraterna således att skrapa ihop så pass många poäng trots tre nollor. Mindre bra av mig. Eller faktiskt Oban. För det var inte brister i handling, dirigering eller markering. Utan rena dumheter. Förvisso en fråga om uppfostran. Så absolut, det faller tillbaka på mig.


Vad hände då? Jo, det var det där berömda "det har aldrig hänt förut!"

Vi kom ut på ruta 3 där vi startade dagen. Väl på plats vid våra positioner utmärkta med pinnar för hund A, B respektive C blev vi anvisade att ta av kopplena. Då dök Oban ned med nosen i backen och blev fast där. Av beteendet att döma hade det suttit en löptik där nyligen. Som hund A skulle vi ta en dirigering. Jag fick upp nosen från backen och Oban gick ut med en helt annan fart än vanligt, vacklade osäkert framåt - och fastnade i en fläck. Här var det som att köra en bil i 90 km/h utan ratt eller broms. Hur styrs en hund som är i en helt annan värld? Antagligen såg även domaren detta, för jag blev inte ens ombedd att kalla in Oban som hade låst vid en fläck i området, utan Peg fick som hund B hämta in sin minnesmarkering (vilket också blev konstigt då det var en annan hund i närheten).

Jaja. Deppigt värre att inleda med en nolla!

Vi fortsatte till ruta 4 och här fick vi fördela uppgifterna inom laget. Här tänkte vi att det var en bra taktik att få igång Oban i arbete och enades om att han skulle få direktmarkeringen. Bra tanke, som dock sprack av att nosen åkte i backen direkt när kopplet togs av. Vi hamnade nog vid samma pinne som löptiken igen. Oban såg således inte markeringen och när jag väl skickade gjorde han något annat ute i gräset. Oklart vad. Ännu en nolla således.

Nu var det ganska uppgivet. Inte bara från mig, utan från hela laget.

Nästa ruta, 5, var också upplagd så att vi fick fördela uppgifterna inom laget. Nu fanns det ingen anledning att satsa på lagresultat längre, utan viktigare att få en bra rad på Peg och Teal så jag erbjöd mig att ta dirigeringen över staketet. Samma visa igen när kopplet åkte av, men den här gången lyckades jag få ut honom till området. Över staketet! På en dold! En liten seger i sig, därav extra tråkigt att han inte jagade (dummies) väl ute i området. Han såg ut som han jobbade. Han var i rätt område. Men han kom inte in med någon dummy. Nolla igen!

Med mer en halva tävlingen bakom oss och tre nollor kändes det inte bara uppgivet. Det var nattsvart. Tankar på agilty eller guldfiskar var väldigt nära.

Vi kom upp till ruta 1. Samma visa väl framme vid vår position, men nu var jag hårdare och brydde mig inte så mycket om att stå tyst och förlamad som vanligt under bedömning av domare, utan var tydlig med att det inte var accepterat att nosa och tjafsa. Oban anvisades en minnesmarkering nedför en brant slänt. Här hade jag fått höra att en tik stannat och kissat i slänten på vägen ned så jag var helt inställd på att mönstret skulle upprepa sig. Skickade Oban, blåste stopp och vår nya signal för "jaga i området" två gånger. Och vet ni vad - han kom hem med en dummy! Vilken känsla! Dagens första dummy! 17 poäng bidrog vi med här.

Dagens sista ruta, nummer 2, fick vi en direktmarkering på. Här körde jag samma linje som på ruta 1 och tillät inget tjafs fastän domaren stod bredvid. Gjorde Oban beredd på markeringen redan innan de andra sattes i arbete. Vi fick skott och kast och jag skickade. Här gjorde han en lite onödig lov upp i vind, vilket inte var en klockren spik, men han kom in utan några signaler eller något strul. 18 poäng - men framförallt - han kom in med dummien! Tänk att det går att vara glad för en sådan självklar sak!!

Puuh! Vi har aldrig nollat tidigare och nu gjorde vi ett hat trick i nollor - vilket var en upplevelse.

Igen, ursäkta lag Underdog. Det här hade jag inte förutsett. Tråkigt att våra brister drabbade andra! Särskilt tråkigt när de andra ekipagen i laget gick så bra med 84 respektive 89 poäng totalt. Här går det verkligen att tala om "om om inte fanns". För OM jag bara skrapat ihop fem poäng (vilket hade varit bedrövligt) på respektive ruta där jag istället nollade, hade vi gått till final.

En liten tröst i sammanhanget var att flera andra hanhundsägare med fina meriter märkte av samma sak, sannolikt löptik, så vi var inte ensamma. Även skönt att höra att det blir en påtaglig skillnad för de hanar som parat, då det befäster drifterna ytterligare.

Synd bara att jag inte varit med om situationen tidigare och därmed haft möjlighet att träna på att förekomma. Vi har tränat med löptikar förut, men jag har aldrig sett några tendenser till att prioritera bort arbete så för mig var det en helt ny och främmande situation.

På ett sätt är jag glad över att det inte var brister i markerings- eller dirigeringsförmågan som inträffade. Att slarva runt på 5-10 poäng på rutorna pga dåligt arbete eller att nolla för att vi inte klarade av övningen som sådan hade jag varit ännu mer besviken över. Nu blev det istället katastrof med tre nollor, vilket visar på en påtaglig orsak. Åtminstone för mig. Skönt att se att han låg på fullt godkända 17-18 poäng när han väl förstod varför vi var där (ja, det var för att tävla - inte för att jaga brudar..!).

Lösningen då?

Nu blir det nya tag i tillvaron. Hanhundstjafs och dominant beteende som att skvätta, nosa och räfsa i koppel och i tid och otid är ett minne blott (ja, jag har varit lite slarvig här kan jag medge..) Ordning och reda även utanför arbete är vårt nya motto. Tillsammans med att förstärka relationen parallellt för att inte skada den och fortsätta nöta kompassen för att befästa självförtroende i linjer och självständighet i jagandet. Det är planen som inleddes redan i torsdags!

På fredagen hade vi en riktig slappardag som mestadels tillbringades i jympakläder. Vi tog en långpromenad i regnet med hundarna och kammade håret för en middag på sjökrogen i Trosa. Vi missade således finalen - men stort grattis till de lag som startade och placerade sig! För vår del var det otroligt skönt med en ledig dag innan det var dags för den individuella tävlingen på lördagen, där Zara och jag var med som publik och sällskap åt Linnea och Scott.

Ännu en härlig dag på Tullgarn som kröntes av start i Tullgarnsapporten. Vilket spektakel! Har nog förstört vårt sök på framtida B-prov genom att skicka ut Oban på räv, grävling, mård och mink med katastrof som följd.. Men vi hade kul! :)


Tack Linnea och Zara för en mysig helg!

Lag Royal Retrievers: