Efter förra veckans dipp var jag redo att kasta in handduken helt. Men, helgen var redan bokad och jag ville inte avstå från möjligheten att umgås med trevliga och erfarna människor eller träning på fina marker.
Jag är glad att jag åkte, för det har varit en helt suverän helg!
Nej, det har inte varit en helg där vi visat upp oss och briljerat. Långt ifrån och absolut inte på något sätt. Men det har varit bra träning, med betoning på träning. För det är ju på och genom träning vi ska lära oss och utvecklas. Fulländat kan det ju vara på prov, det är ju där vi ska prestera.... :P
Så - vad har vi då gjort?
Vi inledde lördagen med att köra vatten i hällregn. Jörgen hade varit gullig och röjt runt ett bra vatten och vi började med att skicka mot ett målområde där hundarna skulle ut på vattnet, över en ö och vidare ut på nytt vatten.
Här blev det påtagligt att "ut" på avstånd inte alltid betyder ut rakt bakåt, klockan 12. I Obans fall gick han till ön, väl där blev det stopptecken och utsignal, som tolkades (av Oban alltså) både som höger och vänster med en hel del joystickande innan det faktiskt till slut blev ett riktigt ut rakt bakåt, klockan tolv, och träff. Genomgående under helgen jobbade vi med att reda upp situationer och i vårt fall valde jag att skicka ut till ön igen. Nu med en båt och kastare bakom. När jag blåst stopp fick Oban ett kvack och kast till området, följt av ett "ut". Något jag tyckte var ett bra sätt att kedja momentet och skapa förståelse för att "ut" betyder rakt ut även om det är ett nytt vatten bakom.
Påtagligt att "ut" inte är befäst i all terräng eller över alla hinder. Vi såg detta i påskas vid träning för Roger Philips, över just hinder, och nu kom en ny situation upp. Det finns mycket att träna på :)
Fortsatte med vatten. Nu i position klockan 6, om tidigare område var klockan 9. Här skulle hundarna skickas ut mot ett dolt område och passera tidigare målområde strax till höger. Hundarna innan mig föll in mot tidigare målområde till höger, varför jag valde att rikta upp till vänster i skicket. Trots detta avvek Oban från linjen och föll in till tidigare mål. Härifrån blev det således några stopp, ut och vänster innan han fick träff på det nya området. Som ni vet är jag av uppfattningen att det inte är ATT apporten kommer in utan HUR som räknas, så även här blev det bra att vi fick tillfälle att köra igen. Nu gick Oban ut på en rak linje, fick ett beröm när han passerade tidigare område, men i övrigt en linje utan att jag gick in och petade. Så himla skönt att få avsluta och göra rätt!
Nu var vi ganska blöta med svampiga fingrar som efter ett bad - och hungriga. Yvonne och jag hade handlat gulaschsoppa, crème fraiche och baguette, vilket var guld en novemberdag som denna!
Fortsatte till nya marker efter lunch och där fick vi tillfälle att träna på "annat" med bra stöd och uppbackning i väntan på Tomas, Madeleine och Åza som hade valpvisning av Rally/Paddy-kullen.
Här var vi på ett enormt skifte med vall (med tillåtelse att träna efter första skörden). Vi lade ut två målområden och fortsatte till bortre ändan ca 200 - 300 meter bort. Där gick en remiss med getärtor som en vägg upp mot nästa skifte. Vi ställde på linje till vänster längs med ärtorna med en kastare på den högra sidan. Hunden längts till vänster på linjen skickades framför linjen på en markering där de skulle passera väggen av ärtor på ca 1,2 m höjd. Här gjorde Oban faktiskt riktigt bra markeringar och spikade trots utmaningen i terrängbyte. Vi varvade markeringar mot skick mot angivna målområden. Även här är jag väldigt nöjd med Oban! Mestadels.. Han tog linjerna spikrakt trots det långa avståndet - och trots att vi förflyttat oss och inte hade stöd av de komponenter som ingår i kompassen, utan här hade vi gått runt efter drop, just för att inte skapa gator och färdiga linjer.
Det dök dock upp en utmaning så klart..! Medan de äldre hundarna förflyttade sig för walkup'en hade de yngre hundarna jobbat mot målområdena på kortare avstånd. Där passade de på att droppa ett nytt område. Och rasta. Ett område som således var dolt för oss. Jag skickade dit och fick en linje där han låg ca 10-15 meter fel till höger väl framme i höjd med området, vilket är godkänt som avdrift på ett avstånd på över 120 meter. Blåste stopp, lade vänster och drillsignalen för jaga. Han tog signalerna fint utan tvekan, gick in i området och höll sig där. Men gjorde något annat fuffens. Som att lukta på tjejkiss. Inte godkänt med andra ord, så han fick komma in. Varvet efteråt, tio hundar senare, tog vi tag i situationen igen. Nu beredd på vad som skulle kunna hända. Även här dök det upp en del fuffens, men.. Jag återkommer till det.
Det var dag 1. Nya och nyttiga erfarenheter för oss båda. Egentligen hade jag tänkt åka hem. Efter en intensiv period på jobbet är jag i ett större behov av viss återhämtning än normalt och framförallt sömn. Men, det var så trevligt och jag var så sugen på söndagens träning att jag valde att stanna. Ett bra beslut med en trevlig kväll där Åza och Jörgen bjöd på grillmiddag. En för mig exotisk sådan med både dovhjort och vildsvin bland nöt och fläsk. Förutom sällskapet och samkvämet som sådant fick vi mysa med valparna, vilket alltid är - just mysigt!
Vad som hände på natten kan stanna mellan oss som var där, men låt mig sammanfatta med att jag sov mindre än vad jag avsett - och behövt. Och det var inte för att jag själv valde att nattsudda, utan pga kravaller i hundstallet där den skyldige numera kommer få sova i bilen när vi är där..
Vi vaknade till en söndag med sol och 20 grader. Minsann. Härligt!
Åza presenterade ett bra upplägg vid ett av de viltvatten som är en av de ordinarie såtarna under jakterna. Här placerade vi fyra ekipage på linje och en kastare på vardera sida av vattnet. Hundarna fick en markering bakom linjen på den motsatta sidan. Övningen inleddes med att hundarna på motsatta sidan hämtade på vår sida. När det var dags att byta sida var det påtagligt att vi inte hade någon vidare sikt från vår position. Efter skott och kast skickade jag Oban på markeringskommandot, men han förstod inte alls. Anna och jag bytte plats och ställde oss vid Yvonne och Åza och då såg helt plötsligt även våra hundar att det hände något på andra sidan vattnet! :) De skulle passera strandängar, simma över vatten, gå över strandängar på andra sidan, genom linjen och mot området. Superbra upplägg och nyttig träning a' la Phil Parkins som vi körde förra våren. Nu med skillnaden att vegetationen är något mer vildvuxen än golfbanegreenhögt i maj.. :) Oban gick ut på markeringen, fastnade i strandängarna där han började jaga och varifrån jag fick börja styra. Här försökte de i linjen och kastaren att stötta genom att kvacka och kasta fler dummies. Där tiltade det i Obans huvud. Det kan låta som en ursäkt, men om det är något som är hans styrka så är det att avstå störningar då vi har tränat extremt tight och med svåra förhållanden. Här var han sänd ut till ett område på en (1) markering och helt plötsligt började det regna andra dummies. Jag förstår faktiskt att han blev skeptisk och valde att frysa. Vad han än gjorde skulle det bli fel. Jag har dock aldrig sett honom frysa förut, men vi fick hjälp att reda ut situationen och han kom in med en dummie. Sedan körde vi på nytt och då löste vi upp situationen. Det här ska vi köra mer av!
Vi fortsatte med en walkup där linjen hade en kastare vid vattnet och en kastare i skogsbrynet. Oban tog in både markering och minnesmarkering/dirigering som pickup mot vattnet, utan anmärkning. På första skicket mot skogsbrynet blev det dock lite blaj ute i området med straffet att få en inkallning. Går han ut utan att jaga ordentligt blir straffet att få komma hem tom. Innan vi avslutade övningen bad jag att få ett nytt kast i skogsbrynet och även där var det, trots svårighet i dolt nedslag och mestadels ljudmarkering, lite väl yvigt men det kom in en dummie som kastaren var snäll att droppa..
Nu var det dags för lunch och egentligen hade jag tänkt avvika och åka hem. Igen. Men jag blev övertalad att stanna. Igen. Något jag är glad för. Igen.. :)
Vi delade upp grupperna och Åza, Yvonne, Camilla och jag körde igenom delar av ett B-provsupplägg. Yvonne och jag gick ut i par där Oban fick en dubbelmarkering. Han missade den sist kastade, så den fick jag styra på. Sedan var det dags för Peg att ta in dirigeringen. En dold på ca 90 - 100 meter, över en klippt vall in i hög vegetation framför trädet (solitären i mitten av bilden) till höger framför skyttetornet på bilden nedan. Jag vände bort Oban för att han inte skulle kunna göra en Copycat. Peggan tog in sin dirigering fint och när det var dags för Obans tur var jag noggrann med att rikta upp honom. Han tog linjen helt perfekt. Ute i området fick han sökdrillen - och träff. Duktiga hund! Detta är jag mest nöjd med från hela helgen. Dags för Peggans dubbelmarkeringar, vilka hon gjorde galant och sedan avslutade vi med att ge dem varsin enkel så att Oban fick reda ut den sist kastade han missade att markera i första omgången. Bra jobbat och bra avslut!
Jag avslutar som jag började: jag är glad att jag åkte! Helgen har varit värdefull och förhoppningsvis lärorik genom nya situationer och nya erfarenheter. Sammantaget är jag väldigt nöjd med linjerna. Kompassen har nog givit utdelning! Fortfarande missnöjd med det fuffens som uppstått kring dofter. Jag har levt med en hund som bitvis varit olydig till följd av sin självständighet och vilja att själv lösa uppgiften för att få in apporten. Att då ha en hund som är lydig och följer dirigeringarna, men väljer att prioritera ned arbetet till förmån för dofter är främmande. Att han är olydig kan jag leva med och träna på, men att han väljer bort arbete är oacceptabelt.
Här blev det särskilt bra med den sista övning som Åza riggade för oss. Hon hade rastat sina tikar i ett område där jag skulle släppa Oban på ett tight sök. Jag skickade Oban och ganska snart fastnade näsan i en kissfläck. Här gick jag ut och tydliggjorde att det inte var OK. Fortsatte söket och fick in en dummie där arbetet berömdes och lovordades. Fick in ytterligare två dummies och det var lika mycket beröm och stoj båda gångerna. Det hela med syftet att tydliggöra vad som inte är OK och hur himla jättekul och superbra det är när arbete prioriteras. Mer sådan träning således. Puppie training helt enkelt! Eller ordning och reda..! Efter fyra år.. ;)
Tack alla inblandade med Åza i spets - särskilt tack även till funktionärer för insatser och fina kast och till Jörgen för preparering av marker och bra grillning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar